Fotografierna visar olika slags firande av 1 maj i Nynäshamn för ca 100 år sedan. Det finns flera bilder i bildarkivet som visar utklädda barn och vuxna som på de två översta fotografierna. På baksidan står t ex ”Barnens dagsfirande” eller ”majblomme-kortege”. Den nedersta visar det man kanske främst förknippar med förstamajfirande. Första maj är sedan mycket långt tillbaka en traditionell festdag i stora delar av Europa. Det var främst i städerna som man firade första maj med lekar och tävlingar. Stadstraditionen blev mer utpräglad och firades av medlemmarna i skråna och gillena, och genom dessa spred sig firandet via Tyskland till Skandinavien. Festligheterna kom då att kombineras med en gammal sed om att ”maja” med grönt (som i ordet majstång). Men i Sverige kom den seden att flyttas till midsommar pga av klimatet. Första maj hade en också en kyrklig tradition och hör samman med seden att fasta. Första maj blev sista dagen innan påbjuden fasta och då passade man på att fira med gyckel och upptåg, på samma sätt som vid karnevalerna lite tidigare på vårvintern. På landsbygden var första maj en festdag och ansågs vara sommarhalvårets första dag. I 1800-talets Stockholm var utflykter i det gröna ett borgerligt förstamajnöje och utformades som en kortege och folkfest på Djurgården. I universitetsstäderna utvecklades under 1800-talet också det typiska firandet av valborg och förstamaj med bl a körsång. En sed som lever kvar idag är säljandet av förstamajblommor veckorna innan 1 maj. Sedan 1907 arbetar Majblommans Riksförbund för att förbättra barns villkor i Sverige. 
Det äldre förstamajfirandet i städerna, som även omfattade gesäller och andra hantverksarbetare, var i slutet av 1800-talet känt över hela Europa. Denna sed bidrog till att man 1889 valde 1 maj som en internationell dag för arbetardemonstrationer. 1939 gjordes dagen till helgdag i Sverige.Foto okänd, Nynäshamns bildarkiv
/Emma
/Emma
Brudparet på bilderna är Anna och August Petterson i Torp, Sorunda. De gifte sig den 29 juni 1913. Bröllopsgästerna är uppställda framför huset, som är lövat med björkris. Bruden Anna gifte sig i svart brudklänning, vilket var vanligt vid denna tid även om traditionerna hade börjat förändras. För det mesta var det bara de allra rikaste som hade råd att ha särskilda kläder för bröllop. Enligt uppgift skulle dock Anna själv ha tyckt att det var lämpligast att gifta sig i svart, då hon var lite äldre än brudgummen. 
I Sverige var det vanligt från 1700-talet till 1900-talets början att finklänningen var svart och den användes vid alla högtider – dop, begravning och bröllop. Vid bröllop gjorde sig bruden fin med vit slöja, krona eller krans, brudbukett och ibland vita handskar. Det var också vanligt att klänningen kunde prydas med sidenhalsdukar, konstgjorda blommor och smycken. Kronan kunde vara lånad av kyrkan eller vara tillverkad hemma av myrten. Det ser ut som om Annas krona skulle vara tillverkad av myrten och smyckad med blommor.
