Salongen

Salongens filmcirkel visar 5 av "1001 filmer du måste se innan du dör"

2012-01-26T10:25:00.034+01:00

Bokcirklar har vi redan flera här på biblioteket, men trots att vi har ett ganska brett utbud av film har vi hittills inte haft något motsvarande för filmintresserade. Nu blir det ändring på det. Onsdagen den 1 februari är det premiär för Salongens filmcirkel. 13.00 börjar filmvisningen nere i bibliotekets sagorum, och efter filmen blir det diskussion och fika. Vi räknar med att hålla på till ca 15.30. Många av de filmer vi har finns med i boken 1001 filmer du måste se innan du dör (som finns till utlån här). Temat för vårens fem filmvisningar blir alltså "5 av 1001 filmer du måste se innan du dör". Det där med "måste" kan ju alltid diskuteras, men bokens urval består både av odödliga klassiker och filmer av mer lättviktig karaktär, något som därför gäller även vårt urval. Enligt det avtal som gäller för våra filmvisningar får vi "icke i bild visa eller med namn uppge titeln på den förevisade filmen" i vår marknadsföring. Men ett par ledtrådar utöver att filmen finns med i 1001 filmer... kanske vi kan våga oss på. Den har (surprise, surprise) en litterär förlaga, och ett av orden i titeln är en måltid. Gissa gärna i kommentarsfältet och kom sedan och låt er överraskas på premiären den 1 februari. It's an offer you can't refuse.

/Salongens filmcirkel

"När farmor åkte skridskor..."

2012-01-20T11:48:00.006+01:00

Den här vintern verkar det inte bli särskilt mycket vintersportande. Om man har tur, kanske det går att åka skridskor på någon sjö, om man prickar in en dag mellan regn eller snöblandat. Det här tjusiga skridskoparet tog sig i alla fall en tur vid Kängsta i Ösmo. Paret hette Anna och Hjalmar Söderberg, de gifte sig 1921. Fotografiet är nog taget däromkring, för de ser ganska unga ut. Det är roligt att se vad de hade för kläder på sig när de åkte skridskor. Skridskorna de har är medar fastspända på kängorna. Fotot har bildarkivet fått låna av Maj-Britt. Tack för det!
Foto okänd.
/Emma

Måleri av Maria Djurhed och Johnny Persson i Konsthallen

2012-01-13T13:51:00.018+01:00

Maria Djurhed och Johnny Persson är ett konstnärspar från Västerhaninge. Nu ställer de tillsammans ut sitt måleri i Konsthallen, med början på lördag 14/1. Maria arbetar i akvarell och olja. Hon har gjort bilder i hela sitt liv, alltid med en önskan om att utvidga sitt bildspråk för att kunna berätta mer. Hennes målningar är fantasieggande och ibland gåtfulla, ofta målade i en mättad färgskala. Johnny är enligt sin egen mening en traditionell målare och tycker om den gamla målartraditionen. Ibland målar han utomhus, t ex vid vatten eller en åker. Men han målar också i ateljén efter ett gammalt foto eller en gammal skiss. Många av hans motiv i utställningen är från kusten - hav, stränder och kustnära bebyggelse. Både Maria och Johnny arbetar i olika format - från de minsta målningarna på 10x10 cm upp till större målningar på över 1 meters bredd.

Välkommen till vernissage på lördag 14/1 kl 11-14! Utställningen pågår till och med 28 januari.

/Emma

Nya recept på hyllan

2012-01-03T15:12:00.002+01:00

Det är inte lätt att hänga med i alla kokböcker som ges ut nu förtiden. Men en som på senaste kvartalet (!) sticker ut är Året runt med Saltå Kvarn - mat och bakat för alla årstider. Det är den andra kokboken från Saltå Kvarn, och som den första innehåller den ett antal bra, goda och trevliga recept. Denna gång är boken indelad efter årstider, med utgångspunkt på råvarutillgång och säsongssmaker. I likhet med andra nya kokböcker finns det hela uppslag med snygga fotografier som inte egentligen har med recepten att göra, vilket man kan känna en viss tveksamhet till. Men det är bara att inse att det är så man gör kokböcker nuförtiden. Både Året runt med Saltå Kvarn och Smaker från Saltå Kvarn finns att låna på biblioteket.
/Emma

En tillbakablick

2011-12-16T13:36:00.025+01:00

Det senaste året har jag jobbat med att välja ut, skanna, redigera och registrera fotografier ur bildarkivet i en databas. Förra veckan publicerades de hittills inlagda bilderna på webbsidan Nynäshamns bildarkiv. På hemsidan kan man bläddra fritt eller söka mer avancerat, på t ex kommundel, årtal, namn. Det finns en rolig funktion som gör att man kan bidra med information till bilderna, som skickas till mig och som sedan läggs ut (om den verkar trovärdig, förstås). Den senaste veckan har det redan kommit in flera mail med t ex namnuppgifter och årtal. Jättekul!

För att fira att 1000 st fotografier är inlagda i databasen, väljer jag att visa den äldsta bilden som lagts in. Och gammal är äldst - bilden är tagen i Ösmo såklart! Bilden föreställer Kyrkskolan och är tagen för nästan 130 år sedan - år 1883. Utanför skolhuset i Ösmo leker några barn, med det är också vuxna med på fotot. Man får väl gissa att den stående mannen som röker pipa och läser en bok är magistern. Det sitter några vuxna vid husväggen också, en herre läser tidningen. Det här fotografiet togs på den tiden då de personer som skulle bli avfotade måste stå helt stilla under exponeringen, kanske i en minut, för att inte bli suddiga. Det var samma år som Katarinahissen i Stockholm invigdes och Gröna Lund öppnades, som en fransman var den första att bestiga Kebnekaise och Oscar II var konung av Sverige.
Foto okänd, Nynäshamns bildarkiv
/Emma

Carl Eldh och Ungdom

2011-12-15T14:41:00.022+01:00

I HSB-området på Höjdgatan står idag ett solur på ett stenfundament. Det ser kanske lite otippat ut och det är nog en slags nödlösning. På bilden ser man den skulptur, Ungdom av Carl Eldh, som från början var menad att stå där. Husen på Höjdgatan stod färdiga i mitten av 1940-talet. Vid samma tid, år 1946, ombildades Nynäshamns köping till stad. Som en gåva vid detta tillfälle skänkte HSB skulpturen till staden Nynäshamn och den avtäcktes 1947. På bilden syns den 75-årige Carl Eldh och hans assistent, mannen till vänster är stadsfullmäktiges ordförande Sven Hedqvist. Carl Eldh levde åren 1873-1954. Under 1920- och 30-talen var Carl Eldh en av de mest anlitade skulptörerna i Sverige och hans verk finns än idag spridda på orter från norr till söder. Ett av hans mest kända verk är det stora monument över August Strindberg, Titanen (1942), i Tegnérlunden i Stockholm. Skulpturen Ungdom finns på flera platser i Sverige, och är enligt Carl Eldhs Ateljémuseum ett av hans mest omtyckta verk. Tyvärr blev Nynäshamns Ungdom stulen för ett antal år sedan. Kanske var det någon som förälskat sig i det unga paret, men mer troligt är att den blev stulen för sitt värde i brons.

Foto okänd, Nynäshamns bildarkiv

/Emma

Salongens bokcirkel läser Farväl till Berlin

2011-12-13T10:47:00.041+01:00

Från 1920-talet och Mrs Dalloways London har Salongens bokcirkel nu läst sig vidare till 1930-talet och Christopher Isherwoods Farväl till Berlin. Baserat på egna upplevelser beskriver Isherwood de stämningar som rådde i den tyska huvudstaden åren innan det nazistiska maktövertagandet. En av de många färgstarka personligheter som berättarjaget möter är "the divinely decadent" Sally Bowles, senare känd karaktär i musikalen Cabaret, som boken ligger till grund för. Alla salongendeltagarna gillade Farväl till Berlin, även om ingen gav den riktigt samma reservationslösa hyllning som Mrs Dalloway blev föremål för. Den boken var det å andra sidan andra deltagare som inte gillade alls.

På första sidan i Farväl till Berlin finns en berömd mening som gav upphov till viss diskussion: ”Jag är en kamera med öppen slutare, helt passiv, mekaniskt registrerande.” Isherwood distanserar sig från de händelser han beskriver och avsäger sig indirekt allt ansvar, och tycks samtidigt göra anspråk på samma typ av objektivitet som den fotografiska bilden förr brukade förknippas med. Han är dock knappast omedveten om att både passiviteten och objektiviteten delvis är illusioner. Det är trots allt han som väljer att rikta kameran åt ett visst håll och väljer vilket ögonblick och vilka karaktärer som är värda att fixera.

Isherwood beskriver karaktärer och miljöer, men är sparsam med bekrivningar av sin egen person och redogörelser för syftet med sin vistelse i Berlin. Han följer sin programförklaring och framstår därigenom i viss mån verkligen som ett kallt registrerande verktyg. Metoden skänker hur som helst både person- och miljöbeskrivningarna en stark känsla av närvaro. Sally, som ”målat naglarna smaragdgröna, ett olyckligt färgval, eftersom det drog uppmärksamheten till hennes händer, som var fulla av nikotinfläckar och smutsiga som en småflickas.” Mörka rum där allt går i samma gotiska och gravt obekväma stil: ”överdrivet solitt, abnormt tungt och livsfarligt vasst.”

Även i skildringen av tidens politiska stämningar förmedlar Isherwood stark närvarokänsla. Stora, historiskt omvälvande händelser pågår liksom i bakgrunden, medan stadens människor mest försöker leva sina liv som vanligt. Historien som skvaller i ett gathörn eller ett förstrött samtal vid ett köksbord. Man vänjer sig vid det mesta – till och med vid nazister som överfaller judar på öppen gata. Eller? Berättarjaget - som underförstått befinner sig i den förment så frisinnade storstaden delvis för att kunna leva ut sin homosexuella läggning - måste kanske distansera sig för att överhuvudtaget kunna beskriva det han ser. Och till slut säger han farväl.
Kanske är det just spänningen mellan Isherwoods strävan efter att passivt registrera och det unikt personliga temperament som ändå gör sig påmint som skänker skildringen sin trovärdighet. Så var det. Vill det sig illa kan det bli så igen.

Nästa gång Salongens bokcirkel ses - ikväll, tisdagen den 13 december kl. 18.00 - reser vi framåt i tiden med Karin Boyes dystopiska framtidsvision Kallocain, skriven under det krig som Isherwood beskriver förspelet till. Willkommen, bienvenue, welcome...

/Salongens bokcirkel genom Mattias

Lässtafett-avslutning

2011-12-09T15:20:00.014+01:00

I tisdags avslutades Nynäshamns lässtafett med författarbesök, julklappstips, cider, oststänger och likörfylld choklad. Tack till Björn af Kleen och till alla er som kom. Förhoppningsvis kan våra julklappstips i någon mån råda bot på den julstress som nu börjar göra sig påmind. Som någon av stafett-deltagarna skrivit längst bak i Franz Kafkas Processen: "Hann inte med å läsa, julen står för dörren. De första tjugo sidorna var väldigt bra".
För er som vill läsa mer af Kleen kan vi tipsa om P.S.. I denna bok utsätter han inte bara adeln, utan även sig själv och reporterrollen för granskning, och beskriver sig bland annat som "liberal shortsvänster" och "Paradise Hotel-intellektuell". Vad han menar? Läs boken. Just nu (fredag 9/12 kl. 16.30) på "Personalens val"-hyllan här på biblioteket.

Recension: Jack och den magiska tatueringen

2011-12-07T12:01:00.009+01:00

Från WeRock.se

Jack och den magiska tatueringen Författare: Therés Stefansdotter Björk
Utgiven: 2011
Förlag: Kalla kulor

Jack och den magiska tatueringen

Andra boken om Jack, pojken som med sina föräldrar och bästa kompisen Alice delar kärleken till den hårdare musiken, är en fin uppföljare till Jacks rockiga resa. I detta nya kapitel i Terés Stephansdotter Björks hårdrockssaga blir både Jack och Alice magiskt förflyttade till landet Metallien där ännu ett viktigt uppdrag visar sig vänta dem. Upplägget och rytmen är således igenkännbart för den som läst första boken, vilket på intet vis behöver vara något dåligt, en bra historia tål att varieras och inte minst barn brukar ofta gilla hög igenkänningsfaktor.

Höga är också förväntningarna inför denna utgåva att hårdrocksreferenserna återigen ska stå som spön i backen och roa även den vuxne genom ytterligare en dimension i texten. Detta infrias med råge, varje kapitelrubrik är en passande känd låttitel "Paradise City", "Glory to the Brave", "Fear of the Dark" osv och i Metallien möter Alice och Jack storheter som CRUCIFYED BARBARA och Snowy Shaw. Den Snowy Shaw som också får agera bokens riktigt äkta fantasyhjälte, med magiska förmågor, godhet och trofasthet, och dessutom stark nog att emellanåt bära båda barnen på sina axlar.

Humorn i boken är ganska lugnt barnanpassad, men visst drar man även som vuxen på munnen när Jacks mage av våldsam hunger "growlar i dödsmetall-takt" och Snowy Shaw fäller sina mysroliga kommentarer på bredaste göteborgska. Liksom förra boken kan denna rekommenderas som högläsning för barn från ca 5-6 år och för egen läsning upp till kanske 8-9 års ålder. Så har ni något lämpligt barn eller passande hårdrocksälskande förälder i er närhet, är dessa båda böcker ett hett tips inför kommande födelsedagar och eventuella julfiranden.

Ett av citaten som inleder boken är 1700-talspoeten Johann Wolfgang von Goethes "Magi är att tro på dig själv. Om du kan göra det är allt möjligt", och tillsammans med Alice ord i boken att "Magi är ju bara vetenskap vi inte förstår än" sätter det ramarna kring den magiska verklighet som berättelsen utspelar sig i. Ganska realistisk ändå. Och vad som till slut sker med de magiska tatueringar som är nödvändiga för att Metalliens rockers ska hålla sig på topp, och vars upphovsman är den som ska räddas i äventyret - ja det ska inte avslöjas här, men till en viss del överraskar slutet. Och det är alltid trevligt.

Hårdrockssagan om Jack bjuder på mycket nöje för både barn och vuxen, och Stephansdotter Björks kunnande och hängivenhet till genren flödar i denna kärleksförklaring till hårdrocken och till de personligheter som befolkar denna.

Finns boken inne?

/ Amelie

Nynäsbanan 110 år

2011-12-01T11:27:00.020+01:00

På lördag öppnar utställningen Nynäsbanan 110 år - lika aktuell nu som då i Konsthallen. De som ligger bakom utställningen är ett gäng tågälskare - Stockholm Nynäs Järnvägs kamratförening och Nynäshamn Järnvägsmuseum. Utställningen invigs på lördag 3 december kl 13 av kommunstyrelsens ordförande Anna Ljungdell. Biblioteket och Konsthallen har extraöppet till klockan 15 den dagen. Samma helg är det julmarknad i hamnen och det går ångtåg till och från Nynäshamn. Passa på och gör en heldag i Nynäshamn på lördag alltså!
Utställningen pågår t om 4 januari. Välkomna!
/Emma
PS Fotografiet ovan är taget vid järnvägsrälsen i höjd med nuvarande Järnvägsgatan. Till höger syns nuvarande Svandammen. DS

Björn af Kleen avslutar Nynäshamns lässtafett

2011-11-25T11:47:00.027+01:00

Tisdagen den 6 december avslutas Nynäshamns lässtafett med författarbesök på Nynäshamns huvudbibliotek. En av de böcker som varit med i lässtafetten är Björn af Kleens Jorden de ärvde, en reportagebok om den svenska adeln som redan hyllas som en modern klassiker. Fideikommissen, det vill säga bruket att låta äldste sonen i en adelsfamilj ärva hela godset, var ursprungligen ett sätt för nyrika krigare att bevara egendomen oskiftad från generation till generation. Den vanliga arvslagstiftningen sattes därmed ur spel, vilket medförde att döttrar och änkor kunde få gå arvlösa. Denna typ av privilegierat jordägande har i övriga Europa avskaffats för länge sen, men som af Kleen visar i sin bok har fideikommissen just i Sverige lyckats överleva ända in i våra förment så upplysta dagar. Arvstvister, infekterade familjestrider, grevinnor med anställda som man inte duar utan tilltalar med förnamn - enligt egen utsago för att slippa en "närhet" man "inte vill ha, och kanske inte personalen heller"... Dagens svenska adel har av allt att döma mer gemensamt med Brideshead revisited och Downton Abbey än vad man kan tro.

Uppföljaren P.S. handlar om det dramatiska efterspelet till af Kleens uppmärksammade debut, men också om af Kleens egen bakgrund och om vägen från småstadens journalistdrömmar till litteraturen, kultursidorna, krogarna och Stockholm. Björn af Kleen har tidigare frilansat för olika tidningar och varit krogkritiker på Metro, men är nu fast anställd som skribent och redaktör på Expressens kultursida.

Efter af Kleens besök fortsätter kvällen med bokprat, julklappstips, mingel och förfriskningar. Lämna gärna in dina stafettböcker innan den 6 december, eller ta med dem till biblioteket kvällen ifråga. Evenemanget är gratis och självklart öppet även för de som inte deltagit i lässtafetten. Välkomna alltså - till Nynäshamns bibliotek tisdagen den 6 december kl 18.00.

Björn af Kleen om Jorden de ärvde.

Arkivens dag 12 november

2011-11-01T13:28:00.018+01:00

Lördag den 12 november anordnas Arkivens dag över hela Sverige. Arkivens dag är ett sätt att väcka nyfikenhet för vad som kan finnas i olika arkiv, hur de kan användas och för att lyfta fram arbetet med att bevara information för framtiden. Nynäshamns bild- och folkrörelsearkiv kommer att vara öppet för besökare som vill titta in mellan kl 11-14. Arkivet ligger i biblioteket, en trappa ner i anslutning till konsthallen.

Temat för dagen i vårt arkiv kommer att vara arbete. Ett bildspel med ca 120 fotografier ur arkivet på temat arbete kommer att rulla nonstop. Bilden till vänster är en av dessa och visar när Sorunda elektrifierades, okänt årtal. I Sagorummet visas en kort film från Oljeraffinaderiet 1928 och 1933. Den innehåller sekvenser från fartyget M/S Margret Johnsons ankomst till Nynäshamn år 1928 och glimtar från raffinaderiets verksamhet under år 1933. Filmen är överförd till DVD från en 16 mm filmrulle som skänktes av AB Nynäs Petrolium till Nynäshamn kommuns bildarkiv på 1970-talet. Filmen är ca 13 minuter och visas nonstop.

Välkomna!
/Emma

Salongens bokcirkel läser Mrs Dalloway

2011-10-21T13:00:00.005+02:00

Till Salongens bokcirkels oktoberträff läste vi Mrs Dalloway från 1925 av Virginia Woolf. Till kaffe och ballerinakakor delade vi med oss av våra tankar kring boken. Romanen utspelar sig under ett dygn där en hel livstid av minnen, självrannsakan och tidlösa frågeställningar utvecklar sig. Huvudperson är Clarissa Dalloway, beskriven som en förtjusande kvinna, fångad i ett nät av plikter. På kvällen den dag vi får följa henne skall hon hålla en fest för att stödja sin man i hans politiska karriär.
Det var både ris och ros från deltagarna i bokcirkeln som bland annat tyckte att språket var lite svårforcerat och att den stream of consciousness-teknik som används komplicerade läsningen. Woolf låter genom denna teknik karaktärerna komma till tals genom att skildra deras inre tankar och monologer. Många tyckte att språket i boken var vackert medan andra ansåg att det var svårt att läsa och innehöll för många bisatser.

Förutom språket pratade vi också om vad som hänt om Clarissa valt en annan väg i livet. Hon var i ungdomen tillsammans med den äventyrlige Peter Walsh men valde att gifta sig med den rike och stabile Richard Dalloway. Hon funderar själv mycket över vad som hänt om hon valt annorlunda. Peter, som har en central roll i boken, kritiserar Clarissa för det liv hon lever, hennes behov av ytlighet och sociala tillställningar. Detta gör henne ledsen men samtidigt bär hon också själv på en sorg över den hon blivit – en Mrs Dalloway och beskriver sig som en ganska hopplös värdinna utan något egentligt eget jag. Detta upplevs som sorgligt av bland annat Maria Sveland i bokens förord. Hon skriver: ”Överklasskvinnan Clarissa Dalloway har allt men ändå tror hon sig inte ha någon annan talang eller uppgift än att vara till för andra – en tjugotalsvariant av Lady Di.” Vi konstaterade dock att detta är ganska dubbelt och att Clarissa även kan uppfattas som ganska nöjd med sitt liv och att hon har ett stort socialt behov.

Annat vi tog upp:
- De vackra stadsskildringarna av London och de fina personporträtten där den krigsskadade Septimus liv och väg till vansinnet löper som en slags parallellhandling. En annan person som gjort intryck är den bittra miss Kilman, dottern Elisabeths lärarinna. Ms Kilmans bitterhet och dåliga självbild lyser så starkt att det förs över till andra människor och påverkar deras sätt att se på henne.

- Den intensiva närvarokänsla som Woolf förmedlar genom att återge de sinnesintryck som strömmar genom karaktärernas medvetanden. En av Salongen-deltagarna nämnde särskilt de återkommande beskrivningarna av Big Bens klockklang: ”Nu! Slagen dånade. Först ett förspel, melodiskt, sedan timmen, oåterkallelig. Ringar av malm skälvde i luften.”

- En annan deltagare beskrev sin upplevelse av stream of conscioussness-tekniken som en känsla av att få ta del av ett allomfattande medvetande som gör nedslag och förkroppsligas i olika individer – individer som trots sina olika öden är oupplösligt sammanlänkade genom att de utgör delar av detta medvetande.

- Den eviga frågan om kärlekens natur. Mrs Dalloway kan på sätt och vis beskrivas som en modernistisk variant av Madame de Lafayettes Prinsessan de Clèves (klassisk kärleksroman som Salongen läste i våras). Huvudpersonens val kan väcka samma typ av frågor. Är den möjliga och utlevda kärleken dömd att mattas av och försvinna, och är det därför den omöjliga och ej utlevda som är den enda sanna?

- Septimus öde som spegling av Mrs Dalloways. Den senare tycks betrakta Septimus självmord som ett uttryck för en paradoxal livskänsla. När Mrs Dalloway ser tillbaks på en av de stunder då hon levt och älskat som mest minns hon även de rader av Shakespeare hon tänkte på: ”if it were now to die ’twere now to be most happy”.

- Och till sist: romanens första mening, som i likhet med den som inleder Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken ibland nämns som exempel på hur man bör börja en roman. Intressant nog påminner de en aning om varandra.
Söderberg: ”Lydia brukade bada ensam.”
Woolf: ”Mrs Dalloway sade att hon skulle köpa blommorna själv.”

Från London reser vi nästa gång till Berlin i sällskap med Christopher Isherwood, vars halvt självbiografiska roman Farväl till Berlin ursprungligen gavs ut av Hogarth Press – det förlag Virginia Woolf drev tillsammans med sin man Leonard. Välkomna till Salongens bokcirkel den 8 november kl. 18.00.
/Salongens bokcirkel genom Martina och Mattias

Bibliotekskollo

2011-10-18T13:38:00.009+02:00

I helgen deltog 20 stycken barn och unga mellan 9-12 år vid Nynäshamns biblioteks andra Bibliotekskollo. Kollot pågick lördag och söndag och syftet var att samla barn och unga som är intresserade av eller nyfikna på litteratur och som vill prova på sin egen kreativa förmåga. Deltagarna fick prova på olika uttrycksformer såsom text, bild och teater och deltog även vid ett boksamtal kring en gemensamt läst bok, ett boksamtal dit bokens författare var inbjuden. Gemensam lunch, frågesport och umgänge med roliga nya och gamla kompisar bidrog till att helgen blev lyckad och spännande för alla inblandade.

Bibliotekskollot började med skrivarövningar i Sagorummet. Deltagarna fick samla vackra ord, skriva diktrader och skriva början på en berättelse. Vid 12-tiden hämtades familjepizza till en gemensam lunch och efter maten var det dags att ta emot författaren Petter Lidbeck , som berättade om sitt skrivande och om hur han kommer på idéerna till sina böcker. Ett boksamtal kring Den sorgsna veterinären, den tionde och sista boken i serien om 3 Tjejer som kollodeltagarna läst inför helgen, avslutade Petter Lidbecks besök. Efter en autografstund var det dags att avrunda dag ett med en frågesport om litteratur.

Dag två började med en illustrationsworkshop med Augustprisnominerade Sara Lundberg. Under workshopen fick kollodeltagarna prova på att teckna och måla. De fick också se ett intressant bildspel om hur Sara Lundberg jobbar och fick även lyssna till en uppläsning av Augustnominerade bilderboken Vita Streck och Öjvind, något som resulterade i en spontan applåd från publiken.

Efter pannkakslunch och ännu mer illustrationsworkshop var det dags för improvisationsteater. Skådespelarna från Ad Lib improviserad teater improviserade fram olika scener med hjälp av barnen, bland annat utifrån barnens egna texter från lördagens skrivarövningar.

När vinnarna av frågesporten avslöjats och korats fick alla kollodeltagarna var sin bok med inspirerande skrivtips. Helgen avslutades med uppläsningen av den gemensamt skrivna dikten som skrevs på lördagen och som innehöll en rad från varje deltagare.Tack ska ni ha alla barn och medverkande vuxna!

/Helena

P.S. Bibliotekskollot kunde genomföras tack vare bidrag från Kulturrådet.

Öl i oktober

2011-10-14T14:12:00.017+02:00

I bildarkivet finns flera bilder på s k utkörare, eller som här ovan, ölutkörare. Möjligen är fotot taget vid Oscar Carlssons bryggeri (eller nederlag) på Centralgatan 24-26. Det syns lite dåligt på bilden, men det står Gustaf Piehl på ölbackarna på vagnarna. C G Piehl var bryggarmästare med eget bryggeri på Södermalm i Stockholm. Det var med den tidens mått (1890-tal) en stor och modern anläggning, som låg vid Götgatan 100. Man bryggde öl med namn som Marsöl, Vegaöl, Münchenöl, Bittert Nürnberg, Witzenbier, Pilsnerdricka och Franziskanerbier. Om just denna öl kom från Gustaf Piehls bryggeri eller om det bara råkade vara deras backar, det förtäljer inte historien. Men idag kan vi i alla fall stoltsera med ett eget bryggeri i Nynäshamn. De brygger öl med namn som Landsort Lager och Bedarö Bitter och som går att köpa i hela landet. Jag har flera gånger sett hur de kör med trucken från Lövlundsvägen de ca 150 metrarna till Systembolaget för att leverera de senaste brygderna. Så än finns det ölutkörare i Nynäshamn.
Foto: okänd, Nynäshamns bildarkiv
/Emma

Hemingway och Paris, en bra kombination

2011-10-10T10:32:00.004+02:00

Att befinna sig i Paris är bland det bästa som finns. Att befinna sig i Paris och läsa Hemingway är nästan ännu bättre. Råkar man nu inte befinna sig i Paris får man i stället nöja sig med att läsa Hemingway och drömma sig bort, även det en finfin känsla.

Läser man En fest för livet (A Moveable Feast) hamnar man i 20-talets Paris, denna mytomspunna tidsepok då författare, konstnärer och diverse sökare av lycka och skönhet vallfärdade till den stora staden för att umgås med likasinnade, inspireras och skapa. En fest för livet publicerades postumt 1964 och är en skildring av minnen från Hemingways första tid som författare och journalist. Tillsammans med sin första fru Hadley Richardson åker han till Paris 1921, efter att ha fått höra att det är där alla som är något befinner sig eller bör befinna sig (egentligen hade paret tänkt åka till Rom). I Paris påbörjas en kamp om att få pengarna att räcka och om att skriva de rätta orden, att bli publicerad. Hemingway och Richardson kommer i kontakt med delar av kulturvärldens stora namn och boken innehåller fantastiska anekdoter och minnesfragment från den här intensiva och händelserika perioden. Inte minst de delar av texten som behandlar Hemingways relation till F. Scott Fitzgerald är fantastiskt underhållande och välskrivna.

Författaren Paula McLain har, inspirerad av En fest för livet och andra texter av Hemingway, skrivit The Paris Wife (boken finns ännu inte översatt till svenska men finns på engelska på biblioteket). I romanen får Hemingways första fru liv och hennes perspektiv vad gäller allt från första mötet med Hemingway till deras tid i Paris och liv tillsammans får överta huvudrollen, från att, av naturliga skäl, endast ha varit en biroll i makens texter. Att läsa The Paris Wife ger en intressant ny vinkel, om än en fiktiv sådan, åt En fest för livet och det är en roman som är lätt att ta till sig och tycka om, för visst blir man nyfiken på Hadley Richardson.

För att avrunda det hela kan man sätta sig ner i höstmörkret och titta på Midnight in Paris, Woody Allens senaste långfilm. Filmen utspelar sig under 20-talets Paris och huvudpersonen, spelad av Owen Wilson, får bekanta sig, inte bara med Hemingway utan även med en hel del andra av alla de mytiska personligheter som gett den här tiden sitt bohemromantiska skimmer. Filmen kommer snart in till biblioteket.

/Helena

50 år sen EPA invigdes

2011-09-30T13:47:00.027+02:00

I dagarna är det precis 50 år sen EPA varuhuset öppnades den 28 september 1961. EPA blev det första varuhuset i Nynäshamns centrum och man kan väl säga att det representerar den byggnadsstil som idag dominerar centrum. För den som inte kommer ihåg EPA eller bodde här då, så låg EPA i det hus som idag rymmer bokhandeln, apoteket, klädaffären Tess mfl i hörnet Fredsgatan-Centralgatan. Byggandet hade skett under viss dramatik. Vid en sprängning för grunden gick någonting snett och omkringliggande byggnader tog skada, mest drabbat blev Axel Ericsons klädaffär mittemot. Som tur var blev ingen människa skadad, men efter vad jag har hört så finns det folk som undgått stendöden med en hårsmån... Men tillslut blev ju allt färdigt och klart och på bilden kan man se de nyfikna besökarna på väg in i varuhuset.
Foto Atelier Ekergen och okänd(sprängbilderna), Nynäshamns bildarkiv.

/Emma

Salongens bokcirkel läser Den allvarsamma leken

2011-09-27T13:30:00.001+02:00

Till Salongens bokcirkels första träff läste vi en bok från 1910-talet, Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. Den gavs nyligen ut som romantisk klassiker av Bonnier med ett förord av Björn af Kleen. Historien kretsar kring Arvid och Lydia som förälskar sig i varandra som unga men av olika omständigheter inte kan eller vill gifta sig just då. Då de återigen möts tio år senare av en slump flammar kärleken mellan dem återigen upp men då är de båda gifta på varsitt håll. I en intervju får Björn af Kleen frågan varför man skall läsa Den allvarsamma leken 2011? Han svarar: ”För att det är en så hjärtslitande berättelse och för att romanens konflikter fortfarande är så aktuella även om det omgivande samhället har förändrats.” Detta svar är nog ganska giltigt för vad samtliga deltagare i Salongens bokcirkel tyckte. Alla menade att boken var bra med sina vackra Stockholmsskildringar och flytande språk. Några tankar vi tog upp var hur man känner för de båda karaktärerna. Vill man att de ska få varandra och får man intrycket att de vill lika mycket med sin relation? Några uppfattade det hela som att Arvid hela tiden hoppas och tror på illusionen att det en dag skall bli han och Lydia. Hon har dock redan offrat mycket i sitt liv för att uppnå självständighet och är inte beredd att återigen gifta sig och släppa den - Hjalmar Söderberg är här väldigt modern. Båda förefaller dock väldigt låsta av respektive omständigheter och ibland förvånas man över deras val. Oavsett vad man tycker om deras handlingar enades vi om att man får se dem i ljuset av sin tid. Annat som kom upp till diskussion:

- Ödestro och determinism. Arvids vän Markel: ”Man väljer inte sitt öde. Och man väljer lika litet sin hustru eller sin älskarinna eller sina barn. Man får dem, och man har dem, och det händer att man mister dem. Men man väljer inte!”
Hade det kunnat gå annorlunda om Arvid och Lydia kunnat gifta sig direkt, utan hänsyn till tidens sociala konventioner? Arvid (”Jag tål inte den tanken, att någon går och väntar på mig”) har inte råd att gifta sig innan han skaffat sig en position i samhället, och Lydia (”ja, då har jag ju intet att spara mig för…”) säkrar efter faderns död sin försörjning genom att gifta sig med den många år äldre men mycket välbeställde kulturhistorikern Markus Roslin. Arvid konstaterar att både han och Lydia på sätt och vis har sålt sig – hon till Roslin, som dennes ”lagstadgade älskarinna”, och han till Dagmar och hennes far, som lovar att bidra till parets försörjning mot att Arvid gör hans dotter till en gift och ärbar kvinna.
Men det är trots allt 1900-tal och en förändring är på gång. Lydia (som har en del gemensamt med Nortullsligans kontorister) bryter upp, erövrar ett visst mått av självständighet och försöker sig på att älska på samma villkor som männen. Hennes nyvunna frihet möjliggör kärleken till Arvid, men berövar honom ironiskt nog också på denna kärlek. ”Ud vil jeg, ud, o saa langt langt langt”. Som kvinna i dåtidens samhälle är hon den som har mest att förlora, men också den som har mest att ta igen.

- Förhållandet mellan verklighet och fiktion. Arvids vän Markel (igen): ”Man ljuger aldrig så trovärdigt som då man ljuger på fri hand. Och verkligheten är ofta så otrolig att den verkar konstruerad.” Jämför scenen med den unge mannen som läser upp en pjäs baserad på en kärlekshistoria med en kvinna som Arvid känner igen som Lydia – en scen som blir trovärdig just genom att den verkar för konstruerad för att vara påhittad. Arvid har inte särskilt höga tankar om författare som gör litteratur av sina egna erfarenheter. Om en av de romaner som vi läste i våras har han följande att säga: ”Fallet ’Werther’ är typiskt. Då Goethe en gång i sin ungdom hade en trasslig kärlekshistoria, skrev han en roman som slutade med hjältens självmord. Den romanen lär på sin tid ha förorsakat en smärre självmordsepidemi, dock tyvärr inte bland diktarna!” Arvid vill vara ”människa och man”, inte diktare. När Lydia frågar honom om han skulle kunna göra litteratur av sitt liv på samma sätt som Goethe och Strindberg svarar han ”Aldrig” och tillägger: ”Jag tror för resten inte att det är möjligt ens för en diktare att göra litteratur av sin kärlek, så länge det ännu finns en gnista liv i den. Den måste nog vara död först, innan han kan balsamera den.” Som Björn af Kleen konstaterar är Den allvarsamma leken sorgligt nog delvis baserad på Söderbergs egen kärlekshistoria med Maria von Platen.
Frågan om förhållandet mellan liv och dikt har knappast förlorat sin aktualitet – Karl Ove Knausgårds romansvit Min kamp är ett uppenbart nutida exempel på ett verk som blivit föremål för den typen av diskussion. I Söderbergs roman kan Markels ”man ljuger aldrig så trovärdigt som då man ljuger på fri hand” om man så vill dock tolkas som ett försvar för fiktionens möjligheter.

Norrtullsligan och Den allvarsamma leken – två Stockholmsromaner som båda slutar med uppbrott från denna på många sätt så förföriskt skildrade stad. Nästa gång: London, sett genom en viss Mrs Dalloways ögon. Välkomna tillbaka till bokcirkeln den 4 oktober kl. 18.00.

/Salongens bokcirkel genom Martina och Mattias

Avlyssnat

2011-09-22T08:00:00.004+02:00

Sveriges radio P1:s Tendens har under sommaren sänt några program på temat släktforskning. Det från onsdag 21/9 handlar om lyssnarnas respons på de tidigare sända programmen. Ett riktigt intressant program som fördjupar och problematiserar släktforskning, som bara blir en allt större rörelse i Sverige. Ja, i hela världen, allteftersom arkiv och databaser görs tillgängliga på det världsvida nätet. Är Sverige verkligen världsbäst på arkiv? Är släktforskning bara något för pensionärer? Vad händer med de nya svenskarnas släktforskning? Det är bara några av frågorna som tas upp. Men programmets dramatiska höjdpunkt är ändå den om släktforskaren som upptäckte hans egen far hade arbetat med finsk underrättelsetjänst i Sverige på 40-talet, utan att säga ett ord till familjen! Pappan hade sagt att han var vaktmästare på FRA (Försvarets radioanstalt), men det var mycket hemlighetsmakeri kring det som gjorde barnen misstänksamma. Det var när släktforskaren fick tag på boken Operation Stella Polaris av Johanna Parikka Altenstedt som bitarna föll på plats. Det visade sig att hans far var en del av den topphemliga operationen Stella Polaris. I slutet av september 1944 flyttades, under dramatiska förhållanden, den finska signalspaningen och det hemliga arkivet över till Sverige. Allt för att det inte skulle falla i Sovjetunionens händer vid en invasion. Släktforskaren (som jag inte minns vad han hette) och Johanna Parikka Altenstedt medverkar i programmet. Spännande va? Som tur är har biblioteket precis köpt in boken Operation Stella Polaris, så blev du nyfiken finns den att låna.
/Emma

Hm...

2011-09-20T15:31:00.014+02:00

I helgen läste jag Amor Towles romandebut Artighetsreglerna. Romanen marknadsförs med orden: "En roman i Den store Gatsbys anda" och är det något jag har svårt för så är det just den här typen av marknadsföring, när en bok säljs genom att jämföras med en välkänd klassiker. Att förlaget dessutom har valt att återanvända ett gammalt The Great Gatsby-omslag från Penguin Classics (för att man VERKLIGEN inte ska kunna missa att det handlar är "en roman i Den store Gatsbys anda") är fräckt och fantasilöst men visst, jag medger att säljknepet fungerar, även på mig. Så, lockad av ord som dekadens, vidlyftiga fester, jazz och 30-talets New York satte jag mig ner framför en öppen spis och läste.

Vännerna Katey och Eve lever livets glada dagar med bland annat frekventa besök på stadens jazzklubbar. Där möter de en nyårskväll den karismatiske och rike Tinker Grey och båda kvinnorna faller handlöst för hans utseende och charm. En triangelrelation skapas där svartsjukan spelar en subtil men viktig roll. Efter en hemsk bilolycka förändras förhållandet och maktbalansen vännerna emellan, vilket skapar nya förutsättningar för alla tre inblandade. Kärleksförhållanden skapas och prövas såväl i de fina salongerna som bland bohemiska konstnärer i sjaskiga krogar.

Artighetsreglerna är en underhållande och läsvärd bladvändare med intressanta (om än lite schablonaktiga) karaktärer som man gärna engagerar sig i. Amor Towles debut är en bra sådan
och behandlar epoken och den sociala konvenansen på ett skickligt sätt. But it ain't Gatsby.

/Helena

Kolla in Bibblan svarar!

2011-09-19T14:30:00.003+02:00

Undrar du över något? Fråga en bibliotekarie, vi kan det mesta (eller åtminstone vet vi hur vi kan ta reda på det mesta).

Nya tjänsten Bibblan svarar* (gamla Fråga biblioteket) är igång fr.o.m. idag den 19 september.

*Bibblan Svarar är en gratis svarstjänst. Här kan du fråga vad du vill på flera olika språk och få svar via e-post senast nästa arbetsdag. De som svarar arbetar på bibliotek runt om i Sverige. Bibblan svarar administreras av Informations- och lånecentralerna i Umeå, Stockholm och Malmö samt av Internationella Biblioteket.

/Helena

Salongens bokcirkel hösten 2011

2011-09-07T11:26:00.037+02:00

Salongens bokcirkel avslutade våren med en roman vars huvudperson lider av olycklig kärlek till staden Stockholm - en känsla som många som flyttat dit med mer eller mindre storslagna drömmar säkert kan känna igen.
"Jag tänker på Stockholm, som jag älskat med en vördnadsfull och obesvarad kärlek fast jag bara sett skalet, som är var mans egendom, och så litet av det sköna och lärorika och hemlighetsfullt syndiga det gömmer."
Elin Wägners Norrtullsligan (1908) är en klassisk Stockholmsskildring som med bitande ironi och rapp dialog beskriver hur fyra lågavlönade kvinnliga kontorister slits mellan drömmen om den romantiska kärleken och det individuella självförverkligande som då äntligen börjat bli tillgängligt även för kvinnor. Deltagarna i Salongens bokcirkel diskuterade bland annat det pris som kvinnorna i Wägners roman får betala för sin självständighet. Wägners huvudperson Elisabeth ger i ett svagt ögonblick efter för känslan av att saker och ting nog trots allt var enklare när hennes mamma var ung och en arm om livet alltid var detsamma som en ring på fingret. Hon reflekterar - och ironiserar - även över sin egen lust att mot bättre vetande behaga sin chef - "en stor och glad syndare". Vid åsynen av ett gammalt par ropar hennes hjärta "helt omotiverat på någon, som jag aldrig tänker på, men som jag en gång hoppades jag skulle få ha barnbarn med. [...] -Det där är nog bra, men jag har ju Friheten. Och i mitt hjärtas innersta hjärta avskydde jag den, som kvinnliga kvinnor gör då de har den."
Delvis kan Elisabeth alltså sägas vara kvar i essentialistiskt färgade föreställningar om vad det innebär att vara kvinna. Samtidigt säger hon: "Jag har bara träffat på en, som uppkattade mitt människovärde, och han gjorde det inte heller." Wägner beskriver de komplexa känslor som är kopplade till denna problematik, men i slutänden råder det knappast något tvivel om att friheten är värd priset. Som litteraturvetaren Boel Hackman konstaterar i sitt efterord är de frågor om självständighet och kärlek på lika villkor som romanen ställer fortfarande aktuella.

