Salongens bokcirkel är en öppen bokcirkel som träffas ungefär en gång i månaden på Nynäshamns bibliotek för att diskutera intressanta böcker. Det sammanhållande temat för vårterminen är böcker från olika århundraden och tisdag den 1 februari var det dags för bokcirkeln att ge sig i kast med 1500-talet och vårens första bok,
Romeo och Julia.
Romeo och Julia tillkom någon gång i slutet av 1590-talet och är en av William Shakespeares mest populära och välkända dramer. Eftersom det ständigt dyker upp nya versioner och omarbetningar av pjäsen i form av filmer, balett, musikaler och teater så behöver man inte ens ha läst pjäsen för att känna till åtminstone delar av berättelsen om dessa "star-crossed lovers" från två rivaliserande familjer som träffas och blir hopplöst förälskade, men som efter blott en enda natt tillsammans slutligen dör i varandras armar.
Bokcirkeln läste den svenska översättningen från 1983 av Göran O. Eriksson och enades om att det är svårt att översätta Shakespeares språk, ett språk som skickligt växlar mellan högstämd poesi , kluriga ordvitsar och grovkorniga skämt. Den svenska översättningen är dock enklare att ta till sig än den engelska originaltexten och någon tyckte att pjäsen borde ingå i alla skolelevers utbildning.
Att prata om
Romeo och Julia kan leda in på många spår och här är några av de frågeställningar som dök upp:
- Döden: detta ämne är ständigt närvarande i pjäsen och spelar en betydelsefull roll i
Romeo och Julia. Redan från början av pjäsen meddelas det att huvudrollsinnehavarna kommer att dö på slutet och sammanlagt är det sex personer som dör under ungefär lika många dygn. Frågan är om det tragiska slutet är själva vitsen med pjäsen. De älskande blir odödliga genom sin död. Hade pjäsen varit lika intressant om paret överlevt på slutet? Det tror inte vi.
- Gammalt och nytt: Eftersom pjäsen skrevs i ett sekelskifte så speglas både äldre och nya tankegångar kring det mesta. Till exempel står vidskepelse och katolsk tro sida vid sida i pjäsen. Samtidigt som karaktärerna använder konkreta kristna termer i symbolisk mening hävdar de att allt är skrivet i stjänorna, och Romeo kallar sig för ödets narr. Är det karaktärernas egenskaper som avgör deras öden eller är våra liv förutbestämda?
- Varför köper vi det? Är inte Romeo och Julia egentligen en ganska melodramatisk pjäs? Vad är det som gör att den funkar och att den har förblivit en sådan älskad klassiker? Bokcirkeln enades om att kombinationen av tidlösa teman, igenkänningsfaktorn kring olycklig kärlek och drömmen om den stora kärleken samt Shakespeares fantastiskt skickliga språk är vad som avgör det hela.
- Romeo och Julia: Vi pratade om Julias personlighet, en blandning av barnslig naivitet, mod och stark egen vilja; ett intressant kvinnoporträtt med tanke på tiden då pjäsen skrevs. Vi pratade också om relationen mellan Romeo och Julia och deras respektive föräldrar; inte helt okomplicerade relationer som i mångt och mycket liknar vilken relation som helst mellan föräldrar och tonårsbarn i vårt eget samhälle.
- Broder Laurence: är han en räddande ängel på kärlekens sida eller är det hans galna plan som förstör för de älskande tu? Tror han sig stå över ödets (eller Guds) makt?
- Paris: denna Romeos kärleksrival, älskar han verkligen Julia? Några av os tyckte om Paris karaktär och tror oss se äkta känslor skymta fram hos honom, andra tyckte inte alls om den här karaktären och ifrågasatta anledningen till hans intresse för Julia (makt, konvenans?).
- Sensmoralen: finns det en sensmoral i Romeo och Julia? Vilken är den i sådant fall?
Nästa gång kommer Salongens bokcirkel att prata om ett för sin tid banbrytande verk,
Prinsessan de Clèves av Madame de Lafayette, från 1678. Den här klassikern skapade en smärre kulturchock i Frankrike för en tid sedan då president Sarkozy ifrågasatte varför en modern människa över huvud taget skulle läsa den. Läsare över hela Frankrike demonstrerade sitt missnöje mot detta uttalande genom att bära en knapp med texten Jag läser
Prinsessan de Clèves. Salongens bokcirkel läser alltså också
Prinsessan de Clèves och vill du vara med så är du välkommen på tisdag den 1 mars kl. 18.00.
