Till att börja med kan vi konstatera att Salongens bokcirkel ligger snäppet före både den aktuella bokutgivningen och SVT:s litteraturprogram Babel. På SVT Play kan du se det Babelavsnitt (sänt torsdagen efter vår senaste träff) där Martina Lowden och Jan Gradvall diskuterar Werther med anledning av Nordstedts nyutgåva. Delvis var de väl inne på samma spår som deltagarna i Salongens bokcirkel. Några av våra spår: - Någon påpekade att Werther, åtminstone i början, innan han blivit olyckligt kär, uttrycker sig som en modern mindfulnesscoach.
- Är Werther verkligen kär i Lotte, eller bara besatt? Drabbad av den borgerliga tillvarons tomhet drömmer han om något annat, något mer. Lotte råkar finnas tillhands och får fungera som projektionsyta för drömmen om detta andra. Hon framstår egentligen aldrig som en person i egen rätt.
- Är Lotte verkligen kär i Werther, eller bara smickrad av uppmärksamheten?
- Är gemensam smak - i det här fallet Klopstock och Ossians sånger - verkligen en tillräcklig grogrund för äkta kärlek? Och vad är "äkta kärlek"?
- Werther vet redan från början att Lotte är trolovad och att deras kärlek är omöjlig. Hade han blivit evigt lycklig om han och Lotte fått varandra? Återigen - är det den omöjliga kärleken som är den enda sanna? Jämförelser med Prinsessan de Clèves och Romeo och Julia ligger nära till hands (se tidigare inlägg).
- Klassperspektivet. Werther anser sig stå över det omgivande samhällets borgerliga konventioner. Ändå är han för ståndssamhällets bevarande och verkar mest tycka att de lägre klasserna är pittoreska.
- Är inte Werther i själva verket bara en löjligt självupptagen sprätt? Jo. Ändå känner man delvis igen sig. Inte minst i beskrivningen av stormigt olycklig kärlek, något som de flesta av oss någon gång drabbats av.
-Tidlösa teman alltså. Kärleken och döden never goes out of style. Fråga Ian Curtis.
/Anders, Helena och Mattias
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar