Salongens bokcirkel läser Mrs Dalloway

Till Salongens bokcirkels oktoberträff läste vi Mrs Dalloway från 1925 av Virginia Woolf. Till kaffe och ballerinakakor delade vi med oss av våra tankar kring boken. Romanen utspelar sig under ett dygn där en hel livstid av minnen, självrannsakan och tidlösa frågeställningar utvecklar sig. Huvudperson är Clarissa Dalloway, beskriven som en förtjusande kvinna, fångad i ett nät av plikter. På kvällen den dag vi får följa henne skall hon hålla en fest för att stödja sin man i hans politiska karriär.
Det var både ris och ros från deltagarna i bokcirkeln som bland annat tyckte att språket var lite svårforcerat och att den stream of consciousness-teknik som används komplicerade läsningen. Woolf låter genom denna teknik karaktärerna komma till tals genom att skildra deras inre tankar och monologer. Många tyckte att språket i boken var vackert medan andra ansåg att det var svårt att läsa och innehöll för många bisatser.

Förutom språket pratade vi också om vad som hänt om Clarissa valt en annan väg i livet. Hon var i ungdomen tillsammans med den äventyrlige Peter Walsh men valde att gifta sig med den rike och stabile Richard Dalloway. Hon funderar själv mycket över vad som hänt om hon valt annorlunda. Peter, som har en central roll i boken, kritiserar Clarissa för det liv hon lever, hennes behov av ytlighet och sociala tillställningar. Detta gör henne ledsen men samtidigt bär hon också själv på en sorg över den hon blivit – en Mrs Dalloway och beskriver sig som en ganska hopplös värdinna utan något egentligt eget jag. Detta upplevs som sorgligt av bland annat Maria Sveland i bokens förord. Hon skriver: ”Överklasskvinnan Clarissa Dalloway har allt men ändå tror hon sig inte ha någon annan talang eller uppgift än att vara till för andra – en tjugotalsvariant av Lady Di.” Vi konstaterade dock att detta är ganska dubbelt och att Clarissa även kan uppfattas som ganska nöjd med sitt liv och att hon har ett stort socialt behov.

Annat vi tog upp:
- De vackra stadsskildringarna av London och de fina personporträtten där den krigsskadade Septimus liv och väg till vansinnet löper som en slags parallellhandling. En annan person som gjort intryck är den bittra miss Kilman, dottern Elisabeths lärarinna. Ms Kilmans bitterhet och dåliga självbild lyser så starkt att det förs över till andra människor och påverkar deras sätt att se på henne.

- Den intensiva närvarokänsla som Woolf förmedlar genom att återge de sinnesintryck som strömmar genom karaktärernas medvetanden. En av Salongen-deltagarna nämnde särskilt de återkommande beskrivningarna av Big Bens klockklang: ”Nu! Slagen dånade. Först ett förspel, melodiskt, sedan timmen, oåterkallelig. Ringar av malm skälvde i luften.”

- En annan deltagare beskrev sin upplevelse av stream of conscioussness-tekniken som en känsla av att få ta del av ett allomfattande medvetande som gör nedslag och förkroppsligas i olika individer – individer som trots sina olika öden är oupplösligt sammanlänkade genom att de utgör delar av detta medvetande.

- Den eviga frågan om kärlekens natur. Mrs Dalloway kan på sätt och vis beskrivas som en modernistisk variant av Madame de Lafayettes Prinsessan de Clèves (klassisk kärleksroman som Salongen läste i våras). Huvudpersonens val kan väcka samma typ av frågor. Är den möjliga och utlevda kärleken dömd att mattas av och försvinna, och är det därför den omöjliga och ej utlevda som är den enda sanna?

- Septimus öde som spegling av Mrs Dalloways. Den senare tycks betrakta Septimus självmord som ett uttryck för en paradoxal livskänsla. När Mrs Dalloway ser tillbaks på en av de stunder då hon levt och älskat som mest minns hon även de rader av Shakespeare hon tänkte på: ”if it were now to die ’twere now to be most happy”.

- Och till sist: romanens första mening, som i likhet med den som inleder Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken ibland nämns som exempel på hur man bör börja en roman. Intressant nog påminner de en aning om varandra.
Söderberg: ”Lydia brukade bada ensam.”
Woolf: ”Mrs Dalloway sade att hon skulle köpa blommorna själv.”

Från London reser vi nästa gång till Berlin i sällskap med Christopher Isherwood, vars halvt självbiografiska roman Farväl till Berlin ursprungligen gavs ut av Hogarth Press – det förlag Virginia Woolf drev tillsammans med sin man Leonard. Välkomna till Salongens bokcirkel den 8 november kl. 18.00.
/Salongens bokcirkel genom Martina och Mattias

Bibliotekskollo

I helgen deltog 20 stycken barn och unga mellan 9-12 år vid Nynäshamns biblioteks andra Bibliotekskollo. Kollot pågick lördag och söndag och syftet var att samla barn och unga som är intresserade av eller nyfikna på litteratur och som vill prova på sin egen kreativa förmåga. Deltagarna fick prova på olika uttrycksformer såsom text, bild och teater och deltog även vid ett boksamtal kring en gemensamt läst bok, ett boksamtal dit bokens författare var inbjuden. Gemensam lunch, frågesport och umgänge med roliga nya och gamla kompisar bidrog till att helgen blev lyckad och spännande för alla inblandade.

