30 december 2010

Vad lånade vi ut under 2010?

Så här på årets näst sista dag kan man börja summera och reflektera över året som gått. På Nynäshamns bibliotek funderar vi t.ex. över vilka medier som har lånats ut mest under året. Vad har nynäshamnarna egentligen lånat under 2010? Ja, allt möjligt så klart, men, några titlar har lånats ut mer än andra. Vill du veta vilka? Här kommer svaret:

2010 års mest utlånade roman:
Den förlorade symbolen, av Dan Brown.

2010 års mest utlånade deckare:
Den dubbla tystnaden, av Mari Jungstedt.


2010 års mest utlånade ljudböcker (CD-böcker):

Här är det fyra ljudböcker som har lånats ut precis lika många gånger. En kvartett svenska deckare.

Under jorden i Villette, av Ingrid Hedström.

Den dubbla tystnaden, av Mari Jungstedt.

Till dess din vrede upphör, av Åsa Larsson.

Matthandlare Olssons död, av Karin Wahlberg.

2010 års mest utlånade DAISY (talbok):
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, av Jonas Jonasson.

2010 års mest utlånade (nåja, uthyrda) film:
Julie & Julia med Meryl Streep och Amy Adams.

2010 års mest utlånade CD-skiva:



Ignore this, med Salem al Fakir.

2010 års mest utlånade ungdomsbok:

Ljudet av ditt hjärta, av Stephenie Meyer.

2010 års mest utlånade barnbok:
Två stycken lättlästa böcker för målgruppen 9-12 år lånades ut precis lika många gånger.
Nivå 13, av K. G. Johansson.


Mot nya mål, av Glenn Ringtved.

2010 års mest utlånade bilderbok:

När Findus var liten och försvann, av Sven Nordqvist.

2010 års mest uthyrda barnfilm:
Även här är det två titlar som får samsas om förstaplatsen.
Alvin och gänget 2.

Monsters vs Aliens.
Hur många av dessa böcker har du läst? Sett någon av filmerna? Lyssnat på Salem al Fakir? Eller ägnade du 2010 åt helt andra böcker mm? Skriv gärna en kommentar om dina favoriter från 2010.
Nynäshamns bibliotek önskar alla låntagare och biblioteksbesökare ett gott slut på 2010 och önskar alla ett finfint 2011.
/Helena

21 december 2010

En God Jul

Det är jul på Guldbröllopsminnet 1924. Sjuksköterskorna och deras unga patienter sitter tillsammans och äter julgröt vid det fint dukade bordet med ljusstakar, hyacinter och där skymtar också Wilhelm Kåges numera eftertraktade servis Liljeblå. Julgranen är klädd med glitter och flaggor och i taket är ljuskronan smyckad med tallris och röda band. Om man tittar lite extra på barnen så kan man se att de har ringar runt ögonen efter skyddsglasögonen, då de blivit behandlade med kvartsljus. Nu har de nog blivit tillsagda att sitta still för att fotografen ska kunna få med alla i skärpa, men pojken till väster i bild kan inte hålla skrattet och julglädjen i styr. Guldbröllopsminnet var ett sjukhem för barn som led av sk skrofler. Hemmet var instiftat som minne till kung Oscar II och drottnings Sophias guldbröllop 1907, därav namnet. Skrofler var en gammal benämning på yttringar av tuberkulos hos barn. Symptomen var t ex förstorade halslymfkörtlar, långdragna infektioner i övre luftvägar och infekterade hudpartier(svinkoppor). På hemmet behandlades barnen med kvartsljus och solljus men vila, frisk luft och god mat bidrog nog också lika mycket till att göra barnen friska. Patienterna kunde vara mellan tre och sexton år gamla och kunde vistas upp till ett år på hemmet. Hemmet hade få anställda och det rådde enligt uppgift en avslappnad och trygg atmosfär. När man tittar på fotografiet tycker jag att man kan känna av den där trygga atmosfären.
Foto Atelier Ekegren, Nynäshamns bildarkiv
/Emma

10 december 2010

Boktips inför julen

Igår torsdag hade vi boktipsarkväll här på biblioteket. Efter lite glögg, pepparkakor och litteraturquiz började tipsandet, som kom från såväl personalen som från en inbjuden barnpanel och övriga i publiken.

