Man kan tycka att en viss typ av vykortsnostalgi börjar bli ute. Ni vet såna där retrosnygga böcker, formgivna av sjuttiotalister iförda jeans av märket Cheap Monday. Som visar töntiga vykort från Säffle kommunalhus och Stora torget i Boden. Ja, såna böcker kan man tröttna på. Men ändå, är det inte lite roligt att titta på just det här vykortet från Gotlandskajen 1972. Det starka solljuset i juli. Några bilar står på kajen och väntar, en Volvo Duett håller just på att parkera. De flesta Nynäshamnare är på Nicksta och badar, eller har åkt ut med utombordaren bakom Bedarön för att svalka sig.
Tråkiga vykort av Jeppe Wikström, Bokförlaget Max Ström. Stockholm 2002.
/Emma
Brudparet på bilderna är Anna och August Petterson i Torp, Sorunda. De gifte sig den 29 juni 1913. Bröllopsgästerna är uppställda framför huset, som är lövat med björkris. Bruden Anna gifte sig i svart brudklänning, vilket var vanligt vid denna tid även om traditionerna hade börjat förändras. För det mesta var det bara de allra rikaste som hade råd att ha särskilda kläder för bröllop. Enligt uppgift skulle dock Anna själv ha tyckt att det var lämpligast att gifta sig i svart, då hon var lite äldre än brudgummen. 
I Sverige var det vanligt från 1700-talet till 1900-talets början att finklänningen var svart och den användes vid alla högtider – dop, begravning och bröllop. Vid bröllop gjorde sig bruden fin med vit slöja, krona eller krans, brudbukett och ibland vita handskar. Det var också vanligt att klänningen kunde prydas med sidenhalsdukar, konstgjorda blommor och smycken. Kronan kunde vara lånad av kyrkan eller vara tillverkad hemma av myrten. Det ser ut som om Annas krona skulle vara tillverkad av myrten och smyckad med blommor.