28 maj 2016

Vackra bokomslag!

Att en inte ska döma en bok efter dess omslag är ett vida känt idiom. Naturligtvis är det innehållet - texten - som är det viktiga för en bok.
Men, för att göra en brasklapp, visst är det väl ändå så att vi dras till ett vackert utformat och designat bokomslag? Många gånger kan ett vackert omslag t.om. förhöja upplevelsen av en läsning.
Vi ställde frågan inne på personalrummet vilka bokomslag som vi bibliotekarier känner lite extra för och fick en hel drös med förslag. Det är också spännande att se hur olik smak vi faktiskt har!

Så här kommer alltså ett urval av Nynäshamns bibliotekariers favoritomslag:




 
   
 










   



    


Har ni några favoritomslag kan ni alltid skriva i kommentarsfältet!


Gobort - båtsman och tiggare i Ösmo

Lars Erik Carlsson ) 1821-1889. 
I bildarkivet finns ett mycket gammalt och gulnat porträtt av en sliten man med säck och käpp som sitter på en pinnstol. På fötterna har han konstiga skodon. Om du tittar noga ser du att det inte är riktiga skor, utan bara ett par breda träbottnar med fastspikade läderbitar som knutits ihop med trådar över fötterna. Fotografiet är taget på 1880-talets senare del av den kringresande fotografen Theofr. E. Lindblom. Mannen på fotot är båtsmannen och tiggaren Lars Erik Carlsson, mera känd som Lasse Gobort eller bara Gobort. Det var nog inte Gobort själv som bekostade fotografiet, kanske ville fotografen avbilda denne man som vid denna tid var ett känt byoriginal i Ösmotrakten. 

Lasse Gobort föddes 1821 på Råholmen, Järflotta och dog 1889 i Ösmo socken. Han var båtsman nr 80 Fullbro i Sorunda mellan åren 1838-1847. Tillnamnet Gobort, Gåbbert eller Godboten hör ihop med tjänstgöringen som båtsman.*
Råholmen 21/8 1906. Foto B.E. Lindbladh
Efter att Lasse Gobort avslutad sin tjänstgöring som båtsman 1847 tjänade han som dräng i trakterna runt Ösmo och utförde arbete hos bönder och godsägare. När han inte längre var i sin krafts dagar livnärde han sig på att vandra runt med käpp och säck och tigga i gårdarna. Goborts öde beskrivs i Viktor Petterssons bok Folklivsskildringar i Ösmotrakten från 1932. Här berättas flera historier om hur dåligt Gobort behandlades av Ösmofolket, som spelade honom elaka spratt och söp honom full. Enligt Viktor Pettersson var speciellt pojkar Goborts värsta plågoandar. Råheten och fräckheten florerade mer fritt och öppet förr och beivrades sällan på landsbygden skriver Petterson i boken. Det visade sig också att ett "pojkstreck" skulle bli ödesdigert för Gobort. 

Gobort omnämns i Ivar Lo-Johanssons självbiografiska roman Pubertet från 1978. Lo-Johansson minns hur hans mor ibland brukade berätta om att det på landsbygden förr fanns kringdrivande folk som inte tycks ha hört hemma någonstans.

Vägarna kring godsen hade i hennes ungdom och ända inpå senare tid vimlat av besynnerliga skepnader, luffare, avsigkomna guldsmedsgesäller, dårar med fallandesot, försupna båtsmän som haft sin inkomst genom att tigga [- - -]De intressantaste sådana som Gobort och Klingen var för inte så längesen döda. [- - -] Gobort hade dött en ömklig död efter det att pojkarna på Djurnäs kört en vass stör genom grenen på honom.

Det är svårt att inte dra paralleller till vår tid. Kanske trodde vi svenskar att det genom folkhemmets genomförande en gång för alla skulle vara slut med sådana saker som grymhet och fattigdom. Men idag finns det fortfarande avsigkomna vandrare som har sin inkomst från att tigga. Det är bara det att de har kommit mer långväga ifrån. 
/Emma

Båtsman var en militär som i det svenska indelningsverket tilldelades flottan för tjänstgöring ombord. För sitt uppehälle tilldelades han ett båtsmanstorp. Två till tre gårdar bildade ett rote. Roten betalade årlig lön, kläder och stod för ett båtsmanstorp med tillhörande odlingsbar mark. 


17 maj 2016

Döden i Ösmo

Det sägs ju att det enda man kan vara säker på här i livet är att det tar slut.