Här följer kvällens tips indelade i ålderskategorier. Förhoppningsvis hittar du någon intressant bok att ge bort i julklapp eller att läsa själv under julledigheten.

För de yngsta:
Berätta om din drake, av Jackie Morris. Sagolikt vackra bilder i en fantasieggande bilderbok. Från 4 år.
När prinsar blir förtrollade, av Per Gustavsson. En rolig bilderbok som handlar om prinsarnas största skräck, att bli förvandlade till groda! Från 4 år.

För alla mellan 9-12 år:
Sorgfjäril, av Ingelin Angerborn. En ganska så läskig historia om spöken och mystiska gamla hus. Men också om vänskap och kärlek och om all historia som ryms mellan väggarna i våra hem.

Vargbröder-serien, av Michelle Paver. En spännande serie för alla som gillar äventyr och fantasy.

Farligt möte, av Pia Hagmar. En av alla läsvärda böcker i lättlästa nagelbitarserien Dalslandsdeckarna.


Den vita kameleonten, av Petter Lidbeck. Äventyr och farligheter tillsammans med Tre tjejer.

För tonåringen:
Augustprisvinnaren Här ligger jag och blöder, av Jenny Jägerfeld. Handlar om 17-åriga Maja som råkar såga av sig tumspetsen, samtidigt som hon tampas med frågor kring sin försvunna mamma och den spännande Justin.

För vuxna:


Tjuvaras stad av David Benioff. Tragik och komik kring ett udda uppdrag under andra världskriget.

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap, av Mary Ann Shaffer. Annorlunda och intressant brevroman om tiden före och efter andra världskriget utifrån en mycket speciell bokcirkels medlemmar.

Vi i villa, av Hans Koppel. Ironiskt och bitskt om livet i villa. Hög igenkänningsfaktor med en twist.


Tusenskönor, av Kristina Ohlsson. Utredaren Fredrik Bergman får ett tufft fall på halsen.

Berättelsen om Pi, av Yann Martel. En skröna om dikt och verklighet och om hoppets olika ansikten.

I hjärtat av havet, av Nathaniel Philbrick. Den verklighetsbaserade berättelsen om valfångstfartyget Essexs tragiska öde.

Moby Dick, av Herman Melville. En klassiker som fortfarande inspirerar och fascinerar.

Mordet i Eiffeltornet, av Claude Izner. En mysig och myllrande deckare som utspelar sig under världsutställningen i Paris 1889.



Calla Lily Ponders magiska händer, av Rebecca Wells. En varm och lustfylld må bra-bok
om familj, förlust och kärlek.
Boktjuven, av Markus Zusak. En ovanlig och innehållsrik läsupplevelse med självaste Döden som berättarröst.

Blonde, av Joyce Carol Oates. Fiktion och verklighet vävs ihop i denna spännande roman baserad på Marilyn Monroes liv.


Många hälsningar

/Nynäshamns bibliotek

7 december 2010

Salongens bokcirkel läser Svinalängorna

Förra tisdagen sågs Salongens bokcirkel för sista gången i år. Kvällen ägnades åt Susanna Alakoskis Augustprisbelönade roman Svinalängorna, dubbelt aktuell genom Pernilla Augusts filmatisering och Alakoskis lyckade författarbesök här på biblioteket (Alltid på en tisdag 23/11). Filmen har premiär fredagen den 10/12, bland annat på Folkets Hus biograf här i Nynäshamn. Som vanligt inleddes bokcirkeln ganska bryskt med att Salongendeltagarna fick göra tummen upp eller ned för boken. Av tummarnas position att döma skiftade våra omdömen mellan ”riktigt bra” och ”mindre bra”, men för första gången under hösten var det ingen som gjorde tummen ned. Boken är skriven på rak och lättillgängligt berättande prosa, och ingen hade några problem med att komma in handlingen, något som man inte kan påstå om Salongens förra bokcirkelbok - Herta Müllers Hjärtdjur. Hos Alakoski ställer sig den språkliga stilen inte mellan läsaren och handlingen på samma sätt som hos Müller, men som vi konstaterade är naturligtvis även detta att betrakta som ett medvetet stilval.

