Kioskdeckarna om detektiven Kalle Skavank och hans kusin Dilsa som, förutom att jobba extra i Kalles pappas kiosk även löser diverse brott, är inne på del åtta nu, senaste delen kommer ut nu i september. Näst senaste fallet, fall nr 7, heter
Branden vid Söderbysjön och finns på biblioteket nu. Det här är en ruskig historia om anlagda bränder. Den enda som verkar veta något om bränderna är en mystisk spådam, Märy, som kan förutse var bränderna kommer att äga rum. Tror du på det övernaturliga? Kalle Skavank gör inte det, han anar ugglor i mossen. Vem är ansvarig för bränderna och varför?
Branden vid Söderbysjön är precis som resten av serien lättläst och innehåller illustrationer av Sofia Falkenhem. Ibland blir det faktiskt rejält rysligt, som när ett otäckt ungdomsgäng tar sig in i kiosken och hotar Kalle, som naturligtvis blir riktigt rädd. Detta stoppar honom dock inte och snart är han igång med spaningsarbetet igen.
Branden vid Söderbysjön är skriven av Petrus Dahlin och ges ut på Rabén & Sjögren. Kalle Skavank har en egen webbplats här.
Ännu läskigare blir det i den nya serien trio i trubbel, vars första del heter just Läskigt läge. Författaren till den här nya bokserien är Thomas Halling, som även har skrivit Ihop-serien och böckerna om Agnes (till exempel Finnes:Agnes Önskas:Hund).
I
Läskigt läge får vi träffa syskonen Linus, Maja och Oskar som under en härlig sommardag ska åka ut och bada. De får tre uppmaningar av mamma innan de ger sig av: 1. Var försiktiga! 2. Kom hem före klockan fem och 3. Håll er borta från slottet! Syskonen lovar och svär men har en smula svårt att hålla vad de lovar. Väl vid slottet får de uppleva något de aldrig trodde att de skulle vara med om.
Läskigt läge ges ut av Alfabeta och det är faktiskt Sofia Falkenhem som gör teckningarna i den här bokserien också.
Böckerna passar läsare mellan 7-10 år.
/Helena
Häromdagen var Lou-Lou från Ösmo bibliotek och letade efter Ösmobilder och då hittade hon denna bild. På baksidan står: Kyrkovaktare Sjöström och dödgrävare Hökenström, mars 1911. Man kan se att det fortfarande är snö kvar, tjälen har väl knappast gått ur marken. Vem som ska begravas är inte känt, inte heller varför någon hade anledning att fotografera dessa män. Dödgrävare är ingen yrkestitel som finns kvar idag precis. I National-encyklopedin på nätet står det så här - dödgrävare, förr benämning på en yrkesman som motsvarade nutidens kyrkogårdsarbetare. Dödgrävarens befattning med lik gjorde att han på många håll ansågs behäftad med onda krafter, och social diskriminering var inte ovanlig. Man kan fundera på om dödgrävare Hökenström fick känna av sådana fördomar då i mars 1911.
