Stora Vika - industriort i folkhemmet

I dagarna kom boken Cement. Stora vika - industriort i folkhemmet av Lennart Rosander ut (Stockholms läns museum, 2010). Boken är resultatet av en stor kulturhistorisk undersökning som omfattar arkivforskning, inventering av fabriksområdet, intervjuer med äldre Stora vikabor mm. Att länsmuseet valde just Stora vika hör ihop med intresset för den bebyggelseexpansion som ägde rum i Storstockholmsområdet efter andra världskriget. Detta sammanföll med ett pågående arbete med det industriella kulturarvet i regionen och valet av Stora vika passade bra. Här hade ett helt nytt samhälle etablerats åren efter andra världskriget kring den nybyggda cementfabriken. Allt byggdes i ett svep, fabriken och bostadsområdet, av Skånska cementaktiebolaget under 1940-talets sista år för att kunna möta den stora efterfrågan på byggnadsindustrins nyckelvara, cement, när byggandet kom igång efter andra världskriget skriver Rosander i inledningen. Många av bokens fina svartvita fotografier tillhör Nynäshamns bild- och folkrörelsearkiv, som tog över dem när Cementa lades ner. Lennart Rosander har också bidragit till att folkrörelsearkivet fått ta emot handlingarna efter fackklubben Fabriksarbetareförbundet avd 53 Stora Vika. Hur han hittade just dessa handlingar efter ett riktigt detektivarbete, är bara ett exempel på hur omfattande hela detta bokprojekt har varit. Det är roligt att denna historik nu har skrivits om Stora vika. Som kommunalrådet Leif Stenquist lade fram det på boksläppet: nu har Stora vika fått sin historia skriven på samma sätt som Ösmo har Ösmoboken av Axel Quist och Sorunda har Sorunda - en socken för sig av Alf Nordström. Jag säger såhär - nu fattas bara Nynäshamns stads historia, den delen som börjar 1946. Någon som känner sig manad?

Bilden är tagen på midsommarafton i Stora vika i början av 1950-talet. Foto Cementa, Nynäshamns bildarkiv.
/Emma