28 september 2016

Promenader om hösten

Nu är sommardagarna äntligen förbi och vi siktar framåt mot årets vackraste årstid - hösten. Höstlöven får sina sprakande färger och luften blir klarare. En perfekt tid för att ta långa promenader i skog och mark.

Men det är självfallet inte det som vi tycker att ni främst ska ägna er åt. Hösten är ju nämligen också den årstid då det passar som bäst att sitta inne med en kopp varm choklad - och en bok.
Så, ta bussen till biblioteket och låna istället hem ett gäng böcker som skildrar andra människors promenader. Vi ska tipsa om några.

"Flanörromanen" är en liten genre som uppstod i slutet av 1800-talet och där man får följa huvudkaraktären genom dess vandringar runt på gatorna, medan den större delen av handlingen utspelar sig inuti denna persons huvud, genom de vindlingar som deras tankar tar.

En av våra mest kända svenska författare, Hjalmar Söderberg, förknippas starkt med flanörromanen, och då särskilt genom hans mest kända verk Doktor Glas. Tyko Glas flanerar Stockholms gator mellan sjukbesöken och slår sig allt som oftast ner med ett glas eller en middag med sina bekanta. Egentligen försöker han fly sina egna tankar, eller komma på rätsida med dem. Det är inga muntra grubblerier han går och bär på, och de flesta av oss vet redan hur det slutar. Ändå är denna korta men effektiva roman mycket värd att läsa och du slipper kliva ur soffan för att följa med runt i huvudstaden.

Vill man istället resa ett stycke längre än bara in till Stockholm gör man rätt i att vända sig till den franske författaren Patrick Modiano, tillika vinnare av Nobels litteraturpris år 2014. Om man känner sig lite ängslig inför att överhuvudtaget ta sig an nobelpristagare är Modiano utmärkt att starta med, hans romaner är kärnfulla, men överskådliga till sidantal och vänder sig till i stort sett alla läsare, vana som ovana. Men framförallt så klart de som vill ta sig runt gatorna i Paris utan att behöva boka flygbiljett. Han har författat en hel del romaner men vi rekommenderar i första hand Nätternas gräs, där han tar oss med bortom de allra namnkunnigaste gatorna.

En annan europeisk huvudstad värd att ta sig an är London. Många kända romankaraktärer har vandrat dess gator genom århundradena, men en av de mest kända är kanske Clarissa Dalloway i Virginia Woolfs Mrs. Dalloway. Utan att ha läst romanen är det ändå troligt att man är bekant med inledningsmeningen:
"Mrs. Dalloway sade att hon skulle köpa blommorna själv." Clarissa ordnar med en tillställning och har många ärenden att uträtta innan gästerna kommer. Som läsare får man följa med under dessa och samtidigt ta del av de bestyr som egentligen upptar hennes tankar.

Faktum är att vi på Salongen gillar London och Virginia Woolf så mycket att vi tänker passa på att tipsa om en bok som är roligare att läsa om man faktiskt orkar resa sig ur soffan och boka den där flygbiljetten. Nämligen Promenader i Virginia Woolfs London av Lisbeth Larsson.

Men dit kan ni åka i vår.

6 september 2016

Det läskigaste vi vet

Sedan i våras har det här på Nynäshamns bibliotek funnits en skräckhylla på vuxenavdelningen. Den är placerad efter den vanliga skönlitteraturen, tar vid där allt det andra slutar. Man känner igen böckerna på deras rosa markering på bokryggen.

När skräckutbrytningen skulle iordningställas var det inte helt enkelt att göra ett urval. Frågan "vad innebär skräck egentligen?" är ganska svår att besvara, främst för att många böcker väver in ett flertal genrer i samma historia. Vad som är fantasy, skräck eller science fiction går inte alltid att avgöra.
Man får bestämma sig helt enkelt. Och en skräckhylla blev det. Här ryms allt från Lovecrafts bläckfiskliknande monster Cthulhu till demoner som kanske bara finns i vår egen hjärna. Skräck kan verkligen vara allt möjligt, men det mesta på våran hylla lutar åt det övernaturliga eller det djupt psykologiska.

När Helena Dahlberg, känd för vissa genom sin blogg Dark places där hon skriver om skräckelement i
populärkulturen, släppte en bok med en lista över de hundra läskigaste sakerna hon vet, varierar motiven också väldigt - från Stephen King till Astrid Lindgren.
100 hemskaste, som boken heter, har signum G, vilket kännetecknar litteraturvetenskap. Trots detta är det inte enbart böcker hon listar, utan flera popkulturella fenomen så som filmer och tv-serier får också plats.

Något som blir tydligt i Helena Dahlbergs lista är att ett flertal av böckerna hon nämner inte har översatts till svenska. Kanske väntar Sverige på det stora skräckgenomslaget inom litteraturen fortfarande, John Ajvide Lindqvist till trots. För visst är klassikerna bra (läs: Dracula, Frankensteins monster, Rosemarys baby osv) men nog skulle skräckgenren förtjäna samma boom som "det svenska deckarundret" fått de senaste åren?
Jag misstänker att detta redan är på gång. Smygande börjar förlagen ge ut fler och fler böcker där allt inte har en naturlig förklaring. Vill ni också gotta ner er i blodisande spökhistorier nu när höstmörkret börjar falla på?

Håll utkik efter de rosa markeringarna.