16 december 2011

En tillbakablick

Det senaste året har jag jobbat med att välja ut, skanna, redigera och registrera fotografier ur bildarkivet i en databas. Förra veckan publicerades de hittills inlagda bilderna på webbsidan Nynäshamns bildarkiv. På hemsidan kan man bläddra fritt eller söka mer avancerat, på t ex kommundel, årtal, namn. Det finns en rolig funktion som gör att man kan bidra med information till bilderna, som skickas till mig och som sedan läggs ut (om den verkar trovärdig, förstås). Den senaste veckan har det redan kommit in flera mail med t ex namnuppgifter och årtal. Jättekul!

För att fira att 1000 st fotografier är inlagda i databasen, väljer jag att visa den äldsta bilden som lagts in. Och gammal är äldst - bilden är tagen i Ösmo såklart! Bilden föreställer Kyrkskolan och är tagen för nästan 130 år sedan - år 1883. Utanför skolhuset i Ösmo leker några barn, med det är också vuxna med på fotot. Man får väl gissa att den stående mannen som röker pipa och läser en bok är magistern. Det sitter några vuxna vid husväggen också, en herre läser tidningen. Det här fotografiet togs på den tiden då de personer som skulle bli avfotade måste stå helt stilla under exponeringen, kanske i en minut, för att inte bli suddiga. Det var samma år som Katarinahissen i Stockholm invigdes och Gröna Lund öppnades, som en fransman var den första att bestiga Kebnekaise och Oscar II var konung av Sverige.
Foto okänd, Nynäshamns bildarkiv
/Emma

15 december 2011

Carl Eldh och Ungdom

I HSB-området på Höjdgatan står idag ett solur på ett stenfundament. Det ser kanske lite otippat ut och det är nog en slags nödlösning. På bilden ser man den skulptur, Ungdom av Carl Eldh, som från början var menad att stå där. Husen på Höjdgatan stod färdiga i mitten av 1940-talet. Vid samma tid, år 1946, ombildades Nynäshamns köping till stad. Som en gåva vid detta tillfälle skänkte HSB skulpturen till staden Nynäshamn och den avtäcktes 1947. På bilden syns den 75-årige Carl Eldh och hans assistent, mannen till vänster är stadsfullmäktiges ordförande Sven Hedqvist. Carl Eldh levde åren 1873-1954. Under 1920- och 30-talen var Carl Eldh en av de mest anlitade skulptörerna i Sverige och hans verk finns än idag spridda på orter från norr till söder. Ett av hans mest kända verk är det stora monument över August Strindberg, Titanen (1942), i Tegnérlunden i Stockholm. Skulpturen Ungdom finns på flera platser i Sverige, och är enligt Carl Eldhs Ateljémuseum ett av hans mest omtyckta verk. Tyvärr blev Nynäshamns Ungdom stulen för ett antal år sedan. Kanske var det någon som förälskat sig i det unga paret, men mer troligt är att den blev stulen för sitt värde i brons.

Foto okänd, Nynäshamns bildarkiv

/Emma

13 december 2011

Salongens bokcirkel läser Farväl till Berlin

Från 1920-talet och Mrs Dalloways London har Salongens bokcirkel nu läst sig vidare till 1930-talet och Christopher Isherwoods Farväl till Berlin. Baserat på egna upplevelser beskriver Isherwood de stämningar som rådde i den tyska huvudstaden åren innan det nazistiska maktövertagandet. En av de många färgstarka personligheter som berättarjaget möter är "the divinely decadent" Sally Bowles, senare känd karaktär i musikalen Cabaret, som boken ligger till grund för. Alla salongendeltagarna gillade Farväl till Berlin, även om ingen gav den riktigt samma reservationslösa hyllning som Mrs Dalloway blev föremål för. Den boken var det å andra sidan andra deltagare som inte gillade alls.

På första sidan i Farväl till Berlin finns en berömd mening som gav upphov till viss diskussion: ”Jag är en kamera med öppen slutare, helt passiv, mekaniskt registrerande.” Isherwood distanserar sig från de händelser han beskriver och avsäger sig indirekt allt ansvar, och tycks samtidigt göra anspråk på samma typ av objektivitet som den fotografiska bilden förr brukade förknippas med. Han är dock knappast omedveten om att både passiviteten och objektiviteten delvis är illusioner. Det är trots allt han som väljer att rikta kameran åt ett visst håll och väljer vilket ögonblick och vilka karaktärer som är värda att fixera.

Isherwood beskriver karaktärer och miljöer, men är sparsam med bekrivningar av sin egen person och redogörelser för syftet med sin vistelse i Berlin. Han följer sin programförklaring och framstår därigenom i viss mån verkligen som ett kallt registrerande verktyg. Metoden skänker hur som helst både person- och miljöbeskrivningarna en stark känsla av närvaro. Sally, som ”målat naglarna smaragdgröna, ett olyckligt färgval, eftersom det drog uppmärksamheten till hennes händer, som var fulla av nikotinfläckar och smutsiga som en småflickas.” Mörka rum där allt går i samma gotiska och gravt obekväma stil: ”överdrivet solitt, abnormt tungt och livsfarligt vasst.”

Även i skildringen av tidens politiska stämningar förmedlar Isherwood stark närvarokänsla. Stora, historiskt omvälvande händelser pågår liksom i bakgrunden, medan stadens människor mest försöker leva sina liv som vanligt. Historien som skvaller i ett gathörn eller ett förstrött samtal vid ett köksbord. Man vänjer sig vid det mesta – till och med vid nazister som överfaller judar på öppen gata. Eller? Berättarjaget - som underförstått befinner sig i den förment så frisinnade storstaden delvis för att kunna leva ut sin homosexuella läggning - måste kanske distansera sig för att överhuvudtaget kunna beskriva det han ser. Och till slut säger han farväl.
Kanske är det just spänningen mellan Isherwoods strävan efter att passivt registrera och det unikt personliga temperament som ändå gör sig påmint som skänker skildringen sin trovärdighet. Så var det. Vill det sig illa kan det bli så igen.

Nästa gång Salongens bokcirkel ses - ikväll, tisdagen den 13 december kl. 18.00 - reser vi framåt i tiden med Karin Boyes dystopiska framtidsvision Kallocain, skriven under det krig som Isherwood beskriver förspelet till. Willkommen, bienvenue, welcome...

/Salongens bokcirkel genom Mattias

9 december 2011

Lässtafett-avslutning

I tisdags avslutades Nynäshamns lässtafett med författarbesök, julklappstips, cider, oststänger och likörfylld choklad. Tack till Björn af Kleen och till alla er som kom. Förhoppningsvis kan våra julklappstips i någon mån råda bot på den julstress som nu börjar göra sig påmind. Som någon av stafett-deltagarna skrivit längst bak i Franz Kafkas Processen: "Hann inte med å läsa, julen står för dörren. De första tjugo sidorna var väldigt bra".
För er som vill läsa mer af Kleen kan vi tipsa om P.S.. I denna bok utsätter han inte bara adeln, utan även sig själv och reporterrollen för granskning, och beskriver sig bland annat som "liberal shortsvänster" och "Paradise Hotel-intellektuell". Vad han menar? Läs boken. Just nu (fredag 9/12 kl. 16.30) på "Personalens val"-hyllan här på biblioteket.

7 december 2011

Recension: Jack och den magiska tatueringen

Från WeRock.se


Jack och den magiska tatueringen Författare: Therés Stefansdotter Björk
Utgiven: 2011
Förlag: Kalla kulor



Jack och den magiska tatueringen

Andra boken om Jack, pojken som med sina föräldrar och bästa kompisen Alice delar kärleken till den hårdare musiken, är en fin uppföljare till Jacks rockiga resa. I detta nya kapitel i Terés Stephansdotter Björks hårdrockssaga blir både Jack och Alice magiskt förflyttade till landet Metallien där ännu ett viktigt uppdrag visar sig vänta dem. Upplägget och rytmen är således igenkännbart för den som läst första boken, vilket på intet vis behöver vara något dåligt, en bra historia tål att varieras och inte minst barn brukar ofta gilla hög igenkänningsfaktor.

Höga är också förväntningarna inför denna utgåva att hårdrocksreferenserna återigen ska stå som spön i backen och roa även den vuxne genom ytterligare en dimension i texten. Detta infrias med råge, varje kapitelrubrik är en passande känd låttitel "Paradise City", "Glory to the Brave", "Fear of the Dark" osv och i Metallien möter Alice och Jack storheter som CRUCIFYED BARBARA och Snowy Shaw. Den Snowy Shaw som också får agera bokens riktigt äkta fantasyhjälte, med magiska förmågor, godhet och trofasthet, och dessutom stark nog att emellanåt bära båda barnen på sina axlar.

Humorn i boken är ganska lugnt barnanpassad, men visst drar man även som vuxen på munnen när Jacks mage av våldsam hunger "growlar i dödsmetall-takt" och Snowy Shaw fäller sina mysroliga kommentarer på bredaste göteborgska. Liksom förra boken kan denna rekommenderas som högläsning för barn från ca 5-6 år och för egen läsning upp till kanske 8-9 års ålder. Så har ni något lämpligt barn eller passande hårdrocksälskande förälder i er närhet, är dessa båda böcker ett hett tips inför kommande födelsedagar och eventuella julfiranden.

Ett av citaten som inleder boken är 1700-talspoeten Johann Wolfgang von Goethes "Magi är att tro på dig själv. Om du kan göra det är allt möjligt", och tillsammans med Alice ord i boken att "Magi är ju bara vetenskap vi inte förstår än" sätter det ramarna kring den magiska verklighet som berättelsen utspelar sig i. Ganska realistisk ändå. Och vad som till slut sker med de magiska tatueringar som är nödvändiga för att Metalliens rockers ska hålla sig på topp, och vars upphovsman är den som ska räddas i äventyret - ja det ska inte avslöjas här, men till en viss del överraskar slutet. Och det är alltid trevligt.

Hårdrockssagan om Jack bjuder på mycket nöje för både barn och vuxen, och Stephansdotter Björks kunnande och hängivenhet till genren flödar i denna kärleksförklaring till hårdrocken och till de personligheter som befolkar denna.

Finns boken inne?


/ Amelie

1 december 2011

Nynäsbanan 110 år

På lördag öppnar utställningen Nynäsbanan 110 år - lika aktuell nu som då i Konsthallen. De som ligger bakom utställningen är ett gäng tågälskare - Stockholm Nynäs Järnvägs kamratförening och Nynäshamn Järnvägsmuseum. Utställningen invigs på lördag 3 december kl 13 av kommunstyrelsens ordförande Anna Ljungdell. Biblioteket och Konsthallen har extraöppet till klockan 15 den dagen. Samma helg är det julmarknad i hamnen och det går ångtåg till och från Nynäshamn. Passa på och gör en heldag i Nynäshamn på lördag alltså!
Utställningen pågår t om 4 januari. Välkomna!
/Emma
PS Fotografiet ovan är taget vid järnvägsrälsen i höjd med nuvarande Järnvägsgatan. Till höger syns nuvarande Svandammen. DS

25 november 2011

Björn af Kleen avslutar Nynäshamns lässtafett

Tisdagen den 6 december avslutas Nynäshamns lässtafett med författarbesök på Nynäshamns huvudbibliotek. En av de böcker som varit med i lässtafetten är Björn af Kleens Jorden de ärvde, en reportagebok om den svenska adeln som redan hyllas som en modern klassiker. Fideikommissen, det vill säga bruket att låta äldste sonen i en adelsfamilj ärva hela godset, var ursprungligen ett sätt för nyrika krigare att bevara egendomen oskiftad från generation till generation. Den vanliga arvslagstiftningen sattes därmed ur spel, vilket medförde att döttrar och änkor kunde få gå arvlösa. Denna typ av privilegierat jordägande har i övriga Europa avskaffats för länge sen, men som af Kleen visar i sin bok har fideikommissen just i Sverige lyckats överleva ända in i våra förment så upplysta dagar. Arvstvister, infekterade familjestrider, grevinnor med anställda som man inte duar utan tilltalar med förnamn - enligt egen utsago för att slippa en "närhet" man "inte vill ha, och kanske inte personalen heller"... Dagens svenska adel har av allt att döma mer gemensamt med Brideshead revisited och Downton Abbey än vad man kan tro.

Uppföljaren P.S. handlar om det dramatiska efterspelet till af Kleens uppmärksammade debut, men också om af Kleens egen bakgrund och om vägen från småstadens journalistdrömmar till litteraturen, kultursidorna, krogarna och Stockholm. Björn af Kleen har tidigare frilansat för olika tidningar och varit krogkritiker på Metro, men är nu fast anställd som skribent och redaktör på Expressens kultursida.

Efter af Kleens besök fortsätter kvällen med bokprat, julklappstips, mingel och förfriskningar. Lämna gärna in dina stafettböcker innan den 6 december, eller ta med dem till biblioteket kvällen ifråga. Evenemanget är gratis och självklart öppet även för de som inte deltagit i lässtafetten. Välkomna alltså - till Nynäshamns bibliotek tisdagen den 6 december kl 18.00.

Björn af Kleen om Jorden de ärvde.

1 november 2011

Arkivens dag 12 november

Lördag den 12 november anordnas Arkivens dag över hela Sverige. Arkivens dag är ett sätt att väcka nyfikenhet för vad som kan finnas i olika arkiv, hur de kan användas och för att lyfta fram arbetet med att bevara information för framtiden. Nynäshamns bild- och folkrörelsearkiv kommer att vara öppet för besökare som vill titta in mellan kl 11-14. Arkivet ligger i biblioteket, en trappa ner i anslutning till konsthallen.

Temat för dagen i vårt arkiv kommer att vara arbete. Ett bildspel med ca 120 fotografier ur arkivet på temat arbete kommer att rulla nonstop. Bilden till vänster är en av dessa och visar när Sorunda elektrifierades, okänt årtal. I Sagorummet visas en kort film från Oljeraffinaderiet 1928 och 1933. Den innehåller sekvenser från fartyget M/S Margret Johnsons ankomst till Nynäshamn år 1928 och glimtar från raffinaderiets verksamhet under år 1933. Filmen är överförd till DVD från en 16 mm filmrulle som skänktes av AB Nynäs Petrolium till Nynäshamn kommuns bildarkiv på 1970-talet. Filmen är ca 13 minuter och visas nonstop.

Välkomna!
/Emma

21 oktober 2011

Salongens bokcirkel läser Mrs Dalloway

Till Salongens bokcirkels oktoberträff läste vi Mrs Dalloway från 1925 av Virginia Woolf. Till kaffe och ballerinakakor delade vi med oss av våra tankar kring boken. Romanen utspelar sig under ett dygn där en hel livstid av minnen, självrannsakan och tidlösa frågeställningar utvecklar sig. Huvudperson är Clarissa Dalloway, beskriven som en förtjusande kvinna, fångad i ett nät av plikter. På kvällen den dag vi får följa henne skall hon hålla en fest för att stödja sin man i hans politiska karriär.
Det var både ris och ros från deltagarna i bokcirkeln som bland annat tyckte att språket var lite svårforcerat och att den stream of consciousness-teknik som används komplicerade läsningen. Woolf låter genom denna teknik karaktärerna komma till tals genom att skildra deras inre tankar och monologer. Många tyckte att språket i boken var vackert medan andra ansåg att det var svårt att läsa och innehöll för många bisatser.

Förutom språket pratade vi också om vad som hänt om Clarissa valt en annan väg i livet. Hon var i ungdomen tillsammans med den äventyrlige Peter Walsh men valde att gifta sig med den rike och stabile Richard Dalloway. Hon funderar själv mycket över vad som hänt om hon valt annorlunda. Peter, som har en central roll i boken, kritiserar Clarissa för det liv hon lever, hennes behov av ytlighet och sociala tillställningar. Detta gör henne ledsen men samtidigt bär hon också själv på en sorg över den hon blivit – en Mrs Dalloway och beskriver sig som en ganska hopplös värdinna utan något egentligt eget jag. Detta upplevs som sorgligt av bland annat Maria Sveland i bokens förord. Hon skriver: ”Överklasskvinnan Clarissa Dalloway har allt men ändå tror hon sig inte ha någon annan talang eller uppgift än att vara till för andra – en tjugotalsvariant av Lady Di.” Vi konstaterade dock att detta är ganska dubbelt och att Clarissa även kan uppfattas som ganska nöjd med sitt liv och att hon har ett stort socialt behov.

Annat vi tog upp:
- De vackra stadsskildringarna av London och de fina personporträtten där den krigsskadade Septimus liv och väg till vansinnet löper som en slags parallellhandling. En annan person som gjort intryck är den bittra miss Kilman, dottern Elisabeths lärarinna. Ms Kilmans bitterhet och dåliga självbild lyser så starkt att det förs över till andra människor och påverkar deras sätt att se på henne.

- Den intensiva närvarokänsla som Woolf förmedlar genom att återge de sinnesintryck som strömmar genom karaktärernas medvetanden. En av Salongen-deltagarna nämnde särskilt de återkommande beskrivningarna av Big Bens klockklang: ”Nu! Slagen dånade. Först ett förspel, melodiskt, sedan timmen, oåterkallelig. Ringar av malm skälvde i luften.”

- En annan deltagare beskrev sin upplevelse av stream of conscioussness-tekniken som en känsla av att få ta del av ett allomfattande medvetande som gör nedslag och förkroppsligas i olika individer – individer som trots sina olika öden är oupplösligt sammanlänkade genom att de utgör delar av detta medvetande.

- Den eviga frågan om kärlekens natur. Mrs Dalloway kan på sätt och vis beskrivas som en modernistisk variant av Madame de Lafayettes Prinsessan de Clèves (klassisk kärleksroman som Salongen läste i våras). Huvudpersonens val kan väcka samma typ av frågor. Är den möjliga och utlevda kärleken dömd att mattas av och försvinna, och är det därför den omöjliga och ej utlevda som är den enda sanna?

- Septimus öde som spegling av Mrs Dalloways. Den senare tycks betrakta Septimus självmord som ett uttryck för en paradoxal livskänsla. När Mrs Dalloway ser tillbaks på en av de stunder då hon levt och älskat som mest minns hon även de rader av Shakespeare hon tänkte på: ”if it were now to die ’twere now to be most happy”.

- Och till sist: romanens första mening, som i likhet med den som inleder Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken ibland nämns som exempel på hur man bör börja en roman. Intressant nog påminner de en aning om varandra.
Söderberg: ”Lydia brukade bada ensam.”
Woolf: ”Mrs Dalloway sade att hon skulle köpa blommorna själv.”

Från London reser vi nästa gång till Berlin i sällskap med Christopher Isherwood, vars halvt självbiografiska roman Farväl till Berlin ursprungligen gavs ut av Hogarth Press – det förlag Virginia Woolf drev tillsammans med sin man Leonard. Välkomna till Salongens bokcirkel den 8 november kl. 18.00.
/Salongens bokcirkel genom Martina och Mattias

18 oktober 2011

Bibliotekskollo

I helgen deltog 20 stycken barn och unga mellan 9-12 år vid Nynäshamns biblioteks andra Bibliotekskollo. Kollot pågick lördag och söndag och syftet var att samla barn och unga som är intresserade av eller nyfikna på litteratur och som vill prova på sin egen kreativa förmåga. Deltagarna fick prova på olika uttrycksformer såsom text, bild och teater och deltog även vid ett boksamtal kring en gemensamt läst bok, ett boksamtal dit bokens författare var inbjuden. Gemensam lunch, frågesport och umgänge med roliga nya och gamla kompisar bidrog till att helgen blev lyckad och spännande för alla inblandade.

Bibliotekskollot började med skrivarövningar i Sagorummet. Deltagarna fick samla vackra ord, skriva diktrader och skriva början på en berättelse. Vid 12-tiden hämtades familjepizza till en gemensam lunch och efter maten var det dags att ta emot författaren Petter Lidbeck , som berättade om sitt skrivande och om hur han kommer på idéerna till sina böcker. Ett boksamtal kring Den sorgsna veterinären, den tionde och sista boken i serien om 3 Tjejer som kollodeltagarna läst inför helgen, avslutade Petter Lidbecks besök. Efter en autografstund var det dags att avrunda dag ett med en frågesport om litteratur.
Dag två började med en illustrationsworkshop med Augustprisnominerade Sara Lundberg. Under workshopen fick kollodeltagarna prova på att teckna och måla. De fick också se ett intressant bildspel om hur Sara Lundberg jobbar och fick även lyssna till en uppläsning av Augustnominerade bilderboken Vita Streck och Öjvind, något som resulterade i en spontan applåd från publiken.



Efter pannkakslunch och ännu mer illustrationsworkshop var det dags för improvisationsteater. Skådespelarna från Ad Lib improviserad teater improviserade fram olika scener med hjälp av barnen, bland annat utifrån barnens egna texter från lördagens skrivarövningar.




När vinnarna av frågesporten avslöjats och korats fick alla kollodeltagarna var sin bok med inspirerande skrivtips. Helgen avslutades med uppläsningen av den gemensamt skrivna dikten som skrevs på lördagen och som innehöll en rad från varje deltagare.Tack ska ni ha alla barn och medverkande vuxna!

/Helena




P.S. Bibliotekskollot kunde genomföras tack vare bidrag från Kulturrådet.

14 oktober 2011

Öl i oktober

I bildarkivet finns flera bilder på s k utkörare, eller som här ovan, ölutkörare. Möjligen är fotot taget vid Oscar Carlssons bryggeri (eller nederlag) på Centralgatan 24-26. Det syns lite dåligt på bilden, men det står Gustaf Piehl på ölbackarna på vagnarna. C G Piehl var bryggarmästare med eget bryggeri på Södermalm i Stockholm. Det var med den tidens mått (1890-tal) en stor och modern anläggning, som låg vid Götgatan 100. Man bryggde öl med namn som Marsöl, Vegaöl, Münchenöl, Bittert Nürnberg, Witzenbier, Pilsnerdricka och Franziskanerbier. Om just denna öl kom från Gustaf Piehls bryggeri eller om det bara råkade vara deras backar, det förtäljer inte historien. Men idag kan vi i alla fall stoltsera med ett eget bryggeri i Nynäshamn. De brygger öl med namn som Landsort Lager och Bedarö Bitter och som går att köpa i hela landet. Jag har flera gånger sett hur de kör med trucken från Lövlundsvägen de ca 150 metrarna till Systembolaget för att leverera de senaste brygderna. Så än finns det ölutkörare i Nynäshamn.
Foto: okänd, Nynäshamns bildarkiv
/Emma

10 oktober 2011

Hemingway och Paris, en bra kombination

Att befinna sig i Paris är bland det bästa som finns. Att befinna sig i Paris och läsa Hemingway är nästan ännu bättre. Råkar man nu inte befinna sig i Paris får man i stället nöja sig med att läsa Hemingway och drömma sig bort, även det en finfin känsla.

Läser man En fest för livet (A Moveable Feast) hamnar man i 20-talets Paris, denna mytomspunna tidsepok då författare, konstnärer och diverse sökare av lycka och skönhet vallfärdade till den stora staden för att umgås med likasinnade, inspireras och skapa. En fest för livet publicerades postumt 1964 och är en skildring av minnen från Hemingways första tid som författare och journalist. Tillsammans med sin första fru Hadley Richardson åker han till Paris 1921, efter att ha fått höra att det är där alla som är något befinner sig eller bör befinna sig (egentligen hade paret tänkt åka till Rom). I Paris påbörjas en kamp om att få pengarna att räcka och om att skriva de rätta orden, att bli publicerad. Hemingway och Richardson kommer i kontakt med delar av kulturvärldens stora namn och boken innehåller fantastiska anekdoter och minnesfragment från den här intensiva och händelserika perioden. Inte minst de delar av texten som behandlar Hemingways relation till F. Scott Fitzgerald är fantastiskt underhållande och välskrivna.

Författaren Paula McLain har, inspirerad av En fest för livet och andra texter av Hemingway, skrivit The Paris Wife (boken finns ännu inte översatt till svenska men finns på engelska på biblioteket). I romanen får Hemingways första fru liv och hennes perspektiv vad gäller allt från första mötet med Hemingway till deras tid i Paris och liv tillsammans får överta huvudrollen, från att, av naturliga skäl, endast ha varit en biroll i makens texter. Att läsa The Paris Wife ger en intressant ny vinkel, om än en fiktiv sådan, åt En fest för livet och det är en roman som är lätt att ta till sig och tycka om, för visst blir man nyfiken på Hadley Richardson.

För att avrunda det hela kan man sätta sig ner i höstmörkret och titta på Midnight in Paris, Woody Allens senaste långfilm. Filmen utspelar sig under 20-talets Paris och huvudpersonen, spelad av Owen Wilson, får bekanta sig, inte bara med Hemingway utan även med en hel del andra av alla de mytiska personligheter som gett den här tiden sitt bohemromantiska skimmer. Filmen kommer snart in till biblioteket.


/Helena

30 september 2011

50 år sen EPA invigdes

I dagarna är det precis 50 år sen EPA varuhuset öppnades den 28 september 1961. EPA blev det första varuhuset i Nynäshamns centrum och man kan väl säga att det representerar den byggnadsstil som idag dominerar centrum. För den som inte kommer ihåg EPA eller bodde här då, så låg EPA i det hus som idag rymmer bokhandeln, apoteket, klädaffären Tess mfl i hörnet Fredsgatan-Centralgatan. Byggandet hade skett under viss dramatik. Vid en sprängning för grunden gick någonting snett och omkringliggande byggnader tog skada, mest drabbat blev Axel Ericsons klädaffär mittemot. Som tur var blev ingen människa skadad, men efter vad jag har hört så finns det folk som undgått stendöden med en hårsmån... Men tillslut blev ju allt färdigt och klart och på bilden kan man se de nyfikna besökarna på väg in i varuhuset.
Foto Atelier Ekergen och okänd(sprängbilderna), Nynäshamns bildarkiv.

/Emma

27 september 2011

Salongens bokcirkel läser Den allvarsamma leken

Till Salongens bokcirkels första träff läste vi en bok från 1910-talet, Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. Den gavs nyligen ut som romantisk klassiker av Bonnier med ett förord av Björn af Kleen. Historien kretsar kring Arvid och Lydia som förälskar sig i varandra som unga men av olika omständigheter inte kan eller vill gifta sig just då. Då de återigen möts tio år senare av en slump flammar kärleken mellan dem återigen upp men då är de båda gifta på varsitt håll. I en intervju får Björn af Kleen frågan varför man skall läsa Den allvarsamma leken 2011? Han svarar: ”För att det är en så hjärtslitande berättelse och för att romanens konflikter fortfarande är så aktuella även om det omgivande samhället har förändrats.” Detta svar är nog ganska giltigt för vad samtliga deltagare i Salongens bokcirkel tyckte. Alla menade att boken var bra med sina vackra Stockholmsskildringar och flytande språk. Några tankar vi tog upp var hur man känner för de båda karaktärerna. Vill man att de ska få varandra och får man intrycket att de vill lika mycket med sin relation? Några uppfattade det hela som att Arvid hela tiden hoppas och tror på illusionen att det en dag skall bli han och Lydia. Hon har dock redan offrat mycket i sitt liv för att uppnå självständighet och är inte beredd att återigen gifta sig och släppa den - Hjalmar Söderberg är här väldigt modern. Båda förefaller dock väldigt låsta av respektive omständigheter och ibland förvånas man över deras val. Oavsett vad man tycker om deras handlingar enades vi om att man får se dem i ljuset av sin tid. Annat som kom upp till diskussion:

- Ödestro och determinism. Arvids vän Markel: ”Man väljer inte sitt öde. Och man väljer lika litet sin hustru eller sin älskarinna eller sina barn. Man får dem, och man har dem, och det händer att man mister dem. Men man väljer inte!”
Hade det kunnat gå annorlunda om Arvid och Lydia kunnat gifta sig direkt, utan hänsyn till tidens sociala konventioner? Arvid (”Jag tål inte den tanken, att någon går och väntar på mig”) har inte råd att gifta sig innan han skaffat sig en position i samhället, och Lydia (”ja, då har jag ju intet att spara mig för…”) säkrar efter faderns död sin försörjning genom att gifta sig med den många år äldre men mycket välbeställde kulturhistorikern Markus Roslin. Arvid konstaterar att både han och Lydia på sätt och vis har sålt sig – hon till Roslin, som dennes ”lagstadgade älskarinna”, och han till Dagmar och hennes far, som lovar att bidra till parets försörjning mot att Arvid gör hans dotter till en gift och ärbar kvinna.
Men det är trots allt 1900-tal och en förändring är på gång. Lydia (som har en del gemensamt med Nortullsligans kontorister) bryter upp, erövrar ett visst mått av självständighet och försöker sig på att älska på samma villkor som männen. Hennes nyvunna frihet möjliggör kärleken till Arvid, men berövar honom ironiskt nog också på denna kärlek. ”Ud vil jeg, ud, o saa langt langt langt”. Som kvinna i dåtidens samhälle är hon den som har mest att förlora, men också den som har mest att ta igen.

- Förhållandet mellan verklighet och fiktion. Arvids vän Markel (igen): ”Man ljuger aldrig så trovärdigt som då man ljuger på fri hand. Och verkligheten är ofta så otrolig att den verkar konstruerad.” Jämför scenen med den unge mannen som läser upp en pjäs baserad på en kärlekshistoria med en kvinna som Arvid känner igen som Lydia – en scen som blir trovärdig just genom att den verkar för konstruerad för att vara påhittad. Arvid har inte särskilt höga tankar om författare som gör litteratur av sina egna erfarenheter. Om en av de romaner som vi läste i våras har han följande att säga: ”Fallet ’Werther’ är typiskt. Då Goethe en gång i sin ungdom hade en trasslig kärlekshistoria, skrev han en roman som slutade med hjältens självmord. Den romanen lär på sin tid ha förorsakat en smärre självmordsepidemi, dock tyvärr inte bland diktarna!” Arvid vill vara ”människa och man”, inte diktare. När Lydia frågar honom om han skulle kunna göra litteratur av sitt liv på samma sätt som Goethe och Strindberg svarar han ”Aldrig” och tillägger: ”Jag tror för resten inte att det är möjligt ens för en diktare att göra litteratur av sin kärlek, så länge det ännu finns en gnista liv i den. Den måste nog vara död först, innan han kan balsamera den.” Som Björn af Kleen konstaterar är Den allvarsamma leken sorgligt nog delvis baserad på Söderbergs egen kärlekshistoria med Maria von Platen.
Frågan om förhållandet mellan liv och dikt har knappast förlorat sin aktualitet – Karl Ove Knausgårds romansvit Min kamp är ett uppenbart nutida exempel på ett verk som blivit föremål för den typen av diskussion. I Söderbergs roman kan Markels ”man ljuger aldrig så trovärdigt som då man ljuger på fri hand” om man så vill dock tolkas som ett försvar för fiktionens möjligheter.

