31 maj 2011

Novelltävlingen 2011

Idag har Konsthallen varit full av unga och inte fullt lika unga författare. Nynäshamns biblioteks årliga novelltävling är avslutad och det var dags att prisa vinnarna.

Vinnare i kategorin årskurs 1-3 blev Emelie Olsson, 3A Svandammsskolan, med sin novell En fantasidröm, en novell fylld med magiska ingredienser där vardagen går ihop med älvornas vackra men farliga värld. Två hederspris delades också ut i samma kategori och dessa tillföll Filip, 3A Humlan, och han titellösa fantasynovell om det goda och det onda samt Lukas Backlund, 2B Svandammsskolan, som skrivit Den röda apan, en novell om vikten av att ha roligt tillsammans med någon man tycker om.




I kategorin vuxen vann Jack Dalby, som på bilden ses läsa från sin novell Bara ett träd. Hederspristagare i samma kategori blev Arman Borghem och Thomas Karlsson.


Tyvärr hade inte klasserna i kategorierna årskurs 4-6 eller 7-9 möjlighet att delta vid prisutdelningen men vinnare och hederspristagare kommer naturligtvis att få sina vinster skickade till sig.


Vinnare i åk 4-6: Denise Söderberg, 5A Gröndalsskolan, med novellen Jag tycker om dig

Hederspris i åk 4-6: Alexandra Hallström, 4A Svandammsskolan, med novellen Roffes liv

Hederspris i åk 4-6: Olivia Ekstedt Ndure, 4B Gröndalsskolan, med novellen Kärleken


Vinnare i åk 7-9: Melinda Nikander, 8C Gröndalsskolan, med novellen Bara en dröm
Hederspris i åk 7-9: Sebastian Engberg, 8C Gröndalsskolan, med novellen Vilse

Hederspris i åk 7-9: Claes Dalborg Holm, 8C Gröndalsskolan, med novellen En mardröm


Tack alla ni som har varit med och skrivit noveller! Alla bidragen finns utställda i Sagorummet i ungefär en veckas tid.

/Helena

Bokjuryns avslutningefest

Om Nynäshamns elever i årskurs 5 får bestämma så hamnar följande tre böcker i topp när det kommer till 2010 års bästa böcker för barn och unga. Sju stycken åk 5 från Nynäshamns kommun har i samarbete med Nynäshamns bibliotek under läsåret 2010/2011 läst mängder med böcker utgivna 2010, tyckt till och röstat i Bokjuryn, litteraturpriset där barn och unga röstar fram årets bästa böcker.

Den mycket spännande och välskrivna Sorgfjäril, av Ingelin Angerborn, fick flest röster i Nynäshamn men vann även den nationella Bokjuryomröstningen i åldersgruppen Läsa mer. Och det förtjänar den!


Peter Arrhenius bok Baksidans hemliga hjältar kom på andra plats i Nynäshamn. Och tredje priset gick till:



Alice varannan vecka, av Bo R. Holmberg.



Tre av sju femmor deltog vid Nynäshamns biblioteks avslutningsfest den 25 maj då vinnarna, nationella och lokala, avslöjades.
Det hela avslutades med utlottning av bokpriser och fika.

Myller av Bokjuryröstare kring fikabordet.


Tack alla femmor för i år!

/Helena

27 maj 2011

Barnens dag

Jag hade ju lovat att visa bilder från Barnens dag. Det finns en hel del bilder från detta evenemang, som enligt källorna hölls första gången 1941. Bakgrunden till varför det började känner jag inte till, men det är det kanske någon annan som vet? Upplägget verkar i alla fall ha varit en kortege med olika utsmyckade vagnar från olika organisationer, grupper och affärer mm som körde fram till en festplats där en massa roligheter ägde rum. I början var det Idrottsparken vid Rumba, senare Nicksta. I Nynäshamns Posten kunde man 1948-06-16 läsa följande(se bilden ovan): Där körde Bragegårdens, alltså daghemmets, två bilar fram med drivor av de sötaste barnungar nedanför slottets tinnar och torn. Hur många timmars arbeten av flitiga föräldrar de dräkterna kostat är omöjligt att räkna ut, men få kan det inte ha varit med tanke på alla välkomponerade kostymerna - prinsessor i sirliga kronor, sotarpojkar i full krigstutrusning, rödklädda pager och kammartärnor i tyll, trädgårdsmästare med vattenkannor, bagare och de nättaste kineser i gula hattar. Nedan är Barnens Dag 1942, bilden är tagen i korsningen Centralgatan-Fredsgatan.
Kungarna av Barnens dag verkar i alla fall Nynäshamns Teateramatörer ha varit. I Arne Janssons fina arkiv finns många bilder på deras korteger, och i flera tidningsklipp är de särskilt omnämnda. Här nedan är deras kortege från 1948, och längre ner från 1947.

Färgbilden är från Kuliaden 1973. Om jag förstått saken rätt ersatte namnet Kuliaden senare Barnens Dag, men det här är det kanske någon annan som minns bättre än jag? Bilden är tagen vid Domusparkeringen. Foto Sven Carlsson.

/Emma

23 maj 2011

Norrtullsligan

Det har blivit dags att hålla i den sista träffen i Salongens bokcirkel för den här säsongen.

Till den här avslutningsträffen har vi läst en bok från 1900-talet, den första svenska boken vi har läst under våren, en Stockholmsskildring.

Elin Wägners Norrtullsligan, från 1908, bjuder på en tänkvärd, stundtals väldigt svart men samtidigt rolig inblick i fyra kontoristers liv på och utanför kontoret. Var med och diskutera boken med oss! Vi ses i soffhörnan tisdag 24 maj kl. 18.00.

P.S. Norrtullsligan är årets Stockholm läser-bok. Läs mer om projektet här.

Hälsningar
Salongens bokcirkel

18 maj 2011

Bokjuryn 2010 - Vinnarna!

Cirka 30 000 barn och unga från hela Sverige har röstat fram 2010 års bästa barnböcker inom kategorierna: bilderböcker, böcker från 6 år, böcker från 9 år, ungdomsböcker, faktaböcker och serier. Nedan ser ni förstaplatsen i varje kategori, resten av listan kan man titta på här.




Godistrollet, av Jonna Björnstjerna





Campingmysteriet, av Martin Widmark och Helena Willis



Sorgfjäril, av Ingelin Angerborn



Jag finns, av Maja-Maria Henrikson





Fakirer, av Bengt-Erik Engholm och Jojo Falk


Lou! 1 Dagboksdagar, av Julien Neel
Det var alltså idag som vinnarna avslöjades vid årets Bokjuryfest som firades i Älmhult, med författaren Mårten Sandén som konferencier. Åk 5 i Nynäshamn har under hösten 2010 och våren 2011 läst en massa böcker, tyckt till och röstat i Bokjuryn och kommer att få ha en alldeles egen Bokjuryfest nästa vecka. Då kommer vi bl.a. att jämföra vilka böcker som vann den nationella omröstningen med böckerna som fick flest röster lokalt i Nynäshamn. Fortsättning följer.

/Helena

3 maj 2011

Esteternas vårsalong 2011

onsdag den 4 maj kl 13.00 öppnar Estetprogrammets vårsalong i Konsthallen. Det är den tredje vårsalongen för min del och jag upphör aldrig förundras över vilken hög klass den håller. I år är det lite färre elever än för två år sedan och för utställningens del innebär det att varje elevs verk har fått ett större utrymme. Och kanske har hela utställningen vunnit på det, då den denna gång verkar bli lite mer stram och "professionell". Kom hit och njut av konstverken! Och håll ögonen öppna - om några år kommer säkert flera av dessa elever synas i större konstsammanhang.
Utställningen pågår t om 17 maj.
/Emma


Hands down, I'm too proud for love



"Proud people breed sad sorrows for themselves" är ett känt citat ur Emily Brontës roman Svindlande höjder (Wuthering Heights), romanen som var grund för Salongens bokcirkels senaste boksamtal. I denna spektakulärt passionerade, dramatiska och ibland nästan smått galna roman får känslor som stolthet, hämndlystnad och sorg spela huvudrollen, något som bidrar till att sätta käppar i hjulet för de flesta av karaktärernas längtan efter kärlek och lycka.

Så gott som alla i bokcirkeln tyckte om Svindlande höjder men i samtalet kom det även upp att romanen var något svår att ta sig in i, inte minst eftersom det från början är lite knepigt att som läsare hålla reda på alla karaktärer. Några av de tankar vi tog upp:

*Det eviga temat KÄRLEK. Är kärleken mellan Catherine och Heathcliff odödlig och sann eftersom de faktiskt aldrig får varandra? Och är i så fall deras passionerade kärlek bättre och sannare än den kärlek som under en period mognar fram mellan Catherine och Hareton? Kan man över huvud taget jämföra olika typer av kärlek? Och finns det i så fall någon ultimat form av kärlek att eftersträva?

*Vad vill författaren? Är det meningen att vi ska sympatisera med Heathcliff och Catherine eller används de som avskräckande exempel?

*Får man som människa de känslor man utstrålar? I romanen väcker de vilda själarna passion medan de mjuka personligheterna väcker ömhet.

*"I am Heathcliff" utbrister Catherine en gång. Är det vanligt att personer som älskar varandra också går in i varandras personer? Är den här upplösningen av jaget enbart ett problem?

*Ellen "Nelly" Dean är den allvetande berättaren som delar med sig av berättelsen om husen Wuthering Heights och Thrushcross Grange. På vilket sätt påverkar hon handlingen? Är hon bara ett oskyldigt vittne till det som har hänt eller påverkar hon berättelsen? Trots allt är det ju enbart hennes version av skeendet som läsaren får ta del av?

*Karaktären Lockwood, som får historien berättad för sig, vad spelar han för roll i romanen? Som en person från "världen utanför" ser han på den inskränkta, snäva och något ociviliserade världen hos Heathcliff med avsky. Samtidigt blir han starkt påverkad av husets historia och är, tillsammans med Heathcliff, den ende som förnimmer Catherines spöke. Dessutom går han ifrån alla tänkbara civiliserade handlingsmönster när han brutalt misshandlar spökets handled i hennes försök att ta sig in genom fönstret. "Terror made me cruel", säger han till sitt försvar. Är det alltså så att alla människor, oavsett hur civiliserade de anser sig vara, är kapabla till grymma handlingar pga till exempel rädsla? Är handlingen i så fall någonsin försvarbar?

*Vi diskuterade det eventuellt incestuösa motivet där man kan se Heathcliff som Catherines oäkta bror. Heathcliff hämtas helt plötsligt en dag från staden av Catherines far. Kan denne ha haft ett utomäktenskapligt förhållande som resulterat i Heathcliff?

*Emily Brontë använder sig konsekvent av intressanta skrivtekniska metoder som förstärker beskrivningen av de två hushållen och människorna som bor där. Flera av karaktärernas namn förekommer två gånger, i olika generationer. Det finns två Catherine, två Linton, två Earnshaw och två Heathcliff. Genom att låta egenskaperna av den äldre generationen blandas med egenskaperna hos de yngre skapas nya versioner av de ursprungliga huvudrollsinnehavarna, något som visar på människans förmåga att förändras och anpassa sig.

*Kan man säga att Svindlande höjder har ett lyckligt slut? Det stundande äktenskapet, på det symboliska datumet Nyårsfton, mellan Catherine (d.y.) och Hareton förenar de båda familjerna. Kommer detta att innebära att den onda cirkeln är bruten?

/Salongens bokcirkel genom Helena och Mattias