Katter och böcker

Katter och böcker har länge förknippats med varandra. Nu för tiden märks det tydligast på internet: instagram- och facebook-konton svämmar över av bokentusiaster som mest postar bilder på sina katter.

För en del år sedan kom boken "Bibliotekskatten Dewey", som handlar om en liten katt som hittas i ett bokinkast hos ett bibliotek i USA och sedan blir omhändertagen av personalen. Dessutom är det inte alls ett okänt fenomen att bokhandlar runt om i världen har en egen katt som maskot inne i butiken som kanske lockar lika många besökare som bokutbudet. Ett av de mer kända exempel är kanske den engelska bokaffären i Paris, Shakespeare and company.

Katter är också flitiga huvudkaraktärer i litterära verk, alltifrån Edgar Allan Poes gastkramande novell "Den svarta katten" till "Gatukatten Bob". Just gatukatten Bob verkar vara den katt som startade trenden vi har sett de senaste åren med berättelser, ofta med verklig bakgrund, som skildrar katter och kattägares livsöden. Helen Browns "Katten Cleo" och "Katter och döttrar", Nils Uddenbergs "Gubbe och katt" eller den japanska "Gästkatten" av Takashi Hiraide är bara några exempel som vi har i vårat bestånd på biblioteket som handlar om just detta.

En annan författare som var känd för sin kärlek till katter, och som låg långt före i tiden när det kommer till att skriva om detta, är nobelpristagaren Doris Lessing. Hon skrev berättelser om några av de katter hon delade livet med och de finns samlade i verket "Om katter" som finns här på biblioteket.

Även poesihyllan har sin beskärda del av katter, främst kanske T.S. Eliots kända diktsamling Old Possum's Book of Practical Cats som sedermera blev omtolkad till den möjligtvis ännu mer kända musikalföreställningen Cats.

En bok som alldeles nyligen kommit till biblioteket visar att katter inte bara är trevliga att läsa om, utan faktiskt kan lära oss om oss själva. Boken "Alla katter har AST" (autismspektrumtillstånd) vill skildra hur barn som har någon form av autism upplever världen, på ett mycket lättillgängligt sätt. Kanske stämmer det, att alla katter har AST? I sådana fall behöver barnen med dessa diagnoser inte känna sig ett dugg ensamma.

Iskalla äventyr

Årets julkalender i SVT heter Selmas saga och handlar om en äventyrlig resa till Nordpolen. Selma slår följe med en mer eller mindre excentrisk upptäcktsresande efter att hon fått reda på att Tomten kanske faktiskt finns på riktigt. Och hon har något hon behöver be honom om.

Vi behöver dock inte resa till fiktionen för att hitta de där entusiastiska polarfararna. Runt sekelskiftet 1800-1900 tävlades det om att komma först, komma längst, hitta det mest spektakulära sätten att resa på. Scott, Andrée och Nansen är namn många känner igen när de hör dem. Och självklart har det skrivits böcker om dem.

För några år sedan skrev Bea Uusma boken Expeditionen: min kärlekshistoria, som 2013 belönades Augustpriset för bästa fackbok. Det är en väldigt personlig historia, men ytterst är det en berättelse om August Andrées försök att flyga luftballong över Arktis. Det är en stark, fasaväckande och engagerande historia om hur allt som kunde gå fel också gjorde det, och om Bea Uusmas egen besatthet av historien. Ett hett tips att ha som vinterläsning.

Robert Falcon Scott, brittisk officer och äventyrare, utforskade istället Sydpolen. När hans expedition nådde målet, visade det sig att norska Amundsen hunnit före, och han blir ihågkommen som den som förlorade kapplöpningen. Varken han eller hans mannar kom heller levande från resan, de blev insnöade och matförråden tog slut.
Vill man följa med på den resan kan vi tipsa om boken The heart of the great alone där mängder av Scott-expeditionens egna fotografier finns publicerade. En vacker men ödesdiger utfärd.