Bibliotekskollot började med skrivarövningar i Sagorummet. Deltagarna fick samla vackra ord, skriva diktrader och skriva början på en berättelse. Vid 12-tiden hämtades familjepizza till en gemensam lunch och efter maten var det dags att ta emot författaren Petter Lidbeck , som berättade om sitt skrivande och om hur han kommer på idéerna till sina böcker. Ett boksamtal kring Den sorgsna veterinären, den tionde och sista boken i serien om 3 Tjejer som kollodeltagarna läst inför helgen, avslutade Petter Lidbecks besök. Efter en autografstund var det dags att avrunda dag ett med en frågesport om litteratur.

Dag två började med en illustrationsworkshop med Augustprisnominerade Sara Lundberg. Under workshopen fick kollodeltagarna prova på att teckna och måla. De fick också se ett intressant bildspel om hur Sara Lundberg jobbar och fick även lyssna till en uppläsning av Augustnominerade bilderboken Vita Streck och Öjvind, något som resulterade i en spontan applåd från publiken.

Efter pannkakslunch och ännu mer illustrationsworkshop var det dags för improvisationsteater. Skådespelarna från Ad Lib improviserad teater improviserade fram olika scener med hjälp av barnen, bland annat utifrån barnens egna texter från lördagens skrivarövningar.

När vinnarna av frågesporten avslöjats och korats fick alla kollodeltagarna var sin bok med inspirerande skrivtips. Helgen avslutades med uppläsningen av den gemensamt skrivna dikten som skrevs på lördagen och som innehöll en rad från varje deltagare.Tack ska ni ha alla barn och medverkande vuxna!

/Helena

P.S. Bibliotekskollot kunde genomföras tack vare bidrag från Kulturrådet.

Öl i oktober

I bildarkivet finns flera bilder på s k utkörare, eller som här ovan, ölutkörare. Möjligen är fotot taget vid Oscar Carlssons bryggeri (eller nederlag) på Centralgatan 24-26. Det syns lite dåligt på bilden, men det står Gustaf Piehl på ölbackarna på vagnarna. C G Piehl var bryggarmästare med eget bryggeri på Södermalm i Stockholm. Det var med den tidens mått (1890-tal) en stor och modern anläggning, som låg vid Götgatan 100. Man bryggde öl med namn som Marsöl, Vegaöl, Münchenöl, Bittert Nürnberg, Witzenbier, Pilsnerdricka och Franziskanerbier. Om just denna öl kom från Gustaf Piehls bryggeri eller om det bara råkade vara deras backar, det förtäljer inte historien. Men idag kan vi i alla fall stoltsera med ett eget bryggeri i Nynäshamn. De brygger öl med namn som Landsort Lager och Bedarö Bitter och som går att köpa i hela landet. Jag har flera gånger sett hur de kör med trucken från Lövlundsvägen de ca 150 metrarna till Systembolaget för att leverera de senaste brygderna. Så än finns det ölutkörare i Nynäshamn.
Foto: okänd, Nynäshamns bildarkiv
/Emma

Hemingway och Paris, en bra kombination

Att befinna sig i Paris är bland det bästa som finns. Att befinna sig i Paris och läsa Hemingway är nästan ännu bättre. Råkar man nu inte befinna sig i Paris får man i stället nöja sig med att läsa Hemingway och drömma sig bort, även det en finfin känsla.

Läser man En fest för livet (A Moveable Feast) hamnar man i 20-talets Paris, denna mytomspunna tidsepok då författare, konstnärer och diverse sökare av lycka och skönhet vallfärdade till den stora staden för att umgås med likasinnade, inspireras och skapa. En fest för livet publicerades postumt 1964 och är en skildring av minnen från Hemingways första tid som författare och journalist. Tillsammans med sin första fru Hadley Richardson åker han till Paris 1921, efter att ha fått höra att det är där alla som är något befinner sig eller bör befinna sig (egentligen hade paret tänkt åka till Rom). I Paris påbörjas en kamp om att få pengarna att räcka och om att skriva de rätta orden, att bli publicerad. Hemingway och Richardson kommer i kontakt med delar av kulturvärldens stora namn och boken innehåller fantastiska anekdoter och minnesfragment från den här intensiva och händelserika perioden. Inte minst de delar av texten som behandlar Hemingways relation till F. Scott Fitzgerald är fantastiskt underhållande och välskrivna.

Författaren Paula McLain har, inspirerad av En fest för livet och andra texter av Hemingway, skrivit The Paris Wife (boken finns ännu inte översatt till svenska men finns på engelska på biblioteket). I romanen får Hemingways första fru liv och hennes perspektiv vad gäller allt från första mötet med Hemingway till deras tid i Paris och liv tillsammans får överta huvudrollen, från att, av naturliga skäl, endast ha varit en biroll i makens texter. Att läsa The Paris Wife ger en intressant ny vinkel, om än en fiktiv sådan, åt En fest för livet och det är en roman som är lätt att ta till sig och tycka om, för visst blir man nyfiken på Hadley Richardson.

För att avrunda det hela kan man sätta sig ner i höstmörkret och titta på Midnight in Paris, Woody Allens senaste långfilm. Filmen utspelar sig under 20-talets Paris och huvudpersonen, spelad av Owen Wilson, får bekanta sig, inte bara med Hemingway utan även med en hel del andra av alla de mytiska personligheter som gett den här tiden sitt bohemromantiska skimmer. Filmen kommer snart in till biblioteket.

/Helena