Annat som togs upp:
- Alakoski skildrar barns utsatthet och vuxenvärldens svek utan att bli sentimental. Trots den gripande handlingen är det, som någon sa, ”ingen bok man gråter över”.
- Vänskapen mellan de tre tjejerna som kulminerar i slutets antydan om att de snart kommer att gå skilda vägar. Tillsammans har de överlevt sin uppväxt.
- Den vagt tecknade bilden av bröderna. De finns där, men mest som inslag i huvudpersonens dåliga samvete. Rädde sig den som kan – så allvarlig är familjesituationen.
- Könsrollsaspekten. Leena försöker ta ansvar och hålla ordning i kaos, men plågas samtidigt av en känsla av att ha svikit sina bröder. Hon följer sin mammas uppmaning om att göra bra ifrån sig i skolan för att på så sätt kunna skapa sig en framtid som självständigt yrkesarbetande kvinna.
- Klassperspektivet kopplat till invandrarerfarenheten. Kampen för värdighet och känslan av skam inför det omgivande samhällets förutfattade meningar. Omgivningens negativa förväntningar som på grund av alkoholberoendets inneboende mekanismer tragiskt nog förvandlas till självuppfyllande profetior. Hoppet om att barnen med hjälp av utbildning ska kunna skapa en bättre framtid för sig själva.
- Förhållandet Sverige – Finland. ”Nu fattade jag varför pappa sa att han ville flytta tillbaka till Finland” (s. 159). Mormoderns kärvt idylliska Finland, fattigt men fyllt av midnattssol och tangomusik. Farmoderns fyllt av skam. Sverige, med miljonprogram och löften om välfärd åt alla - en välfärd som dock innebär rättning i leden och ökad social kontroll. I slutänden är det i viss mån ändå det svenska civilsamhället som blir Leenas räddning. Hennes fasta punkt i tillvaron är skolan.
- Bokens eventuella förankring i författarens egen biografi. En av Salongendeltagarna hade under författarbesöket frågat om boken bygger på Alakoskis egen uppväxt. Hon fick ett nej till svar. Flera bokcirkeldeltagare var tveksamma till om detta verkligen kunde stämma. Enligt någon kan man inte skriva så ingående om de förhållanden som Alakoski beskriver utan att ha upplevt dem själv. Någon invände att Alakoski ju har en bakgrund som socialarbetare, någon annan att hon kanske helt enkelt är en skicklig författare. Vi lämnar över frågan till er, kära bloggläsare. Spelar det någon roll om Svinalängorna är, som det brukar heta, ”baserad på en sann historia” eller om den är en fiktion, påhittad av en skicklig författare? Är en berättelse mindre värd, mindre ”äkta”, om den är påhittad? Och hur kommer det sig att många läsare tycks vilja se en koppling mellan just denna romans huvudperson och dess författare?

Under våren kommer Salongens bokcirkel att läsa en bok per århundrade, från 1500-tal till 1900-tal. Först ut (den 1/2) blir Shakespeares Romeo och Julia ("for never was a story of more woe than this of Juliet and her Romeo"). Med detta smakprov ur Franco Zeffirellis klassiska filmatisering önskar Salongens bokcirkel god jul och gott nytt år.



