Salongens bokcirkel läser Farväl till Berlin

Från 1920-talet och Mrs Dalloways London har Salongens bokcirkel nu läst sig vidare till 1930-talet och Christopher Isherwoods Farväl till Berlin. Baserat på egna upplevelser beskriver Isherwood de stämningar som rådde i den tyska huvudstaden åren innan det nazistiska maktövertagandet. En av de många färgstarka personligheter som berättarjaget möter är "the divinely decadent" Sally Bowles, senare känd karaktär i musikalen Cabaret, som boken ligger till grund för. Alla salongendeltagarna gillade Farväl till Berlin, även om ingen gav den riktigt samma reservationslösa hyllning som Mrs Dalloway blev föremål för. Den boken var det å andra sidan andra deltagare som inte gillade alls.

På första sidan i Farväl till Berlin finns en berömd mening som gav upphov till viss diskussion: ”Jag är en kamera med öppen slutare, helt passiv, mekaniskt registrerande.” Isherwood distanserar sig från de händelser han beskriver och avsäger sig indirekt allt ansvar, och tycks samtidigt göra anspråk på samma typ av objektivitet som den fotografiska bilden förr brukade förknippas med. Han är dock knappast omedveten om att både passiviteten och objektiviteten delvis är illusioner. Det är trots allt han som väljer att rikta kameran åt ett visst håll och väljer vilket ögonblick och vilka karaktärer som är värda att fixera.

Isherwood beskriver karaktärer och miljöer, men är sparsam med bekrivningar av sin egen person och redogörelser för syftet med sin vistelse i Berlin. Han följer sin programförklaring och framstår därigenom i viss mån verkligen som ett kallt registrerande verktyg. Metoden skänker hur som helst både person- och miljöbeskrivningarna en stark känsla av närvaro. Sally, som ”målat naglarna smaragdgröna, ett olyckligt färgval, eftersom det drog uppmärksamheten till hennes händer, som var fulla av nikotinfläckar och smutsiga som en småflickas.” Mörka rum där allt går i samma gotiska och gravt obekväma stil: ”överdrivet solitt, abnormt tungt och livsfarligt vasst.”

Även i skildringen av tidens politiska stämningar förmedlar Isherwood stark närvarokänsla. Stora, historiskt omvälvande händelser pågår liksom i bakgrunden, medan stadens människor mest försöker leva sina liv som vanligt. Historien som skvaller i ett gathörn eller ett förstrött samtal vid ett köksbord. Man vänjer sig vid det mesta – till och med vid nazister som överfaller judar på öppen gata. Eller? Berättarjaget - som underförstått befinner sig i den förment så frisinnade storstaden delvis för att kunna leva ut sin homosexuella läggning - måste kanske distansera sig för att överhuvudtaget kunna beskriva det han ser. Och till slut säger han farväl.
Kanske är det just spänningen mellan Isherwoods strävan efter att passivt registrera och det unikt personliga temperament som ändå gör sig påmint som skänker skildringen sin trovärdighet. Så var det. Vill det sig illa kan det bli så igen.

Nästa gång Salongens bokcirkel ses - ikväll, tisdagen den 13 december kl. 18.00 - reser vi framåt i tiden med Karin Boyes dystopiska framtidsvision Kallocain, skriven under det krig som Isherwood beskriver förspelet till. Willkommen, bienvenue, welcome...

/Salongens bokcirkel genom Mattias