
Nollnolltalets främsta modeaccesoar var enligt Annina Rabe boken - "den eleganta polityren av bildning var kanske decenniets mest trenddefinierande stil." I sitt kapitel om litteratur nämner Rabe kulturjournalisten Björn af Kleen, som i viss mån kan betraktas som företrädare för denna stil, något som inte nödvändigtvis innebär att hans intresse för skönlitteratur är särskilt ytligt. Af Kleen medverkade under 2008 i Herrbloggen (knuten till Stureplan.se), som i boken beskrivs som en "decennitypisk blogg om nollnolltalets herrmode och gentlemannalivsstil". I Noll noll medverkar han med ett kapitel om Stureplans kändiskultur - en kultur han själv var (är?) en del av, men samtidigt skildrar med en ironisk distans som nog inte är opåverkad av namn som Fitzgerald, Waugh och Thackeray, vars satiriska roman Fåfängans marknad fått ge namn åt kapitlet ifråga.
Tyvärr är det väl knappast litteraturintresserade gentlemän som nollnolltalets Stureplan i efterhand kommer att förknippas med, utan snarare den typ av stekare som hyrde Nordiska museet för firandet av sin 26-årsdag. Halvnakna modeller eskorterade gästerna förbi de inhyrda ”tiggare” som försedda med tiggarskålar placerats ut vid ingången till den överdådiga födelsedagsfesten. Både kronprinsessan och prinsessan Madeleine hörde till de inbjudna. ”Ett städat och skötsamt kalas”, kommenterade Nordiska museets chef efteråt. Återstår att se vad ”Love 2010” kommer att innebära.
Tjugotalet är känt som glatt och nittiotalet som ironiskt. Vilket epitet kommer att fästa vid nollnolltalet? Redaktörernas förslag känns trots allt inte helt klockrent. "Det giriga nollnolltalet". Låter lite åttiotal.
/Mattias
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar