I essän ”Echoes of the Jazz Age” från 1931 beskriver F. Scott Fitzgerald det jazziga tjugotal som gjort honom till firad författare som stendött, för att sedan konstatera han själv redan drabbats av nostalgi. En del av skribenterna i
Noll noll - decenniet som förändrade världen fick sitt genombrott under nollnolltalet, men ingen av dem verkar särskilt nostalgisk. Redaktörerna Tobias Nielsén och Anders Rydell motiverar sitt titelval med hänvisningar till 11 september, klimathot och finanskris. Boken handlar dock till stor del om mindre apokalyptiska företeelser. I kapitlet om internet konstaterar Anders Mildner att händelserna i New York 2001 tydliggjorde den roll allmänheten kan spela som nyhetsförmedlare med hjälp av bloggar och sociala medier, och i ett kapitel om fantasy betitlat ”Flykten från verkligheten” beskriver Adam Svanell hur vi - inte minst på vita duken - ”gick vilse i nördarnas rike” i sällskap med Frodo, Harry Potter och Anakin Skywalker.
Nollnolltalets främsta modeaccesoar var enligt Annina Rabe boken - "den eleganta polityren av bildning var kanske decenniets mest trenddefinierande stil." I sitt kapitel om litteratur nämner Rabe kulturjournalisten Björn af Kleen, som i viss mån kan betraktas som företrädare för denna stil, något som inte nödvändigtvis innebär att hans intresse för skönlitteratur är särskilt ytligt. Af Kleen medverkade under 2008 i Herrbloggen (knuten till Stureplan.se), som i boken beskrivs som en "decennitypisk blogg om nollnolltalets herrmode och gentlemannalivsstil". I
Noll noll medverkar han med ett kapitel om Stureplans kändiskultur - en kultur han själv var (är?) en del av, men samtidigt skildrar med en ironisk distans som nog inte är opåverkad av namn som Fitzgerald, Waugh och Thackeray, vars satiriska roman
Fåfängans marknad fått ge namn åt kapitlet ifråga.
Tyvärr är det väl knappast litteraturintresserade gentlemän som nollnolltalets Stureplan i efterhand kommer att förknippas med, utan snarare den typ av stekare som hyrde Nordiska museet för firandet av sin 26-årsdag. Halvnakna modeller eskorterade gästerna förbi de inhyrda ”tiggare” som försedda med tiggarskålar placerats ut vid ingången till den överdådiga födelsedagsfesten. Både kronprinsessan och prinsessan Madeleine hörde till de inbjudna. ”Ett städat och skötsamt kalas”, kommenterade Nordiska museets chef efteråt. Återstår att se vad ”Love 2010” kommer att innebära.
Tjugotalet är känt som glatt och nittiotalet som ironiskt. Vilket epitet kommer att fästa vid nollnolltalet? Redaktörernas förslag känns trots allt inte helt klockrent. "Det giriga nollnolltalet". Låter lite åttiotal.
/Mattias
Det här är en av mina favoritbilder i bildarkivet. Vattnet är så stilla och diset med de andra skutorna i bakgrunden är så drömsk. Och man kan nästan höra mistlurarna i bakgrunden. Några mer fakta om bilden än att den är tagen i Nynäshamns hamn finns inte. Men det gör inte så mycket, för den sätter igång fantasin. Varför har båten kantrat? Vad var det för båt och vem ägde den? Och vilka är männen? Den är ju onekligen ganska dråplig också. Jag menar - vilken katastrof för ägaren, men trots det går ett gäng gubbar och en hund ut och ställer sig. Någon hämtar fotografen från Atelier Ekegren som riggar upp kameran och tar en bild.
Det ståtliga huset på bilden byggdes 1912 av mamsellen Sara Carolina Björklund. Kanske är det mamsellen själv och några av hennes skyddslingar som syns på balkongen och förstukvisten. Sara Carolina hade under 1800-talets första hälft kommit som ”fosterbarn” till prosten i Ösmo. Hon blev ogift, men ett arv gjorde henne ekonomiskt obunden i vuxen ålder. På äldre dar lät hon bygga huset Birka i Ösmo, där hon bodde några år innan hon dog. Sara Carolina var mycket socialt engagerad och fick med tiden liberala åsikter, som enligt uppgift inte alltid var så populära. När hon testamenterade Birka till Ösmo kommun, var det med förhoppning om att kommunen skulle driva en skola för unga kvinnor där. 1923 tog Ösmo kommun över huset, som framför allt bedrev olika typer av skolverksamhet där. Resten är historia - Huset räddades med en hårsmån från rivning av den ideella föreningen Sara Carolina, som med ett krafttag av sällan skådat slag, ryckte upp huset från den dvala det hade hamnat i under 1970-talets slut. Föreningen köpte Birka av Nynäshamns kommun, huset renoverades utvändigt och invändigt. Birka kom till slut att bli ett allaktivitetshus i Sara Carolina Björklunds anda. Men så brann huset ner en sommarnatt år 2000! Därefter följde en del turer om tomten och dess öde. (Men om detta får den intresserade läsa mer om i NP:s pressarkiv.... ) Hur gick det tillslut då? Jo, på tomten byggdes Ösmos nya bussterminal.
I essän ”Echoes of the Jazz Age” från 1931 beskriver F. Scott Fitzgerald det jazziga tjugotal som gjort honom till firad författare som stendött, för att sedan konstatera han själv redan drabbats av nostalgi. En del av skribenterna i Noll noll - decenniet som förändrade världen fick sitt genombrott under nollnolltalet, men ingen av dem verkar särskilt nostalgisk. Redaktörerna Tobias Nielsén och Anders Rydell motiverar sitt titelval med hänvisningar till 11 september, klimathot och finanskris. Boken handlar dock till stor del om mindre apokalyptiska företeelser. I kapitlet om internet konstaterar Anders Mildner att händelserna i New York 2001 tydliggjorde den roll allmänheten kan spela som nyhetsförmedlare med hjälp av bloggar och sociala medier, och i ett kapitel om fantasy betitlat ”Flykten från verkligheten” beskriver Adam Svanell hur vi - inte minst på vita duken - ”gick vilse i nördarnas rike” i sällskap med Frodo, Harry Potter och Anakin Skywalker.