30 september 2011

50 år sen EPA invigdes

I dagarna är det precis 50 år sen EPA varuhuset öppnades den 28 september 1961. EPA blev det första varuhuset i Nynäshamns centrum och man kan väl säga att det representerar den byggnadsstil som idag dominerar centrum. För den som inte kommer ihåg EPA eller bodde här då, så låg EPA i det hus som idag rymmer bokhandeln, apoteket, klädaffären Tess mfl i hörnet Fredsgatan-Centralgatan. Byggandet hade skett under viss dramatik. Vid en sprängning för grunden gick någonting snett och omkringliggande byggnader tog skada, mest drabbat blev Axel Ericsons klädaffär mittemot. Som tur var blev ingen människa skadad, men efter vad jag har hört så finns det folk som undgått stendöden med en hårsmån... Men tillslut blev ju allt färdigt och klart och på bilden kan man se de nyfikna besökarna på väg in i varuhuset.
Foto Atelier Ekergen och okänd(sprängbilderna), Nynäshamns bildarkiv.

/Emma

27 september 2011

Salongens bokcirkel läser Den allvarsamma leken

Till Salongens bokcirkels första träff läste vi en bok från 1910-talet, Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. Den gavs nyligen ut som romantisk klassiker av Bonnier med ett förord av Björn af Kleen. Historien kretsar kring Arvid och Lydia som förälskar sig i varandra som unga men av olika omständigheter inte kan eller vill gifta sig just då. Då de återigen möts tio år senare av en slump flammar kärleken mellan dem återigen upp men då är de båda gifta på varsitt håll. I en intervju får Björn af Kleen frågan varför man skall läsa Den allvarsamma leken 2011? Han svarar: ”För att det är en så hjärtslitande berättelse och för att romanens konflikter fortfarande är så aktuella även om det omgivande samhället har förändrats.” Detta svar är nog ganska giltigt för vad samtliga deltagare i Salongens bokcirkel tyckte. Alla menade att boken var bra med sina vackra Stockholmsskildringar och flytande språk. Några tankar vi tog upp var hur man känner för de båda karaktärerna. Vill man att de ska få varandra och får man intrycket att de vill lika mycket med sin relation? Några uppfattade det hela som att Arvid hela tiden hoppas och tror på illusionen att det en dag skall bli han och Lydia. Hon har dock redan offrat mycket i sitt liv för att uppnå självständighet och är inte beredd att återigen gifta sig och släppa den - Hjalmar Söderberg är här väldigt modern. Båda förefaller dock väldigt låsta av respektive omständigheter och ibland förvånas man över deras val. Oavsett vad man tycker om deras handlingar enades vi om att man får se dem i ljuset av sin tid. Annat som kom upp till diskussion:

- Ödestro och determinism. Arvids vän Markel: ”Man väljer inte sitt öde. Och man väljer lika litet sin hustru eller sin älskarinna eller sina barn. Man får dem, och man har dem, och det händer att man mister dem. Men man väljer inte!”
Hade det kunnat gå annorlunda om Arvid och Lydia kunnat gifta sig direkt, utan hänsyn till tidens sociala konventioner? Arvid (”Jag tål inte den tanken, att någon går och väntar på mig”) har inte råd att gifta sig innan han skaffat sig en position i samhället, och Lydia (”ja, då har jag ju intet att spara mig för…”) säkrar efter faderns död sin försörjning genom att gifta sig med den många år äldre men mycket välbeställde kulturhistorikern Markus Roslin. Arvid konstaterar att både han och Lydia på sätt och vis har sålt sig – hon till Roslin, som dennes ”lagstadgade älskarinna”, och han till Dagmar och hennes far, som lovar att bidra till parets försörjning mot att Arvid gör hans dotter till en gift och ärbar kvinna.
Men det är trots allt 1900-tal och en förändring är på gång. Lydia (som har en del gemensamt med Nortullsligans kontorister) bryter upp, erövrar ett visst mått av självständighet och försöker sig på att älska på samma villkor som männen. Hennes nyvunna frihet möjliggör kärleken till Arvid, men berövar honom ironiskt nog också på denna kärlek. ”Ud vil jeg, ud, o saa langt langt langt”. Som kvinna i dåtidens samhälle är hon den som har mest att förlora, men också den som har mest att ta igen.

- Förhållandet mellan verklighet och fiktion. Arvids vän Markel (igen): ”Man ljuger aldrig så trovärdigt som då man ljuger på fri hand. Och verkligheten är ofta så otrolig att den verkar konstruerad.” Jämför scenen med den unge mannen som läser upp en pjäs baserad på en kärlekshistoria med en kvinna som Arvid känner igen som Lydia – en scen som blir trovärdig just genom att den verkar för konstruerad för att vara påhittad. Arvid har inte särskilt höga tankar om författare som gör litteratur av sina egna erfarenheter. Om en av de romaner som vi läste i våras har han följande att säga: ”Fallet ’Werther’ är typiskt. Då Goethe en gång i sin ungdom hade en trasslig kärlekshistoria, skrev han en roman som slutade med hjältens självmord. Den romanen lär på sin tid ha förorsakat en smärre självmordsepidemi, dock tyvärr inte bland diktarna!” Arvid vill vara ”människa och man”, inte diktare. När Lydia frågar honom om han skulle kunna göra litteratur av sitt liv på samma sätt som Goethe och Strindberg svarar han ”Aldrig” och tillägger: ”Jag tror för resten inte att det är möjligt ens för en diktare att göra litteratur av sin kärlek, så länge det ännu finns en gnista liv i den. Den måste nog vara död först, innan han kan balsamera den.” Som Björn af Kleen konstaterar är Den allvarsamma leken sorgligt nog delvis baserad på Söderbergs egen kärlekshistoria med Maria von Platen.
Frågan om förhållandet mellan liv och dikt har knappast förlorat sin aktualitet – Karl Ove Knausgårds romansvit Min kamp är ett uppenbart nutida exempel på ett verk som blivit föremål för den typen av diskussion. I Söderbergs roman kan Markels ”man ljuger aldrig så trovärdigt som då man ljuger på fri hand” om man så vill dock tolkas som ett försvar för fiktionens möjligheter.

Norrtullsligan och Den allvarsamma leken – två Stockholmsromaner som båda slutar med uppbrott från denna på många sätt så förföriskt skildrade stad. Nästa gång: London, sett genom en viss Mrs Dalloways ögon. Välkomna tillbaka till bokcirkeln den 4 oktober kl. 18.00.

/Salongens bokcirkel genom Martina och Mattias

22 september 2011

Avlyssnat

Sveriges radio P1:s Tendens har under sommaren sänt några program på temat släktforskning. Det från onsdag 21/9 handlar om lyssnarnas respons på de tidigare sända programmen. Ett riktigt intressant program som fördjupar och problematiserar släktforskning, som bara blir en allt större rörelse i Sverige. Ja, i hela världen, allteftersom arkiv och databaser görs tillgängliga på det världsvida nätet. Är Sverige verkligen världsbäst på arkiv? Är släktforskning bara något för pensionärer? Vad händer med de nya svenskarnas släktforskning? Det är bara några av frågorna som tas upp. Men programmets dramatiska höjdpunkt är ändå den om släktforskaren som upptäckte hans egen far hade arbetat med finsk underrättelsetjänst i Sverige på 40-talet, utan att säga ett ord till familjen! Pappan hade sagt att han var vaktmästare på FRA (Försvarets radioanstalt), men det var mycket hemlighetsmakeri kring det som gjorde barnen misstänksamma. Det var när släktforskaren fick tag på boken Operation Stella Polaris av Johanna Parikka Altenstedt som bitarna föll på plats. Det visade sig att hans far var en del av den topphemliga operationen Stella Polaris. I slutet av september 1944 flyttades, under dramatiska förhållanden, den finska signalspaningen och det hemliga arkivet över till Sverige. Allt för att det inte skulle falla i Sovjetunionens händer vid en invasion. Släktforskaren (som jag inte minns vad han hette) och Johanna Parikka Altenstedt medverkar i programmet. Spännande va? Som tur är har biblioteket precis köpt in boken Operation Stella Polaris, så blev du nyfiken finns den att låna.
/Emma

20 september 2011

Hm...

I helgen läste jag Amor Towles romandebut Artighetsreglerna. Romanen marknadsförs med orden: "En roman i Den store Gatsbys anda" och är det något jag har svårt för så är det just den här typen av marknadsföring, när en bok säljs genom att jämföras med en välkänd klassiker. Att förlaget dessutom har valt att återanvända ett gammalt The Great Gatsby-omslag från Penguin Classics (för att man VERKLIGEN inte ska kunna missa att det handlar är "en roman i Den store Gatsbys anda") är fräckt och fantasilöst men visst, jag medger att säljknepet fungerar, även på mig. Så, lockad av ord som dekadens, vidlyftiga fester, jazz och 30-talets New York satte jag mig ner framför en öppen spis och läste.


Vännerna Katey och Eve lever livets glada dagar med bland annat frekventa besök på stadens jazzklubbar. Där möter de en nyårskväll den karismatiske och rike Tinker Grey och båda kvinnorna faller handlöst för hans utseende och charm. En triangelrelation skapas där svartsjukan spelar en subtil men viktig roll. Efter en hemsk bilolycka förändras förhållandet och maktbalansen vännerna emellan, vilket skapar nya förutsättningar för alla tre inblandade. Kärleksförhållanden skapas och prövas såväl i de fina salongerna som bland bohemiska konstnärer i sjaskiga krogar.


Artighetsreglerna är en underhållande och läsvärd bladvändare med intressanta (om än lite schablonaktiga) karaktärer som man gärna engagerar sig i. Amor Towles debut är en bra sådan
och behandlar epoken och den sociala konvenansen på ett skickligt sätt. But it ain't Gatsby.

/Helena

19 september 2011

Kolla in Bibblan svarar!

Undrar du över något? Fråga en bibliotekarie, vi kan det mesta (eller åtminstone vet vi hur vi kan ta reda på det mesta).

Nya tjänsten Bibblan svarar* (gamla Fråga biblioteket) är igång fr.o.m. idag den 19 september.

*Bibblan Svarar är en gratis svarstjänst. Här kan du fråga vad du vill på flera olika språk och få svar via e-post senast nästa arbetsdag. De som svarar arbetar på bibliotek runt om i Sverige. Bibblan svarar administreras av Informations- och lånecentralerna i Umeå, Stockholm och Malmö samt av Internationella Biblioteket.

/Helena

7 september 2011

Salongens bokcirkel hösten 2011

Salongens bokcirkel avslutade våren med en roman vars huvudperson lider av olycklig kärlek till staden Stockholm - en känsla som många som flyttat dit med mer eller mindre storslagna drömmar säkert kan känna igen.
"Jag tänker på Stockholm, som jag älskat med en vördnadsfull och obesvarad kärlek fast jag bara sett skalet, som är var mans egendom, och så litet av det sköna och lärorika och hemlighetsfullt syndiga det gömmer."
Elin Wägners Norrtullsligan (1908) är en klassisk Stockholmsskildring som med bitande ironi och rapp dialog beskriver hur fyra lågavlönade kvinnliga kontorister slits mellan drömmen om den romantiska kärleken och det individuella självförverkligande som då äntligen börjat bli tillgängligt även för kvinnor. Deltagarna i Salongens bokcirkel diskuterade bland annat det pris som kvinnorna i Wägners roman får betala för sin självständighet. Wägners huvudperson Elisabeth ger i ett svagt ögonblick efter för känslan av att saker och ting nog trots allt var enklare när hennes mamma var ung och en arm om livet alltid var detsamma som en ring på fingret. Hon reflekterar - och ironiserar - även över sin egen lust att mot bättre vetande behaga sin chef - "en stor och glad syndare". Vid åsynen av ett gammalt par ropar hennes hjärta "helt omotiverat på någon, som jag aldrig tänker på, men som jag en gång hoppades jag skulle få ha barnbarn med. [...] -Det där är nog bra, men jag har ju Friheten. Och i mitt hjärtas innersta hjärta avskydde jag den, som kvinnliga kvinnor gör då de har den."
Delvis kan Elisabeth alltså sägas vara kvar i essentialistiskt färgade föreställningar om vad det innebär att vara kvinna. Samtidigt säger hon: "Jag har bara träffat på en, som uppkattade mitt människovärde, och han gjorde det inte heller." Wägner beskriver de komplexa känslor som är kopplade till denna problematik, men i slutänden råder det knappast något tvivel om att friheten är värd priset. Som litteraturvetaren Boel Hackman konstaterar i sitt efterord är de frågor om självständighet och kärlek på lika villkor som romanen ställer fortfarande aktuella.




Även Norrtullsligan anknyter alltså till den av vårens tidigare läsning att döma tidlösa frågan om kärlekens natur. En av kontoristerna läser Hjalmar Söderbergs drama "Gertrud", vars mest kända replik lyder: "Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet". Denna replik kan tjäna som brygga till bokcirkelns nästa bok. Temat för hösten blir en bok per årtionde, från 1910-tal till 1940-tal. Först ut blir Söderbergs Den allvarsamma leken (1912), en roman om kärlek, illusion och resignation som delar tematik och miljö - det tidiga 1900-talets Stockholm - med Wägners roman. Välkomna till Salongens bokcirkel tisdag den 13 september kl. 18.00.


/Salongens bokcirkel genom Mattias

2 september 2011

En bild säger mer än tusen ord

Här är en bild tagen från hörnet av Stadshusplatsen mot Stadshusgränd 1. Alltså där man just nu håller på att bygga ett parkeringshus. Bilden är tagen i slutet av 1940-talet av C-G Lillieroth.
/Emma