Tack vare Winn-Dixie

Kapitel Ett
Jag heter India Opal Buloni, och förra sommaren skickade min pappa, predikanten, mig till affären för att köpa ett paket makaroner med ost, lite vitt ris och två tomater, och jag kom tillbaka med en hund.
Så börjar Kate Dicamillos senaste bok. Jag fastnar direkt för jag gillar temat. Ni vet jag hade bara tänkt att göra som jag brukar men mitt i allt det vanliga dyker slumpen upp och ställer till det. Bra eller dåligt, vet man aldrig, det blir aldrig riktigt som man hade räknat ut det. Jag hade bara tänkt att gå på en enkel buggkurs och istället...eller något annat valfritt ( bestäm själva) Dicamillos historier bygger på de där oberäkneliga händelserna som dyker upp när man minst anar det och som man aldrig kan förutspå men som man måste förhålla sig till och använda eller avstyra. Opal kommer in i affären på jakt efter makaroner men i det ögonblicket hon kliver in är scenen hundens. Han rusar runt som en galning med halva personalstyrkan efter sig. Opal bestämmer sig för att hunden är hennes och döper den i stunden till Winn-Dixie. Det råkar bli så eftersom affärskedjan heter det och varför inte? Varför inte ta det första du tänker på.
Hunden såg snarast ut som en stor bit gammal brun matta. Opal sa: -Du ser hemsk ut. Jag slår vad om att du inte tillhör någon. Då log hunden. Det är svårt att inte genast bli förälskad i en hund som har humor. Och jag har svårt att inte bli förälskad i Dicamillos historier. Det där kärleksfulla berättandet om följderna med att ta till vara på händelser runt omkring sig. Vissa kan man inte styra över. Trollkarlen i Dicamillos förra bok, vet ni vad han råkade ut för? Jo han skulle bara som trolla fram en stor bukett vita liljor och det blev en elefant. Hur ofta har inte det hänt? Du menar väl men klantar till det. Hoppsan blev det en elefant.?!
/Johanna

Musiktips vecka 21

Musiktips och nyheter med länk till bibliotekskatalogen samt veckans Spotifylista.

Slipknot - "All hope is gone"

Ännu ett dödsfall bland de stora i dagens musikbransch, denna gång Slipknots basist Paul Gray som hittades död i måndags. Gray blev endast 38 år. Från senaste albumet "All hope is gone" får titellåten tillsammans med den vackra balladen Snuff hedra Grays minne.
Finns albumet inne?

Bob Dylan - "Blonde on blonde"

En riktig klassiker som åter finns i bibliotekets utbud. Bob Dylan när han är kanske som allra bäst? Till veckans lista bidrar Dylan med 4th Time Around och Rainy Day Women #12 & 35.
Finns albumet inne?

Ebba Forsberg - S/T

Även Ebba Forsberg har sjungit Bob Dylan, då tillsammans med Mikael Wiehe. Detta är dock hennes självbetitlade album från 2006 och därfirån bidrar inledningsspåret Boy you owe me samt Vera till vår veckolista.
Finns albumet inne?

Gang Starr - "Hard to earn"

Nu finns, som tidigare utlovats, Gang Starrs album på biblioteket. Code of the streets får tillsammans med Suckas need bodyguards representera albumet och duon i veckan spotifylista.
Finns albumet inne?

Lyssna till ett urval av låtar från veckans album i Salongens Spotifylista vecka 21.
/Amelie

Handduksdagen

Idag är det Handduksdagen. Och jag hoppas verkligen du vet var du har din handduk, så du inte förlorar dig nånstans på resa i vårt oändliga universum. Eller som "Liftarens guide till galaxen" uttrycker det, "en man som kan lifta kors och tvärs genom galaxen, leva som fåglarna på marken, kämpa mot dåliga odds och ta sig fram, men ändå vet var han har sin handduk, en sådan man är någonting att räkna med."

Låter det här helt obegripligt? Jag då är du antagligen (ännu) inte en fantast för Douglas Adams science fiction-trilogi "Liftarens guide till galaxen" som han skrev i fem delar. Och kanske har du då inte uppmärksamat att en sjätte del kommit ut i vår, trots att författaren varit död i snart nio år. Det är Eoin Colfer, känd bl a för sina ungdomsböcker om Artemis Fowl, som axlat gärningen att skriva den sjätte delen i trilogin.

Kan man göra så? Och blir det bra? Ja, faktiskt. Den förvirrade jordbon Arthur Dent är densamma, hans kompis och Liftarens intergalaktiske repporter Ford Prefect likaså. Babelfisken sitter där den ska i örat, och den galaktiske presidenten Zaphod Beeblebrox har visserligen gjort sig av med sitt ena huvud, men han käbblar fortfarande ömt med det, där det ligger i en näringslösning och sköter osannolikhetsdriften på rymdskeppet "Hjärtat av Guld".

Allting är alltså precis så förvirrande och så förtjusande galet som det brukar vara i Liftaren-böckerna. Du som är hemma i den världen och kan acceptera den nya författaren kommer sannolikt att älska även denna bok. Och du som ännu inte bekantat dig med denna halvt vansinniga värld, ja förutom i den fysiska och högst osäkra form vi lever i här på jorden, ge dig själv en chans att verkligen roas. Själv skrattar jag emellanåt så magen krampar och tårarna rinner när jag läser/lyssnar på dessa böcker. Johan Rabaeus är en underbar uppläsare för den som väljer att lyssna.

Och för allt i världen. glöm inte att ha din handduk med dig idag!

/Amelie

Vildingar på Studio Vågen

Trots att jag tidigare skrivit om Till vildingarnas land både här, här och här såg jag inte filmen förrän på Studio Vågens visning för några veckor sedan. Eftersom filmen inte är helt lätt att kategorisera vare sig som barn- eller vuxenfilm var vi ärligt talat lite oroliga för publiksiffrorna. De farhågorna kom dock på skam - salongen var väl kanske inte fylld till bristningsgränsen, men ändå så pass att man nog kan tala om publikrekord. Både barn och vuxna hade hittat dit, och under delar av filmen hade jag svårt att släppa tanken på de mindre barnens eventuella men för livet. Bitvis är den ganska våldsam, och precis som Dave Eggers roman Vildingarna (som filmen delvis bygger på) är filmen kanske snarare en berättelse om hur det är att vara barn än en berättelse för barn. Eller kanske inte. "Nä, den var inte så läskig" och "ja, den var bra" var kommentarer som jag och min kollega snappade upp från barnen på väg ut i skymningen efter filmen.

Eggers roman innehåller mer humor än filmen - han delar bland annat ut en släng åt överbeskyddande vuxna som oroar sig för barnens yttre omständigheter men är totalt okänsliga för de inre. Han är bra på att förmedla den jag-mot-världen-känsla man minns från de gånger man kände sig oskyldigt anklagad och led av förorättad stolthet. Som helhet tycker jag nog ändå att filmen är bättre, delvis beroende på att berättelsen ursprungligen är baserad på en bilderbok och därför helt enkelt gör sig bättre som film än som roman. Tjurigt störig och våldsam i början, senare pratig som en film om neurotiska New York-intellektuella, och i slutet rejält sorglig. "Monsters are not suited to long-term relationships" som någon skrev. Carol (den näst vildaste vildingen, vars röst görs av James Gandolfini från The Sopranos) framstår som en desperat utopiker, ständigt redo att riva ner för att börja om på nytt, och KW (som Carol tycks ha haft en dömd romans med) verkar sympatisk men är samtidigt nyandligt nyfrälst av "Bob and Terry", som i Carols, Max och publikens ögon bara är två ömkligt kraxande uvar. Vildingarnas personlighetsskillnader kan om man så vill kopplas till frågor om samhällets och världens beskaffenhet, men i likhet med Sendaks original förmedlar filmen framför allt känslan av familjen som ett fängelse man är dömd att längta tillbaka till när man väl lyckats fly. Ni som missade filmen på Studio Vågen kommer snart att kunna hyra den på bibblan - vi kommer med all säkerhet att köpa in den.
/ Mattias

Sorunda biblioteks 150-årsfirande

Sorundatårtorna avnjöts, bokpaketen utlottades, Clownen Fiffi trollade och roade oss. Biblioteket fick en härlig djungelväxt av kulturchefen och de gallrade böckerna såldes i parti och minut.

Tack alla som firade 150-årsjubiléet tillsammans med oss!

De bästa barn- och ungdomsböckerna från 2009

Bokjuryn är en nationell omröstning där barn och unga upp till 19 år röstar fram årets bästa barn- och ungdomsböcker. Igår, onsdagen den 19 maj, firades Bokjuryns prisutdelning i Umeå Folkets Hus och inför ca 350 barn och unga avslöjades vilka böcker från 2009 som fått flest röster.

Och vinnarna blev...

I kategorin Bilderböcker 0+ vann:

Snurran städar , av Eva Bergström och Annika Samuelsson.