Hälsningar
Helena, Anders och Mattias
Salongens bokcirkel plöjer vidare i projektet "En bok från varje århundrade" och är nu framme vid 1600-talet. Madame de Lafayettes roman Prinsessan dé Clèves hamnar under lupp i morgon tisdag den 1 mars kl. 18.00 och som vanligt sitter vi på sofforna i ungdomshörnan, sörplar kaffe och te och bokpratar så det står härliga till. Välkommen!
Så här festligt, med snittar och ballonger, har vi haft det på jobbet idag. Varför det? Jo, vår nya bokbuss, Kulturbussen, invigdes idag.
Bussens snygga design avspeglar Nynäshamns närhet till havet. Flera detaljer på bussen påminner om detta.
Kulturbussen kommer att ankra fast på olika ställen runt omkring i Nynäshamn och erbjuder ett bestånd av böcker, ljud- och talböcker, film, musik, boklådor mm.
Bussen heter tydligen Agata, fick vi reda på idag. Ett bra namn, kom vi fram till, då det härstammar från grekiskans agathos som betyder god.
Bibliotekschef Helen Amborn och Maria Strömkvist, ordförande i Kultur- och fritidsnämnden, höll tal och klippte band.
Det var många som ville lyssna, mingla och ta sig en titt på bussen.
Bussens första fyrfota besökare.
Här kan du sitta och läsa Nynäshamns Posten om du vill.
Mattias Winslow, bibliotekarie på Nynäshamns bibliotek, är mannen bakom bussens design. Snyggt jobbat Mattias!
En kvinna pulsar i snön längs en väg kantad med snöklädda, höga tallar. Bilden är tagen för ungefär 120 år sedan på den väg som senare kom att kallas Centralgatan. Enligt uppgift skall bilden vara tagen någonstans mellan Malmen och Kullsta. Malmen var alltså det område som nu ligger i korsningen Vikingavägen-Centralgatan. Det är svårt att föreställa sig hur tyst och stilla det måste ha varit att gå längs denna väg, som idag väl är Nynäshamns mest trafikerade gata? Men vintern ser ut att vara ungefär samma som i år.
/Helena
Det är ganska intressant att naturen har visat sig i all sin kraft just detta dygn, då bröderna Franzén skulle köra hit sina tavlor genom vårt vackra land. Sent om sider nådde de ändå fram till Nynäshamn, trots dåligt väglag och snörök. Dag Franzén (f. 1956) är grafiker, målare och lärare i konst vid Leksands Folkhögskola. John Franzén (f.1953) är målare och grafiker bosatt i Motala kommun. Dag och John har ställt ut många gånger tillsammans, men det är första gången de ställer ut i Nynäshamn. Dag har på senaste åren just arbetat mycket med sitt förhållande till naturupplevelser. I många av hans verk finns vatten med. John å sin sida målar ofta landskap, men vill ändå inte kalla sina målningar landskapsmålningar. De behandlar idén och begreppet landskap. -Men visst handlar det om elementen, i första hand jorden säger han själv.
Sånt här drag kunde det vara vid Stadshusplatsen för 50 år sen. Flera gånger har den beryktade iskanan som fanns på berget vid Stadshusplatsen (där Folkets Hus med biblioteket, konsthall och bildarkiv nu ligger) omnämnts här på Bildarkivets etikett. Men denna gång känns bilden mer aktuell än någonsin. Jag syftar då på årstiden och det hala väglaget, men också på det faktum att detta kvarter ännu en gång ska genomgå omfattande förändringar. Det som förut var en helt OK parkering utanför våra fönster är nu ett grushål där grävskoporna gräver och gräver...
(Bilden är från http://www.adlibit.se/forestallningar.html)
Salongens bokcirkel är en öppen bokcirkel som träffas ungefär en gång i månaden på Nynäshamns bibliotek för att diskutera intressanta böcker. Det sammanhållande temat för vårterminen är böcker från olika århundraden och tisdag den 1 februari var det dags för bokcirkeln att ge sig i kast med 1500-talet och vårens första bok, Romeo och Julia.