26 juni 2020

Böcker vid havet

Ingen har väl lyckats missa den värmebölja som stora delar av landet har drabbats av i det senaste. När temperaturerna når dessa höjder är det många som tar sin tillflykt till hav eller sjöar för ett svalkande dopp och en glass i skuggan.

Vi på Salongen tänkte ta tillfället i akt och rekommendera lite läsning som också utspelar sig vid vattenbrynet eller ute på det stora havet, så att man kan känna vattnets svalka även när man tvingats upp från stränderna igen. Varför inte ge sig på några riktiga klassiker?

Sommarboken av Tove Jansson är en av många älskad roman som utspelar sig i den finländska skärgården och skildrar en vänskap mellan en liten flicka och en äldre kvinna.

Moby Dick, skriven av Herman Melville behöver kanske inte någon närmare presentation, den episka berättelsen om kampen mellan kapten Ahab och den stora valen är vida känd, med "Kalla mig Ismael" som klassisk öppningsmening.

För de som gillar deckargenren är Och så var de bara en av Agatha Christie en passande bok att kasta sig över. Här möter vi varken Poirot eller ms. Marple, utan en brokig skara människor som alla av olika skäl blir fast på en ö och snart börjar en efter en hittas livlösa...

Ett sista tips är Francoise Sagans kanske mest kända roman Bonjour Tristesse. Denna korta berättelse utspelar sig på varma stränder längs den franska Rivieran där vi får följa en ung kvinnas planer på att få bort sin pappas älskarinna ur deras liv.

Samtliga dessa titlar finns naturligtvis att låna på biblioteken i Nynäshamns kommun, välkommen in!



20 maj 2020

So long, Marianne

Foto: BBC/Normal People
Den som har sett alla avsnitt av serien Normala människor (tillgänglig via SVT Play) och saknar huvudpersonerna Marianne och Connell kan trösta sig med att den irländska författaren Sally Rooneys romanförlaga finns att låna på biblioteket. Boken brukar ju som bekant vara bättre än filmen. Vad gäller Tv-serien är det ändå bara att hålla med DN:s recensent Kerstin Gezelius (”Underbara Normala människor visar att kärleken fortfarande finns”) om att serieskaparna har lyckats rätt bra, mycket tack vare huvudrollsinnehavarna Daisy Edgar-Jones och Paul Mescal. Många av mina bekanta verkar rentav tycka att serien nästan är bättre än boken. Skildringen av min hemstad Lund, där Marianne pluggar under en period (deppigare har Sverige sällan framstått), hör till de svagare delarna, både i romanen och i serien, som helt uppenbart inte är filmad där. Något som å andra sidan inte spelar någon roll för huvudhandlingen, som ju är den kärlekshistoria som tar sin början när den hyfsat populära fotbollskillen Connell ska hämta sin mamma hos den rikare men ensammare klasskamraten Marianne, vars hus det är mammans jobb att städa. 
Serien verkar ha blivit något av ett fenomen på Irland och i Storbritannien, där den slagit online-kanalen BBC Threes tittarrekord. Kanske kommer många för evigt att förknippa den med den tid då de satt som fångar i sina hem under coronakrisens utegångsförbud. Marianne Sheridan har utropats till stilikon av The Guardian, Tourism Ireland har gjort en kortfilm med scener ur serien som marknadsför Irland som (framtida) resmål och Connell Waldrons halskedja (som somliga tydligen tycker är oerhört sexig) har fått ett eget Instagramkonto.



Här finns en intervju med de båda huvudrollsinnehavarna, och här en intervju med Sally Rooney själv. Den som vill läsa fler böcker av henne kan låna Samtal med vänner, som av litteratursajten Lit Hub har utsetts till en av 2010-talets bästa debutromaner. Serien är regisserad av Lenny Abrahamson och Hettie Macdonald, men Sally Rooney var själv djupt involverad i inspelningen. Bland annat hjälpte hon skådespelarna att komma under skinnet på sina rollkaraktärer genom att ge dem den spellista hon gjorde när hon skrev boken, med låtar av band som Joy Division och Bombay Bicycle Club. Och - självklart - Leonard Cohens ”So long, Marianne”.

/Mattias

Bonus/uppdatering: fick tips av en kompis om det härett samtal med Sally Rooney, seriens huvudrollsinnehavare och en av regissörerna, organiserat av bokhandeln Waterstones och tidstypiskt nog genomfört som videokonferens.

7 maj 2020

"Sjung, o gudinna,

om vreden, som brann hos Peliden Akilles” och skylta, bibliotekarie, med böcker, som inspirerats av Homeros verk. Strunta i min taffliga hexameter och ta en titt på vår nya skyltning här på Nynäshamns bibliotek istället.
Listan på böcker med anknytning till Iliaden och Odysséen kan göras lång: från de grekiska dramerna och Vergilius Aeneiden till Madeline Millers Kirke och Pat Barkers alldeles nyutkomna Flickornas tystnad. Den senare inleds med ett citat av Philip Roth, som konstaterar att den europeiska litteraturen inleds med att två så kallade hjältar, Akilles och Agamemnon, bråkar om en kvinna – ”En flicka egentligen. En flicka som stulits från sin far. En flicka som rövats bort i krig”. Pat Barker gör denna flicka, vars namn är Briseis, till en person i egen rätt genom att berätta historien ur hennes och de andra kvinnornas perspektiv. Såhär beskrivs grekernas främste kämpe: ”Hjälten Akilles.
Strålande Akilles. Ädle Akilles. Gudalike Akilles… Epiteten staplades på varandra. Det var inte vad vi kallade honom. Vi kallade honom ’slaktaren´”. 
Madeline Miller använder i Kirke ett liknande grepp för att ge röst åt trollkvinnan som förvandlar Odyssevs mannar till svin. I Margaret Atwoods Penelopiaden återberättas Odysséen ur den kvarlämnade hustrun Penelopes perspektiv, och i Willy Kyrklunds Elpënor är berättaren en roddare som dör på ett slapstickartat sätt när Odyssevs och hans män ska lämna Kirkes ö. 
Ur Odysséen, i översättning av Ingvar Björkeson:

”Bland mina män fanns en som hette Elpenor, den yngste
av dem, varken en hjälte i strid eller särdeles klyftig.
Avsides hade han gått och lagt sig uppe på taket
för att få svalka, varm som han var och berusad av vinet.
Plötsligt väckt av röster och larm vid kamraternas uppbrott
rusade pojken förvirrad upp men glömde i brådskan
ta samma väg tillbaka igen, den trappa han kommit
- rakt ut sprang han och störtade ner med huvudet före.
Halskotan knäcktes tvärt, och själen nedsjönk till Hades.”


Strändernas svall av Nobelpristagaren Eyvind Johnson är en annan svensk variant av Odysséen, och i Slaget om Troja gör Theodor Kallifatides en modern omdiktning av Iliaden. Apropå på moderna omdiktningar måste James Joyces modernistiska tegelsten Ulysses självklart också vara med på skylthyllan. Och apropå irländska författare återberättar Colm Tóibin i Namnens hus delar av Aiskylos antika dramatrilogi Orestien (också på skylthyllan) i romanform. I Orestien dödar Klytaimnestra sin nyligen hemvände man, som hämnd för att han i hopp om krigslycka offrat parets ena dotter Ifigenia till gudarna innan sin avfärd till Troja. Mannens namn? Agamemnon – samme man som bråkar med Akilles om Briseis i början av Iliaden. 

Akilles och de andra grekerna är alltså inte några idealiserat ädla hjältar i Iliaden. En av dem som framstår som mest sympatisk är tvärtom trojanen Hektor, som ju tillhör fiendesidan. Homeros - eller sånggudinnan som lånar honom sin röst – är opartisk och skildrar trojanernas lidande med lika stor inlevelse som grekernas, något som har framhållits som en poäng, bland annat av Jesper Svenbro i hans inledning till Erland Lagerlöfs klassiska översättning av Iliaden. Inför krigets fasor är alla lika.

Kanske blir det rentav en sommar med Homeros? Iliaden och Odysséen finns självklart att låna på biblioteket, liksom en essäbok av Sylvain Tesson som heter just En sommar med Homeros. Erland Lagerlöfs Homerosöversättning finns dessutom tillgänglig i pdf-form via Svenska Akademien.

Till sist ett filmtips: O Brother, Where Art Thou? av bröderna Coen, löst baserad på Odyséen. Både cyklopen och sirenerna finns med som hinder på den förrymde fången Ulysses Everett McGills väg hem genom depressionens USA. Skamligt nog har vi inte den filmen på biblioteket, men vi har soundtrackskivan med låten I Am a Man of Constant SorrowDen står på skylthyllan.
/Mattias

14 mars 2018

I djurens värld

Böcker med fokus på djur är något många kanske kopplar till barnböcker - Nicke Nyfiken, Mamma Mu och Pelle Svanslös är bara tre exempel på huvudkaraktärer från barnlitteraturen som råkar vara djur. Men även för oss djurälskare som haft oturen att växa upp finns det böcker som rör sig i djurens värld, och vi tänkte passa på att tipsa om några utav dem här.

Först ut är boken med den förunderliga titeln Styr din plog över de dödas ben av den polska författaren Olga Tokarczuk (en favoritförfattare bland flera av oss bibliotekarier). Boken handlar om den till åldern komna Janina som lever ensam i ett litet samhälle på den polska landsbygden. Hon är en fantastiskt gestaltad karaktär som låter sin kärlek för djuren lysa igenom varje val hon gör. Även när ett lik hittas i skogen, till synes dödat av ett vilddjur, ställer hon sig på djurlivets sida.

Att djur kan hjälpa oss i sorgearbete är känt sedan länge. I boken Sorgen bär fäderdräkt av Max Porter är det en kråka som står till familjens tjänst när modern har gått bort. Kråkan är både omsörjande och förstående, men också ironisk och retsam när det behövs. En mycket vacker bok, i en poetisk språkdräkt.

Slutligen vill vi tipsa om två diktsamlingar - Skall, från 2014, och Sus som kom i höstas. Båda är skrivna av poeten Agnes Gerner och båda rör sig i djurriket. I Skall möter vi rävar, råttor och hästar som speglar oss själva - som besjälar oss. I Sus är det, som den latintalande kanske redan har förstått, en gris vi möter bekantskap med - närmare bestämt en sugga på ett slakthus.

Här passar vi också på att inflika ett litet tips: Agnes Gerner kommer till Nynäshamns bibliotek den 20/2 - lagom kring den Internationella poesidagen - för att samtala om poesi, sin egna dikt och om djur. Vi hoppas på att träffa er där!

12 december 2017

Poesitävlingen!

Ni vet hur man brukar säga att det inte går att tävla i musik? Det är ett uttryck som skulle kunna gälla för alla konstformer. Men likväl så tävlar vi på. Vinnare ska koras och pris ska delas ut.

Vi vill inte vara sämre här på Nynäshamns bibliotek. Här anordnar vi årligen både novelltävling och poesitävling för alla som vill vara med. Alldeles nyligen avgjordes 2017 års poesitävling och vi höll prisutdelning i Konsthallen.

Den huvudsakliga poängen är naturligtvis inte att komma fram till vem som är den bästa diktaren i kommunen, utan snarare att inspirera till skrivande och läsande. Vi i jurygruppen (ett litet gäng ur bibliotekets personal) blir lika glada varje år när vi märker hur hela skolklasser blivit inspirerade och skickat in sina alster.

Men, många är kallade men få är utvalda, som det heter och det ska utses endast en vinnare och två hederspristagare i de olika åldersgrupperna. Det är ett idogt arbete, som brukar ge upphov till långa och engagerade diskussioner hos juryn. Otroligt många fler än de få pristagarna lyckas väl med sina diktverk och vi hoppas innerligen att de fortsätter i sitt förkovrande i litteraturen livet ut. Och skänker oss en tanke när de blir publicerade och upphöjda författare i framtiden.

Är ni nyfikna på vinnardikterna? Det borde ni vara med tanke på den kvalitet de håller, ända från
lågstadiet upp till vuxenklassen. Ett häfte med alla pristagares poem finns att hämta (gratis!) på Nynäshamns bibliotek.


Prisutdelning i Konsthallen

1 november 2017

Skräckens högtid

Äntligen är den här! Skräckens högtid, halloween. De flesta av oss är nu för gamla för att klä ut oss till häxor och skelett och ringa på hos grannarna och tigga godis, men det betyder inte att det inte finns annat vi kan göra.
Ett anspråkslöst förslag: sänd ut barnen i sina maskeraddräkter, medan du själv kurar upp i soffan med en god bok. Vad du ska läsa? En skräckis, förstås.

John Ajvide Lindqvist slog igenom med dunder och brak när hans första bok Låt den rätte komma in publicerades 2004. Sedan dess har han kallats Sveriges skräckmästare och skrivit flera andra romaner och noveller. En Sveriges Stephen King som skrev in skräcken i folkhemmet.

Men sedan 2004 har det också hänt saker på andra håll inom den svenska skräcklitteraturen. Numer är inte John Ajvide Lindqvist ensam uppe på tronen, utan har fått sällskap av ett helt gäng andra. Framför allt har det handlar om hela genrens uppgång i Sverige, redan 2016 inrättade vi här på biblioteket en egen hylla för skräckböckerna just eftersom efterfrågan ökat.

Inte minst inom barnböckerna har boomen varit ett faktum, de snälla spökhistorierna med lyckliga slut fick snart se sig passerade av de mer fasansfulla berättelserna där alla kanske inte tar sig ut levande...

Vi på Salongen tänkte tipsa som ett par oumbärliga skräckromaner så här i halloweentider.






Den kanske mest uppmärksammade efterföljaren till Ajvide Lindqvist är Mats Strandberg. Mats har skrivit romaner länge men inte förrän 2015 gav han sig in i rysargenren. Men då gjorde han det med besked genom boken Färjan. Vill du ha det blodigt? Då vill du ha Färjan.







Kikar vi istället utomlands är det värt att stanna upp vid Susan Hill. Har ni sett skräckfilmen The woman in black med Daniel "Harry Potter" Radcliffe i huvudrollen? Glöm den och läs boken istället. Helt utan blod men en stor dos psykologi skräms Hill som ingen annan i Kvinnan i svart.





Till slut, en klassiker. Eftersom förlaget Modernista hade den goda smaken att ge ut Daphne du Mauriers bok Rebecca på nytt 2016 kan den nå nya generationer. Rebecca ligger till grund för en mycket känd Hitchcock-filmatisering, men ingenting går, som ni vet, upp emot boken.


Alla tre finns naturligtvis att låna hos oss på biblioteket, tillsammans med många andra otäcka titlar. Välkomna!

17 oktober 2017

Böcker på film

"Jag har sett filmen!"
Hur många var det inte som utbrast exakt så häromveckan när Nobelpriset i litteratur 2017 presenterades, och det stod klart att vinnaren blev Kazou Ishiguro. Han är ju författaren bakom bland annat boken Återstoden av dagen, som nog är mer känd för en bred allmänhet som (åttafaldig Oscar-nominerad) film med Anthony Hopkins och Emma Thompson.

Det är ju som bekant inte alls särskilt ovanligt att böcker filmatiseras. Biograferna fullständigt flödar över av adaptioner, allt från Alfons Åberg till Blade runner har litterära förlagor.

Till och med till teatern har romanen tagit sig för att stanna, verkar det som. Dramatik har för all del alltid varit en genre inom litteraturen, men att texter som inte alls är skrivna för scenen ändå uppförs just där, blir vanligare och vanligare. Just nu går det att se båda Anna Karenina och Egenmäktigt förfarande som teater i Stockholm, bara för att nämna några.

Egentligen är det ett mysterium att vi fortsätter se filmer som baserar sig på böcker när vi så sällan kommer ut ur biosalongen och tycker att filmen varit bättre, eller ens gjort boken rättvisa. Ett slags kulturellt självskadebeteende där vi vet att vi kommer göra oss själva besvikna.

Det finns naturligtvis fördelar med filmatiseringar och dramatiseringar. Framförallt öppnar de förhoppningsvis upp intresset för originalverken för de som inte läst boken innan. Och kanske hittar filmskaparna en ny infallsvinkel där känslor och budskap kan komma fram på andra sätt än i skriven text. Sedan är det ju den nyfikenheten också. Hur har de tänkt lösa det där med Sauron? Vem ska egentligen porträttera Monica Zetterlund? Vi måste få veta.