I årets Augustprisnomineringar ingår även där en bok om Arktis, men en fotobok signerad Felix Heintzenberg och Ole Jörgen Liodden. Arktis: liv i en värld av is och snö skildrar närgående genom fotografier livet bland flora och fauna i den arktiska miljön. Om även den kammar hem priset får vi vänta och se!

Men eftersom polartrakterna är så tacksamma miljöer för att skriva historier om så måste vi få tipsa om lite romaner också:
Förra årets bästa barnbok heter Ishavspirater och är skriven av Frida Nilsson. Den handlar om Siri, som måste ge sig ut på en livsfarlig resa för att leta efter sin syster, kidnappad av piraten Vithuvud. Genom snö och kyla måste hon inte bara slåss mot de skurkar hon möter på vägen utan också sina egna tvivel på hur hon ska kunna övervinna en fara som inte ens de vuxna vågar möta.

Josefin Holmström debuterade 2013 med en roman som hon kort och gott kallar Antarktis. Huvudpersonen Gertrude följer med på en expedition i Robert F. Scotts fotspår. Deras historier blandas, hon läser Scotts dagböcker. Men berättelsen är också en kärlekshistoria, om Jonathan, om minnen. Holmström citerar ur T.S Eliots dikt Det öde landet (The waste land), ett stycke inspirerat av Scott & Shackletons expedition:

Vem är den tredje som går bredvid dig hela tiden?
Räknar jag, är det bara du och jag tillsammans
men när jag ser upp längs den vita vägen
är det alltid en till som går bredvid dig
glider fram i en brun kåpa med huva
jag vet inte om det är man eller kvinna
- men vem är det på din andra sida?

Nyinkommet: sommarens guldkorn

Salongen är tillbaka från semestern och tänkte passa på att tipsa om några böcker som nyligen dykt upp hos oss här på biblioteket.














Skönlitteratur för vuxna
Har du läst Min kamp-serien? Visst har du ändå hört om Karl-Ove Knausgård? Men visste du att också hans fru är författare?
Linda Boström Knausgård har tidigare givit ut en novellsamling och en roman. Nu kommer hennes andra roman, Välkommen till Amerika. Har du läst tillräckligt mycket feel good-böcker under sommaren rekommenderar vi denna mörka familjehistoria att väga upp med. Det vackra, poetiska språket får man på köpet. De som varit med i Salongens bokcirkel kan känna igen författarens namn från att vi läste hennes tidigare roman Helioskatastrofen tillsammans.

Facklitteratur för vuxna
Om man inte är särskilt intresserad av teknik eller husbygge kan det hända att bibliotekshyllan P ("teknik, industri och kommunikationer") går en förbi. Kanske ändras det så här i slutet av sommaren.
Den välrenommerade författaren Maria Küchen har nämligen skrivit en liten annorlunda bok - om hennes relation till flygning. Den heter Att flyga och det rör sig alltså egentligen inte om en regelrätt faktabok som radar upp flygplansmodeller, utan är en mycket personlig text utifrån Marias egen fascination. Men om du ska hitta den, när den inte längre står på nyhetshyllan, är det till hylla Prd ("luft- och rymdfartsteknik") du måste gå.

Skönlitteratur för barn
Könsroller är något vi i personalen diskuterar febrilt. Vi vill kunna erbjuda ett brett bemötande och utbud så att alla känner sig inkluderade och välkomna. Nu har det äntligen - tycker vi! - kommit en kapitelbok för barn som tar upp frågor om transsexualitet på ett bra sätt. Boken George skriven av Alex Gino är en bok för mellanåldern (9-12 år) som handlar om pojken George. Det är i alla fall så som George uppfattas av andra - som pojke. Men George vet något som ingen annan vet. Att innerst inne är hon en flicka.
En viktig bok om identitet, kön och rätten att vara sig själv.

Nyinkommet: Från Shakespeare till Batra

Här kommer ett urval av den senaste bokskörden!

Skönlitteratur för vuxna
I år är det 400 år sedan William Shakespeare dog och då vill vi självklart tipsa om Ulf Peter Hallbergs nyöversättningar, samlade i två vackra volymer - Det blodiga parlamentet och Komiska förväxlingar. Väl värda en läsning, både för de som kan sin Shakespeare och för de som är färskingar!

Facklitteratur för vuxna
Rollspel (ni vet, det som vi nördar gör i mörka källare, med tärningar, papper, penna och gärna lite svärdsatrapper) är på uppgång! Från att vara en väldigt perifer och pinsam aktivitet har det nu (äntligen) börjat bli folkligt! Anna-Karin & Daniel Linder Krauklis har i sin Finna dolda ting skrivit en utmärkt historik över svensk rollspelshistoria, med väldigt häftiga illustrationer!

Skönlitteratur för ungdomar
David Levithan kommer nu med uppföljaren till den väldigt läsvärda och märkliga Jag, En, där vi fick följa karaktären En som varje dag bytte kropp. En annan tar vid där den förra slutade, men ur ett annat perspektiv. Spännande, välskriven och tänkvärd!

Skönlitteratur för de minsta!
Boken utan bilder av BJ Novak (i översättning av David Batra) var en bok som jag inte alls trodde skulle funka när jag först fick se den. Men efter att ha läst den för ett gäng 4åringar på en sagostund kan jag bara konstatera - denna är en succé! Barnen vek sig av skratt och har velat att jag ska läsa den igen, varje gång de kommer!

Salongens bokcirkel

Nästa vecka är det dags för Salongens bokcirkel att träffas igen. Under hösten kommer vi att läsa böcker på temat "based on a true story".
Intresset för "b.o.a.t.s." (förkortning av uttrycket ovan), "sanna berättelser", "autofiktion" eller vad man nu väljer att kalla denna egentligen inte särskilt enhetliga genre är knappast en övergående trend - redan Daniel Defoe baserade ju sin storsäljare Robinson Crusoe på Alexanders Selkirks upplevelser på en öde ö. Selkirk överlevde med hjälp av sin uppfinningsrikedom och genom att läsa Bibeln ("based on a true story"). Bokcirkeln har redan tidigare diskuterat det komplicerade förhållandet mellan fakta och fiktion. Senaste gången vi sågs hade vi läst August Strindbergs En dåres försvarstal, en roman baserad på Strindbergs äktenskap med Siri von Essen. Med tanke på Salongens nuvarande tema borde vi naturligtvis inlett hösten med Lena Einhorns Siri, en roman baserad på Siri von Essens liv. Istället blir det Åsa Linderborgs självbiografiska barndomsskildring Mig äger ingen - ett val som vi ändå är rätt nöjda med, inte minst nu när vi läser i tidningen att boken ska filmatiseras med självaste Mikael Persbrandt i huvudrollen. Men boken är ju oftast bättre än filmen, något som bekräftades i våras då temat för bokcirkelns läsning var böcker som blivit film. Som vanligt finns boken att köpa i informationsdisken på Nynäshamns bibliotek. Välkomna hit tisdagen den 18 september kl. 18.00.
/ Salongens bokcirkel genom Mattias

Rykande färska nyheter - sticka och ät!

Anna Braw (red) och Carine Johansson:
Stickcafé - kakor, bullar och tårtor att virka och baka
Qcca
Nu har dom gjort en sån där inspirerande kakbok igen, bokförlaget Libris med Anna Braw i spetsen. Libris har tidigare givit ut b(r)aksuccén Till långpannans lov, vars lov jag ofta besjungit. Denna gång är det en liten naggande god bok som innehåller recept på kakor med tillhörande stick- eller virkbeskrivningar till samma kakor. Ja, man kan alltså både baka och sticka schackrutorna, de finska pinnarna, drömtårtan, hallongrottorna osv. Anna Braw har sammanställt recepten och Carine Johansson står för stickbeskrivningarna. Otroligt charmigt och roligt, och kan man varken baka, sticka eller virka så kan man njuta av att titta i boken!
/Emma

Gårdagens outfit

Dagens boktips: gårdagens outfit - i form av Cally Blackmans 100 years of fashion. Blackman vill med hjälp av bokens fantastiska bildmaterial visa de senaste 100 årens dammode "as it was represented in the ideal world and lived in the real world". Bilden nedan föreställer en ung kvinna i en så kallad "smoking suit". Den togs 1922, en tid då det fortfarande ansågs vågat för kvinnor att bära byxor och röka offentligt.    

Här finns en intervju med Cally Blackman, och även ett bildspel med fler bilder ur boken.
I föregångaren 100 years of menswear, som även den finns att låna här på biblioteket, visar Blackman att det senaste seklets herrmode varit lika innovativt och varierat som det mer uppenbart glamorösa dammodet.
/ Mattias

Nya recept på hyllan

Det är inte lätt att hänga med i alla kokböcker som ges ut nu förtiden. Men en som på senaste kvartalet (!) sticker ut är Året runt med Saltå Kvarn - mat och bakat för alla årstider. Det är den andra kokboken från Saltå Kvarn, och som den första innehåller den ett antal bra, goda och trevliga recept. Denna gång är boken indelad efter årstider, med utgångspunkt på råvarutillgång och säsongssmaker. I likhet med andra nya kokböcker finns det hela uppslag med snygga fotografier som inte egentligen har med recepten att göra, vilket man kan känna en viss tveksamhet till. Men det är bara att inse att det är så man gör kokböcker nuförtiden. Både Året runt med Saltå Kvarn och Smaker från Saltå Kvarn finns att låna på biblioteket.
/Emma

Lässtafett-avslutning

I tisdags avslutades Nynäshamns lässtafett med författarbesök, julklappstips, cider, oststänger och likörfylld choklad. Tack till Björn af Kleen och till alla er som kom. Förhoppningsvis kan våra julklappstips i någon mån råda bot på den julstress som nu börjar göra sig påmind. Som någon av stafett-deltagarna skrivit längst bak i Franz Kafkas Processen: "Hann inte med å läsa, julen står för dörren. De första tjugo sidorna var väldigt bra".
För er som vill läsa mer af Kleen kan vi tipsa om P.S.. I denna bok utsätter han inte bara adeln, utan även sig själv och reporterrollen för granskning, och beskriver sig bland annat som "liberal shortsvänster" och "Paradise Hotel-intellektuell". Vad han menar? Läs boken. Just nu (fredag 9/12 kl. 16.30) på "Personalens val"-hyllan här på biblioteket.

Björn af Kleen avslutar Nynäshamns lässtafett

Tisdagen den 6 december avslutas Nynäshamns lässtafett med författarbesök på Nynäshamns huvudbibliotek. En av de böcker som varit med i lässtafetten är Björn af Kleens Jorden de ärvde, en reportagebok om den svenska adeln som redan hyllas som en modern klassiker. Fideikommissen, det vill säga bruket att låta äldste sonen i en adelsfamilj ärva hela godset, var ursprungligen ett sätt för nyrika krigare att bevara egendomen oskiftad från generation till generation. Den vanliga arvslagstiftningen sattes därmed ur spel, vilket medförde att döttrar och änkor kunde få gå arvlösa. Denna typ av privilegierat jordägande har i övriga Europa avskaffats för länge sen, men som af Kleen visar i sin bok har fideikommissen just i Sverige lyckats överleva ända in i våra förment så upplysta dagar. Arvstvister, infekterade familjestrider, grevinnor med anställda som man inte duar utan tilltalar med förnamn - enligt egen utsago för att slippa en "närhet" man "inte vill ha, och kanske inte personalen heller"... Dagens svenska adel har av allt att döma mer gemensamt med Brideshead revisited och Downton Abbey än vad man kan tro.

Uppföljaren P.S. handlar om det dramatiska efterspelet till af Kleens uppmärksammade debut, men också om af Kleens egen bakgrund och om vägen från småstadens journalistdrömmar till litteraturen, kultursidorna, krogarna och Stockholm. Björn af Kleen har tidigare frilansat för olika tidningar och varit krogkritiker på Metro, men är nu fast anställd som skribent och redaktör på Expressens kultursida.

Efter af Kleens besök fortsätter kvällen med bokprat, julklappstips, mingel och förfriskningar. Lämna gärna in dina stafettböcker innan den 6 december, eller ta med dem till biblioteket kvällen ifråga. Evenemanget är gratis och självklart öppet även för de som inte deltagit i lässtafetten. Välkomna alltså - till Nynäshamns bibliotek tisdagen den 6 december kl 18.00.

Björn af Kleen om Jorden de ärvde.

Avlyssnat

Sveriges radio P1:s Tendens har under sommaren sänt några program på temat släktforskning. Det från onsdag 21/9 handlar om lyssnarnas respons på de tidigare sända programmen. Ett riktigt intressant program som fördjupar och problematiserar släktforskning, som bara blir en allt större rörelse i Sverige. Ja, i hela världen, allteftersom arkiv och databaser görs tillgängliga på det världsvida nätet. Är Sverige verkligen världsbäst på arkiv? Är släktforskning bara något för pensionärer? Vad händer med de nya svenskarnas släktforskning? Det är bara några av frågorna som tas upp. Men programmets dramatiska höjdpunkt är ändå den om släktforskaren som upptäckte hans egen far hade arbetat med finsk underrättelsetjänst i Sverige på 40-talet, utan att säga ett ord till familjen! Pappan hade sagt att han var vaktmästare på FRA (Försvarets radioanstalt), men det var mycket hemlighetsmakeri kring det som gjorde barnen misstänksamma. Det var när släktforskaren fick tag på boken Operation Stella Polaris av Johanna Parikka Altenstedt som bitarna föll på plats. Det visade sig att hans far var en del av den topphemliga operationen Stella Polaris. I slutet av september 1944 flyttades, under dramatiska förhållanden, den finska signalspaningen och det hemliga arkivet över till Sverige. Allt för att det inte skulle falla i Sovjetunionens händer vid en invasion. Släktforskaren (som jag inte minns vad han hette) och Johanna Parikka Altenstedt medverkar i programmet. Spännande va? Som tur är har biblioteket precis köpt in boken Operation Stella Polaris, så blev du nyfiken finns den att låna.
/Emma

Träffad av pilen

Roland Barthes var filosof, fransos och väldigt teoretisk. Den sista bok han skrev heter "Det ljusa rummet - tankar om fotografiet" och handlar just om hur man tittar på foton. Nu var det längesen jag läste den, men i boken myntar han en term som jag ibland tänker på - Punctum (latin: sår eller stick). Ett fotos punctum är denna tillfällighet som träffar mig(men som dessutom sårar mig, plågar mig)...Likt en pil som genomborrar mig skriver Barthes. Enligt honom finns det många foton som inte har något punctum, utan de väcker inte mer än ett allmänt och så att säga artigt intresse. Men mellan varven så blir man träffad av den där pilen - som med just det här fotot som föreställer Nynäshamns första blåsorkester. Bilden är tagen omkring 1900. Vid sidan om orkestern och bakom dem i långa rader har en massa andra folk ställt upp sig, barn kikar fram här och där. Alla är högtidliga och står så stilla, så stilla. Punctum i denna bild är mannen till höger om bastrumman, han som håller i en tuba, har vit skärmmössa och en snygg mustasch. Det är något med hans självmedvetna utstrålning och blick som håller mig kvar.
Foto okänd, Nynäshamns bildarkiv
/Emma
Roland Barthes: Det ljusa rummet - tankar om fotografiet, står på hylla Pna i biblioteket.

Funkis på Nynäsvägen

Stockholmsutställningen 1930 räknas som funktionalismens stora genombrott i Sverige. Den nya arkitektur och design som visades där av bl a arkitekterna Gunnar Asplund, Sigurd Lewerentz, Uno Åhrén och Sven Markelius fick ett stort genomslag både i Sverige och internationellt. I Nynäshamn märks funkisen tydligt längs Nynäsvägen. Nedan är det s k Folkets Hus Annexet som ritades 1932. Hyreshusen straxt ovanför byggdes senare, men jag tycker i alla fall att de där runda balkongerna är funkis. Lite längre ner på Nynäs-vägen byggdes 1934 det nya Special Konsum. Dit flyttades flera mindre filialer, t ex speceributik, mjölkbutik och manufakturbutiker från andra adresser i Nynäshamn. Dessutom öppnades en skoavdelningen och en husgerådsavdelning. Det blev Nynäshamns första varuhus. Byggnaden bär tydligt funkisens kännetecken både vad gäller arkitekturen och skyltarnas stil. Men Nynäshamn är långt ifrån ensam om att ha ett Konsumhus byggd i funkisstil. I boken Funkis - stilen som byggde Sverige av Ingrid Sommar förklaras det hur denna moderna stil kunde leta sig fram till de mest isolerade avkrokar: En stavades Konsum. Kooperationens eget arkitektkontor, med pionjären Eskil Sundahl i spetsen, såg till att minst en funkismodul fanns på varje ort i Sverige, från Arjeplog till Österlen.

De större bilderna är från bildarkivet, den lilla har jag "lånat" på nätet.
Läs mer: Ingrid Sommar: Funkis - stilen som byggde Sverige, Sthlm 2006
/Emma

Stora Vika - industriort i folkhemmet

I dagarna kom boken Cement. Stora vika - industriort i folkhemmet av Lennart Rosander ut (Stockholms läns museum, 2010). Boken är resultatet av en stor kulturhistorisk undersökning som omfattar arkivforskning, inventering av fabriksområdet, intervjuer med äldre Stora vikabor mm. Att länsmuseet valde just Stora vika hör ihop med intresset för den bebyggelseexpansion som ägde rum i Storstockholmsområdet efter andra världskriget. Detta sammanföll med ett pågående arbete med det industriella kulturarvet i regionen och valet av Stora vika passade bra. Här hade ett helt nytt samhälle etablerats åren efter andra världskriget kring den nybyggda cementfabriken. Allt byggdes i ett svep, fabriken och bostadsområdet, av Skånska cementaktiebolaget under 1940-talets sista år för att kunna möta den stora efterfrågan på byggnadsindustrins nyckelvara, cement, när byggandet kom igång efter andra världskriget skriver Rosander i inledningen. Många av bokens fina svartvita fotografier tillhör Nynäshamns bild- och folkrörelsearkiv, som tog över dem när Cementa lades ner. Lennart Rosander har också bidragit till att folkrörelsearkivet fått ta emot handlingarna efter fackklubben Fabriksarbetareförbundet avd 53 Stora Vika. Hur han hittade just dessa handlingar efter ett riktigt detektivarbete, är bara ett exempel på hur omfattande hela detta bokprojekt har varit. Det är roligt att denna historik nu har skrivits om Stora vika. Som kommunalrådet Leif Stenquist lade fram det på boksläppet: nu har Stora vika fått sin historia skriven på samma sätt som Ösmo har Ösmoboken av Axel Quist och Sorunda har Sorunda - en socken för sig av Alf Nordström. Jag säger såhär - nu fattas bara Nynäshamns stads historia, den delen som börjar 1946. Någon som känner sig manad?

Bilden är tagen på midsommarafton i Stora vika i början av 1950-talet. Foto Cementa, Nynäshamns bildarkiv.
/Emma

En rolig bild dök upp - kanonerna från Riksnyckeln

Idag fick jag en fråga om vi hade bilder från vrakfyndet av Riksnyckeln som förlist vid Viksten 1628. Det visade sig att det fanns några fotografier i bildarkivet. Enligt texten på baksidan bärgades kanonerna 1920. Fotografen från Atelier Ekegren var med då det begav sig, men det verkar som bärgningsfartyget ligger i hamn vid tillfället för fotograferingen (det är väl Bedarön man ser i bakom den tjusige dykaren?) Vill man veta mer om vrakfynd, förlisningar mm i Nynäshamns närhet kan man läsa På grund - Förlist av Maria Landin, Folke Sjögren och Björn Öberg, Stockholm 2009.

