Filippa Fant är världens roligaste tant. I hennes fickor finns allt och det är sant. Så börjar det och så slutar det i ett crescendo av prylar som liksom bara matrealiseras ur de olikfärgade fickorna på tant Fants rosa kappa. Så hur ska man analysera det här. Varför älskar man att det går att plocka upp otaliga mängder med jätteskrymmande saker från omöjligt små utrymmen. Kommer någon ihåg pojken med guldbyxorna. Han som kunde plocka upp papperstior ur sina byxfickor i en aldrig sinande ström? Det är ju en sjuttiotalsbok så byxorna togs om hand förståss av kompetenta poliser och han fick ett par helt nya snygga men utan uppkoppling med banksystemet. Och Mary Poppins som bara plockar upp lampor och papegojparaplyer från en väska som till och med skulle godkännas som handbagage på Ryan Air ( om man inte åker dit på att den är för tung förståss) -Ursäkta mig skulle ni kunna plocka ur luftskeppet och trettiokiloskandelabern ur handbagaget tack. Tant Fant skulle nog fastna i säkerhetskontrollen när man måste tömma sina fickor och hon skulle stå där i evighet för det tar aldrig slut på saker. Det är det vi gillar tror jag oändligt med saker tack och oändligt med möjligheter allt vad du vill och önskar man något så önskar man oändligt med önskningar. En perfekt bok för hängmattan./J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar