Hm...

I helgen läste jag Amor Towles romandebut Artighetsreglerna. Romanen marknadsförs med orden: "En roman i Den store Gatsbys anda" och är det något jag har svårt för så är det just den här typen av marknadsföring, när en bok säljs genom att jämföras med en välkänd klassiker. Att förlaget dessutom har valt att återanvända ett gammalt The Great Gatsby-omslag från Penguin Classics (för att man VERKLIGEN inte ska kunna missa att det handlar är "en roman i Den store Gatsbys anda") är fräckt och fantasilöst men visst, jag medger att säljknepet fungerar, även på mig. Så, lockad av ord som dekadens, vidlyftiga fester, jazz och 30-talets New York satte jag mig ner framför en öppen spis och läste.

Vännerna Katey och Eve lever livets glada dagar med bland annat frekventa besök på stadens jazzklubbar. Där möter de en nyårskväll den karismatiske och rike Tinker Grey och båda kvinnorna faller handlöst för hans utseende och charm. En triangelrelation skapas där svartsjukan spelar en subtil men viktig roll. Efter en hemsk bilolycka förändras förhållandet och maktbalansen vännerna emellan, vilket skapar nya förutsättningar för alla tre inblandade. Kärleksförhållanden skapas och prövas såväl i de fina salongerna som bland bohemiska konstnärer i sjaskiga krogar.

Artighetsreglerna är en underhållande och läsvärd bladvändare med intressanta (om än lite schablonaktiga) karaktärer som man gärna engagerar sig i. Amor Towles debut är en bra sådan
och behandlar epoken och den sociala konvenansen på ett skickligt sätt. But it ain't Gatsby.

/Helena