/Emma

Just kids

”Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet” skrev jag i min dagbok på min 17-årsdag, för att sedan tillägga ”jag är ironisk, det hoppas jag att jag förstår”. Plågsam självmedvetenhet hör tonåren till, i mitt (och säkert många andras) fall kopplad till en nästan lika plågsam medvetenhet om allt som redan sagts och gjorts och skrivits. En av de få gånger jag vågade mig på att försöka skriva poesi döpte jag dikten till ”Pseudo II”.
Den enda gång Patti Smith tycks ha drabbats av skrivkramp var när hon besökte diktaren och idolen Arthur Rimbauds grav. I förra veckan fick vi in Smiths Just kids, en självbiografisk bok som också är en hyllning till fotografen Robert Mapplethorpe. Varken hon eller Mapplethorpe verkar ha varit särskilt ängsliga för att framstå som pretentiösa, kanske på grund av att de som unga och oetablerade fungerade som musa och favoritkonstnär åt varandra, och på så sätt fick sina anspråk på att vara någon med något att komma med bekräftade. Just kids förtjänar enligt Jan Gradvalls recension ”att bli en biblioteksklassiker, en bok man kan sätta i händerna på alla unga som drömmer om att ta sig någon annanstans än där man befinner sig”. Det är bara att instämma - med viss reservation för att det delvis var just den här typen av hyllningar till en förgången tid och plats – i detta fall 60- och 70-talets New York – som ingav mig känslan av att allt redan var sagt och gjort. Men allt är inte gjort, och är det gjort kan det göras igen – det blir ändå aldrig riktigt samma sak, något som kan betraktas både som en förbannelse och en befrielse. De visdomsord om livets korthet som blev föremål för mitt 17-åriga jags hyfsat motiverade ironi var dock redan skrivna - av aforistikern Stig Johansson i Sydsvenskan, någon gång på 80-talet. Det blir aldrig som då igen ( - Ratata, Jackie, 1982).

/Mattias

Vykortsnostalgi

Man kan tycka att en viss typ av vykortsnostalgi börjar bli ute. Ni vet såna där retrosnygga böcker, formgivna av sjuttiotalister iförda jeans av märket Cheap Monday. Som visar töntiga vykort från Säffle kommunalhus och Stora torget i Boden. Ja, såna böcker kan man tröttna på. Men ändå, är det inte lite roligt att titta på just det här vykortet från Gotlandskajen 1972. Det starka solljuset i juli. Några bilar står på kajen och väntar, en Volvo Duett håller just på att parkera. De flesta Nynäshamnare är på Nicksta och badar, eller har åkt ut med utombordaren bakom Bedarön för att svalka sig.


Tråkiga vykort av Jeppe Wikström, Bokförlaget Max Ström. Stockholm 2002.
/Emma

Nollnolltalet

I essän ”Echoes of the Jazz Age” från 1931 beskriver F. Scott Fitzgerald det jazziga tjugotal som gjort honom till firad författare som stendött, för att sedan konstatera han själv redan drabbats av nostalgi. En del av skribenterna i Noll noll - decenniet som förändrade världen fick sitt genombrott under nollnolltalet, men ingen av dem verkar särskilt nostalgisk. Redaktörerna Tobias Nielsén och Anders Rydell motiverar sitt titelval med hänvisningar till 11 september, klimathot och finanskris. Boken handlar dock till stor del om mindre apokalyptiska företeelser. I kapitlet om internet konstaterar Anders Mildner att händelserna i New York 2001 tydliggjorde den roll allmänheten kan spela som nyhetsförmedlare med hjälp av bloggar och sociala medier, och i ett kapitel om fantasy betitlat ”Flykten från verkligheten” beskriver Adam Svanell hur vi - inte minst på vita duken - ”gick vilse i nördarnas rike” i sällskap med Frodo, Harry Potter och Anakin Skywalker.

Nollnolltalets främsta modeaccesoar var enligt Annina Rabe boken - "den eleganta polityren av bildning var kanske decenniets mest trenddefinierande stil." I sitt kapitel om litteratur nämner Rabe kulturjournalisten Björn af Kleen, som i viss mån kan betraktas som företrädare för denna stil, något som inte nödvändigtvis innebär att hans intresse för skönlitteratur är särskilt ytligt. Af Kleen medverkade under 2008 i Herrbloggen (knuten till Stureplan.se), som i boken beskrivs som en "decennitypisk blogg om nollnolltalets herrmode och gentlemannalivsstil". I Noll noll medverkar han med ett kapitel om Stureplans kändiskultur - en kultur han själv var (är?) en del av, men samtidigt skildrar med en ironisk distans som nog inte är opåverkad av namn som Fitzgerald, Waugh och Thackeray, vars satiriska roman Fåfängans marknad fått ge namn åt kapitlet ifråga.

Tyvärr är det väl knappast litteraturintresserade gentlemän som nollnolltalets Stureplan i efterhand kommer att förknippas med, utan snarare den typ av stekare som hyrde Nordiska museet för firandet av sin 26-årsdag. Halvnakna modeller eskorterade gästerna förbi de inhyrda ”tiggare” som försedda med tiggarskålar placerats ut vid ingången till den överdådiga födelsedagsfesten. Både kronprinsessan och prinsessan Madeleine hörde till de inbjudna. ”Ett städat och skötsamt kalas”, kommenterade Nordiska museets chef efteråt. Återstår att se vad ”Love 2010” kommer att innebära.
Tjugotalet är känt som glatt och nittiotalet som ironiskt. Vilket epitet kommer att fästa vid nollnolltalet? Redaktörernas förslag känns trots allt inte helt klockrent. "Det giriga nollnolltalet". Låter lite åttiotal.
/Mattias

Musik nonstop

En 14-årig Andres Lokko - senare känd som musikjournalist och hippaste modkatten i stan - står i kassakön på Pet Sounds för att köpa en splitterny singel med The Jam. Plötsligt slits skivan ur hans svettigt förväntansfulla händer av butikens ägare, som vänder sig till en ”hippare” stamkund, frågar ”har du hört den här?” och säljer skivan – sista exet – till honom istället. Episoden återges i Musik nonstop – Pet Sounds i våra hjärtan, och är tack och lov mindre typisk än man kan tro för denna legendariska och i mångas ögon lätt skräckinjagande skivaffär. Musikjournalisten Lennart Perssons hyllning till Pet Sounds (som tyvärr blev hans sista bok) är ett stycke musikhistoria som med tanke på dagens vikande skivförsäljning allt mer får karaktären av just ”historia”. Att äga en väl uppdaterad skivsamling var för inte särskilt länge sedan ett tecken på att man hängde med. Numera är det som bekant mest ett ålderstecken. Som Persson konstaterar stämmer det dock inte riktigt att all musik finns tillgänglig i ”sybehörsrymden”. Han framhåller dessutom Pet Sounds betydelse som informell mötesplats för generationer av musikälskare och musiker. Affären liknas på ett ställe vid ett folkbibliotek där ägaren Stefan Jacobson fungerar som sträng men välmenande bibliotekarie. Själv besökte jag Pet Sounds första gången någon gång under tidigt 90-tal - ungefär när den här sketchen spelades in. Lokko skymtar i bakgrunden.

/Mattias

Franska tips, del 4.

Torsdag: Kokböcker man blir glad av!

Den här boken har allt man behöver för att drömma sig bort till en bättre värld, eller i alla fall en mer välsmakande och vacker värld. I Fransk afton (Magnus Falkehed, Norstedts, 2009) får man enkla recept på god bistromat, personporträtt, guidade turer och en CD med franska dängor. Allt för en helkväll av bästa sort!

En av de vackraste kokböcker jag sett. Danyel Couets Paris (Danyel Couet, Natur & Kultur, 2007) är en fröjd att bläddra i och innehåller spännande recept från det mångkulturella Paris att experimentera med om man, till skillnad från mig, trivs bland kastrullerna i köket. Själv köper jag bara kokböcker som är snygga att titta i. Det här är riktigt ögongodis!

Au revoir
/Helena