Salongens bokcirkel är för tillfället djupt försjunken i Den unge Werthers lidanden, men innan tisdagens träff borde vi hinna säga något om den gång vi sågs för att diskutera Madame de Lafayettes Prinsessan de Clèves. Vi tar musiken till hjälp. Inom bokcirkeln rådde det delade meningar om slutet och prinsessans val, men vi var överens om att den problematik som romanen skildrar är ganska tidlös. Är det den omöjliga och ofullbordade kärleken som är den enda sanna kärleken, eftersom den möjliga och fullbordade är dömd att mattas av och försvinna? Är det värt att älska även om man vet att man kommer att få sitt hjärta krossat? Vill man bara ha det man inte kan få?
Prinsessan: "Monsieur de Clèves var måhända den enda mannen i världen som var i stånd att bevara kärleken i äktenskapet (...) kanske också att hans passion blev varaktig endast därför att han ingen fann hos mig. Men jag skulle ej ha samma möjlighet att bevara er passion: jag tror till och med att hindren är orsak till er ståndaktighet."
Lotte ( i Den unge Werthers lidanden): "Varför mig, Werther? Varför just mig, som tillhör en annan? (...) jag fruktar att det blott är omöjligheten att få äga mig, som gör den tanken så lockande för er."
Håkan Hellström (i River en vacker dröm): "Om du älskar mig kommer jag lämna dig, och om du lämnar mig kommer jag att älska dig".
Werther: "Måste det då alltid vara så, att det som skapar en människas lycka också måste bli källan till all hennes olycka?"
Harold Melvin & The Bluenotes - The love I lost
Alfred Lord Tennyson (ur In memoriam:27): "T'is better to have loved and lost / Than never to have loved at all."
Ten City - That's the way love is
/Anders, Helena och Mattias
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar