18 februari 2010

Skilda världar

1908 startade Skofabriken Standard sin verksamhet i Nynäshamn. För att arbetarna skulle ha någonstans att bo – det fanns ju inte så mycket bostäder i Nynäs på den tiden - byggdes arbetarbostäder vid Kullsta. Som arkitekt anlitades Karl Güettler. Totalt var det åtta hus med åtta lägenheter i varje. Det var väl troligt att det bodde en familj i varje lägenhet, och om man räknar på att varje familj bestod av ett snitt på 5 personer så får jag det till att åtminstone 320 personer bodde i området vid den tiden. Det blir många barn och vuxna det! Området kom att kallas Skomakarstan, även om skofabriken lade ner sin verksamhet redan 1911. Husen med sina många utedass, stod kvar till 1968 då allt revs för att ge plats åt det nya HSB-området Kv. Klangen. På bilden ser vi ett av husen på Grönviksvägen nr 14 och några av dess innevånare. Året är omkring 1913.
På Trehörningen låg vid samma tid också byggnader som hade ritats av arkitekten Karl Güettler. Men denna gång var det inte arbetare som skulle inkvarteras, utan här skulle istället de rika och lyckliga vistas.1906-1907 byggdes kurhotellanläggningen Nynäs Hafsbad. Huset på bilden är Badhotellet som låg svalt inbäddat mellan klipphällar och tallar. Här kunde man sitta på en balkong och avnjuta horisonten med tallarna i motljus en ljum sommarkväll. I STF:s årsskrift 1909 finns en beskrivning där man får en känsla av hur det kunde vara då det begav sig:
Vill man vara ifred undan arbete eller bekymmer, behöfver stärka kropp och sinne eller på behagligt sätt använda ferierna och tillbringa semester, har man det yppersta tillfälle därtill vid det redan så bekanta och berömda Nynäs Hafsbad. (…) Badhotellet, som har en utmärkt restaurang samt tillhörande rök, salongs- och läsrum, är kändt för den älskvärda och hemtrefliga ton där råder. All stelhet är bannlyst, man känner sig som i ett fjällpensionat eller som gäst på en herrgård, om man ej rent af känner sig hemma.
Nynäs Hafsbads glansperiod blev kort. Efter första världskrigets utbrott blev tiderna förändrade, 1916 lades verksamheten ner och 1917 övertogs det av Kungliga Pensionssyrelsen som började bedriva sjukvårdande verksamhet. På 1930-talet revs Badhotellet.
Två olika världar som existerade samtidigt på en halvö i Stockholms södra skärgård i början av det förra seklet. Nu är allt borta.

/Emma
Till bildarkivet

2 kommentarer:

Anonym sa...

Intressant nog är den stil som satt djupast spår i det allmänna medvetandet knappast badhotells-stilen. De röd-stuga-med-vita-knutar-aktiga arbetarbostäderna uppfattar många nog däremot som rejält pittoreska. De hade säkert gått lätt att sälja om de funnits kvar. Till någon rik.
/M

Anonym sa...

När jag arbetar med att verifiera andrahandsuppgifter i mitt släktträd stöter jag på Skofabriksarbetaren Johan Hugo Schyberg. Enligt folkräkningen 1910 är han bosatt i dåvarande Ösmo församling, Industrilägenhet 7, Skofabriken Standard. Även Hans hustru Hedvig Ulrika Olsson och deras dotter Iris Olga Aurora är noterade. Johan Hugo är femmänning med min mor Signe och dottern är sexmänning med mig. Hon dog redan 1912 innan hon hunnit fylla tre år.
/Dan Rydén, Solna
dlryden@gmail.com