Salongens bokcirkel läser Mrs Dalloway

Till Salongens bokcirkels oktoberträff läste vi Mrs Dalloway från 1925 av Virginia Woolf. Till kaffe och ballerinakakor delade vi med oss av våra tankar kring boken. Romanen utspelar sig under ett dygn där en hel livstid av minnen, självrannsakan och tidlösa frågeställningar utvecklar sig. Huvudperson är Clarissa Dalloway, beskriven som en förtjusande kvinna, fångad i ett nät av plikter. På kvällen den dag vi får följa henne skall hon hålla en fest för att stödja sin man i hans politiska karriär.
Det var både ris och ros från deltagarna i bokcirkeln som bland annat tyckte att språket var lite svårforcerat och att den stream of consciousness-teknik som används komplicerade läsningen. Woolf låter genom denna teknik karaktärerna komma till tals genom att skildra deras inre tankar och monologer. Många tyckte att språket i boken var vackert medan andra ansåg att det var svårt att läsa och innehöll för många bisatser.

Förutom språket pratade vi också om vad som hänt om Clarissa valt en annan väg i livet. Hon var i ungdomen tillsammans med den äventyrlige Peter Walsh men valde att gifta sig med den rike och stabile Richard Dalloway. Hon funderar själv mycket över vad som hänt om hon valt annorlunda. Peter, som har en central roll i boken, kritiserar Clarissa för det liv hon lever, hennes behov av ytlighet och sociala tillställningar. Detta gör henne ledsen men samtidigt bär hon också själv på en sorg över den hon blivit – en Mrs Dalloway och beskriver sig som en ganska hopplös värdinna utan något egentligt eget jag. Detta upplevs som sorgligt av bland annat Maria Sveland i bokens förord. Hon skriver: ”Överklasskvinnan Clarissa Dalloway har allt men ändå tror hon sig inte ha någon annan talang eller uppgift än att vara till för andra – en tjugotalsvariant av Lady Di.” Vi konstaterade dock att detta är ganska dubbelt och att Clarissa även kan uppfattas som ganska nöjd med sitt liv och att hon har ett stort socialt behov.

Annat vi tog upp:
- De vackra stadsskildringarna av London och de fina personporträtten där den krigsskadade Septimus liv och väg till vansinnet löper som en slags parallellhandling. En annan person som gjort intryck är den bittra miss Kilman, dottern Elisabeths lärarinna. Ms Kilmans bitterhet och dåliga självbild lyser så starkt att det förs över till andra människor och påverkar deras sätt att se på henne.

- Den intensiva närvarokänsla som Woolf förmedlar genom att återge de sinnesintryck som strömmar genom karaktärernas medvetanden. En av Salongen-deltagarna nämnde särskilt de återkommande beskrivningarna av Big Bens klockklang: ”Nu! Slagen dånade. Först ett förspel, melodiskt, sedan timmen, oåterkallelig. Ringar av malm skälvde i luften.”

- En annan deltagare beskrev sin upplevelse av stream of conscioussness-tekniken som en känsla av att få ta del av ett allomfattande medvetande som gör nedslag och förkroppsligas i olika individer – individer som trots sina olika öden är oupplösligt sammanlänkade genom att de utgör delar av detta medvetande.

- Den eviga frågan om kärlekens natur. Mrs Dalloway kan på sätt och vis beskrivas som en modernistisk variant av Madame de Lafayettes Prinsessan de Clèves (klassisk kärleksroman som Salongen läste i våras). Huvudpersonens val kan väcka samma typ av frågor. Är den möjliga och utlevda kärleken dömd att mattas av och försvinna, och är det därför den omöjliga och ej utlevda som är den enda sanna?

- Septimus öde som spegling av Mrs Dalloways. Den senare tycks betrakta Septimus självmord som ett uttryck för en paradoxal livskänsla. När Mrs Dalloway ser tillbaks på en av de stunder då hon levt och älskat som mest minns hon även de rader av Shakespeare hon tänkte på: ”if it were now to die ’twere now to be most happy”.

- Och till sist: romanens första mening, som i likhet med den som inleder Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken ibland nämns som exempel på hur man bör börja en roman. Intressant nog påminner de en aning om varandra.
Söderberg: ”Lydia brukade bada ensam.”
Woolf: ”Mrs Dalloway sade att hon skulle köpa blommorna själv.”

Från London reser vi nästa gång till Berlin i sällskap med Christopher Isherwood, vars halvt självbiografiska roman Farväl till Berlin ursprungligen gavs ut av Hogarth Press – det förlag Virginia Woolf drev tillsammans med sin man Leonard. Välkomna till Salongens bokcirkel den 8 november kl. 18.00.
/Salongens bokcirkel genom Martina och Mattias