Kärlek i dödens skugga: Salongens bokcirkel diskuterar Romeo och Julia

Salongens bokcirkel är en öppen bokcirkel som träffas ungefär en gång i månaden på Nynäshamns bibliotek för att diskutera intressanta böcker. Det sammanhållande temat för vårterminen är böcker från olika århundraden och tisdag den 1 februari var det dags för bokcirkeln att ge sig i kast med 1500-talet och vårens första bok, Romeo och Julia.

Romeo och Julia tillkom någon gång i slutet av 1590-talet och är en av William Shakespeares mest populära och välkända dramer. Eftersom det ständigt dyker upp nya versioner och omarbetningar av pjäsen i form av filmer, balett, musikaler och teater så behöver man inte ens ha läst pjäsen för att känna till åtminstone delar av berättelsen om dessa "star-crossed lovers" från två rivaliserande familjer som träffas och blir hopplöst förälskade, men som efter blott en enda natt tillsammans slutligen dör i varandras armar.

Bokcirkeln läste den svenska översättningen från 1983 av Göran O. Eriksson och enades om att det är svårt att översätta Shakespeares språk, ett språk som skickligt växlar mellan högstämd poesi , kluriga ordvitsar och grovkorniga skämt. Den svenska översättningen är dock enklare att ta till sig än den engelska originaltexten och någon tyckte att pjäsen borde ingå i alla skolelevers utbildning.

Att prata om Romeo och Julia kan leda in på många spår och här är några av de frågeställningar som dök upp:

- Döden: detta ämne är ständigt närvarande i pjäsen och spelar en betydelsefull roll i Romeo och Julia. Redan från början av pjäsen meddelas det att huvudrollsinnehavarna kommer att dö på slutet och sammanlagt är det sex personer som dör under ungefär lika många dygn. Frågan är om det tragiska slutet är själva vitsen med pjäsen. De älskande blir odödliga genom sin död. Hade pjäsen varit lika intressant om paret överlevt på slutet? Det tror inte vi.

- Gammalt och nytt: Eftersom pjäsen skrevs i ett sekelskifte så speglas både äldre och nya tankegångar kring det mesta. Till exempel står vidskepelse och katolsk tro sida vid sida i pjäsen. Samtidigt som karaktärerna använder konkreta kristna termer i symbolisk mening hävdar de att allt är skrivet i stjänorna, och Romeo kallar sig för ödets narr. Är det karaktärernas egenskaper som avgör deras öden eller är våra liv förutbestämda?

- Varför köper vi det? Är inte Romeo och Julia egentligen en ganska melodramatisk pjäs? Vad är det som gör att den funkar och att den har förblivit en sådan älskad klassiker? Bokcirkeln enades om att kombinationen av tidlösa teman, igenkänningsfaktorn kring olycklig kärlek och drömmen om den stora kärleken samt Shakespeares fantastiskt skickliga språk är vad som avgör det hela.

- Romeo och Julia: Vi pratade om Julias personlighet, en blandning av barnslig naivitet, mod och stark egen vilja; ett intressant kvinnoporträtt med tanke på tiden då pjäsen skrevs. Vi pratade också om relationen mellan Romeo och Julia och deras respektive föräldrar; inte helt okomplicerade relationer som i mångt och mycket liknar vilken relation som helst mellan föräldrar och tonårsbarn i vårt eget samhälle.

- Broder Laurence: är han en räddande ängel på kärlekens sida eller är det hans galna plan som förstör för de älskande tu? Tror han sig stå över ödets (eller Guds) makt?

- Paris: denna Romeos kärleksrival, älskar han verkligen Julia? Några av os tyckte om Paris karaktär och tror oss se äkta känslor skymta fram hos honom, andra tyckte inte alls om den här karaktären och ifrågasatta anledningen till hans intresse för Julia (makt, konvenans?).

- Sensmoralen: finns det en sensmoral i Romeo och Julia? Vilken är den i sådant fall?

Nästa gång kommer Salongens bokcirkel att prata om ett för sin tid banbrytande verk, Prinsessan de Clèves av Madame de Lafayette, från 1678. Den här klassikern skapade en smärre kulturchock i Frankrike för en tid sedan då president Sarkozy ifrågasatte varför en modern människa över huvud taget skulle läsa den. Läsare över hela Frankrike demonstrerade sitt missnöje mot detta uttalande genom att bära en knapp med texten Jag läser Prinsessan de Clèves. Salongens bokcirkel läser alltså också Prinsessan de Clèves och vill du vara med så är du välkommen på tisdag den 1 mars kl. 18.00.

Hälsningar
Helena, Anders och Mattias