Dödgrävare Arvid Hökenström & kyrkovaktmästare
Mattias Sjöström, Ösmo kyrkogård 1911
Döden och begravningar har i alla kulturer jorden över alltid varit förenade med en hel del ceremonier. Om våra seder och traditioner i dessa sammanhang skrev 1937 Louise Hagberg en bok som heter När döden gästar. För inte alls länge sedan kom den i nytryck och vi på biblioteket kunde naturligtvis inte motstå att köpa in denna sjuhundra sidor långa bok om döden.

Russinen i Louise Hagbergs kaka är att man då och då stöter på fakta om hur det gick till i Ösmo när död och sjukdom nalkades. Ösmo nämns ett flertal gånger, men inte alltid i sådana positiva ordalag. Ett exempel som ges är hur man snålade in på en mer seriös läkarbehandling och hänföll till att istället utföra en simpel åderlåtning.

Även pesten nådde till Ösmo, åtminstone i början av 1700-talet. Hagberg beskriver hur den spreds med lopporna som härbärgerade i råttornas pälsar och dödade det mesta i sin väg. I Ösmo, hur som helst, var det endast allmogen som strök med, på grund av den "ringa renlighet" som rådde i deras bostäder.

"En hederlig begravning! Det var ett allmänt önskemål."
Begravning av professor Hjalmar Sjögren.
Sedan 1700-talet har pesten varit utrotad i Sverige och renligheten ser förhoppningsvis bättre ut på de allra flesta ställen. Ändå är döden naturligtvis ingenting vi kommer undan. Ceremonierna har dock förändrats över tid, i När döden gästar beskrivs hur man i Ösmo som begravningsmat fick glögg och limpskivor. Kanske är dagens populära smörgåstårta ändå att föredra.


När vi sökte genom gömmorna i bildarkivet i jakt efter motiv som snuddade vid död och begravning snubblade vi över ett likporträtt. Det är fotograferat av Atelier Ekegren, troligen i trakterna kring Ösmo och gissningsvis i början av förra århundradet, runt 1910-talet. Av inredningen att döma verkar personen på bilden tillhöra ett mer välbeställt hem. Däremot finner vi inga uppgifter om vem bilden föreställer eller på vilken eventuell gård denna person har varit bosatt. Om det ute bland våra läsare finns någon som har en aning eller gissning om detta får man gärna höra av sig. 


6 maj 2016

Nyinkommet: Från Shakespeare till Batra


Här kommer ett urval av den senaste bokskörden!

Skönlitteratur för vuxna
I år är det 400 år sedan William Shakespeare dog och då vill vi självklart tipsa om Ulf Peter Hallbergs nyöversättningar, samlade i två vackra volymer - Det blodiga parlamentet och Komiska förväxlingar. Väl värda en läsning, både för de som kan sin Shakespeare och för de som är färskingar!

Facklitteratur för vuxna
Rollspel (ni vet, det som vi nördar gör i mörka källare, med tärningar, papper, penna och gärna lite svärdsatrapper) är på uppgång! Från att vara en väldigt perifer och pinsam aktivitet har det nu (äntligen) börjat bli folkligt! Anna-Karin & Daniel Linder Krauklis har i sin Finna dolda ting skrivit en utmärkt historik över svensk rollspelshistoria, med väldigt häftiga illustrationer!

Skönlitteratur för ungdomar
David Levithan kommer nu med uppföljaren till den väldigt läsvärda och märkliga Jag, En, där vi fick följa karaktären En som varje dag bytte kropp. En annan tar vid där den förra slutade, men ur ett annat perspektiv. Spännande, välskriven och tänkvärd!

Skönlitteratur för de minsta!
Boken utan bilder av BJ Novak (i översättning av David Batra) var en bok som jag inte alls trodde skulle funka när jag först fick se den. Men efter att ha läst den för ett gäng 4åringar på en sagostund kan jag bara konstatera - denna är en succé! Barnen vek sig av skratt och har velat att jag ska läsa den igen, varje gång de kommer!


3 maj 2016

Salongen slår tillbaka!

Nu öppnar äntligen Nynäshamns bibliotek upp sin blogg Salongen igen efter ett visst uppehåll!
Här kommer vi som vanligt börja fylla på med information om våra aktiviteter, bok- och filmtips, kuriosa från Bildarkivet och annat smått och gott.
Håll utkik!

Om man bara inte kan få nog av oss finns möjligheten att följa oss på både Instragram och Facebook också.

Välkomna!