En 14-årig Andres Lokko - senare känd som musikjournalist och hippaste modkatten i stan - står i kassakön på Pet Sounds för att köpa en splitterny singel med The Jam. Plötsligt slits skivan ur hans svettigt förväntansfulla händer av butikens ägare, som vänder sig till en ”hippare” stamkund, frågar ”har du hört den här?” och säljer skivan – sista exet – till honom istället. Episoden återges i Musik nonstop – Pet Sounds i våra hjärtan, och är tack och lov mindre typisk än man kan tro för denna legendariska och i mångas ögon lätt skräckinjagande skivaffär. Musikjournalisten Lennart Perssons hyllning till Pet Sounds (som tyvärr blev hans sista bok) är ett stycke musikhistoria som med tanke på dagens vikande skivförsäljning allt mer får karaktären av just ”historia”. Att äga en väl uppdaterad skivsamling var för inte särskilt länge sedan ett tecken på att man hängde med. Numera är det som bekant mest ett ålderstecken. Som Persson konstaterar stämmer det dock inte riktigt att all musik finns tillgänglig i ”sybehörsrymden”. Han framhåller dessutom Pet Sounds betydelse som informell mötesplats för generationer av musikälskare och musiker. Affären liknas på ett ställe vid ett folkbibliotek där ägaren Stefan Jacobson fungerar som sträng men välmenande bibliotekarie. Själv besökte jag Pet Sounds första gången någon gång under tidigt 90-tal - ungefär när den här sketchen spelades in. Lokko skymtar i bakgrunden./Mattias
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar