26 februari 2010

Nynäshamns simhall

Det börjar bli längesen man kunde simma i Nynäshamns simhall. När jag har visning av bildarkivet för elever från årskurs 2, brukar jag visa en bild från simhallen. Barnen har för det mesta ingen aning om att det fanns en simhall i Nynäshamn. Jo, kanske någon enstaka unge, några vet i alla fall var huset ligger. När jag berättar att det var dambad och herrbad olika dagar och att man badade naken, då tycker de att det är allmänt pinsamt! (Det var långt innan kalsongbadandet hade brett ut sig över Sverige).
1941 öppnade simhallen och byggandet hade blivit möjligt tackvare ideellt arbete i ca 10 års tid. Simbassängen blev av kostnadsskäl endast 20 m, vilket gjorde att vissa tävlingar inte kunde hållas där. Men trots detta kom simhallen att betyda enormt mycket för simsporten i Nynäshamn. 1993 lades simhallen ner, och inomhussimningen fick fortsätta i Ösmo.
Bilden är tagen av Einar Melander. Årtalet är okänt, men det borde vara på 1970-talet.
/Emma

23 februari 2010

Musik nonstop

En 14-årig Andres Lokko - senare känd som musikjournalist och hippaste modkatten i stan - står i kassakön på Pet Sounds för att köpa en splitterny singel med The Jam. Plötsligt slits skivan ur hans svettigt förväntansfulla händer av butikens ägare, som vänder sig till en ”hippare” stamkund, frågar ”har du hört den här?” och säljer skivan – sista exet – till honom istället. Episoden återges i Musik nonstop – Pet Sounds i våra hjärtan, och är tack och lov mindre typisk än man kan tro för denna legendariska och i mångas ögon lätt skräckinjagande skivaffär. Musikjournalisten Lennart Perssons hyllning till Pet Sounds (som tyvärr blev hans sista bok) är ett stycke musikhistoria som med tanke på dagens vikande skivförsäljning allt mer får karaktären av just ”historia”. Att äga en väl uppdaterad skivsamling var för inte särskilt länge sedan ett tecken på att man hängde med. Numera är det som bekant mest ett ålderstecken. Som Persson konstaterar stämmer det dock inte riktigt att all musik finns tillgänglig i ”sybehörsrymden”. Han framhåller dessutom Pet Sounds betydelse som informell mötesplats för generationer av musikälskare och musiker. Affären liknas på ett ställe vid ett folkbibliotek där ägaren Stefan Jacobson fungerar som sträng men välmenande bibliotekarie. Själv besökte jag Pet Sounds första gången någon gång under tidigt 90-tal - ungefär när den här sketchen spelades in. Lokko skymtar i bakgrunden.

/Mattias

18 februari 2010

Skilda världar

1908 startade Skofabriken Standard sin verksamhet i Nynäshamn. För att arbetarna skulle ha någonstans att bo – det fanns ju inte så mycket bostäder i Nynäs på den tiden - byggdes arbetarbostäder vid Kullsta. Som arkitekt anlitades Karl Güettler. Totalt var det åtta hus med åtta lägenheter i varje. Det var väl troligt att det bodde en familj i varje lägenhet, och om man räknar på att varje familj bestod av ett snitt på 5 personer så får jag det till att åtminstone 320 personer bodde i området vid den tiden. Det blir många barn och vuxna det! Området kom att kallas Skomakarstan, även om skofabriken lade ner sin verksamhet redan 1911. Husen med sina många utedass, stod kvar till 1968 då allt revs för att ge plats åt det nya HSB-området Kv. Klangen. På bilden ser vi ett av husen på Grönviksvägen nr 14 och några av dess innevånare. Året är omkring 1913.
På Trehörningen låg vid samma tid också byggnader som hade ritats av arkitekten Karl Güettler. Men denna gång var det inte arbetare som skulle inkvarteras, utan här skulle istället de rika och lyckliga vistas.1906-1907 byggdes kurhotellanläggningen Nynäs Hafsbad. Huset på bilden är Badhotellet som låg svalt inbäddat mellan klipphällar och tallar. Här kunde man sitta på en balkong och avnjuta horisonten med tallarna i motljus en ljum sommarkväll. I STF:s årsskrift 1909 finns en beskrivning där man får en känsla av hur det kunde vara då det begav sig:
Vill man vara ifred undan arbete eller bekymmer, behöfver stärka kropp och sinne eller på behagligt sätt använda ferierna och tillbringa semester, har man det yppersta tillfälle därtill vid det redan så bekanta och berömda Nynäs Hafsbad. (…) Badhotellet, som har en utmärkt restaurang samt tillhörande rök, salongs- och läsrum, är kändt för den älskvärda och hemtrefliga ton där råder. All stelhet är bannlyst, man känner sig som i ett fjällpensionat eller som gäst på en herrgård, om man ej rent af känner sig hemma.
Nynäs Hafsbads glansperiod blev kort. Efter första världskrigets utbrott blev tiderna förändrade, 1916 lades verksamheten ner och 1917 övertogs det av Kungliga Pensionssyrelsen som började bedriva sjukvårdande verksamhet. På 1930-talet revs Badhotellet.
Två olika världar som existerade samtidigt på en halvö i Stockholms södra skärgård i början av det förra seklet. Nu är allt borta.

/Emma
Till bildarkivet

17 februari 2010

Sagofest för förskolan!

Idag har vi haft 50 förskolebarn på kalas här, celebert besök alltså. Gästerna roades av Clownen Blomma från Zilloman clown & event. Om ni har sett filmen om Mary Poppins och scenen där hon plockar fram en hel tamburmajor ur en väldigt liten väska så har ni fått se samma sak som förskolebarnen fick uppleva live idag. Fast vår clown plockade fram en väldigt lång trollstav ur en väldigt platt väska istället. Om det är nån som inte förstår vad jag menar så föreslår jag att ni ser det här/Johanna

15 februari 2010

Bok och Baguette

Bok och Baguette är omdöpt till Bokhörnan. Folkets Hus vill inte sälja baguetter som jag hoppats. Det var tänkt att lunchgäster skulle komma och äta och samtidigt få en stunds högläsning. Klockan 12.15 på måndagar presenterar jag en författare och läser, om tiden räcker, första kapitlet i någon av hans/hennes bok men utan tilltugg. Idag presenterade jag Denice Mina. Jag har följt hennes författarskap sedan hon debuterade 2001 med Död i Garnethill. En trilogi blev det, Död i Garnethill följs av Exil /2002 och Den sista utvägen /2003. Vi befinner oss i Glasgow där också Denice Mina själv bor. I alla sina böcker lyfter hon fram personer som lever i samhällets utkant. Huvudpersonen i den här serien heter Maureen O`Donnell, en ung kvinna som arbetar i biljettluckan på en biograf. Hennes mor är alkoholist, hennes bror knarhandlare, hon blev som lite utsatt för sexuella övergrepp av sin far och nyligen har hon varit inlagd på mentalsjukhus då hennes fars övergrepp kommit ikapp henne mentalt. Hon har under åtta månader haft ett förhållande med en gift man som hon beslutat sig för att lämna. Dagen efter det beslutet och en redig fyllefest på krogen hittar Maureen honom mördad i sitt vardagsrum. Där inleds historien om Maureen och hennes kamp om rätten till sitt eget liv! Denna antihjältinna påminner mig plötsligt om Lisbeth Salander. Denices Minas böcker är minst lika bra som Stieg Larssons, jag rekommenderar dom varmt.
/Signe

11 februari 2010

Neverstore


Vi såg Neverstore på Hultsfredsfestivalen sommaren 2007, när de nyligen släppt sin första platta "Sevenhundred Sundays". De tre killarna bjöd på en energisk spelning, full av värme och spelglädje. "Vad snälla ni är" utbrast sångaren Jacob Widén spontant när pubiken begärde in dem på scen en extra gång efter ordinarie set.

Sedan dess har bandet gett ut ytterligare två skivor och senaste alstret "Age Of Hysteria" visar upp ett mognare band, men fortfarande med samma glöd och energi. Videon till låten Shallow Beautiful People ser du nedan. Alla tre skivorna finns på våra bibliotek.


/ Amelie

6 februari 2010

Franska tips, del 5.

Helgen: Barnböcker

Hemliga brev, (Susie Morgenstern, Eriksson & Lindgren, 2007), är en liten fransk pärla till bok vars målgrupp ligger kring 7-11 år ungefär. Boken handlar om Ernest, 10 år, som lever ett väldigt stilla liv tillsammans med sin farmor. Ernest mamma är död och pappan är försvunnen och Ernest dagar ser alltid likadana ut: skola, mellanmål, kvällssoppa och läxor. Men, en dag börjar Victoire i Ernest klass och med sig bringar hon stök och bök och skratt in i Ernest liv. En härligt livsbejakande bok.

I Hund i Paris, (Inga Borg, Norstedts, 1991, på bilden ses en senare upplaga från Opal), får vi följa med hunden Dolly runtom Paris gator. Dolly bor om dagarna inne i ett café men spatserar iväg med jämna mellanrum för att kolla in vad som händer i staden. Det här är en fin bilderbok för barn och vuxna att läsa tillsammans. Om hundarnas och Parisbornas vardag, med dess rutiner, sorger och glädjeämnen. För hund- och Parisälskaren.

Au revoir
/Helena

5 februari 2010

Pantomimteater på biblioteket

Dåså alla barn 3-5 år och vuxna. Pantomimteatern ger KROPPOSKOPET i regi av Ika Nord. Så boka in 13 mars kl.11 och kom till vår konsthall och se en extraordinär teater som inte liknar något annat.


MER INFO HITTAR DU HÄR:
http://pantomimteatern.com/bilder/pdf/panto_kroppo_handledning.pdf
http://www.pantomimteatern.com/press.htm
/Johanna

4 februari 2010

Franska tips, del 4.

Torsdag: Kokböcker man blir glad av!


Den här boken har allt man behöver för att drömma sig bort till en bättre värld, eller i alla fall en mer välsmakande och vacker värld. I Fransk afton (Magnus Falkehed, Norstedts, 2009) får man enkla recept på god bistromat, personporträtt, guidade turer och en CD med franska dängor. Allt för en helkväll av bästa sort!

En av de vackraste kokböcker jag sett. Danyel Couets Paris (Danyel Couet, Natur & Kultur, 2007) är en fröjd att bläddra i och innehåller spännande recept från det mångkulturella Paris att experimentera med om man, till skillnad från mig, trivs bland kastrullerna i köket. Själv köper jag bara kokböcker som är snygga att titta i. Det här är riktigt ögongodis!

Au revoir
/Helena

Skridskor på Stadshusplatsen


Skridskoåkning på Stadshusplatsen, eller Rådhustorget som det ofta kallades på den tiden, i februari 1953. Här kunde barnen också åka pulka och tefat längs berget, som skymtar till vänster. På berget ligger idag Folkets Hus där vårt bibliotek, konsthall och bildarkiv ligger. Det vita huset är ju såklart rivet, men det röda huset "Valkyrian" eller Stormogården som det heter nuförtiden, klarade sig från rivning. Hur det nu gick till...
Foto C-G Lilieroth, Nynäshamns bildarkiv
/Emma

3 februari 2010

Franska tips, del 3.

Onsdag: Bra Parisguide

När jag, efter flera år av kärlek på distans, besökte Paris för första gången 2007 hade jag den här guideboken med mig: Resa till Paris (Katarina Markiewicz, ICA Bokförlag, 2007). Boken är indelad i fiffiga kapitel som vänder sig till resenärer under samma beteckning, dvs Förstagångsbesökaren, Kulturknutten, Barnfamiljen, Romantikern, Shoppingfantasten, Nattsuddaren, Kaféflanören och Matälskaren. Guideboken tipsar om passande boende, matställen, sevärdheter, aktiviteter och ger dessutom förslag på olika promenader man kan ta. En riktig favorit!

Au revoir
/Helena

En bilderbok

Tänkte köpa in lite nya bilderböcker (för det behövs) och hittade den här:

Den påminner mig om Eadweard Muybridge sa en kollega:

och det hade han ju rätt i. /Johanna

2 februari 2010

Franska tips, del 2.

Tisdag: Två favoritförlag

Är man ute efter bra fransk litteratur översatt till svenska kan man kolla in utgivningen från följande två förlag: Sekwa och Elisabeth Grate Bokförlag.
Sekwa förlag är ett litet förlag som ger ut franskspråkig litteratur på svenska. Samtida, kvinnliga författare har företräde, som det står på deras hemsida. Sekwa ger ut allt från Anne Rambachs lite annorlunda deckare till feel bad-drottningen Claire Castillon.


Elisabeth Grate Bokförlag är ett familjeägt förlag som framför allt ger ut fransk litteratur i svensk översättning. Elisabeth Grate är den svenska förläggaren till 2008 års Nobelprisvinnare Jean-Marie Gustave Le Clézio men de ger även ut alltid läsvärda Nina Bouraoui.


Så, nästa gång du söker efter en bra bok att läsa, fråga gärna efter böcker från dessa förlag.

Au revoir
/Helena

J.D. Salinger 1919 - 2010

”I’m sick of not having the courage to be an absolute nobody” skrev jag en gång i min dagbok. J.D. Salinger skrev det först - i Franny and Zooey 1961. Vad gäller anonymiteten repade han själv mod för sent. Efter succén med Räddaren i nöden blev han nästan lika känd för att inte vilja vara känd som för sina böcker. Salingers sparsamma litterära produktion och ovilja att ställa upp på kändisskapets villkor gav honom med tiden epitetet ”the Garbo of letters”.

Som tidningar världen över nu konstaterar har få böcker uppnått sådan kultstatus bland unga som Räddaren i nöden. Enligt en New York Times-artikel från i somras finns det dock tecken på att dagens mer målinriktade unga är på väg att förlora tålamodet med bokens alienerade hjälte Holden Caulfield, som efter att ha blivit relegerad från skolan befinner sig på drift i New York. Istället för att gnälla över vuxenvärldens falskhet borde han enligt somliga växa upp och skaffa sig ett liv. ”Shut up and take your Prozac”, som en 15-årig kille uttrycker det. Själv hade jag som tonåring inga större problem med att identifiera mig med Holden, men för den som vill läsa något annat av Salinger kan jag rekommendera berättelserna om familjen Glass, till exempel Franny och Zooey, Res takbjälken högt, timmermän och Till Esmé - kärleksfullt och solkigt, som inleds med den berömda novellen En dag som gjord för bananfisk. Böckerna finns på biblioteket.
/Mattias

1 februari 2010

Franska tips, del 1.

Igår gav jag mig själv en ny inspirerande och vacker kokbok med franskt tema i present, varpå min fäbless för allt franskt fick sig en nytändning. Som ett led i detta kommer alla mina tips den här veckan att ha en fransk koppling.

Måndag: Fransk film med Kristin Scott Thomas

Kristin Scott Thomas är en riktig favorit, hon är vacker som en dag, sval och elegant och inte minst otroligt talangfull. Och så har hon den goda smaken att vara med i en massa bra fransk film. Här följer två exempel:

Jag har älskat dig så länge (Il y a longtemps que je t'aime) 2008, Regi: Philippe Claudel


I Jag har älskat dig så länge spelar Scott Thomas Juliette, en kvinna som nyligen frigivits efter ett långt fängelsestraff. Hon flyttar hem till sin lillasyster (som spelas av den utmärkta Elsa Zylberstein) och försöker komma tillbaka till ett liv på utsidan, samtidigt som hon kämpar med skuld- och skamkänslor runt det hemska brott hon har begått. De två systrarna får lära känna varandra som vuxna och lillasyster Lèa kämpar tappert med att få sin storasyster att släppa in henne bakom den kalla fasad som Juliette byggt upp under fängelsetiden. En enormt gripande och välspelad film. Trailer finns här.


Berätta inte för någon (Ne le dis à personne) 2006, Regi: Guillaume Canet

Alexandres fru Margot blir brutalt attackerad mitt i natten efter en romantisk simtur och innan Alexandre hinner reagera slås han ner och lämnas åt sitt öde. När han vaknar är Margot död. Eller är hon det? Alexandre får nämligen hemliga mejl som visar på motsatsen. Det här är en riktig nagelbitare där man inte kan lita på någon. Många vändningar och ett spännande slut. Ett måste för thrillerälskaren. Trailer finns här.

Filmerna finns på biblioteket.

Au revoir
/Helena