Sverige runt i litteraturen

I år är det nog extra många som passar på att se sig om i Sverige under sina semesterveckor istället för att resa långväga. Kanske blir man till och med positivt överraskad? Sverige är trots allt ett land som kan erbjuda det mesta. Detta gäller inte minst inom litteraturen, och i den andan tänkte vi på Salongens blogg presentera några böcker som utspelar sig i vitt skilda delar av vårt avlånga land.

Norrländsk litteratur finns det gott om, det är bara att börja rada upp klassiker som Sara Lidman och Torgny Lindgren för att förstå att litteraturtraditionen där är stark som en fura. Faktum är att efter dessa giganter följer ett flertal nykomlingar lika värda att läsas. 

Ingen har väl till exempel missat Karin Smirnoff trilogi som börjar med Jag for upp till bror och avslutas med Sen for jag hem, som utkom tidigare i år. Bara att debuten blev nominerad till Augustpriset 2018 är anmärkningsvärt i sig och bidrog sannolikt till att bokserien har nått en väldigt stor publik. Det är förvisso inte en roman för den känslige, för här avhandlas både död, alkoholism och övergrepp - dock med en stor dos svart humor. Förmodligen snart betraktad som en modern klassiker.

En annan norrlänning som bokdebuterat under året är Annika Norlin. Hon är trots detta på intet sätt en nykomling i offentligheten utan är tidigare uppmärksammad som musiker under artistnamnen Hello Saferide och Säkert! Hon vann en Grammis för Årets textförfattare både 2008 och 2009 så steget till sedvanlig författare torde inte varit långt. Debuten Jag ser allt du gör är en novellsamling med både humor och svärta som verkligen sätter luppen mot de där människorna som kanske inte vanligtvis är de som brukar synas.

Kriminalromaner brukar kanske mer än andra ha en tydlig geografisk kuliss. Visby, Fjällbacka och Nora är alla exempel på platser vi känner genom deckargenren. En relativt ny stjärna på Sveriges deckarhimmel är författaren Lina Bengtsdotter som debuterade med Annabelle 2017, som sedan följdes upp av Francesca och nu i år den tredje delen, Beatrice. Bengtsdotter låter sina böcker utspela sig i det annars inte särskilt besjungna Gullspång, en liten ort på gränsen mellan Västergötland och Värmland. Det är inte det allra mest smickrande porträtt av ett samhälle, men naket och ärligt om en bruksort som lagt sina glansdagar bakom sig. 

I Västergötland (mestadels) ligger ju som bekant även Göteborg, Sveriges framsida. Här utspelar sig den roman som kanske är årets snackis nummer ett; Samlade verk av Lydia Sandgren. Boken är på imponerande 689 sidor och skildrar en bokförläggare i en svunnen kulturvärld, litteraturens kraft och en försvunnen fru. Vi på Salongen sticker ut hakan och tippar att Samlade verk kommer få en nominering till årets Augustpris, minst.  

Vi tänkte avsluta denna odyssé på skånska Bjärehalvön. Tistelhonung av Sara Paborn är en kärleksroman som sträcker sig över efterkrigstiden och flätar ihop två kvinnor öde. Paborn fick ett litet genombrott med boken Blybröllop - själva antitesen till kärleksroman där en utmattad bibliotekarie tröttnar på sin make och bestämmer sig för att sakta utsätta honom för blyförgiftning. Tistelhonung är en mer försonande historia som utforskar vänskap över generationsgränser.  

Böcker vid havet

Ingen har väl lyckats missa den värmebölja som stora delar av landet har drabbats av i det senaste. När temperaturerna når dessa höjder är det många som tar sin tillflykt till hav eller sjöar för ett svalkande dopp och en glass i skuggan.

Vi på Salongen tänkte ta tillfället i akt och rekommendera lite läsning som också utspelar sig vid vattenbrynet eller ute på det stora havet, så att man kan känna vattnets svalka även när man tvingats upp från stränderna igen. Varför inte ge sig på några riktiga klassiker?

Sommarboken av Tove Jansson är en av många älskad roman som utspelar sig i den finländska skärgården och skildrar en vänskap mellan en liten flicka och en äldre kvinna.

Moby Dick, skriven av Herman Melville behöver kanske inte någon närmare presentation, den episka berättelsen om kampen mellan kapten Ahab och den stora valen är vida känd, med "Kalla mig Ismael" som klassisk öppningsmening.

För de som gillar deckargenren är Och så var de bara en av Agatha Christie en passande bok att kasta sig över. Här möter vi varken Poirot eller ms. Marple, utan en brokig skara människor som alla av olika skäl blir fast på en ö och snart börjar en efter en hittas livlösa...

Ett sista tips är Francoise Sagans kanske mest kända roman Bonjour Tristesse. Denna korta berättelse utspelar sig på varma stränder längs den franska Rivieran där vi får följa en ung kvinnas planer på att få bort sin pappas älskarinna ur deras liv.

Samtliga dessa titlar finns naturligtvis att låna på biblioteken i Nynäshamns kommun, välkommen in!

So long, Marianne

Foto: BBC/Normal People

Den som har sett alla avsnitt av serien Normala människor (tillgänglig via SVT Play) och saknar huvudpersonerna Marianne och Connell kan trösta sig med att den irländska författaren Sally Rooneys romanförlaga finns att låna på biblioteket. Boken brukar ju som bekant vara bättre än filmen. Vad gäller Tv-serien är det ändå bara att hålla med DN:s recensent Kerstin Gezelius (”Underbara Normala människor visar att kärleken fortfarande finns”) om att serieskaparna har lyckats rätt bra, mycket tack vare huvudrollsinnehavarna Daisy Edgar-Jones och Paul Mescal. Många av mina bekanta verkar rentav tycka att serien nästan är bättre än boken. Skildringen av min hemstad Lund, där Marianne pluggar under en period (deppigare har Sverige sällan framstått), hör till de svagare delarna, både i romanen och i serien, som helt uppenbart inte är filmad där. Något som å andra sidan inte spelar någon roll för huvudhandlingen, som ju är den kärlekshistoria som tar sin början när den hyfsat populära fotbollskillen Connell ska hämta sin mamma hos den rikare men ensammare klasskamraten Marianne, vars hus det är mammans jobb att städa. 

Serien verkar ha blivit något av ett fenomen på Irland och i Storbritannien, där den slagit online-kanalen BBC Threes tittarrekord. Kanske kommer många för evigt att förknippa den med den tid då de satt som fångar i sina hem under coronakrisens utegångsförbud. Marianne Sheridan har utropats till stilikon av The Guardian, Tourism Ireland har gjort en kortfilm med scener ur serien som marknadsför Irland som (framtida) resmål och Connell Waldrons halskedja (som somliga tydligen tycker är oerhört sexig) har fått ett eget Instagramkonto.

Här finns en intervju med de båda huvudrollsinnehavarna, och här en intervju med Sally Rooney själv. Den som vill läsa fler böcker av henne kan låna Samtal med vänner, som av litteratursajten Lit Hub har utsetts till en av 2010-talets bästa debutromaner. Serien är regisserad av Lenny Abrahamson och Hettie Macdonald, men Sally Rooney var själv djupt involverad i inspelningen. Bland annat hjälpte hon skådespelarna att komma under skinnet på sina rollkaraktärer genom att ge dem den spellista hon gjorde när hon skrev boken, med låtar av band som Joy Division och Bombay Bicycle Club. Och - självklart - Leonard Cohens ”So long, Marianne”.

/Mattias

Bonus/uppdatering: fick tips av en kompis om det här - ett samtal med Sally Rooney, seriens huvudrollsinnehavare och en av regissörerna, organiserat av bokhandeln Waterstones och tidstypiskt nog genomfört som videokonferens.

"Sjung, o gudinna,

om vreden, som brann hos Peliden Akilles” och skylta, bibliotekarie, med böcker, som inspirerats av Homeros verk. Strunta i min taffliga hexameter och ta en titt på vår nya skyltning här på Nynäshamns bibliotek istället.

Listan på böcker med anknytning till Iliaden och Odysséen kan göras lång: från de grekiska dramerna och Vergilius Aeneiden till Madeline Millers Kirke och Pat Barkers alldeles nyutkomna Flickornas tystnad. Den senare inleds med ett citat av Philip Roth, som konstaterar att den europeiska litteraturen inleds med att två så kallade hjältar, Akilles och Agamemnon, bråkar om en kvinna – ”En flicka egentligen. En flicka som stulits från sin far. En flicka som rövats bort i krig”. Pat Barker gör denna flicka, vars namn är Briseis, till en person i egen rätt genom att berätta historien ur hennes och de andra kvinnornas perspektiv. Såhär beskrivs grekernas främste kämpe: ”Hjälten Akilles.
Strålande Akilles. Ädle Akilles. Gudalike Akilles… Epiteten staplades på varandra. Det var inte vad vi kallade honom. Vi kallade honom ’slaktaren´”. Madeline Miller använder i Kirke ett liknande grepp för att ge röst åt trollkvinnan som förvandlar Odyssevs mannar till svin. I Margaret Atwoods Penelopiaden återberättas Odysséen ur den kvarlämnade hustrun Penelopes perspektiv, och i Willy Kyrklunds Elpënor är berättaren en roddare som dör på ett slapstickartat sätt när Odyssevs och hans män ska lämna Kirkes ö. Ur Odysséen, i översättning av Ingvar Björkeson:

”Bland mina män fanns en som hette Elpenor, den yngste
av dem, varken en hjälte i strid eller särdeles klyftig.
Avsides hade han gått och lagt sig uppe på taket
för att få svalka, varm som han var och berusad av vinet.
Plötsligt väckt av röster och larm vid kamraternas uppbrott
rusade pojken förvirrad upp men glömde i brådskan
ta samma väg tillbaka igen, den trappa han kommit
- rakt ut sprang han och störtade ner med huvudet före.
Halskotan knäcktes tvärt, och själen nedsjönk till Hades.”

Strändernas svall av Nobelpristagaren Eyvind Johnson är en annan svensk variant av Odysséen, och i Slaget om Troja gör Theodor Kallifatides en modern omdiktning av Iliaden. Apropå på moderna omdiktningar måste James Joyces modernistiska tegelsten Ulysses självklart också vara med på skylthyllan. Och apropå irländska författare återberättar Colm Tóibin i Namnens hus delar av Aiskylos antika dramatrilogi Orestien (också på skylthyllan) i romanform. I Orestien dödar Klytaimnestra sin nyligen hemvände man, som hämnd för att han i hopp om krigslycka offrat parets ena dotter Ifigenia till gudarna innan sin avfärd till Troja. Mannens namn? Agamemnon – samme man som bråkar med Akilles om Briseis i början av Iliaden. 

Akilles och de andra grekerna är alltså inte några idealiserat ädla hjältar i Iliaden. En av dem som framstår som mest sympatisk är tvärtom trojanen Hektor, som ju tillhör fiendesidan. Homeros - eller sånggudinnan som lånar honom sin röst – är opartisk och skildrar trojanernas lidande med lika stor inlevelse som grekernas, något som har framhållits som en poäng, bland annat av Jesper Svenbro i hans inledning till Erland Lagerlöfs klassiska översättning av Iliaden. Inför krigets fasor är alla lika.

Kanske blir det rentav en sommar med Homeros? Iliaden och Odysséen finns självklart att låna på biblioteket, liksom en essäbok av Sylvain Tesson som heter just En sommar med Homeros. Erland Lagerlöfs Homerosöversättning finns dessutom tillgänglig i pdf-form via Svenska Akademien.

Till sist ett filmtips: O Brother, Where Art Thou? av bröderna Coen, löst baserad på Odyséen. Både cyklopen och sirenerna finns med som hinder på den förrymde fången Ulysses Everett McGills väg hem genom depressionens USA. Skamligt nog har vi inte den filmen på biblioteket, men vi har soundtrackskivan med låten I Am a Man of Constant Sorrow. Den står på skylthyllan.

/Mattias

I djurens värld

Böcker med fokus på djur är något många kanske kopplar till barnböcker - Nicke Nyfiken, Mamma Mu och Pelle Svanslös är bara tre exempel på huvudkaraktärer från barnlitteraturen som råkar vara djur. Men även för oss djurälskare som haft oturen att växa upp finns det böcker som rör sig i djurens värld, och vi tänkte passa på att tipsa om några utav dem här.

Först ut är boken med den förunderliga titeln Styr din plog över de dödas ben av den polska författaren Olga Tokarczuk (en favoritförfattare bland flera av oss bibliotekarier). Boken handlar om den till åldern komna Janina som lever ensam i ett litet samhälle på den polska landsbygden. Hon är en fantastiskt gestaltad karaktär som låter sin kärlek för djuren lysa igenom varje val hon gör. Även när ett lik hittas i skogen, till synes dödat av ett vilddjur, ställer hon sig på djurlivets sida.

Att djur kan hjälpa oss i sorgearbete är känt sedan länge. I boken Sorgen bär fäderdräkt av Max Porter är det en kråka som står till familjens tjänst när modern har gått bort. Kråkan är både omsörjande och förstående, men också ironisk och retsam när det behövs. En mycket vacker bok, i en poetisk språkdräkt.

Slutligen vill vi tipsa om två diktsamlingar - Skall, från 2014, och Sus som kom i höstas. Båda är skrivna av poeten Agnes Gerner och båda rör sig i djurriket. I Skall möter vi rävar, råttor och hästar som speglar oss själva - som besjälar oss. I Sus är det, som den latintalande kanske redan har förstått, en gris vi möter bekantskap med - närmare bestämt en sugga på ett slakthus.

Här passar vi också på att inflika ett litet tips: Agnes Gerner kommer till Nynäshamns bibliotek den 20/2 - lagom kring den Internationella poesidagen - för att samtala om poesi, sin egna dikt och om djur. Vi hoppas på att träffa er där!

Poesitävlingen!

Ni vet hur man brukar säga att det inte går att tävla i musik? Det är ett uttryck som skulle kunna gälla för alla konstformer. Men likväl så tävlar vi på. Vinnare ska koras och pris ska delas ut.

Vi vill inte vara sämre här på Nynäshamns bibliotek. Här anordnar vi årligen både novelltävling och poesitävling för alla som vill vara med. Alldeles nyligen avgjordes 2017 års poesitävling och vi höll prisutdelning i Konsthallen.

Den huvudsakliga poängen är naturligtvis inte att komma fram till vem som är den bästa diktaren i kommunen, utan snarare att inspirera till skrivande och läsande. Vi i jurygruppen (ett litet gäng ur bibliotekets personal) blir lika glada varje år när vi märker hur hela skolklasser blivit inspirerade och skickat in sina alster.

Men, många är kallade men få är utvalda, som det heter och det ska utses endast en vinnare och två hederspristagare i de olika åldersgrupperna. Det är ett idogt arbete, som brukar ge upphov till långa och engagerade diskussioner hos juryn. Otroligt många fler än de få pristagarna lyckas väl med sina diktverk och vi hoppas innerligen att de fortsätter i sitt förkovrande i litteraturen livet ut. Och skänker oss en tanke när de blir publicerade och upphöjda författare i framtiden.

Är ni nyfikna på vinnardikterna? Det borde ni vara med tanke på den kvalitet de håller, ända från

lågstadiet upp till vuxenklassen. Ett häfte med alla pristagares poem finns att hämta (gratis!) på Nynäshamns bibliotek.

Prisutdelning i Konsthallen

Skräckens högtid

Äntligen är den här! Skräckens högtid, halloween. De flesta av oss är nu för gamla för att klä ut oss till häxor och skelett och ringa på hos grannarna och tigga godis, men det betyder inte att det inte finns annat vi kan göra.
Ett anspråkslöst förslag: sänd ut barnen i sina maskeraddräkter, medan du själv kurar upp i soffan med en god bok. Vad du ska läsa? En skräckis, förstås.

John Ajvide Lindqvist slog igenom med dunder och brak när hans första bok Låt den rätte komma in publicerades 2004. Sedan dess har han kallats Sveriges skräckmästare och skrivit flera andra romaner och noveller. En Sveriges Stephen King som skrev in skräcken i folkhemmet.

Men sedan 2004 har det också hänt saker på andra håll inom den svenska skräcklitteraturen. Numer är inte John Ajvide Lindqvist ensam uppe på tronen, utan har fått sällskap av ett helt gäng andra. Framför allt har det handlar om hela genrens uppgång i Sverige, redan 2016 inrättade vi här på biblioteket en egen hylla för skräckböckerna just eftersom efterfrågan ökat.

Inte minst inom barnböckerna har boomen varit ett faktum, de snälla spökhistorierna med lyckliga slut fick snart se sig passerade av de mer fasansfulla berättelserna där alla kanske inte tar sig ut levande...

Vi på Salongen tänkte tipsa som ett par oumbärliga skräckromaner så här i halloweentider.






Den kanske mest uppmärksammade efterföljaren till Ajvide Lindqvist är Mats Strandberg. Mats har skrivit romaner länge men inte förrän 2015 gav han sig in i rysargenren. Men då gjorde han det med besked genom boken Färjan. Vill du ha det blodigt? Då vill du ha Färjan.







Kikar vi istället utomlands är det värt att stanna upp vid Susan Hill. Har ni sett skräckfilmen The woman in black med Daniel "Harry Potter" Radcliffe i huvudrollen? Glöm den och läs boken istället. Helt utan blod men en stor dos psykologi skräms Hill som ingen annan i Kvinnan i svart.





Till slut, en klassiker. Eftersom förlaget Modernista hade den goda smaken att ge ut Daphne du Mauriers bok Rebecca på nytt 2016 kan den nå nya generationer. Rebecca ligger till grund för en mycket känd Hitchcock-filmatisering, men ingenting går, som ni vet, upp emot boken.


Alla tre finns naturligtvis att låna hos oss på biblioteket, tillsammans med många andra otäcka titlar. Välkomna!

Böcker på film

"Jag har sett filmen!"
Hur många var det inte som utbrast exakt så häromveckan när Nobelpriset i litteratur 2017 presenterades, och det stod klart att vinnaren blev Kazou Ishiguro. Han är ju författaren bakom bland annat boken Återstoden av dagen, som nog är mer känd för en bred allmänhet som (åttafaldig Oscar-nominerad) film med Anthony Hopkins och Emma Thompson.

Det är ju som bekant inte alls särskilt ovanligt att böcker filmatiseras. Biograferna fullständigt flödar över av adaptioner, allt från Alfons Åberg till Blade runner har litterära förlagor.

Till och med till teatern har romanen tagit sig för att stanna, verkar det som. Dramatik har för all del alltid varit en genre inom litteraturen, men att texter som inte alls är skrivna för scenen ändå uppförs just där, blir vanligare och vanligare. Just nu går det att se båda Anna Karenina och Egenmäktigt förfarande som teater i Stockholm, bara för att nämna några.

Egentligen är det ett mysterium att vi fortsätter se filmer som baserar sig på böcker när vi så sällan kommer ut ur biosalongen och tycker att filmen varit bättre, eller ens gjort boken rättvisa. Ett slags kulturellt självskadebeteende där vi vet att vi kommer göra oss själva besvikna.

Det finns naturligtvis fördelar med filmatiseringar och dramatiseringar. Framförallt öppnar de förhoppningsvis upp intresset för originalverken för de som inte läst boken innan. Och kanske hittar filmskaparna en ny infallsvinkel där känslor och budskap kan komma fram på andra sätt än i skriven text. Sedan är det ju den nyfikenheten också. Hur har de tänkt lösa det där med Sauron? Vem ska egentligen porträttera Monica Zetterlund? Vi måste få veta.

Jane Austen

Det verkar som att kulturbranschen gillar jubileum. Om det inte är ett jämnt antal år sedan någon känd profil föddes så utgår man från när de dog istället. Förra året var det William Shakespeare som stod i centrum - det var då 400 år sedan han gick bort. I år är det Jane Austens tur.

Eftersom det blir ännu en extra chans att uppmärksamma litteraturen, filmen, musiken eller konsten som dessa döda kulturutövare skapat så får man nästan säga att det, trots sin något morbida underton, är mest till godo.Det man kan invända är kanske att det gärna är redan välkända personer som får ytterligare uppmärksamhet, i Sverige har vi firat både August Strindberg och Ingmar Bergman. Å andra sidan kan detta odelade fokus också leda till att nya sidor av någon som man trodde att man visste allt om också kommer fram. Dessutom finns det ofta bra anledningar till varför dessa människor överlevt till så här långt fram i tiden.

Jane Austen har givit oss odödliga klassiker som Stolthet och fördom, Förnuft och känsla och Emma. Hon har fostrat generation efter generation av anglofiler som ordnar baler iklädda bahytt ända in i våra dagar. Det måste krävas något extra av en författare för att skapa ett sådan engagemang.
Albert Bonniers förlag har i och med detta 200-års jubileum publicerat en bok som samlar Jane Austens privata brev. Kanske kan det bli ett sätt för hennes beundrare att komma ännu närmare den brittiska societeten och författarinnas egna innersta tankar.

Alla som läst och älskat Jane Austen har naturligtvis sin egen uppfattning om värdet av att fira och uppmärksamma henne och hennes litterära verk. För att hon öppnade upp för fler kvinnor att bli framlyfta för sina författarskap. För att hon kunde skapa så mycket dramatik av så små medel. För att hon satte fokus på den privata (kvinnliga) tillvaron.

Och visst är Colin Firth väldigt stilig i rollen som Mr. Darcy?

Demokrati och Jack Werner

Ibland träffar vi människor som undrar vad man egentligen gör som biblioteksanställd. Det är inte så konstigt om man inte har full koll, för det mesta som vi gör syns inte.

Naturligtvis är det kanske mest grundläggande hos oss våra böcker. Vi ser till att de köps in, ställs på rätt plats och tipsar om dem när det behövs. Men vi har också andra uppdrag.

Bibliotekslagen och biblioteksplanen är långa dokument men de kan sammanfattas ganska enkelt. Biblioteket ska vara en plats där alla har möjlighet att vistas, mötas och ta del av aktiviteter utan att avkrävas på varken pengar eller prestation.

Det sägs ibland att biblioteken är den sista demokratiska mötesplatsen just på grund av detta. Demokrati är också ett ledord vi jobbar väldigt mycket med. Därför har vi i år valt att uppmärksamma FN:s internationella dag för demokrati. Detta gör vi till exempel genom att bjuda in Jack Werner som föreläsare.

Jack Werner är journalist och känd från en mängd sammanhang, kanske främst sin skräckpodd Creepypodden i P3 och som medgrundare till Viralgranskaren i Metro. Viralgranskaren går in för att avliva myter som sprids på internet och Jack Werner är en ledande röst i media kring källkritik.

Det är också kring källkritik, sociala medier och myter som Jack kommer prata om när han besöker oss. Alla är välkomna att komma hit till oss och lyssna på honom. Samtalet äger rum fredagen den 15:e september klockan 17.00 och är helt gratis.

Hoppas vi ses!

Bokhösten!

Nu har skolorna börjat även här i Nynäshamns kommun och semestrarna är mer eller mindre officiellt slut. Dagarna blir stadigt kortare och temperaturerna sjunker. Visst är det härligt!

För oss inom bokbranschen innebär hösten febril aktivitet. Bokutgivningen tar också semester under sommarmånaderna och det är nu när september närmar sig som den kommer igång igen. Det betyder att bokbeställningarna till biblioteken växer markant, liksom högarna med böcker som är näst på tur att bli lästa.

Hösten är ju också den årstiden som kanske bäst förlåter att man håller sig inne med en god bok, eller hur?

Om man inte nöjer sig med att sitta stilla är det också under höstmånaderna som många bokevent äger rum. Bok- och biblioteksmässan i Göteborg har på senare år fått konkurrens från till exempel Stockholm literature som brukar äga rum på Moderna museet, men också en stark författarscen runt om i landet.

Här på biblioteket satsar vi också på att kunna bjuda in till så många aktiviteter som möjligt. Håll utkik efter våra kommande event!

En ode till Selma Lagerlöf

"Äntligen stod prästen i predikstolen." 

Visst kan ni inledningsmeningen till Gösta Berlings saga även om ni inte läst boken sedan gymnasietiden? Eller kanske inte läst den alls eftersom det blivit en sådan där bok man hör så mycket om att det känns överflödigt att läsa den.

Nog får man tydliga bilder i huvudet bara av att läsa Selma Lagerlöfs namn?
En "sagotant", en gård i Värmland, en pelargon, den gamla tjugokronorssedeln. Mycket är förknippat med just Selma Lagerlöf. Och det kanske inte är så konstigt att hon väcker så många associationer.

Som sagt är Selma starkt förknippad med sagor, och hennes böcker innehåller mängder med sagoinfluenser och magisk realism. Här finns allt från skogsrået till sorg personifierad till en kvinna - Fru Sorg. Och visst var Selma lärarinna och tyckte mycket om barn, visst skrev hon Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige som lärobok till skolan. Men hon var mycket mer än den där "sago-tanten".

1909 tilldelades Selma Lagerlöf nobelpriset i litteratur. Hon var den första svenska pristagaren, och den första kvinnan att få det. Sedan dess har bara ytterligare tretton kvinnor tilldelats priset, av totalt 112.
Och förutom Nils Holgersson skrev hon ytterligare en bok på beställning, den kanske mindre kända romanen Bannlyst, som skulle vara en kommentar om det rådande kriget. Hon var alltså i viss mån absolut politisk i sitt författarskap, också. I en historisk tillbakablick har hon också blivit en feministisk ikon och hon fortsätter att inspirera.

Så visst är hon spännande, Selma. Vilken tur att hennes författarskap lyfts med vissa mellanrum. I år har Bonniers valt att ge ut flera av hennes texter i nya pocket utgåvor, med vackra omslag med mönster från Jobs textilier. Ett "must have"! Och självklart har vi köpt in dem här på biblioteket så att man kan få njuta av både utsida och innehåll.
Välkomna!

Minnesdag för Förintelsen

Den 27:e januari 1945 befriades de överlevande fångarna från Auschwitz-Birkenau.
Sedan 1999 har vi i Sverige uppmärksammat detta datum som Förintelsens minnesdag och sedan 2005 är det även en internationell minnesdag enligt FN.

På biblioteket har vi valt att detta datum ordna evenemang som bidrar till att hedra de många offren för Förintelsen på olika sätt. I år har vi i samarbete med Nynäshamns Litterära sällskap bjudit in Bernt Hermele - journalist och författare till boken "Judejävel" från 2016.

Samtidigt har vi en skyltning inne på biblioteket med böcker som rör temat Förintelsen och Andra världskriget. Det är ett ämne som alltid kommer vara aktuellt och därför fortfarande är flitigt återkommande i litteraturen. Här står både Anne Franks dagbok och Patrick Modiano.
Och kanske slutar skildringarna av Förintelsen aldrig att upphöra. För sex miljoner människor är sex miljoner livsöden som alla förtjänar att bli ihågkomna.

Andra saker som man kan delta i om man vill manifestera för alla människors lika rätt här i kommunen den 27:e januari:
- Nynäshamns scoutkår ordnar fackeltåg mellan Stadshusplatsen och kyrkan 18.30
- Nynäshamns kyrka har från 19.00 ett program med musik, dans, uppläsning av texter samt tal.

Katter och böcker

Katter och böcker har länge förknippats med varandra. Nu för tiden märks det tydligast på internet: instagram- och facebook-konton svämmar över av bokentusiaster som mest postar bilder på sina katter.

För en del år sedan kom boken "Bibliotekskatten Dewey", som handlar om en liten katt som hittas i ett bokinkast hos ett bibliotek i USA och sedan blir omhändertagen av personalen. Dessutom är det inte alls ett okänt fenomen att bokhandlar runt om i världen har en egen katt som maskot inne i butiken som kanske lockar lika många besökare som bokutbudet. Ett av de mer kända exempel är kanske den engelska bokaffären i Paris, Shakespeare and company.

Katter är också flitiga huvudkaraktärer i litterära verk, alltifrån Edgar Allan Poes gastkramande novell "Den svarta katten" till "Gatukatten Bob". Just gatukatten Bob verkar vara den katt som startade trenden vi har sett de senaste åren med berättelser, ofta med verklig bakgrund, som skildrar katter och kattägares livsöden. Helen Browns "Katten Cleo" och "Katter och döttrar", Nils Uddenbergs "Gubbe och katt" eller den japanska "Gästkatten" av Takashi Hiraide är bara några exempel som vi har i vårat bestånd på biblioteket som handlar om just detta.

En annan författare som var känd för sin kärlek till katter, och som låg långt före i tiden när det kommer till att skriva om detta, är nobelpristagaren Doris Lessing. Hon skrev berättelser om några av de katter hon delade livet med och de finns samlade i verket "Om katter" som finns här på biblioteket.

Även poesihyllan har sin beskärda del av katter, främst kanske T.S. Eliots kända diktsamling Old Possum's Book of Practical Cats som sedermera blev omtolkad till den möjligtvis ännu mer kända musikalföreställningen Cats.

En bok som alldeles nyligen kommit till biblioteket visar att katter inte bara är trevliga att läsa om, utan faktiskt kan lära oss om oss själva. Boken "Alla katter har AST" (autismspektrumtillstånd) vill skildra hur barn som har någon form av autism upplever världen, på ett mycket lättillgängligt sätt. Kanske stämmer det, att alla katter har AST? I sådana fall behöver barnen med dessa diagnoser inte känna sig ett dugg ensamma.

Mot det nya året II - för barn och unga

Och självklart måste vi göra en topplista för alla barn- och ungdomsböcker också!

För de lite yngre barnen:

1. Martin Widmark - Nelly Rapp och de små under jorden
2. Lin Hallberg - Klart för start, Sigge!
3. George R. R. Martin - Isdraken
4. Erika Eklund Wilson - Märta och islandshästarna
5. Martin Widmark - Modemysteriet

För de lite äldre barnen:

1. Ingelin Angerborn - Sal 305
2. Petrus Dahlin - Spöknät
3. Kristina Ohlsson - Zombiefeber
4. Camilla Lagerqvist - Den vita döden
5. Rachel Renée Russel - Berättelse om en (inte så lycklig) hjärtekrossare

Och för tonåringarna:

1. Becca Fitzpatrick - Ljug för mig
2. Siri Pettersen - Kraften
3. Cassandra Clare - Förlorade själars stad
4. Christine Lundgren - Jag lever, tror jag
5. Sabaa Tahir - Askfödd

Varsågoda! En hel radda läs- och julklappstips. Fast nästa år kommer så klart en massa nya böcker till oss. För många böcker, för lite tid, eller hur?

Mot det nya året I - för vuxna

Det är ju inte riktigt nytt år ännu - det är en intensiva julvecka kvar innan vi inleder 2017. Men här på Salongen tänkte vi ändå göra något slags bokslut - om ni tillåter uttrycket - och presentera det gångna årets mest populära böcker här på just Nynäshamns bibliotek.
Det går utmärkt att se denna lista som en hel bunt julklappstips om man vill, den här gången inte från oss i personalen, utan från alla er låntagare!

Topp tio romaner (ej deckare):

1. Elena Ferrante - Min fantastiska väninna
2. Viveca Lärn - Halta hönans hotell
3. Lucy Dillon - När livet börjar om
4. Jan-Philipp Sendker - Hjärtats innersta röst
5. Catharina Ingelman-Sundberg - Rån och inga visor
6. Linda Olsson - En syster i mitt hus
7. Nora Roberts - Lögnaren 
8. Sven Wollter - Hon, han och döden
9. Jan Guillou - Äkta amerikanska jeans
10. Audrey Magee - Löftet

Topp tio deckare:

1. Anna Jansson - Rädslans fångar
2. Mari Jungstedt - Det andra ansiktet 
3. Arne Dahl - Utmarker
4. Sofie Sarenbrant - Tiggaren
5. Emelie Schepp - Prio ett
6. Ann Rosman - Vågspel
7. Kristina Ohlsson - Sjuka själar
8. Dan Buthler - Motvind
9. Mats Ahlstedt - När inget annat återstår
10. Anne Cleeves - Tomma luften

Iskalla äventyr

Årets julkalender i SVT heter Selmas saga och handlar om en äventyrlig resa till Nordpolen. Selma slår följe med en mer eller mindre excentrisk upptäcktsresande efter att hon fått reda på att Tomten kanske faktiskt finns på riktigt. Och hon har något hon behöver be honom om.

Vi behöver dock inte resa till fiktionen för att hitta de där entusiastiska polarfararna. Runt sekelskiftet 1800-1900 tävlades det om att komma först, komma längst, hitta det mest spektakulära sätten att resa på. Scott, Andrée och Nansen är namn många känner igen när de hör dem. Och självklart har det skrivits böcker om dem.

För några år sedan skrev Bea Uusma boken Expeditionen: min kärlekshistoria, som 2013 belönades Augustpriset för bästa fackbok. Det är en väldigt personlig historia, men ytterst är det en berättelse om August Andrées försök att flyga luftballong över Arktis. Det är en stark, fasaväckande och engagerande historia om hur allt som kunde gå fel också gjorde det, och om Bea Uusmas egen besatthet av historien. Ett hett tips att ha som vinterläsning.

Robert Falcon Scott, brittisk officer och äventyrare, utforskade istället Sydpolen. När hans expedition nådde målet, visade det sig att norska Amundsen hunnit före, och han blir ihågkommen som den som förlorade kapplöpningen. Varken han eller hans mannar kom heller levande från resan, de blev insnöade och matförråden tog slut.
Vill man följa med på den resan kan vi tipsa om boken The heart of the great alone där mängder av Scott-expeditionens egna fotografier finns publicerade. En vacker men ödesdiger utfärd.

I årets Augustprisnomineringar ingår även där en bok om Arktis, men en fotobok signerad Felix Heintzenberg och Ole Jörgen Liodden. Arktis: liv i en värld av is och snö skildrar närgående genom fotografier livet bland flora och fauna i den arktiska miljön. Om även den kammar hem priset får vi vänta och se!

Men eftersom polartrakterna är så tacksamma miljöer för att skriva historier om så måste vi få tipsa om lite romaner också:
Förra årets bästa barnbok heter Ishavspirater och är skriven av Frida Nilsson. Den handlar om Siri, som måste ge sig ut på en livsfarlig resa för att leta efter sin syster, kidnappad av piraten Vithuvud. Genom snö och kyla måste hon inte bara slåss mot de skurkar hon möter på vägen utan också sina egna tvivel på hur hon ska kunna övervinna en fara som inte ens de vuxna vågar möta.

Josefin Holmström debuterade 2013 med en roman som hon kort och gott kallar Antarktis. Huvudpersonen Gertrude följer med på en expedition i Robert F. Scotts fotspår. Deras historier blandas, hon läser Scotts dagböcker. Men berättelsen är också en kärlekshistoria, om Jonathan, om minnen. Holmström citerar ur T.S Eliots dikt Det öde landet (The waste land), ett stycke inspirerat av Scott & Shackletons expedition:

Vem är den tredje som går bredvid dig hela tiden?
Räknar jag, är det bara du och jag tillsammans
men när jag ser upp längs den vita vägen
är det alltid en till som går bredvid dig
glider fram i en brun kåpa med huva
jag vet inte om det är man eller kvinna
- men vem är det på din andra sida?