Så här glada blev Eva och Annika (som hade Snurran med sig, som ni ser).

Och här är autografen som Nynäshamns bibliotek fick av författarna:

I kategorin Läsa själv 6+ vann:

Sjöodjuret i Bergsjön, av Martin Widmark och Christina Alvner.

Martin Widmark och Christina Alvner kunde tyvärr inte vara med på prisutdelningen men de skickade var sin fin hälsning till publiken och utlovade fler böcker om monsteragenten Nelly Rapp. Nästa bok kommer att heta Grottmonstret.

I kategorin Läsa mer 9+ vann:

Ingen ser dig, av Anna Knutsson och Ann-Christine Magnusson.

Här ser ni de glada författarna, Anna och Ann-Christine.

Författarnas autografer är av en ganska abstrakt form, men här står det alltså Anna Knutsson och Ann-Christine Magnusson.

I kategorin Umgdomsböcker 13+ vann:

Döden i pizzan och andra skräckhistorier, av Lena Arro.

Lena Arro med diplom och en vacker blomma.

Lena Arros hälsning till Nynäshamns bibliotek.

I kategorin Faktaböcker vann:

Världens farligaste faror, av Anne Claybourne.

Anna Claybourne bor inte i Sverige och kunde därför inte vara med på prisutdelningen. Hon hälsade dock att hon var väldigt glad för priset.

I kategorin Serier vann:
Kick off! 2, av Yokaj Studio.

Tre av fyra medlemmar i mangastudion Yokaj Studio: Yosh, DoraJen och Soya. Fattades gjorde Kajfa som inte kunde vara med på prisutdelningen pga jobb.

Yokaj Studio skickade en hälsning till Nynäshamns bibliotek och ritade av mig som mangakaraktär.

Till hösten återkommer Bokjuryn och då blir det dags att börja bestämma vilka av det här årets barn- och ungdomsböcker som har varit bäst. Dags att börja samla på sig favotitböcker från 2010 alltså.

På Bokjuryns webbplats finns mer information om alla vinnarna i Bokjuryn 2009.

Här kan du se ett nyhetsinslag om gårdagens prisutdelning.

/Helena

Musiktips vecka 20

Musiktips och nyheter med länk till bibliotekskatalogen samt veckans Spotifylista.

Ronnie James Dio har gått ur tiden – länge leve Dio!

Låt inte hårdrocksmanérna skymma sikten. Bejaka istället ditt ”hårdrocksjag” och lyssna på ”den lille mannen med den stora rösten”.

En av hans bästa skivor är "Long Live Rock n Roll" (1977). Bara titeln... 15-åringen i mig håller åren med Rainbow som Dios främsta, och på deras tredje skiva fungerade den melodiösa 70tals-hårdrocken som bäst. Det tycks mig som det var det här som Dio försökte återskapa med "Holy Diver" (1983). Ett gott försök, men det här är originalet.

Bästa låten är för mig Stargazer, från "Rainbow Rising" (1976). Det här är inte bara musik helt dränerad på ironi och kompromisser, det är också Dios stora stund.
/ Anders

I Spotifylistan hittar du låtarna Kill the King, Holy Diver och Stargazer. Biblioteken har en skiva med Dio samt några under inköp.
Finns Dios album inne?

Björk, Polarprisvinnare 2010

Årets Polarpris delas mellan isländska Björk och den italienska kompositören Ennio Morricone. Med sin ytterst karraktäristiska röst gör Björk aldrig förutsägbar musik. Varje album är unikt och vi bjuder på ett par exempel från senaste plattan, "Volta".
Finns albumet inne?

"Bandit Rock #3" (samling)

Som vanligt blandar Radio Bandit tyngre och lättare rockmusik i sina samlingar. Detta dubbelalbum bjuder på artister som Takida, Slipknot, Europe, Bullet For My Valentine, 30 Seconds To Mars och Megadeath, bland 33 andra. Vi plockar vardera en låt från ovan nämnda band.
Finns Bandit-albumen inne?

Mäbe - "Söker lögner får sanning till svar"

En spektakulär solodebut av forne gitarristen i Dissection, här som sångare och musiker med egen musik. Mäbe "skulle ha varit thåström om inte Thåström funnes"... Och vad detta lätt kryptiska uttalande kan betyda får du lyssna dig till via de låtar som representerar plattan i vår lista.
Finns albumet inne?

Lyssna till ett urval av låtar från veckans album i Salongens Spotifylista vecka 20.