Norrtullsligan och Den allvarsamma leken – två Stockholmsromaner som båda slutar med uppbrott från denna på många sätt så förföriskt skildrade stad. Nästa gång: London, sett genom en viss Mrs Dalloways ögon. Välkomna tillbaka till bokcirkeln den 4 oktober kl. 18.00.

/Salongens bokcirkel genom Martina och Mattias

22 september 2011

Avlyssnat

Sveriges radio P1:s Tendens har under sommaren sänt några program på temat släktforskning. Det från onsdag 21/9 handlar om lyssnarnas respons på de tidigare sända programmen. Ett riktigt intressant program som fördjupar och problematiserar släktforskning, som bara blir en allt större rörelse i Sverige. Ja, i hela världen, allteftersom arkiv och databaser görs tillgängliga på det världsvida nätet. Är Sverige verkligen världsbäst på arkiv? Är släktforskning bara något för pensionärer? Vad händer med de nya svenskarnas släktforskning? Det är bara några av frågorna som tas upp. Men programmets dramatiska höjdpunkt är ändå den om släktforskaren som upptäckte hans egen far hade arbetat med finsk underrättelsetjänst i Sverige på 40-talet, utan att säga ett ord till familjen! Pappan hade sagt att han var vaktmästare på FRA (Försvarets radioanstalt), men det var mycket hemlighetsmakeri kring det som gjorde barnen misstänksamma. Det var när släktforskaren fick tag på boken Operation Stella Polaris av Johanna Parikka Altenstedt som bitarna föll på plats. Det visade sig att hans far var en del av den topphemliga operationen Stella Polaris. I slutet av september 1944 flyttades, under dramatiska förhållanden, den finska signalspaningen och det hemliga arkivet över till Sverige. Allt för att det inte skulle falla i Sovjetunionens händer vid en invasion. Släktforskaren (som jag inte minns vad han hette) och Johanna Parikka Altenstedt medverkar i programmet. Spännande va? Som tur är har biblioteket precis köpt in boken Operation Stella Polaris, så blev du nyfiken finns den att låna.
/Emma

20 september 2011

Hm...

I helgen läste jag Amor Towles romandebut Artighetsreglerna. Romanen marknadsförs med orden: "En roman i Den store Gatsbys anda" och är det något jag har svårt för så är det just den här typen av marknadsföring, när en bok säljs genom att jämföras med en välkänd klassiker. Att förlaget dessutom har valt att återanvända ett gammalt The Great Gatsby-omslag från Penguin Classics (för att man VERKLIGEN inte ska kunna missa att det handlar är "en roman i Den store Gatsbys anda") är fräckt och fantasilöst men visst, jag medger att säljknepet fungerar, även på mig. Så, lockad av ord som dekadens, vidlyftiga fester, jazz och 30-talets New York satte jag mig ner framför en öppen spis och läste.


Vännerna Katey och Eve lever livets glada dagar med bland annat frekventa besök på stadens jazzklubbar. Där möter de en nyårskväll den karismatiske och rike Tinker Grey och båda kvinnorna faller handlöst för hans utseende och charm. En triangelrelation skapas där svartsjukan spelar en subtil men viktig roll. Efter en hemsk bilolycka förändras förhållandet och maktbalansen vännerna emellan, vilket skapar nya förutsättningar för alla tre inblandade. Kärleksförhållanden skapas och prövas såväl i de fina salongerna som bland bohemiska konstnärer i sjaskiga krogar.


Artighetsreglerna är en underhållande och läsvärd bladvändare med intressanta (om än lite schablonaktiga) karaktärer som man gärna engagerar sig i. Amor Towles debut är en bra sådan
och behandlar epoken och den sociala konvenansen på ett skickligt sätt. But it ain't Gatsby.

/Helena

19 september 2011

Kolla in Bibblan svarar!

Undrar du över något? Fråga en bibliotekarie, vi kan det mesta (eller åtminstone vet vi hur vi kan ta reda på det mesta).

Nya tjänsten Bibblan svarar* (gamla Fråga biblioteket) är igång fr.o.m. idag den 19 september.

*Bibblan Svarar är en gratis svarstjänst. Här kan du fråga vad du vill på flera olika språk och få svar via e-post senast nästa arbetsdag. De som svarar arbetar på bibliotek runt om i Sverige. Bibblan svarar administreras av Informations- och lånecentralerna i Umeå, Stockholm och Malmö samt av Internationella Biblioteket.

/Helena

7 september 2011

Salongens bokcirkel hösten 2011

Salongens bokcirkel avslutade våren med en roman vars huvudperson lider av olycklig kärlek till staden Stockholm - en känsla som många som flyttat dit med mer eller mindre storslagna drömmar säkert kan känna igen.
"Jag tänker på Stockholm, som jag älskat med en vördnadsfull och obesvarad kärlek fast jag bara sett skalet, som är var mans egendom, och så litet av det sköna och lärorika och hemlighetsfullt syndiga det gömmer."
Elin Wägners Norrtullsligan (1908) är en klassisk Stockholmsskildring som med bitande ironi och rapp dialog beskriver hur fyra lågavlönade kvinnliga kontorister slits mellan drömmen om den romantiska kärleken och det individuella självförverkligande som då äntligen börjat bli tillgängligt även för kvinnor. Deltagarna i Salongens bokcirkel diskuterade bland annat det pris som kvinnorna i Wägners roman får betala för sin självständighet. Wägners huvudperson Elisabeth ger i ett svagt ögonblick efter för känslan av att saker och ting nog trots allt var enklare när hennes mamma var ung och en arm om livet alltid var detsamma som en ring på fingret. Hon reflekterar - och ironiserar - även över sin egen lust att mot bättre vetande behaga sin chef - "en stor och glad syndare". Vid åsynen av ett gammalt par ropar hennes hjärta "helt omotiverat på någon, som jag aldrig tänker på, men som jag en gång hoppades jag skulle få ha barnbarn med. [...] -Det där är nog bra, men jag har ju Friheten. Och i mitt hjärtas innersta hjärta avskydde jag den, som kvinnliga kvinnor gör då de har den."
Delvis kan Elisabeth alltså sägas vara kvar i essentialistiskt färgade föreställningar om vad det innebär att vara kvinna. Samtidigt säger hon: "Jag har bara träffat på en, som uppkattade mitt människovärde, och han gjorde det inte heller." Wägner beskriver de komplexa känslor som är kopplade till denna problematik, men i slutänden råder det knappast något tvivel om att friheten är värd priset. Som litteraturvetaren Boel Hackman konstaterar i sitt efterord är de frågor om självständighet och kärlek på lika villkor som romanen ställer fortfarande aktuella.




Även Norrtullsligan anknyter alltså till den av vårens tidigare läsning att döma tidlösa frågan om kärlekens natur. En av kontoristerna läser Hjalmar Söderbergs drama "Gertrud", vars mest kända replik lyder: "Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet". Denna replik kan tjäna som brygga till bokcirkelns nästa bok. Temat för hösten blir en bok per årtionde, från 1910-tal till 1940-tal. Först ut blir Söderbergs Den allvarsamma leken (1912), en roman om kärlek, illusion och resignation som delar tematik och miljö - det tidiga 1900-talets Stockholm - med Wägners roman. Välkomna till Salongens bokcirkel tisdag den 13 september kl. 18.00.


/Salongens bokcirkel genom Mattias

2 september 2011

En bild säger mer än tusen ord

Här är en bild tagen från hörnet av Stadshusplatsen mot Stadshusgränd 1. Alltså där man just nu håller på att bygga ett parkeringshus. Bilden är tagen i slutet av 1940-talet av C-G Lillieroth.
/Emma

31 augusti 2011

Söder i våra hjärtan - nu även på södra Södertörn

Den i släktforskarkretsar numera välkända CD-skivan Söder i våra hjärtan - Söder, människor och miljöer 1870-1930 är inköpt till Nynäshamns bibliotek. Den finns tillgänglig för allmänheten på vår "släktforskardator". Skivan innehåller uppgifter ur det s k Rotemansarkivet och omfattar en halv miljon Söderbor, ca 1,7 miljoner poster, mellan åren 1870 och 1930. På skivan finns dessutom tiotusentals uppgifter om lägenheter, företag, skolelever, hamnarbetare m.m. från samma period. Databaserna kompletteras med över fyrahundra artiklar och en samling på tretusen bilder – fotografier, ritningar, arkivhandlingar, kartor – där man kan studera Söders utveckling och dess invånares livsmiljö i stort och smått under de dynamiska femtio åren kring sekelskiftet. Artiklarna ger en fördjupad information om många olika ämnen. Man hittar dem lätt från första sidan via rubriker som: Folket, Arbetet, Trafik, Skolan, De fattiga mm. Det är lätt att bara sitta och klicka sig vidare mellan artiklarna. Söderskivan kan vara intressant för både släktforskare, skolelever och studenter och ja - vem som helst som är historieintresserad.
Själv tänker jag på kopplingen mellan Söder och Nynäshamns tidiga historia. 1913 flyttades Telegrafverkets verkstäder från Mosebacke till Nynäshamns villastad som det hette då. Tillsammans med verkstäderna flyttade dess arbetare med familjer, som kom att sätta sin prägel på Nynäshamns fortsatta utveckling.
Foto: Nynäshamns bildarkiv

/Emma

12 augusti 2011

Centralgatan i färg

Det är alltid så skumt när man råkar se färgfilmer från andra världskriget. Det gick nån TV-serie för några år sen där man fick se tyska soldater i färg - helt absurt! Andra världskriget ÄR liksom svartvitt. Samma känsla har jag när jag får se det här fotot. Nynäshamn före 1970 är svartvitt för mig. Bilden är tagen från den s k Telesalen, alltså den lokal som ligger ovanpå det som idag är Apoteket Hjärtat och året är 1964. Till höger i bild ser man den bebyggelse som fanns på Alkärrsplan innan Domusparkeringen, sjukhuset och alltihopa kom dit. Det gamla konsumhuset håller på att rivas och det är vänstertrafik.

Fotade då det begav sig gjorde såklart Runo Rahm.

/Emma

7 juli 2011

Festival- och konsertsommar

Musikfestivalerna och konserterna står som spön i backen just nu, inte minst om det är hårdrock intresset gäller. Just som Metaltown, Iron Maiden, Big 4 of Thrash och Peace & Love har klarats av, så är det denna vecka dags för Getaway Rock i Gävle torsdag till lördag och Sonisphere Festival i Globenområdet i Stockholm på lördag.

Vill du ladda inför spelningarna på dessa festivaler, eller kanske låna musiken i efterhand av något nytt band du hörde, då har du en hel del att hämta i bibliotekens skivbackar (via länkarna ser du om skivorna är inne) t ex:

Getaway Rock
Alice Cooper
Bullet For My Valentine
Dia Psalma
Ghost
Hammerfall
Hardcore Superstar
Opeth
The Poodles


Sonisphere
In Flames
Arch Enemy
Dead By April
Graveyard
Slipknot

Hittar du inte vad du söker? Vi tar gärna emot inköpsförslag gällande musik, liksom annan media!

/Amelie

5 juli 2011

Himlen är oskyldigt blåviolett

Måste bara visa ett foto av Runo Rahm från hamnen 1968, även fast jag visade några från samma svit förra sommaren på bloggen. Det är en sån härlig retrokänsla i såna här lite missfärgade diabilder. Då är den ändå lite "lagad" i photoshop för att återå till sin ursprungliga färgskala, men den där skumma lilarosa vertikala missfärgningen är det mer pill med att dölja. Men oavsett det, så verkar det hända grejer i hamnen. Damen på den blå båten har uppenbara problem, för annars skulle hon inte behöva bli bogserad av snubben i ekan. Man undrar om han ska dra henne långt eller bara till bryggan? Han har i alla fall två bensindunkar i båten så det verkar lovande ifall det var soppatorsk hon hade. I bakgrunden ligger några fiskebåtar av den gamla äkta sorten som kommit långväga ifrån. Det syns inte på den här lilla bilden, men på en av dem står "Zenobia, Oxelösund".
Foto Runo Rahm, Nynäshamn bildarkiv
/Emma

22 juni 2011

Midsommarlek

Här är några glada flickor som försöker äta äpplen upphängda på snören vid midsommarfirandet i Stora vika 1953. Den leken heter säkert nåt, men det är inget som jag minns. Däremot minns jag att när man var liten var det alltid extra roligt när vuxna var leksugna. På bilden nedan verkar det dock vara av ett mer seriöst slag. På baksidan av fotot står "Pushboll" och det hade jag aldrig varken hört eller sett tidigare. Men allt finns ju på nätet och på http://www.ne.se/ går det att läsa att pushboll är spel mellan två lag (vanligen 11 spelare) som försöker rulla eller tränga en luftfylld läderboll (1,5-1,8 m i diameter, vikt minst 25 kg) över resp. mållinjer". Ser kul ut, men kubb och boule verkar lugnare. Båda bilderna kommer från det intressanta bildmaterialet efter Skånska Cement AB (Cementa) i Stora vika som finns i bildarkivet. (Läs mer i boken Cement - Stora vika industriort i folkhemmet av Lennart Rosander.)
Foto Skånska Cement AB, Nynäshamns bildarkiv
/Emma

16 juni 2011

Invigningen av Sagolika rum

Måndagens invigning av Sagolika rum blev riktigt lyckad. Efter sagostunden med författaren Per Gustavsson rusade premiärbesökarna iväg för att leka i utställningens fyra sagolandskap.