/Anders, Helena och Mattias

1 december 2010

Arbete pågår

På lördag öppnar Gustav Sparr och Pontus Björlins utställning i konsthallen. Gustav är verksam som konstnär i Göteborg och Pontus bor i Stockholm, där han arbetar som art director i IT-branschen. Nu ställer de två barndomsvännerna, som båda gick på Nynäshamns estetiska linje, ut för första gången tillsammans. Gustav har sedan 2003 har arbetat med en omfattande serie tematiskt sammanvävda animationer och bilder. Verken är tecknade i datorn och kan ses som en slags hybrid av stilleben, porträtt och anslagstavla. Så här beskriver Gustav sina bilder: En mängd avritade fragment, figurer och föremål bygger tillsammans upp mikroberättelser och symboliska sammanhang. Genom bildernas detaljer och referenser bjuds betraktaren in att förlora sig i tankemässiga strövtåg och tolkningar. Det handlar ytterst om jaget och dess suddiga gränser: Om hur vi med hjälp av information och referenser både finner klarhet och riskerar att gå vilse.

Pontus har i utställningen tagit avstamp i tanken att alla objekt bär på kommunikation och har en egen tydlig identitet. Objekt som i sin form och genom sin blotta förekomst gjort intryck i tidiga år men som i sin funktion är att betrakta som meningslösa - frigolitemballage, gammalt kontorsmaterial - blir till inkarnationer av minnen och den identitet som fanns då, säger Pontus om det han ställer ut.

Pontus och Gustav kommer under utställningen att träffa elever från Estetprogrammet - för att berätta om sin konst, för att ge inspiration och för att bidra med sina erfarenheter om ansökningar till konstskolor och högre konstnärlig utbildning. Jag kan tänka mig det blir ett givande möte - båda två har mycket att berätta om sitt skapande, men också om de olika skolor och utbildningar de genomgått för att hamna där de är idag.

Välkommen till vernissage på lördag kl 11-13. Utställningen pågår t om lördag 18/12.

/Emma

26 november 2010

I adventstider

Det här är Lottakårens julmarknad på det sk Rådhustorget, nuvarande Stadshusplatsen. Året är 1960 och kanske är det skyltsöndag i Nynäshamns centrum. Det är det där typiska vädret som präglar förvintern i kustbandet - lite gråmulet och fuktigt, än har snön inte kommit. Det håller på att skymma och folk är ute på stan för att titta på marknaden och dekorationerna och de första julklapparna börjar så smått att handlas in. Bilden är tagen mot berget, som nu delvis är bortsprängt och där Folkets Hus med vårt bibliotek, konsthall och bildarkiv ligger. På berget kan man se den iskana som vintertid var ett populärt åknöje för barn, trodde jag alltså. Men en äldre dam berättade nyligen att det minnsan både var vuxna och barn som åkte i den när det var vinter! När jag tittar på den stämningsfulla bilden dyker slutorden från Karl-Bertil Jonssons julafton upp i min skalle - "Det var då en välsignad jul", sa Karl-Bertils ömma moder och fick något religiöst i blicken, för den här sagan tilldrog sig på den tiden då julen fortfarande firades till minne av Kristi födelse.


/Emma
Foto okänd i Nynäshamns Lottakårs arkiv, Nynäshamns bildarkiv

24 november 2010

Poesitävlingens prisutdelning

Här har vi ett gäng glada vinnare: (övre raden) Antonja, Elias, Rickard, Ingrid, (nedre raden) Marcel, Laith och Anton (saknas på bilden gör Jens och Berith). Idag hyllade vi nämligen vinnarna i Nynäshamns biblioteks årliga poesitävling. Bland över 200 poesibidrag inom temat Hemligheter och lögner som lämnades in till biblioteket valdes nio stycken fram som vinnare. Vinnarna fick läsa upp sina dikter, ta emot applåder och ställa upp för fotografering. Med sig hem fick de var sitt diplom, ett häfte med alla vinnardikter samt ett bokpris. Dessutom fick de var sin lättskött ballongblomma av Magikern Moa, som underhöll med lättsamma och roliga trolleritrick.

Magikern Moa från Zilloman behövde ofta assistans från publiken för att klara av sina trollerinummer. Som tur var fanns det många i publiken som ville ställa upp och hjälpa till med det som behövdes.

Samtliga dikter finns som utställning i sagorummet/konsthallen Nynäshamns bibliotek.
Där kan ni läsa alla de hundratals tävlingsbidrag vi fick in. Vi ger er ett smakprov genom 1:a pristagarnas dikter:

LÅGSTADIET
"Smask
Tuggar
På pennan
Smakar sudd
och matteläxa"

Marcel

MELLANSTADIET
"Vår värld är full av hemligheter som vi människor inte upptäckt än.
Naturen är full av hemligheter, det kanske finns väsen, alfer eller troll.
Oceanerna är fulla av hemligheter, vad finns längst nere på havets botten?
Man kan bara gissa.
Det kan finnas vattenfolk
enorma djur med stora vassa tänder.
Man vet inte riktigt.
På andra planeter och stjärnor kan det finnas liv -
på mars, gröna utomjordingar med stora spetsiga öron.
På solen, eldflammande och skinande hästar.
Man kan bara gissa.
hela livet är en stor fin hemlighet!
Tycker inte du det?"

Antonja

TONÅR/VUXEN
Dyrbara samtal
"En mjuk barnhand
vilar i en valkig näve
Ett ivrigt barnansikte
lyser upp mot den vuxne
Rösterna blandas
en klingande ljus,
en lycklig mörk
utbyter hemligheter.

Ögon mötas
i samförstånd.

Barnaögon klara
som skogskällor.
Utan svek
utan lögner,
vill veta allt.

Den vuxnes leende
Barnets pärlande skratt
håller tiden stilla.
nu blir då.
Hand i hand tillsammans,
de två på livets väg."

Ingrid


Ett stort grattis till alla vinnarna!

/Helena och Johanna

Susanna Alakoski

Igår var det författarkväll här på Nynäshamns bibliotek. Susanna Alakoski berättade om sina böcker, sitt skrivande och om de starka och tankeväckande ämnen hon brukar skriva om. Intresset inför författarkvällen var stort och alla biljetter till författarkvällen blev sålda. Trots tråkigt väder med halka, snö och blåst var det fullsatt i lokalen.

Susanna Alakoski är kanske mest känd för sin debutroman, Svinalängorna, som kom 2006 och belönades med ett Augustpris samma år. Alakoski var faktiskt den första debutanten som någonsin fått Augustpriset. Svinalängorna blev snabbt populär bland läsare och kritiker och är vad man kan kalla för en modern klassiker. I år är romanen extra mycket på tapeten pga bokens filmatisering, som har premiär i december med Ola och Noomi Rapace i bärande roller.

Igår tisdag pratade dock Alakoski mest om sin senaste roman Hoppas du trifs bra i fengelset som tar upp svåra ämnen som droger och konsten att vara en anhörig. Publiken hade många frågor att ställa och författaren sålde slut på alla böcker hon hade med sig till försäljning.

Förutom att ha skrivit två romaner har Susanna Alakoski varit med och jobbat fram ett antal antologier om skilda ämnen såsom våld, klass och fejkade orgasmer. Särskilt den sistnämnda väckte stort intresse och nyfikenhet bland oss i publiken.

Tack alla ni som var med! Vi ser fram emot fler spännande författarbesök under våren 2011.
/Helena

22 november 2010

Musiktips vecka 47

På måndag 29/11 intas Arenan på Fryshuset i Stockholm av de två amerikanska banden DEFTONES och COHEED & CAMBRIA. Förband är svenska KHOMA. Alla tre banden har släppt nytt material i år och alla tre spelar var för sig en ganska egen musik. Hårdrock, javisst, men med väldigt olika olika tuch. Det här kommer garanterat bli en kanonkväll!

Det kaliforniska bandet DEFTONES släppte tidigare i år sitt sjätte album, Diamond Eyes, vilket vi har skrivit om tidigare här på bloggen.

Bandet var senast i Sverige i somras på festivalen Getaway Rock i Falun (efter att först ha varit bokade på Hulsfred som dramatiskt gick i konkurs veckan före festivalen). Bandets musik brukar betecknas nu metal eller alternativ metal.

