Visar inlägg med etikett Dramatik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Dramatik. Visa alla inlägg

7 maj 2020

"Sjung, o gudinna,

om vreden, som brann hos Peliden Akilles” och skylta, bibliotekarie, med böcker, som inspirerats av Homeros verk. Strunta i min taffliga hexameter och ta en titt på vår nya skyltning här på Nynäshamns bibliotek istället.
Listan på böcker med anknytning till Iliaden och Odysséen kan göras lång: från de grekiska dramerna och Vergilius Aeneiden till Madeline Millers Kirke och Pat Barkers alldeles nyutkomna Flickornas tystnad. Den senare inleds med ett citat av Philip Roth, som konstaterar att den europeiska litteraturen inleds med att två så kallade hjältar, Akilles och Agamemnon, bråkar om en kvinna – ”En flicka egentligen. En flicka som stulits från sin far. En flicka som rövats bort i krig”. Pat Barker gör denna flicka, vars namn är Briseis, till en person i egen rätt genom att berätta historien ur hennes och de andra kvinnornas perspektiv. Såhär beskrivs grekernas främste kämpe: ”Hjälten Akilles.
Strålande Akilles. Ädle Akilles. Gudalike Akilles… Epiteten staplades på varandra. Det var inte vad vi kallade honom. Vi kallade honom ’slaktaren´”. 
Madeline Miller använder i Kirke ett liknande grepp för att ge röst åt trollkvinnan som förvandlar Odyssevs mannar till svin. I Margaret Atwoods Penelopiaden återberättas Odysséen ur den kvarlämnade hustrun Penelopes perspektiv, och i Willy Kyrklunds Elpënor är berättaren en roddare som dör på ett slapstickartat sätt när Odyssevs och hans män ska lämna Kirkes ö. 
Ur Odysséen, i översättning av Ingvar Björkeson:

”Bland mina män fanns en som hette Elpenor, den yngste
av dem, varken en hjälte i strid eller särdeles klyftig.
Avsides hade han gått och lagt sig uppe på taket
för att få svalka, varm som han var och berusad av vinet.
Plötsligt väckt av röster och larm vid kamraternas uppbrott
rusade pojken förvirrad upp men glömde i brådskan
ta samma väg tillbaka igen, den trappa han kommit
- rakt ut sprang han och störtade ner med huvudet före.
Halskotan knäcktes tvärt, och själen nedsjönk till Hades.”


Strändernas svall av Nobelpristagaren Eyvind Johnson är en annan svensk variant av Odysséen, och i Slaget om Troja gör Theodor Kallifatides en modern omdiktning av Iliaden. Apropå på moderna omdiktningar måste James Joyces modernistiska tegelsten Ulysses självklart också vara med på skylthyllan. Och apropå irländska författare återberättar Colm Tóibin i Namnens hus delar av Aiskylos antika dramatrilogi Orestien (också på skylthyllan) i romanform. I Orestien dödar Klytaimnestra sin nyligen hemvände man, som hämnd för att han i hopp om krigslycka offrat parets ena dotter Ifigenia till gudarna innan sin avfärd till Troja. Mannens namn? Agamemnon – samme man som bråkar med Akilles om Briseis i början av Iliaden. 

Akilles och de andra grekerna är alltså inte några idealiserat ädla hjältar i Iliaden. En av dem som framstår som mest sympatisk är tvärtom trojanen Hektor, som ju tillhör fiendesidan. Homeros - eller sånggudinnan som lånar honom sin röst – är opartisk och skildrar trojanernas lidande med lika stor inlevelse som grekernas, något som har framhållits som en poäng, bland annat av Jesper Svenbro i hans inledning till Erland Lagerlöfs klassiska översättning av Iliaden. Inför krigets fasor är alla lika.

Kanske blir det rentav en sommar med Homeros? Iliaden och Odysséen finns självklart att låna på biblioteket, liksom en essäbok av Sylvain Tesson som heter just En sommar med Homeros. Erland Lagerlöfs Homerosöversättning finns dessutom tillgänglig i pdf-form via Svenska Akademien.

Till sist ett filmtips: O Brother, Where Art Thou? av bröderna Coen, löst baserad på Odyséen. Både cyklopen och sirenerna finns med som hinder på den förrymde fången Ulysses Everett McGills väg hem genom depressionens USA. Skamligt nog har vi inte den filmen på biblioteket, men vi har soundtrackskivan med låten I Am a Man of Constant Sorrow. Den står på skylthyllan.
/Mattias

17 oktober 2017

Böcker på film

"Jag har sett filmen!"
Hur många var det inte som utbrast exakt så häromveckan när Nobelpriset i litteratur 2017 presenterades, och det stod klart att vinnaren blev Kazou Ishiguro. Han är ju författaren bakom bland annat boken Återstoden av dagen, som nog är mer känd för en bred allmänhet som (åttafaldig Oscar-nominerad) film med Anthony Hopkins och Emma Thompson.

Det är ju som bekant inte alls särskilt ovanligt att böcker filmatiseras. Biograferna fullständigt flödar över av adaptioner, allt från Alfons Åberg till Blade runner har litterära förlagor.

Till och med till teatern har romanen tagit sig för att stanna, verkar det som. Dramatik har för all del alltid varit en genre inom litteraturen, men att texter som inte alls är skrivna för scenen ändå uppförs just där, blir vanligare och vanligare. Just nu går det att se båda Anna Karenina och Egenmäktigt förfarande som teater i Stockholm, bara för att nämna några.

Egentligen är det ett mysterium att vi fortsätter se filmer som baserar sig på böcker när vi så sällan kommer ut ur biosalongen och tycker att filmen varit bättre, eller ens gjort boken rättvisa. Ett slags kulturellt självskadebeteende där vi vet att vi kommer göra oss själva besvikna.

Det finns naturligtvis fördelar med filmatiseringar och dramatiseringar. Framförallt öppnar de förhoppningsvis upp intresset för originalverken för de som inte läst boken innan. Och kanske hittar filmskaparna en ny infallsvinkel där känslor och budskap kan komma fram på andra sätt än i skriven text. Sedan är det ju den nyfikenheten också. Hur har de tänkt lösa det där med Sauron? Vem ska egentligen porträttera Monica Zetterlund? Vi måste få veta.

8 juni 2016

Bortglömda hyllor på biblioteket

Skönlitteratur och facklitteratur är två termer de flesta är bekanta med. Facklitteratur betyder helt enkelt faktaböcker, men vad innefattar skönlitteratur egentligen?
Naturligtvis har vi mängder med romaner på biblioteket, och de innehar huvudrollen bland skönlitteraturen. Men i begreppet gömmer sig flera andra saker - hyllor på biblioteket som lätt glöms bort.
De vill vi nu passa på att lyfta fram!

Dramatik - på biblioteksspråk heter hyllan Hc.02. Ter det sig svårt och krångligt att traggla sig igenom en pjäs utan att se den spelas upp på en scen? Inte då! Många dramer består uteslutande av dialog och tempot blir högt och här ryms också alla genrer. Det är roligt, spännande, sorgligt eller - om man till exempel heter Shakespeare - allt på samma gång. Förutom giganten William Shakespeare tycker vi på Salongen att både Sara Stridsberg och Anton Tjechov är värda en läsning. Eller varför inte August Strindberg? Ta reda på varför det är synd om människan!

Lyrik - eller poesi om man så vill. Dikter, helt enkelt. Dessa hittas på hylla Hc.03 och har också ett rykte om sig att vara antingen svårbegripligt eller kanske lite löjligt. Naturligtvis finns det diktverk som kräver en mer insatt och ambitiös läsare men det är långt ifrån hela sanningen. Här finns alltifrån antika klassiker till dagens poetry slam. Sapfo och Kristina Lugn, Bob Hansson och Inger Christensen. På biblioteket tipsar vi gärna om poeter som är bra att börja med om man känner sig osäker eller bara ovan med poesi. Ett bra exempel är våran svenska stjärna Tomas Tranströmer som ju också förärades nobelpriset i litteratur för några år sedan för sin fantastiska diktning.

Noveller - en annan utbrytning vi har bland skönlitteraturen är vår novellhylla. Novell är en textform som fick ett litet uppsving i och med det, enligt oss, mycket välförtjänta nobelpriset till kanadensiska Alice Munro, som i stort sett uteslutande skriver just noveller. Ändå glöms de lätt bort. Noveller är en utmärkt form, som romaner i kortformat men ändå en konst i sig. Noveller är svåra att författa men lätta att läsa. Vi vill slå ett slag för förra årets kanske bästa novellsamling, skriven av Stina Stoor och också nominerad till Augustpriset, Bli som folk.

På Nynäshamns bibliotek har vi fler uppdelningar, så som Deckare, Fantasy, Science fiction, Skräck och Serier. Välkomna att hitta en ny favoritgenre!