Mulle Mecks båt var särskilt populär. Det var många små kaptener och matroser som samsades om utrymmet. De läste på sjökortet och styrde kosan åt all världens hörn.


Det fiskades en hel del också. Och det verkade nappa ganska bra.

Monstret i den fruktansvärda delen av skogen skrämdes kanske lite mellan varven men mest fick den utstå både kramar och hårdare grepp. Och ibland blev den helt enkelt ett tält.

I den fruktansvärda delen av skogen kan man kika fram bakom ett fruktansvärt träd.

Hos Mulle Meck var det flera som passade på att göra ritningar. Andra drog på sig verktygsbältet och hamrade loss på fri hand lite här och var.

I prinsessboken kan man klä ut sig i snygga kläder och slåss mot draken.

Tycker man om att pyssla och spela spel så finns det flera möjligheter till detta. Här är det Muminspelet som testas.

Jag hade turen att bli bjuden på picknick av två ivriga och glada barn. De bjöd på allt möjligt, t.ex. salladsblad och svamp. Och tårtan kan man ha på huvudet om man vill.

Tack alla barn för en rolig invigning!


/Helena, Emma, Mattias och Martina

14 juni 2011

Invigning av Sagolika rum

Igår måndag den 13 juni invigdes äntligen den stora sommarutställningen i Konsthallen! Utställningen heter Sagolika rum och bjuder besökaren att kliva in i fyra stora bilderböcker vars innehåll har spillt ut över konsthallsgolvet. En av bilderböckerna som är med i utställningen är Så gör prinsessor, av Per Gustavsson. Per deltog vid invigningen genom att prata med barnen och läsa sin senaste prinsessbok, Prinsessans rockband. Mycket uppskattat! Efter en saga hade dock barnen fått sitta still alldeles för länge och var ordentligt sugna på att leka med utställningen. Och det gjorde de med besked! Det slogs med draken, det provades kläder, det bjöds på picknick, man tältade i monstret (!), det flögs luftballong och det fiskades som bara den.

Här poserar Per Gustavsson vid den stora prinsessboken. Per blev mycket imponerad av utställningen, tog flera bilder och berömde oss för vårt fina jobb. Tack Per!

Passa på att besöka utställningen i sommar. Sagolika rum vänder sig kanske mest till barn mellan 3 och 11 år men ingen är egentligen för ung eller för gammal för att göra ett besök, det lovar vi. Välkomna till Sagolika rum!

13 juni 2011

Öppet hus i Sorunda bibliotek

Sorunda bibliotek hade Öppet Hus i lördags, med besök av Varietéteatern från Trollsta som framförde "Siv och Roger Show".

Mannen utan huvud besökte biblioteket...


Långe mannen gjorde entré


Siv och Långe mannen


Ragatan Agata sjöng och spelade handklaver


Trollkarlen Roberto och Assistentan



Fakiren Stuttgart var inte rädd om sig...


Clownerna gjorde konster så vi all förundrades!


Tack Varietéteatern och tack alla som kom och gjorde vårt Öppet hus till en mycket trevlig dag!

31 maj 2011

Novelltävlingen 2011

Idag har Konsthallen varit full av unga och inte fullt lika unga författare. Nynäshamns biblioteks årliga novelltävling är avslutad och det var dags att prisa vinnarna.

Vinnare i kategorin årskurs 1-3 blev novellen En fantasidröm, en novell fylld med magiska ingredienser där vardagen går ihop med älvornas vackra men farliga värld. Två hederspris delades också ut i samma kategori och dessa tillföll den titellösa fantasynovellen om det goda och det onda samt Den röda apan, en novell om vikten av att ha roligt tillsammans med någon man tycker om.

I kategorin vuxen vann novellen Bara ett träd

Tyvärr hade inte klasserna i kategorierna årskurs 4-6 eller 7-9 möjlighet att delta vid prisutdelningen men vinnare och hederspristagare kommer naturligtvis att få sina vinster skickade till sig.

Vinnare i åk 4-6: Jag tycker om dig

Hederspris i åk 4-6: Roffes liv

Hederspris i åk 4-6: Kärleken

Vinnare i åk 7-9: Bara en dröm
Hederspris i åk 7-9: Vilse
Hederspris i åk 7-9: En mardröm

Tack alla ni som har varit med och skrivit noveller! Alla bidragen finns utställda i Sagorummet i ungefär en veckas tid.

/Helena

Bokjuryns avslutningefest

Om Nynäshamns elever i årskurs 5 får bestämma så hamnar följande tre böcker i topp när det kommer till 2010 års bästa böcker för barn och unga. Sju stycken åk 5 från Nynäshamns kommun har i samarbete med Nynäshamns bibliotek under läsåret 2010/2011 läst mängder med böcker utgivna 2010, tyckt till och röstat i Bokjuryn, litteraturpriset där barn och unga röstar fram årets bästa böcker.

Den mycket spännande och välskrivna Sorgfjäril, av Ingelin Angerborn, fick flest röster i Nynäshamn men vann även den nationella Bokjuryomröstningen i åldersgruppen Läsa mer. Och det förtjänar den!


Peter Arrhenius bok Baksidans hemliga hjältar kom på andra plats i Nynäshamn. Och tredje priset gick till:



Alice varannan vecka, av Bo R. Holmberg.

Tre av sju femmor deltog vid Nynäshamns biblioteks avslutningsfest den 25 maj då vinnarna, nationella och lokala, avslöjades.
Det hela avslutades med utlottning av bokpriser och fika.

Tack alla femmor för i år!

/Helena