COHEED & CAMBRIA är bandet som skapar texterna till sin musik utifrån sångaren Claudio Sanchez framtidssaga om bandets namnar, Coheed och Cambria, i fyra seriealbum om deras liv och död, och på senaste plattan berättas förhistorien till serien. Musiken brukar benämnas progressiv rock/metal. Vad bandet ska göra nu när den berättade historien är slut vet jag inte...

Även KHOMA har vi skrivit om tidigare på bloggen. De har släppt tre plattor varav min favorit är den andra "The Second Wave" men även årets album "A Final Storm" är mäktigt, både hårt och vackert.

Här kan du provlyssna till bandens musik via Spotify.

Finns bandens album inne på biblioteken? DEFTONES, COHEED & CAMBRIA och KHOMA

/Amelie

19 november 2010

Om vad som är bra och vad som är dåligt

Sitter man hemma och funderar över vad som är bra och vad som är dåligt här i livet så kan man till exempel söka svaren i den äldre barnlitteraturen. Just nu har vi en liten utställning på biblioteket med gamla fina och intressanta barnböcker där man bland andra alster kan skåda poeten Vladimir Majakovskijs barnbok Vad som är bra och vad som är dåligt, samt klassikern Pelle Snusk av Dr. Heinrich Hoffmann. Båda dessa böcker visar prov på tidens stränga syn på barnuppfostran och böckerna är sedelärande med en lika morbid som humoristisk glimt i ögat. Bilderna i böckerna är allt annat än gulliga och tillrättalagda och visar tydligt och klart vad som kan hända om man som barn dristar sig att t.ex. suga på tummen, inte äta upp sin mat, bråka med yngre barn och smutsa ner sig.

Pelle Snusk

Det gäller att veta hur man ska uppföra sig och i Majakovskijs bok får man som slutkläm det faderliga rådet: "Min son, är du redan nu lat och grisig hellre än du leker ren och snygg blir du svin som äldre."

Man lär sig ett och annat om tidens anda genom att studera omslagsbilderna och innehållet i barn- och ungdomslitteraturen. Och mellan varven är det både nyttigt och roligt att läsa om gamla barndomsfavoriter för att kolla hur väl de har stått sig med tiden. Det är ju inte alla böcker som åldras med behag.

/Helena

17 november 2010

Funkis på Nynäsvägen

Stockholmsutställningen 1930 räknas som funktionalismens stora genombrott i Sverige. Den nya arkitektur och design som visades där av bl a arkitekterna Gunnar Asplund, Sigurd Lewerentz, Uno Åhrén och Sven Markelius fick ett stort genomslag både i Sverige och internationellt. I Nynäshamn märks funkisen tydligt längs Nynäsvägen. Nedan är det s k Folkets Hus Annexet som ritades 1932. Hyreshusen straxt ovanför byggdes senare, men jag tycker i alla fall att de där runda balkongerna är funkis. Lite längre ner på Nynäs-vägen byggdes 1934 det nya Special Konsum. Dit flyttades flera mindre filialer, t ex speceributik, mjölkbutik och manufakturbutiker från andra adresser i Nynäshamn. Dessutom öppnades en skoavdelningen och en husgerådsavdelning. Det blev Nynäshamns första varuhus. Byggnaden bär tydligt funkisens kännetecken både vad gäller arkitekturen och skyltarnas stil. Men Nynäshamn är långt ifrån ensam om att ha ett Konsumhus byggd i funkisstil. I boken Funkis - stilen som byggde Sverige av Ingrid Sommar förklaras det hur denna moderna stil kunde leta sig fram till de mest isolerade avkrokar: En stavades Konsum. Kooperationens eget arkitektkontor, med pionjären Eskil Sundahl i spetsen, såg till att minst en funkismodul fanns på varje ort i Sverige, från Arjeplog till Österlen.

De större bilderna är från bildarkivet, den lilla har jag "lånat" på nätet.
Läs mer: Ingrid Sommar: Funkis - stilen som byggde Sverige, Sthlm 2006
/Emma