Även Norrtullsligan anknyter alltså till den av vårens tidigare läsning att döma tidlösa frågan om kärlekens natur. En av kontoristerna läser Hjalmar Söderbergs drama "Gertrud", vars mest kända replik lyder: "Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet". Denna replik kan tjäna som brygga till bokcirkelns nästa bok. Temat för hösten blir en bok per årtionde, från 1910-tal till 1940-tal. Först ut blir Söderbergs Den allvarsamma leken (1912), en roman om kärlek, illusion och resignation som delar tematik och miljö - det tidiga 1900-talets Stockholm - med Wägners roman. Välkomna till Salongens bokcirkel tisdag den 13 september kl. 18.00.

/Salongens bokcirkel genom Mattias

En bild säger mer än tusen ord

2011-09-02T10:51:00.006+02:00

Här är en bild tagen från hörnet av Stadshusplatsen mot Stadshusgränd 1. Alltså där man just nu håller på att bygga ett parkeringshus. Bilden är tagen i slutet av 1940-talet av C-G Lillieroth.
/Emma

Söder i våra hjärtan - nu även på södra Södertörn

2011-08-31T14:36:00.013+02:00

Den i släktforskarkretsar numera välkända CD-skivan Söder i våra hjärtan - Söder, människor och miljöer 1870-1930 är inköpt till Nynäshamns bibliotek. Den finns tillgänglig för allmänheten på vår "släktforskardator". Skivan innehåller uppgifter ur det s k Rotemansarkivet och omfattar en halv miljon Söderbor, ca 1,7 miljoner poster, mellan åren 1870 och 1930. På skivan finns dessutom tiotusentals uppgifter om lägenheter, företag, skolelever, hamnarbetare m.m. från samma period. Databaserna kompletteras med över fyrahundra artiklar och en samling på tretusen bilder – fotografier, ritningar, arkivhandlingar, kartor – där man kan studera Söders utveckling och dess invånares livsmiljö i stort och smått under de dynamiska femtio åren kring sekelskiftet. Artiklarna ger en fördjupad information om många olika ämnen. Man hittar dem lätt från första sidan via rubriker som: Folket, Arbetet, Trafik, Skolan, De fattiga mm. Det är lätt att bara sitta och klicka sig vidare mellan artiklarna. Söderskivan kan vara intressant för både släktforskare, skolelever och studenter och ja - vem som helst som är historieintresserad.
Själv tänker jag på kopplingen mellan Söder och Nynäshamns tidiga historia. 1913 flyttades Telegrafverkets verkstäder från Mosebacke till Nynäshamns villastad som det hette då. Tillsammans med verkstäderna flyttade dess arbetare med familjer, som kom att sätta sin prägel på Nynäshamns fortsatta utveckling.
Foto: Nynäshamns bildarkiv

/Emma

Centralgatan i färg

2011-08-12T15:30:00.005+02:00

Det är alltid så skumt när man råkar se färgfilmer från andra världskriget. Det gick nån TV-serie för några år sen där man fick se tyska soldater i färg - helt absurt! Andra världskriget ÄR liksom svartvitt. Samma känsla har jag när jag får se det här fotot. Nynäshamn före 1970 är svartvitt för mig. Bilden är tagen från den s k Telesalen, alltså den lokal som ligger ovanpå det som idag är Apoteket Hjärtat och året är 1964. Till höger i bild ser man den bebyggelse som fanns på Alkärrsplan innan Domusparkeringen, sjukhuset och alltihopa kom dit. Det gamla konsumhuset håller på att rivas och det är vänstertrafik.

Fotade då det begav sig gjorde såklart Runo Rahm.

/Emma

Festival- och konsertsommar

2011-07-07T14:50:00.019+02:00

Musikfestivalerna och konserterna står som spön i backen just nu, inte minst om det är hårdrock intresset gäller. Just som Metaltown, Iron Maiden, Big 4 of Thrash och Peace & Love har klarats av, så är det denna vecka dags för Getaway Rock i Gävle torsdag till lördag och Sonisphere Festival i Globenområdet i Stockholm på lördag.

Vill du ladda inför spelningarna på dessa festivaler, eller kanske låna musiken i efterhand av något nytt band du hörde, då har du en hel del att hämta i bibliotekens skivbackar (via länkarna ser du om skivorna är inne) t ex:

Getaway Rock
Alice Cooper
Bullet For My Valentine
Dia Psalma
Ghost
Hammerfall
Hardcore Superstar
Opeth
The Poodles

Sonisphere
In Flames
Arch Enemy
Dead By April
Graveyard
Slipknot

Hittar du inte vad du söker? Vi tar gärna emot inköpsförslag gällande musik, liksom annan media!

/Amelie

Himlen är oskyldigt blåviolett

2011-07-05T16:32:00.020+02:00

Måste bara visa ett foto av Runo Rahm från hamnen 1968, även fast jag visade några från samma svit förra sommaren på bloggen. Det är en sån härlig retrokänsla i såna här lite missfärgade diabilder. Då är den ändå lite "lagad" i photoshop för att återå till sin ursprungliga färgskala, men den där skumma lilarosa vertikala missfärgningen är det mer pill med att dölja. Men oavsett det, så verkar det hända grejer i hamnen. Damen på den blå båten har uppenbara problem, för annars skulle hon inte behöva bli bogserad av snubben i ekan. Man undrar om han ska dra henne långt eller bara till bryggan? Han har i alla fall två bensindunkar i båten så det verkar lovande ifall det var soppatorsk hon hade. I bakgrunden ligger några fiskebåtar av den gamla äkta sorten som kommit långväga ifrån. Det syns inte på den här lilla bilden, men på en av dem står "Zenobia, Oxelösund".
Foto Runo Rahm, Nynäshamn bildarkiv
/Emma

Midsommarlek

2011-06-22T08:42:00.009+02:00

Här är några glada flickor som försöker äta äpplen upphängda på snören vid midsommarfirandet i Stora vika 1953. Den leken heter säkert nåt, men det är inget som jag minns. Däremot minns jag att när man var liten var det alltid extra roligt när vuxna var leksugna. På bilden nedan verkar det dock vara av ett mer seriöst slag. På baksidan av fotot står "Pushboll" och det hade jag aldrig varken hört eller sett tidigare. Men allt finns ju på nätet och på http://www.ne.se/ går det att läsa att pushboll är spel mellan två lag (vanligen 11 spelare) som försöker rulla eller tränga en luftfylld läderboll (1,5-1,8 m i diameter, vikt minst 25 kg) över resp. mållinjer". Ser kul ut, men kubb och boule verkar lugnare. Båda bilderna kommer från det intressanta bildmaterialet efter Skånska Cement AB (Cementa) i Stora vika som finns i bildarkivet. (Läs mer i boken Cement - Stora vika industriort i folkhemmet av Lennart Rosander.)
Foto Skånska Cement AB, Nynäshamns bildarkiv
/Emma

Bildkavalkad från invigningen av Sagolika rum

2011-06-16T11:09:00.014+02:00

Måndagens invigning av Sagolika rum blev riktigt lyckad. Efter sagostunden med författaren Per Gustavsson rusade premiärbesökarna iväg för att leka i utställningens fyra sagolandskap.

Mulle Mecks båt var särskilt populär. Det var många små kaptener och matrosar som samsades om utrymmet. De läste på sjökortet och styrde kosan åt all världens hörn.

Det fiskades en hel del också. Och det verkade nappa ganska bra.

Vart leder den här dörren? Ja, det kan man ju undra. Är man nyfiken och ser efter så får man svar på frågan.

Monstret i den fruktansvärda delen av skogen skrämdes kanske lite mellan varven men mest fick den utstå både kramar och hårdare grepp. Och ibland blev den helt enkelt ett tält.

I den fruktansvärda delen av skogen kan man kika fram bakom ett fruktansvärt träd.

Hos Mulle Meck var det flera som passade på att göra ritningar. Andra drog på sig verktygsbältet och hamrade loss på fri hand lite här och var.

I prinsessboken kan man klä ut sig i snygga kläder och slåss mot draken.

Tycker man om att pyssla och spela spel så finns det flera möjligheter till detta. Här är det Muminspelet som testas.

Jag hade turen att bli bjuden på picknick av två ivriga och glada barn. De bjöd på allt möjligt, t.ex. salladsblad och svamp. Och tårtan kan man ha på huvudet om man vill.

Tack alla barn för en rolig invigning!

/Helena, Emma, Mattias och Martina

Invigning av Sagolika rum

2011-06-14T16:35:00.006+02:00

Igår måndag den 13 juni invigdes äntligen den stora sommarutställningen i Konsthallen! Utställningen heter Sagolika rum och bjuder besökaren att kliva in i fyra stora bilderböcker vars innehåll har spillt ut över konsthallsgolvet. En av bilderböckerna som är med i utställningen är Så gör prinsessor, av Per Gustavsson. Per deltog vid invigningen genom att prata med barnen och läsa sin senaste prinsessbok, Prinsessans rockband. Mycket uppskattat! Efter en saga hade dock barnen fått sitta still alldeles för länge och var ordentligt sugna på att leka med utställningen. Och det gjorde de med besked! Det slogs med draken, det provades kläder, det bjöds på picknick, man tältade i monstret (!), det flögs luftballong och det fiskades som bara den.

Här poserar Per Gustavsson vid den stora prinsessboken. Per blev mycket imponerad av utställningen, tog flera bilder och berömde oss för vårt fina jobb. Tack Per!

Passa på att besöka utställningen i sommar. Sagolika rum vänder sig kanske mest till barn mellan 3 och 11 år men ingen är egentligen för ung eller för gammal för att göra ett besök, det lovar vi. Välkomna till Sagolika rum!

Öppet hus i Sorunda bibliotek

2011-06-13T13:31:00.007+02:00

Sorunda bibliotek hade Öppet Hus i lördags, med besök av Varietéteatern från Trollsta som framförde "Siv och Roger Show".

Mannen utan huvud besökte biblioteket...

Långe mannen gjorde entré

Siv och Långe mannen

Ragatan Agata sjöng och spelade handklaver

Trollkarlen Roberto och Assistentan

Fakiren Stuttgart var inte rädd om sig...

Clownerna gjorde konster så vi all förundrades!

Tack Varietéteatern och tack alla som kom och gjorde vårt Öppet hus till en mycket trevlig dag!

Novelltävlingen 2011

2011-05-31T10:47:00.005+02:00

Idag har Konsthallen varit full av unga och inte fullt lika unga författare. Nynäshamns biblioteks årliga novelltävling är avslutad och det var dags att prisa vinnarna.

Vinnare i kategorin årskurs 1-3 blev Emelie Olsson, 3A Svandammsskolan, med sin novell En fantasidröm, en novell fylld med magiska ingredienser där vardagen går ihop med älvornas vackra men farliga värld. Två hederspris delades också ut i samma kategori och dessa tillföll Filip, 3A Humlan, och han titellösa fantasynovell om det goda och det onda samt Lukas Backlund, 2B Svandammsskolan, som skrivit Den röda apan, en novell om vikten av att ha roligt tillsammans med någon man tycker om.

I kategorin vuxen vann Jack Dalby, som på bilden ses läsa från sin novell Bara ett träd. Hederspristagare i samma kategori blev Arman Borghem och Thomas Karlsson.

Tyvärr hade inte klasserna i kategorierna årskurs 4-6 eller 7-9 möjlighet att delta vid prisutdelningen men vinnare och hederspristagare kommer naturligtvis att få sina vinster skickade till sig.

Vinnare i åk 4-6: Denise Söderberg, 5A Gröndalsskolan, med novellen Jag tycker om dig

Hederspris i åk 4-6: Alexandra Hallström, 4A Svandammsskolan, med novellen Roffes liv

Hederspris i åk 4-6: Olivia Ekstedt Ndure, 4B Gröndalsskolan, med novellen Kärleken

Vinnare i åk 7-9: Melinda Nikander, 8C Gröndalsskolan, med novellen Bara en dröm

Hederspris i åk 7-9: Sebastian Engberg, 8C Gröndalsskolan, med novellen Vilse

Hederspris i åk 7-9: Claes Dalborg Holm, 8C Gröndalsskolan, med novellen En mardröm

Tack alla ni som har varit med och skrivit noveller! Alla bidragen finns utställda i Sagorummet i ungefär en veckas tid.

/Helena

Bokjuryns avslutningefest

2011-05-31T10:23:00.008+02:00

Om Nynäshamns elever i årskurs 5 får bestämma så hamnar följande tre böcker i topp när det kommer till 2010 års bästa böcker för barn och unga. Sju stycken åk 5 från Nynäshamns kommun har i samarbete med Nynäshamns bibliotek under läsåret 2010/2011 läst mängder med böcker utgivna 2010, tyckt till och röstat i Bokjuryn, litteraturpriset där barn och unga röstar fram årets bästa böcker.

Den mycket spännande och välskrivna Sorgfjäril, av Ingelin Angerborn, fick flest röster i Nynäshamn men vann även den nationella Bokjuryomröstningen i åldersgruppen Läsa mer. Och det förtjänar den!

Peter Arrhenius bok Baksidans hemliga hjältar kom på andra plats i Nynäshamn. Och tredje priset gick till:

Alice varannan vecka, av Bo R. Holmberg.

Tre av sju femmor deltog vid Nynäshamns biblioteks avslutningsfest den 25 maj då vinnarna, nationella och lokala, avslöjades.
Det hela avslutades med utlottning av bokpriser och fika.

Myller av Bokjuryröstare kring fikabordet.

Tack alla femmor för i år!

/Helena

Barnens dag

2011-05-27T14:43:00.012+02:00

Jag hade ju lovat att visa bilder från Barnens dag. Det finns en hel del bilder från detta evenemang, som enligt källorna hölls första gången 1941. Bakgrunden till varför det började känner jag inte till, men det är det kanske någon annan som vet? Upplägget verkar i alla fall ha varit en kortege med olika utsmyckade vagnar från olika organisationer, grupper och affärer mm som körde fram till en festplats där en massa roligheter ägde rum. I början var det Idrottsparken vid Rumba, senare Nicksta. I Nynäshamns Posten kunde man 1948-06-16 läsa följande(se bilden ovan): Där körde Bragegårdens, alltså daghemmets, två bilar fram med drivor av de sötaste barnungar nedanför slottets tinnar och torn. Hur många timmars arbeten av flitiga föräldrar de dräkterna kostat är omöjligt att räkna ut, men få kan det inte ha varit med tanke på alla välkomponerade kostymerna - prinsessor i sirliga kronor, sotarpojkar i full krigstutrusning, rödklädda pager och kammartärnor i tyll, trädgårdsmästare med vattenkannor, bagare och de nättaste kineser i gula hattar. Nedan är Barnens Dag 1942, bilden är tagen i korsningen Centralgatan-Fredsgatan.
Kungarna av Barnens dag verkar i alla fall Nynäshamns Teateramatörer ha varit. I Arne Janssons fina arkiv finns många bilder på deras korteger, och i flera tidningsklipp är de särskilt omnämnda. Här nedan är deras kortege från 1948, och längre ner från 1947.

Färgbilden är från Kuliaden 1973. Om jag förstått saken rätt ersatte namnet Kuliaden senare Barnens Dag, men det här är det kanske någon annan som minns bättre än jag? Bilden är tagen vid Domusparkeringen. Foto Sven Carlsson.

/Emma

Norrtullsligan

2011-05-23T10:58:00.003+02:00

Det har blivit dags att hålla i den sista träffen i Salongens bokcirkel för den här säsongen.

Till den här avslutningsträffen har vi läst en bok från 1900-talet, den första svenska boken vi har läst under våren, en Stockholmsskildring.

Elin Wägners Norrtullsligan, från 1908, bjuder på en tänkvärd, stundtals väldigt svart men samtidigt rolig inblick i fyra kontoristers liv på och utanför kontoret. Var med och diskutera boken med oss! Vi ses i soffhörnan tisdag 24 maj kl. 18.00.

P.S. Norrtullsligan är årets Stockholm läser-bok. Läs mer om projektet här.

Hälsningar
Salongens bokcirkel

Bokjuryn 2010 - Vinnarna!

2011-05-18T14:13:00.015+02:00

Cirka 30 000 barn och unga från hela Sverige har röstat fram 2010 års bästa barnböcker inom kategorierna: bilderböcker, böcker från 6 år, böcker från 9 år, ungdomsböcker, faktaböcker och serier. Nedan ser ni förstaplatsen i varje kategori, resten av listan kan man titta på här.

Godistrollet, av Jonna Björnstjerna

Campingmysteriet, av Martin Widmark och Helena Willis

Sorgfjäril, av Ingelin Angerborn

Jag finns, av Maja-Maria Henrikson

Fakirer, av Bengt-Erik Engholm och Jojo Falk

Lou! 1 Dagboksdagar, av Julien Neel

Det var alltså idag som vinnarna avslöjades vid årets Bokjuryfest som firades i Älmhult, med författaren Mårten Sandén som konferencier. Åk 5 i Nynäshamn har under hösten 2010 och våren 2011 läst en massa böcker, tyckt till och röstat i Bokjuryn och kommer att få ha en alldeles egen Bokjuryfest nästa vecka. Då kommer vi bl.a. att jämföra vilka böcker som vann den nationella omröstningen med böckerna som fick flest röster lokalt i Nynäshamn. Fortsättning följer.

/Helena

Esteternas vårsalong 2011

2011-05-03T13:11:00.014+02:00

På onsdag den 4 maj kl 13.00 öppnar Estetprogrammets vårsalong i Konsthallen. Det är den tredje vårsalongen för min del och jag upphör aldrig förundras över vilken hög klass den håller. I år är det lite färre elever än för två år sedan och för utställningens del innebär det att varje elevs verk har fått ett större utrymme. Och kanske har hela utställningen vunnit på det, då den denna gång verkar bli lite mer stram och "professionell". Kom hit och njut av konstverken! Och håll ögonen öppna - om några år kommer säkert flera av dessa elever synas i större konstsammanhang.
Utställningen pågår t om 17 maj.
/Emma

Hands down, I'm too proud for love

2011-05-03T10:41:00.020+02:00

"Proud people breed sad sorrows for themselves" är ett känt citat ur Emily Brontës roman Svindlande höjder (Wuthering Heights), romanen som var grund för Salongens bokcirkels senaste boksamtal. I denna spektakulärt passionerade, dramatiska och ibland nästan smått galna roman får känslor som stolthet, hämndlystnad och sorg spela huvudrollen, något som bidrar till att sätta käppar i hjulet för de flesta av karaktärernas längtan efter kärlek och lycka.

Så gott som alla i bokcirkeln tyckte om Svindlande höjder men i samtalet kom det även upp att romanen var något svår att ta sig in i, inte minst eftersom det från början är lite knepigt att som läsare hålla reda på alla karaktärer. Några av de tankar vi tog upp:

*Det eviga temat KÄRLEK. Är kärleken mellan Catherine och Heathcliff odödlig och sann eftersom de faktiskt aldrig får varandra? Och är i så fall deras passionerade kärlek bättre och sannare än den kärlek som under en period mognar fram mellan Catherine och Hareton? Kan man över huvud taget jämföra olika typer av kärlek? Och finns det i så fall någon ultimat form av kärlek att eftersträva?

*Vad vill författaren? Är det meningen att vi ska sympatisera med Heathcliff och Catherine eller används de som avskräckande exempel?

*Får man som människa de känslor man utstrålar? I romanen väcker de vilda själarna passion medan de mjuka personligheterna väcker ömhet.

*"I am Heathcliff" utbrister Catherine en gång. Är det vanligt att personer som älskar varandra också går in i varandras personer? Är den här upplösningen av jaget enbart ett problem?

*Ellen "Nelly" Dean är den allvetande berättaren som delar med sig av berättelsen om husen Wuthering Heights och Thrushcross Grange. På vilket sätt påverkar hon handlingen? Är hon bara ett oskyldigt vittne till det som har hänt eller påverkar hon berättelsen? Trots allt är det ju enbart hennes version av skeendet som läsaren får ta del av?

*Karaktären Lockwood, som får historien berättad för sig, vad spelar han för roll i romanen? Som en person från "världen utanför" ser han på den inskränkta, snäva och något ociviliserade världen hos Heathcliff med avsky. Samtidigt blir han starkt påverkad av husets historia och är, tillsammans med Heathcliff, den ende som förnimmer Catherines spöke. Dessutom går han ifrån alla tänkbara civiliserade handlingsmönster när han brutalt misshandlar spökets handled i hennes försök att ta sig in genom fönstret. "Terror made me cruel", säger han till sitt försvar. Är det alltså så att alla människor, oavsett hur civiliserade de anser sig vara, är kapabla till grymma handlingar pga till exempel rädsla? Är handlingen i så fall någonsin försvarbar?

*Vi diskuterade det eventuellt incestuösa motivet där man kan se Heathcliff som Catherines oäkta bror. Heathcliff hämtas helt plötsligt en dag från staden av Catherines far. Kan denne ha haft ett utomäktenskapligt förhållande som resulterat i Heathcliff?

*Emily Brontë använder sig konsekvent av intressanta skrivtekniska metoder som förstärker beskrivningen av de två hushållen och människorna som bor där. Flera av karaktärernas namn förekommer två gånger, i olika generationer. Det finns två Catherine, två Linton, två Earnshaw och två Heathcliff. Genom att låta egenskaperna av den äldre generationen blandas med egenskaperna hos de yngre skapas nya versioner av de ursprungliga huvudrollsinnehavarna, något som visar på människans förmåga att förändras och anpassa sig.

*Kan man säga att Svindlande höjder har ett lyckligt slut? Det stundande äktenskapet, på det symboliska datumet Nyårsfton, mellan Catherine (d.y.) och Hareton förenar de båda familjerna. Kommer detta att innebära att den onda cirkeln är bruten?

/Salongens bokcirkel genom Helena och Mattias

Majblommor på stan

2011-04-29T13:53:00.020+02:00

Med risk för att verka tjatig visar jag även detta år bilder på Majblommekorteger från Nynäshamns ungdom. Men dom är ju så roliga och det finns flera olika bilder från detta "event" som onekligen verkade vara rätt poppis då det begav sig. Det här handlar alltså inte om det politiska firandet av första maj. (Vill du veta mer om skillnaden läs förra årets inlägg http://salongen-biblioteket.blogspot.com/2010/04/fotografierna-visar-olika-slags-firande.html Bilden överst är från första maj 1913 och är tagen på Centralgatan i höjd med det hus som fram till nyligen kallades NP -huset. Den andra bilden är från samma dag 1914 och tagen vid Nynäs Hafsbads station (som inte eller finns kvar, oj oj vad tiderna förändas...)
Foto okänd, Nynäshamns bildarkiv
/Emma

Putsa båten i påsk

2011-04-20T09:52:00.009+02:00

I det här inlägget hade jag tänkt visa någon rolig påskbild av nåt slag, men jag hittade ingen! För att hitta bilder på söta påskkärringar från anno dazumal får man nog leta i sitt eget familjealbum. (Om man har nåt dvs, vissa famljer tycks ju ha en förmåga att bara låta fotografierna ligga kvar i kuvertet från fotohandlaren...) Men med en så här ovanligt sen påsk gissar jag att många satsar på att få båten klar i helgen. Sjösättning och att vårrusta båten, det kan bli ett riktigt påsknöje i Nynäshamn om det är vackert väder. Här är några bilder från Nynäshamns segelsällskaps varv på Strandvägen, troligen 1950-tal. Foto H. Edmark, Nynäshamns bildarkiv
/Emma

Legotävling

2011-04-19T16:33:00.006+02:00

I Konsthallen på Nynäshamns bibliotek är vi inne på andra och sista dagen av legotävlingen som kom till genom 7-åriga Max Österbergs medborgarförslag. Det byggs så att det står härliga till och bland skapelserna kan man hitta en fyr, en dator, ett skepp och en massa annat. På bilden ses Alvar, 8 år, starta upp bygget kring sin rymdstation.

Lådor med lego i olika färger ligger utspridda över hela golvet i Konsthallen. Vad kommer dessa bitar att bli?

Legotävlingen har fått en hel del uppmärksamhet i media, bl.a. på TV 4. Max har blivit en riktig kändis ju!

I morgon onsdag röstas vinnarna fram och dessa koras under en prisutdelning på torsdag kl. 10.00. Välkomna!

/Helena

Love Will Tear Us Apart

2011-04-15T08:33:00.062+02:00

Till att börja med kan vi konstatera att Salongens bokcirkel ligger snäppet före både den aktuella bokutgivningen och SVT:s litteraturprogram Babel. På SVT Play kan du se det Babelavsnitt (sänt torsdagen efter vår senaste träff) där Martina Lowden och Jan Gradvall diskuterar Werther med anledning av Nordstedts nyutgåva. Delvis var de väl inne på samma spår som deltagarna i Salongens bokcirkel. Några av våra spår:

- Någon påpekade att Werther, åtminstone i början, innan han blivit olyckligt kär, uttrycker sig som en modern mindfulnesscoach.

- Är Werther verkligen kär i Lotte, eller bara besatt? Drabbad av den borgerliga tillvarons tomhet drömmer han om något annat, något mer. Lotte råkar finnas tillhands och får fungera som projektionsyta för drömmen om detta andra. Hon framstår egentligen aldrig som en person i egen rätt.

- Är Lotte verkligen kär i Werther, eller bara smickrad av uppmärksamheten?

- Är gemensam smak - i det här fallet Klopstock och Ossians sånger - verkligen en tillräcklig grogrund för äkta kärlek? Och vad är "äkta kärlek"?

- Werther vet redan från början att Lotte är trolovad och att deras kärlek är omöjlig. Hade han blivit evigt lycklig om han och Lotte fått varandra? Återigen - är det den omöjliga kärleken som är den enda sanna? Jämförelser med Prinsessan de Clèves och Romeo och Julia ligger nära till hands (se tidigare inlägg).

- Klassperspektivet. Werther anser sig stå över det omgivande samhällets borgerliga konventioner. Ändå är han för ståndssamhällets bevarande och verkar mest tycka att de lägre klasserna är pittoreska.

- Är inte Werther i själva verket bara en löjligt självupptagen sprätt? Jo. Ändå känner man delvis igen sig. Inte minst i beskrivningen av stormigt olycklig kärlek, något som de flesta av oss någon gång drabbats av.

-Tidlösa teman alltså. Kärleken och döden never goes out of style. Fråga Ian Curtis.
/Anders, Helena och Mattias

Svindlande höjder

2011-04-14T09:24:00.008+02:00

Den 26 april kl. 18.00 kommer det att handla om dramatik, galenskap och mörk passion när Salongens bokcirkel äntrar 1800-talet och läser Emily Brontës Svindlande höjder (Wuthering Heights). Denna roman, Emily Brontës enda, har fungerat som inspirationskälla till film, TV, en musikal och inte minst till Kate Bush första singel, Wuthering Heights, i vars video hon dansar runt i en monokromt röd utstyrsel. Snyggt!

Vill du vara med och bokprata så finns det några exemplar av boken till försäljning i informationsdisken. 40 kronor styck. Som hittat.

Välkommen!

/Anders, Helena och Mattias

Tro, hopp och första förband*

2011-04-01T10:54:00.036+02:00

Året är 1916 och i Europa pågår ett världskrig. I den lilla köpingen Nynäshamn har en grupp människor samlats hos en familj för att gå Röda korsets förbandskurs. Här visar de upp vad de lärt sig, det har lagts förband runt huvuden och armar. Jag associerar direkt till skyttegravar och granatchocker när jag ser männen med bandage om huvudet. Och det var kanske också meningen. Men när man tittar på bilden blir man hoppfull, för den förmedlar personligt engagemang och rådighet, kanske också en gnutta nybyggaranda. Om kriget kommer hit - ja då kan ni räkna med oss!
Foto okänd, Nynäshams bildarkiv

PS. Internationella Röda korset har sedan 1863 hjälpt krigsoffer. Utöver den ursprungliga uppgiften, fältsjukvård i krig, bedriver Röda korset numera dels katastrof- och flyktinghjälp till akut nödlidande, dels långsiktigt freds- och biståndsarbete. DS

*den här titeln har jag snott från antologin Tro, hopp och första förband:medlemmar i Röda korset minns som Nordiska museet och Svenska Röda korset gav ut 1994.
/Emma

Hey princess

2011-03-24T15:43:00.076+01:00

Salongens bokcirkel är för tillfället djupt försjunken i Den unge Werthers lidanden, men innan tisdagens träff borde vi hinna säga något om den gång vi sågs för att diskutera Madame de Lafayettes Prinsessan de Clèves. Vi tar musiken till hjälp. Inom bokcirkeln rådde det delade meningar om slutet och prinsessans val, men vi var överens om att den problematik som romanen skildrar är ganska tidlös. Är det den omöjliga och ofullbordade kärleken som är den enda sanna kärleken, eftersom den möjliga och fullbordade är dömd att mattas av och försvinna? Är det värt att älska även om man vet att man kommer att få sitt hjärta krossat? Vill man bara ha det man inte kan få?

Prinsessan: "Monsieur de Clèves var måhända den enda mannen i världen som var i stånd att bevara kärleken i äktenskapet (...) kanske också att hans passion blev varaktig endast därför att han ingen fann hos mig. Men jag skulle ej ha samma möjlighet att bevara er passion: jag tror till och med att hindren är orsak till er ståndaktighet."

Lotte ( i Den unge Werthers lidanden): "Varför mig, Werther? Varför just mig, som tillhör en annan? (...) jag fruktar att det blott är omöjligheten att få äga mig, som gör den tanken så lockande för er."

Håkan Hellström (i River en vacker dröm): "Om du älskar mig kommer jag lämna dig, och om du lämnar mig kommer jag att älska dig".

Werther: "Måste det då alltid vara så, att det som skapar en människas lycka också måste bli källan till all hennes olycka?"

Harold Melvin & The Bluenotes - The love I lost

Alfred Lord Tennyson (ur In memoriam:27): "T'is better to have loved and lost / Than never to have loved at all."

Ten City - That's the way love is

/Anders, Helena och Mattias

Sturm und Drang

2011-03-23T14:59:00.003+01:00

Salongens bokcirkel diskuterar Werther och hans lidanden tisdag den 29 mars. Goethes brevroman Den unge Werthers lidanden får alltså representera 1700-talet i vårens bokcirkeltema: Ett århundrade, en bok. Vill du vara med? Vi ses i sofforna på ungdomshörnan kl. 18.00. Väl mött!

/Helena, Anders och Mattias

Nu är våren här...

2011-03-17T11:50:00.008+01:00

...och med den Alternativa vårsalongen. På lördag 19/3 öppnar vi portarna för 2011 års vårsalong. I år är det 32 personer från Nynäshamns kommun som sammanlagt ställer ut 56 verk. Som vanligt är Konsthallen full med en salig blandning av måleri i olika motiv, tekniker och utföranden. En del konstnärer har varit med några gånger förut och medan andra är med för första gången. Kom hit och beskåda all kreativitet och skaparglädje!
Välkommen till vernissage kl 11-13!
/Emma

Ovan: Gudrun Karlsson - Blåhake (akryl)

Träffad av pilen

2011-03-09T15:04:00.027+01:00

Roland Barthes var filosof, fransos och väldigt teoretisk. Den sista bok han skrev heter "Det ljusa rummet - tankar om fotografiet" och handlar just om hur man tittar på foton. Nu var det längesen jag läste den, men i boken myntar han en term som jag ibland tänker på - Punctum (latin: sår eller stick). Ett fotos punctum är denna tillfällighet som träffar mig(men som dessutom sårar mig, plågar mig)...Likt en pil som genomborrar mig skriver Barthes. Enligt honom finns det många foton som inte har något punctum, utan de väcker inte mer än ett allmänt och så att säga artigt intresse. Men mellan varven så blir man träffad av den där pilen - som med just det här fotot som föreställer Nynäshamns första blåsorkester. Bilden är tagen omkring 1900. Vid sidan om orkestern och bakom dem i långa rader har en massa andra folk ställt upp sig, barn kikar fram här och där. Alla är högtidliga och står så stilla, så stilla. Punctum i denna bild är mannen till höger om bastrumman, han som håller i en tuba, har vit skärmmössa och en snygg mustasch. Det är något med hans självmedvetna utstrålning och blick som håller mig kvar.
Foto okänd, Nynäshamns bildarkiv
/Emma
Roland Barthes: Det ljusa rummet - tankar om fotografiet, står på hylla Pna i biblioteket.

I morgon pratar vi om en fransk skandalbok. Kom kom!

2011-02-28T11:11:00.002+01:00

Salongens bokcirkel plöjer vidare i projektet "En bok från varje århundrade" och är nu framme vid 1600-talet. Madame de Lafayettes roman Prinsessan dé Clèves hamnar under lupp i morgon tisdag den 1 mars kl. 18.00 och som vanligt sitter vi på sofforna i ungdomshörnan, sörplar kaffe och te och bokpratar så det står härliga till. Välkommen!

/Helena, Anders och Mattias

Kulturbussen är invigd!

2011-02-25T14:42:00.012+01:00

Så här festligt, med snittar och ballonger, har vi haft det på jobbet idag. Varför det? Jo, vår nya bokbuss, Kulturbussen, invigdes idag.

Bussens snygga design avspeglar Nynäshamns närhet till havet. Flera detaljer på bussen påminner om detta.

Kulturbussen kommer att ankra fast på olika ställen runt omkring i Nynäshamn och erbjuder ett bestånd av böcker, ljud- och talböcker, film, musik, boklådor mm.

Bussen heter tydligen Agata, fick vi reda på idag. Ett bra namn, kom vi fram till, då det härstammar från grekiskans agathos som betyder god.

Bibliotekschef Helen Amborn och Maria Strömkvist, ordförande i Kultur- och fritidsnämnden, höll tal och klippte band.

Det var många som ville lyssna, mingla och ta sig en titt på bussen.

Bussens första fyrfota besökare.

Bussen rymmer ca 600 böcker. Ganska liten men väldigt trivsam.

Här kan du sitta och läsa Nynäshamns Posten om du vill.

Mattias Winslow, bibliotekarie på Nynäshamns bibliotek, är mannen bakom bussens design. Snyggt jobbat Mattias!

Nu är bussen invigd och klar och snart börjar vi köra runt på gatorna. Vi ses!

/Helena

Foto: Helena Ahlin och Emma Palmér

Vinterväg

2011-02-25T14:27:00.003+01:00

En kvinna pulsar i snön längs en väg kantad med snöklädda, höga tallar. Bilden är tagen för ungefär 120 år sedan på den väg som senare kom att kallas Centralgatan. Enligt uppgift skall bilden vara tagen någonstans mellan Malmen och Kullsta. Malmen var alltså det område som nu ligger i korsningen Vikingavägen-Centralgatan. Det är svårt att föreställa sig hur tyst och stilla det måste ha varit att gå längs denna väg, som idag väl är Nynäshamns mest trafikerade gata? Men vintern ser ut att vara ungefär samma som i år.
Foto okänd, Nynäshamns bildarkiv
/Emma

Lyckat författarbesök!

2011-02-16T13:32:00.003+01:00

Igår tisdag var det deckarafton på Nynäshamns bibliotek. Författaren Viveca Sten berättade om sina kriminalromaner, visade bilder och berättade inlevelsefullt om Sandhamn, det lilla samhället på skärgårdsön Sandön i Stockholms skärgård. Det är ju på Sandhamn de ruskiga händelserna i böckerna äger rum.

Enligt en av besökarna på författarkvällen var Stens framträdande ett av de bästa författarbesöken vi har haft på Nynäshamns bibliotek, ett besök som väckte lusten att läsa bokserien men också att ta reda på mer om, och kanske t.o.m. besöka, Sandhamn.

Vill man läsa mer om Viveca Sten och hennes böcker kan man besöka hennes webbsida. Den fjärde delen i Sandhamnsserien, I natt är du död, kommer ut i början av maj.

/Helena

Bröder på väg

2011-02-11T14:48:00.014+01:00

Det är ganska intressant att naturen har visat sig i all sin kraft just detta dygn, då bröderna Franzén skulle köra hit sina tavlor genom vårt vackra land. Sent om sider nådde de ändå fram till Nynäshamn, trots dåligt väglag och snörök. Dag Franzén (f. 1956) är grafiker, målare och lärare i konst vid Leksands Folkhögskola. John Franzén (f.1953) är målare och grafiker bosatt i Motala kommun. Dag och John har ställt ut många gånger tillsammans, men det är första gången de ställer ut i Nynäshamn. Dag har på senaste åren just arbetat mycket med sitt förhållande till naturupplevelser. I många av hans verk finns vatten med. John å sin sida målar ofta landskap, men vill ändå inte kalla sina målningar landskapsmålningar. De behandlar idén och begreppet landskap. -Men visst handlar det om elementen, i första hand jorden säger han själv.

Välkommen till vernissage i morgon lördag kl 11-13. Utställningen pågår t om 26 februari.

/Emma

Ta det isigt!

2011-02-08T12:17:00.008+01:00

Sånt här drag kunde det vara vid Stadshusplatsen för 50 år sen. Flera gånger har den beryktade iskanan som fanns på berget vid Stadshusplatsen (där Folkets Hus med biblioteket, konsthall och bildarkiv nu ligger) omnämnts här på Bildarkivets etikett. Men denna gång känns bilden mer aktuell än någonsin. Jag syftar då på årstiden och det hala väglaget, men också på det faktum att detta kvarter ännu en gång ska genomgå omfattande förändringar. Det som förut var en helt OK parkering utanför våra fönster är nu ett grushål där grävskoporna gräver och gräver...
Foto Lennart Hollstrand, Nynäshamns bildarkiv
/Emma

BOKIMPRO 2011

2011-02-04T12:24:00.006+01:00

(Bilden är från http://www.adlibit.se/forestallningar.html)

Det blir inte som man har tänkt sig, utan något helt oväntat annat. Hela veckan körde vi bokimpro för årskurs 6 i Nynäshamn. Bokimpro går ut på att diskutera litteratur med ungdomar med hjälp av improviserad teater. Vi brukar börja med att värma upp publiken med en "vad händer sen historia". Det går ut på att de två improvisatörerna från AdLib improviserad teater helt enkelt frågar: "Vad händer nu?", med jämna mellanrum och ungdomarna får berätta och då händer just det de nyss sa på scengolvet. Vi pratar böcker och olika texter. I veckan har vi dramatiserat baksidestexten på ett fiskpaket från findus tex. Det låter kanske inte klokt, men tanken är att visa att all text går att förändra med hjälp av fantasi och ideer. Vi bad om olika känslor helt enkelt och skådespelarna läste tårögda att denna fisk bör värmas i 8 min. Vi leker för att ta fram nya tankar. När böckerna presenteras vill vi ha en allert publik en publik med ideer. Det är bara att konstatera att Nynäshamns ungdomar har en massa bra fantasi. Jag försöker med att slänga ut både nyskriven litteratur och klassiker. Igår blev det historien om när Loke tog Brisingagamen från Freja...men varför gör han det egentligen, det står ingenstans? ( jag menar förutom att han är lurig och opålitlig i största allmänhet) Vi frågade publiken under improvisationens gång. Svaret: -Han ska ha det till ett konstverk!, kom blixtsnabbt från publiken. Vi fick också se Romeo och Julia i en scen som aldrig funnits förut, men vi behövde reda ut hennes reaktioner på Tybalts död och Julia fick konfrontera Romeo. Det är det som är poängen. Vi vill fördjupa oss i litteraturen som presenteras, både den jag som bibliotekarie öser från men också de boktips ungdomarna har. En bra historia kan ge upphov till alla möjliga tankar och med det en massa olika scenbilder. Nästa Bokimpro blir för regionbiblioteket men sedan kommer samtliga 8:or i Nynäs och vi tar det som en utmaning. Det ska bli väldigt roligt. /Johanna

Kärlek i dödens skugga: Salongens bokcirkel diskuterar Romeo och Julia

2011-02-02T13:28:00.010+01:00

Salongens bokcirkel är en öppen bokcirkel som träffas ungefär en gång i månaden på Nynäshamns bibliotek för att diskutera intressanta böcker. Det sammanhållande temat för vårterminen är böcker från olika århundraden och tisdag den 1 februari var det dags för bokcirkeln att ge sig i kast med 1500-talet och vårens första bok, Romeo och Julia.

Romeo och Julia tillkom någon gång i slutet av 1590-talet och är en av William Shakespeares mest populära och välkända dramer. Eftersom det ständigt dyker upp nya versioner och omarbetningar av pjäsen i form av filmer, balett, musikaler och teater så behöver man inte ens ha läst pjäsen för att känna till åtminstone delar av berättelsen om dessa "star-crossed lovers" från två rivaliserande familjer som träffas och blir hopplöst förälskade, men som efter blott en enda natt tillsammans slutligen dör i varandras armar.

Bokcirkeln läste den svenska översättningen från 1983 av Göran O. Eriksson och enades om att det är svårt att översätta Shakespeares språk, ett språk som skickligt växlar mellan högstämd poesi , kluriga ordvitsar och grovkorniga skämt. Den svenska översättningen är dock enklare att ta till sig än den engelska originaltexten och någon tyckte att pjäsen borde ingå i alla skolelevers utbildning.

Att prata om Romeo och Julia kan leda in på många spår och här är några av de frågeställningar som dök upp:

- Döden: detta ämne är ständigt närvarande i pjäsen och spelar en betydelsefull roll i Romeo och Julia. Redan från början av pjäsen meddelas det att huvudrollsinnehavarna kommer att dö på slutet och sammanlagt är det sex personer som dör under ungefär lika många dygn. Frågan är om det tragiska slutet är själva vitsen med pjäsen. De älskande blir odödliga genom sin död. Hade pjäsen varit lika intressant om paret överlevt på slutet? Det tror inte vi.

- Gammalt och nytt: Eftersom pjäsen skrevs i ett sekelskifte så speglas både äldre och nya tankegångar kring det mesta. Till exempel står vidskepelse och katolsk tro sida vid sida i pjäsen. Samtidigt som karaktärerna använder konkreta kristna termer i symbolisk mening hävdar de att allt är skrivet i stjänorna, och Romeo kallar sig för ödets narr. Är det karaktärernas egenskaper som avgör deras öden eller är våra liv förutbestämda?

- Varför köper vi det? Är inte Romeo och Julia egentligen en ganska melodramatisk pjäs? Vad är det som gör att den funkar och att den har förblivit en sådan älskad klassiker? Bokcirkeln enades om att kombinationen av tidlösa teman, igenkänningsfaktorn kring olycklig kärlek och drömmen om den stora kärleken samt Shakespeares fantastiskt skickliga språk är vad som avgör det hela.

- Romeo och Julia: Vi pratade om Julias personlighet, en blandning av barnslig naivitet, mod och stark egen vilja; ett intressant kvinnoporträtt med tanke på tiden då pjäsen skrevs. Vi pratade också om relationen mellan Romeo och Julia och deras respektive föräldrar; inte helt okomplicerade relationer som i mångt och mycket liknar vilken relation som helst mellan föräldrar och tonårsbarn i vårt eget samhälle.

- Broder Laurence: är han en räddande ängel på kärlekens sida eller är det hans galna plan som förstör för de älskande tu? Tror han sig stå över ödets (eller Guds) makt?

- Paris: denna Romeos kärleksrival, älskar han verkligen Julia? Några av os tyckte om Paris karaktär och tror oss se äkta känslor skymta fram hos honom, andra tyckte inte alls om den här karaktären och ifrågasatta anledningen till hans intresse för Julia (makt, konvenans?).

- Sensmoralen: finns det en sensmoral i Romeo och Julia? Vilken är den i sådant fall?

Nästa gång kommer Salongens bokcirkel att prata om ett för sin tid banbrytande verk, Prinsessan de Clèves av Madame de Lafayette, från 1678. Den här klassikern skapade en smärre kulturchock i Frankrike för en tid sedan då president Sarkozy ifrågasatte varför en modern människa över huvud taget skulle läsa den. Läsare över hela Frankrike demonstrerade sitt missnöje mot detta uttalande genom att bära en knapp med texten Jag läser Prinsessan de Clèves. Salongens bokcirkel läser alltså också Prinsessan de Clèves och vill du vara med så är du välkommen på tisdag den 1 mars kl. 18.00.

Hälsningar
Helena, Anders och Mattias

Århundradets bokcirkel!

2011-01-28T10:02:00.004+01:00

Kanske inte. Men när Salongens bokcirkel startar om nu på tisdag den 1 februari kl. 18.00 ger vi oss i kast med att läsa och diskutera böcker från fem olika århundraden. Våren kommer alltså att kretsa kring intriger, kärlek och spänning från back in the day.

Först ut är 1500-talet och vi dricker kaffe, läser och pratar om den klassiska romantiska tragedin Romeo och Julia, av William Shakespeare. Den här sorgliga berättelsen om familjefejder och tonårskärlek var populär redan under Shakespeares tid och sägs vara en av hans mest spelade pjäser. Var med och diskutera denna ständigt aktuella historia med oss!

Hälsningar

Anders, Helena, Johanna och Mattias.

Varmt och vackert av lappar

2011-01-13T10:44:00.022+01:00

Just nu är Konsthallen i bokstavlig mening mycket ombonad. I veckan har gruppen Kompassrosen jobbat med att hänga sin utställning Lapptäcken och annat kul av tyger. Utmed väggar hänger de mest fantastiska täcken och bonader, varvat med mindre arbeten som väskor, kuddar m m som ställs ut i montrar och på podier. Och det märks verkligen att de har haft roligt - både när det sydde dessa fina saker och när de hängde upp dem. Kompassrosen är en lokalgrupp på 13 kvinnor som ingår det s k Rikstäcket, som är en ideell förening för lapptäcksvänner med över 2000 medlemmar. Föreningen jobbar bl a med att bevara och vidareutveckla traditionella mönster och tekniker, inspirera till nyskapande, samt förmedla kontakter mellan lapptäcksintresserade i Sverige och utomlands. Kompassrosen har ställt ut i Haninge förut, men det är första gången de ställer ut i Nynäshamn. Kom och njut av denna utställning som kombinerar konstnärlighet, hantverksskicklighet och skaparglädje!

Välkommen till vernissage lördag 15 januari kl 11-13. Utställningen pågår t om 29/1. (Obs sista lördagen 29/1 öppnar utställningen kl 12)
/Emma

Vintersport för nästan 100 år sen

2011-01-11T17:45:00.007+01:00

Det här är Nynäshamns Idrottsförenings bandylag år 1917. Bilden är tagen på isen utanför "Saltladan", som låg straxt norr om lokstallarna vid hamnen. (Lokstallarna finns ju kvar, omringad av parkeringsplatser.) De stiliga unga män som ställde upp sig för fotografering på isen var från vänster: Erik Björklund, Axel Grimstedt, Harald Palmberg, Olof Viberg, Helmer Allstrin, Hjalmar Holmstedt, Algot Andersson, Harry Grimstdt, Fritz Eriksson, Erik Lindström och Oskar Bodén. De ser ganska tuffa ut i sina stickade polotröjor och svarta byxor tycker jag.

Foto okänd, Nynäshamns bildarkiv

/Emma

Vad lånade vi ut under 2010?

2010-12-30T10:25:00.024+01:00

Så här på årets näst sista dag kan man börja summera och reflektera över året som gått. På Nynäshamns bibliotek funderar vi t.ex. över vilka medier som har lånats ut mest under året. Vad har nynäshamnarna egentligen lånat under 2010? Ja, allt möjligt så klart, men, några titlar har lånats ut mer än andra. Vill du veta vilka? Här kommer svaret:

2010 års mest utlånade roman:

Den förlorade symbolen, av Dan Brown.

2010 års mest utlånade deckare:

Den dubbla tystnaden, av Mari Jungstedt.

2010 års mest utlånade ljudböcker (CD-böcker):

Här är det fyra ljudböcker som har lånats ut precis lika många gånger. En kvartett svenska deckare.

Under jorden i Villette, av Ingrid Hedström.

Den dubbla tystnaden, av Mari Jungstedt.

Till dess din vrede upphör, av Åsa Larsson.

Matthandlare Olssons död, av Karin Wahlberg.

2010 års mest utlånade DAISY (talbok):

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, av Jonas Jonasson.

2010 års mest utlånade (nåja, uthyrda) film:

Julie & Julia med Meryl Streep och Amy Adams.

2010 års mest utlånade CD-skiva:

Ignore this, med Salem al Fakir.

2010 års mest utlånade ungdomsbok:

Ljudet av ditt hjärta, av Stephenie Meyer.

2010 års mest utlånade barnbok:

Två stycken lättlästa böcker för målgruppen 9-12 år lånades ut precis lika många gånger.

Nivå 13, av K. G. Johansson.

Mot nya mål, av Glenn Ringtved.

2010 års mest utlånade bilderbok:

När Findus var liten och försvann, av Sven Nordqvist.

2010 års mest uthyrda barnfilm:

Även här är det två titlar som får samsas om förstaplatsen.

Alvin och gänget 2.

Monsters vs Aliens.

Hur många av dessa böcker har du läst? Sett någon av filmerna? Lyssnat på Salem al Fakir? Eller ägnade du 2010 åt helt andra böcker mm? Skriv gärna en kommentar om dina favoriter från 2010.

Nynäshamns bibliotek önskar alla låntagare och biblioteksbesökare ett gott slut på 2010 och önskar alla ett finfint 2011.

/Helena

En God Jul

2010-12-21T11:17:00.009+01:00

Det är jul på Guldbröllopsminnet 1924. Sjuksköterskorna och deras unga patienter sitter tillsammans och äter julgröt vid det fint dukade bordet med ljusstakar, hyacinter och där skymtar också Wilhelm Kåges numera eftertraktade servis Liljeblå. Julgranen är klädd med glitter och flaggor och i taket är ljuskronan smyckad med tallris och röda band. Om man tittar lite extra på barnen så kan man se att de har ringar runt ögonen efter skyddsglasögonen, då de blivit behandlade med kvartsljus. Nu har de nog blivit tillsagda att sitta still för att fotografen ska kunna få med alla i skärpa, men pojken till väster i bild kan inte hålla skrattet och julglädjen i styr. Guldbröllopsminnet var ett sjukhem för barn som led av sk skrofler. Hemmet var instiftat som minne till kung Oscar II och drottnings Sophias guldbröllop 1907, därav namnet. Skrofler var en gammal benämning på yttringar av tuberkulos hos barn. Symptomen var t ex förstorade halslymfkörtlar, långdragna infektioner i övre luftvägar och infekterade hudpartier(svinkoppor). På hemmet behandlades barnen med kvartsljus och solljus men vila, frisk luft och god mat bidrog nog också lika mycket till att göra barnen friska. Patienterna kunde vara mellan tre och sexton år gamla och kunde vistas upp till ett år på hemmet. Hemmet hade få anställda och det rådde enligt uppgift en avslappnad och trygg atmosfär. När man tittar på fotografiet tycker jag att man kan känna av den där trygga atmosfären.
Foto Atelier Ekegren, Nynäshamns bildarkiv
/Emma

Boktips inför julen

2010-12-10T10:42:00.028+01:00

Igår torsdag hade vi boktipsarkväll här på biblioteket. Efter lite glögg, pepparkakor och litteraturquiz började tipsandet, som kom från såväl personalen som från en inbjuden barnpanel och övriga i publiken.

Här följer kvällens tips indelade i ålderskategorier. Förhoppningsvis hittar du någon intressant bok att ge bort i julklapp eller att läsa själv under julledigheten.

För de yngsta:

Berätta om din drake, av Jackie Morris. Sagolikt vackra bilder i en fantasieggande bilderbok. Från 4 år.
När prinsar blir förtrollade, av Per Gustavsson. En rolig bilderbok som handlar om prinsarnas största skräck, att bli förvandlade till groda! Från 4 år.

För alla mellan 9-12 år:

Sorgfjäril, av Ingelin Angerborn. En ganska så läskig historia om spöken och mystiska gamla hus. Men också om vänskap och kärlek och om all historia som ryms mellan väggarna i våra hem.

Vargbröder-serien, av Michelle Paver. En spännande serie för alla som gillar äventyr och fantasy.

Farligt möte, av Pia Hagmar. En av alla läsvärda böcker i lättlästa nagelbitarserien Dalslandsdeckarna.

Den vita kameleonten, av Petter Lidbeck. Äventyr och farligheter tillsammans med Tre tjejer.

För tonåringen:

Augustprisvinnaren Här ligger jag och blöder, av Jenny Jägerfeld. Handlar om 17-åriga Maja som råkar såga av sig tumspetsen, samtidigt som hon tampas med frågor kring sin försvunna mamma och den spännande Justin.

För vuxna:

Tjuvaras stad av David Benioff. Tragik och komik kring ett udda uppdrag under andra världskriget.

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap, av Mary Ann Shaffer. Annorlunda och intressant brevroman om tiden före och efter andra världskriget utifrån en mycket speciell bokcirkels medlemmar.

Vi i villa, av Hans Koppel. Ironiskt och bitskt om livet i villa. Hög igenkänningsfaktor med en twist.

Tusenskönor, av Kristina Ohlsson. Utredaren Fredrik Bergman får ett tufft fall på halsen.

Berättelsen om Pi, av Yann Martel. En skröna om dikt och verklighet och om hoppets olika ansikten.

I hjärtat av havet, av Nathaniel Philbrick. Den verklighetsbaserade berättelsen om valfångstfartyget Essexs tragiska öde.

Moby Dick, av Herman Melville. En klassiker som fortfarande inspirerar och fascinerar.

Mordet i Eiffeltornet, av Claude Izner. En mysig och myllrande deckare som utspelar sig under världsutställningen i Paris 1889.

Calla Lily Ponders magiska händer, av Rebecca Wells. En varm och lustfylld må bra-bok
om familj, förlust och kärlek.

Boktjuven, av Markus Zusak. En ovanlig och innehållsrik läsupplevelse med självaste Döden som berättarröst.

Blonde, av Joyce Carol Oates. Fiktion och verklighet vävs ihop i denna spännande roman baserad på Marilyn Monroes liv.

Många hälsningar

/Nynäshamns bibliotek

Salongens bokcirkel läser Svinalängorna

2010-12-07T19:55:00.036+01:00

Förra tisdagen sågs Salongens bokcirkel för sista gången i år. Kvällen ägnades åt Susanna Alakoskis Augustprisbelönade roman Svinalängorna, dubbelt aktuell genom Pernilla Augusts filmatisering och Alakoskis lyckade författarbesök här på biblioteket (Alltid på en tisdag 23/11). Filmen har premiär fredagen den 10/12, bland annat på Folkets Hus biograf här i Nynäshamn. Som vanligt inleddes bokcirkeln ganska bryskt med att Salongendeltagarna fick göra tummen upp eller ned för boken. Av tummarnas position att döma skiftade våra omdömen mellan ”riktigt bra” och ”mindre bra”, men för första gången under hösten var det ingen som gjorde tummen ned. Boken är skriven på rak och lättillgängligt berättande prosa, och ingen hade några problem med att komma in handlingen, något som man inte kan påstå om Salongens förra bokcirkelbok - Herta Müllers Hjärtdjur. Hos Alakoski ställer sig den språkliga stilen inte mellan läsaren och handlingen på samma sätt som hos Müller, men som vi konstaterade är naturligtvis även detta att betrakta som ett medvetet stilval.

Annat som togs upp:
- Alakoski skildrar barns utsatthet och vuxenvärldens svek utan att bli sentimental. Trots den gripande handlingen är det, som någon sa, ”ingen bok man gråter över”.
- Vänskapen mellan de tre tjejerna som kulminerar i slutets antydan om att de snart kommer att gå skilda vägar. Tillsammans har de överlevt sin uppväxt.
- Den vagt tecknade bilden av bröderna. De finns där, men mest som inslag i huvudpersonens dåliga samvete. Rädde sig den som kan – så allvarlig är familjesituationen.
- Könsrollsaspekten. Leena försöker ta ansvar och hålla ordning i kaos, men plågas samtidigt av en känsla av att ha svikit sina bröder. Hon följer sin mammas uppmaning om att göra bra ifrån sig i skolan för att på så sätt kunna skapa sig en framtid som självständigt yrkesarbetande kvinna.
- Klassperspektivet kopplat till invandrarerfarenheten. Kampen för värdighet och känslan av skam inför det omgivande samhällets förutfattade meningar. Omgivningens negativa förväntningar som på grund av alkoholberoendets inneboende mekanismer tragiskt nog förvandlas till självuppfyllande profetior. Hoppet om att barnen med hjälp av utbildning ska kunna skapa en bättre framtid för sig själva.
- Förhållandet Sverige – Finland. ”Nu fattade jag varför pappa sa att han ville flytta tillbaka till Finland” (s. 159). Mormoderns kärvt idylliska Finland, fattigt men fyllt av midnattssol och tangomusik. Farmoderns fyllt av skam. Sverige, med miljonprogram och löften om välfärd åt alla - en välfärd som dock innebär rättning i leden och ökad social kontroll. I slutänden är det i viss mån ändå det svenska civilsamhället som blir Leenas räddning. Hennes fasta punkt i tillvaron är skolan.
- Bokens eventuella förankring i författarens egen biografi. En av Salongendeltagarna hade under författarbesöket frågat om boken bygger på Alakoskis egen uppväxt. Hon fick ett nej till svar. Flera bokcirkeldeltagare var tveksamma till om detta verkligen kunde stämma. Enligt någon kan man inte skriva så ingående om de förhållanden som Alakoski beskriver utan att ha upplevt dem själv. Någon invände att Alakoski ju har en bakgrund som socialarbetare, någon annan att hon kanske helt enkelt är en skicklig författare. Vi lämnar över frågan till er, kära bloggläsare. Spelar det någon roll om Svinalängorna är, som det brukar heta, ”baserad på en sann historia” eller om den är en fiktion, påhittad av en skicklig författare? Är en berättelse mindre värd, mindre ”äkta”, om den är påhittad? Och hur kommer det sig att många läsare tycks vilja se en koppling mellan just denna romans huvudperson och dess författare?

Under våren kommer Salongens bokcirkel att läsa en bok per århundrade, från 1500-tal till 1900-tal. Först ut (den 1/2) blir Shakespeares Romeo och Julia ("for never was a story of more woe than this of Juliet and her Romeo"). Med detta smakprov ur Franco Zeffirellis klassiska filmatisering önskar Salongens bokcirkel god jul och gott nytt år.

/Anders, Helena och Mattias

Arbete pågår

2010-12-01T14:46:00.036+01:00

På lördag öppnar Gustav Sparr och Pontus Björlins utställning i konsthallen. Gustav är verksam som konstnär i Göteborg och Pontus bor i Stockholm, där han arbetar som art director i IT-branschen. Nu ställer de två barndomsvännerna, som båda gick på Nynäshamns estetiska linje, ut för första gången tillsammans. Gustav har sedan 2003 har arbetat med en omfattande serie tematiskt sammanvävda animationer och bilder. Verken är tecknade i datorn och kan ses som en slags hybrid av stilleben, porträtt och anslagstavla. Så här beskriver Gustav sina bilder: En mängd avritade fragment, figurer och föremål bygger tillsammans upp mikroberättelser och symboliska sammanhang. Genom bildernas detaljer och referenser bjuds betraktaren in att förlora sig i tankemässiga strövtåg och tolkningar. Det handlar ytterst om jaget och dess suddiga gränser: Om hur vi med hjälp av information och referenser både finner klarhet och riskerar att gå vilse.

Pontus har i utställningen tagit avstamp i tanken att alla objekt bär på kommunikation och har en egen tydlig identitet. Objekt som i sin form och genom sin blotta förekomst gjort intryck i tidiga år men som i sin funktion är att betrakta som meningslösa - frigolitemballage, gammalt kontorsmaterial - blir till inkarnationer av minnen och den identitet som fanns då, säger Pontus om det han ställer ut.

Pontus och Gustav kommer under utställningen att träffa elever från Estetprogrammet - för att berätta om sin konst, för att ge inspiration och för att bidra med sina erfarenheter om ansökningar till konstskolor och högre konstnärlig utbildning. Jag kan tänka mig det blir ett givande möte - båda två har mycket att berätta om sitt skapande, men också om de olika skolor och utbildningar de genomgått för att hamna där de är idag.

Välkommen till vernissage på lördag kl 11-13. Utställningen pågår t om lördag 18/12.

/Emma

I adventstider

2010-11-26T10:18:00.020+01:00

Det här är Lottakårens julmarknad på det sk Rådhustorget, nuvarande Stadshusplatsen. Året är 1960 och kanske är det skyltsöndag i Nynäshamns centrum. Det är det där typiska vädret som präglar förvintern i kustbandet - lite gråmulet och fuktigt, än har snön inte kommit. Det håller på att skymma och folk är ute på stan för att titta på marknaden och dekorationerna och de första julklapparna börjar så smått att handlas in. Bilden är tagen mot berget, som nu delvis är bortsprängt och där Folkets Hus med vårt bibliotek, konsthall och bildarkiv ligger. På berget kan man se den iskana som vintertid var ett populärt åknöje för barn, trodde jag alltså. Men en äldre dam berättade nyligen att det minnsan både var vuxna och barn som åkte i den när det var vinter! När jag tittar på den stämningsfulla bilden dyker slutorden från Karl-Bertil Jonssons julafton upp i min skalle - "Det var då en välsignad jul", sa Karl-Bertils ömma moder och fick något religiöst i blicken, för den här sagan tilldrog sig på den tiden då julen fortfarande firades till minne av Kristi födelse.

/Emma
Foto okänd i Nynäshamns Lottakårs arkiv, Nynäshamns bildarkiv

Poesitävlingens prisutdelning

2010-11-24T13:15:00.009+01:00

Här har vi ett gäng glada vinnare: (övre raden) Antonja, Elias, Rickard, Ingrid, (nedre raden) Marcel, Laith och Anton (saknas på bilden gör Jens och Berith). Idag hyllade vi nämligen vinnarna i Nynäshamns biblioteks årliga poesitävling. Bland över 200 poesibidrag inom temat Hemligheter och lögner som lämnades in till biblioteket valdes nio stycken fram som vinnare. Vinnarna fick läsa upp sina dikter, ta emot applåder och ställa upp för fotografering. Med sig hem fick de var sitt diplom, ett häfte med alla vinnardikter samt ett bokpris. Dessutom fick de var sin lättskött ballongblomma av Magikern Moa, som underhöll med lättsamma och roliga trolleritrick.

Magikern Moa från Zilloman behövde ofta assistans från publiken för att klara av sina trollerinummer. Som tur var fanns det många i publiken som ville ställa upp och hjälpa till med det som behövdes.

Samtliga dikter finns som utställning i sagorummet/konsthallen Nynäshamns bibliotek.
Där kan ni läsa alla de hundratals tävlingsbidrag vi fick in. Vi ger er ett smakprov genom 1:a pristagarnas dikter:

LÅGSTADIET
"Smask
Tuggar
På pennan
Smakar sudd
och matteläxa"

Marcel

MELLANSTADIET
"Vår värld är full av hemligheter som vi människor inte upptäckt än.
Naturen är full av hemligheter, det kanske finns väsen, alfer eller troll.
Oceanerna är fulla av hemligheter, vad finns längst nere på havets botten?
Man kan bara gissa.
Det kan finnas vattenfolk
enorma djur med stora vassa tänder.
Man vet inte riktigt.
På andra planeter och stjärnor kan det finnas liv -
på mars, gröna utomjordingar med stora spetsiga öron.
På solen, eldflammande och skinande hästar.
Man kan bara gissa.
hela livet är en stor fin hemlighet!
Tycker inte du det?"

Antonja

TONÅR/VUXEN
Dyrbara samtal
"En mjuk barnhand
vilar i en valkig näve
Ett ivrigt barnansikte
lyser upp mot den vuxne
Rösterna blandas
en klingande ljus,
en lycklig mörk
utbyter hemligheter.

Ögon mötas
i samförstånd.

Barnaögon klara
som skogskällor.
Utan svek
utan lögner,
vill veta allt.

Den vuxnes leende
Barnets pärlande skratt
håller tiden stilla.
nu blir då.
Hand i hand tillsammans,
de två på livets väg."

Ingrid

Ett stort grattis till alla vinnarna!

/Helena och Johanna

Susanna Alakoski

2010-11-24T11:47:00.003+01:00

Igår var det författarkväll här på Nynäshamns bibliotek. Susanna Alakoski berättade om sina böcker, sitt skrivande och om de starka och tankeväckande ämnen hon brukar skriva om. Intresset inför författarkvällen var stort och alla biljetter till författarkvällen blev sålda. Trots tråkigt väder med halka, snö och blåst var det fullsatt i lokalen.

Susanna Alakoski är kanske mest känd för sin debutroman, Svinalängorna, som kom 2006 och belönades med ett Augustpris samma år. Alakoski var faktiskt den första debutanten som någonsin fått Augustpriset. Svinalängorna blev snabbt populär bland läsare och kritiker och är vad man kan kalla för en modern klassiker. I år är romanen extra mycket på tapeten pga bokens filmatisering, som har premiär i december med Ola och Noomi Rapace i bärande roller.

Igår tisdag pratade dock Alakoski mest om sin senaste roman Hoppas du trifs bra i fengelset som tar upp svåra ämnen som droger och konsten att vara en anhörig. Publiken hade många frågor att ställa och författaren sålde slut på alla böcker hon hade med sig till försäljning.

Förutom att ha skrivit två romaner har Susanna Alakoski varit med och jobbat fram ett antal antologier om skilda ämnen såsom våld, klass och fejkade orgasmer. Särskilt den sistnämnda väckte stort intresse och nyfikenhet bland oss i publiken.

Tack alla ni som var med! Vi ser fram emot fler spännande författarbesök under våren 2011.
/Helena

Musiktips vecka 47

2010-11-22T10:47:00.015+01:00

På måndag 29/11 intas Arenan på Fryshuset i Stockholm av de två amerikanska banden DEFTONES och COHEED & CAMBRIA. Förband är svenska KHOMA. Alla tre banden har släppt nytt material i år och alla tre spelar var för sig en ganska egen musik. Hårdrock, javisst, men med väldigt olika olika tuch. Det här kommer garanterat bli en kanonkväll!

Det kaliforniska bandet DEFTONES släppte tidigare i år sitt sjätte album, Diamond Eyes, vilket vi har skrivit om tidigare här på bloggen.

Bandet var senast i Sverige i somras på festivalen Getaway Rock i Falun (efter att först ha varit bokade på Hulsfred som dramatiskt gick i konkurs veckan före festivalen). Bandets musik brukar betecknas nu metal eller alternativ metal.

COHEED & CAMBRIA är bandet som skapar texterna till sin musik utifrån sångaren Claudio Sanchez framtidssaga om bandets namnar, Coheed och Cambria, i fyra seriealbum om deras liv och död, och på senaste plattan berättas förhistorien till serien. Musiken brukar benämnas progressiv rock/metal. Vad bandet ska göra nu när den berättade historien är slut vet jag inte...

Även KHOMA har vi skrivit om tidigare på bloggen. De har släppt tre plattor varav min favorit är den andra "The Second Wave" men även årets album "A Final Storm" är mäktigt, både hårt och vackert.

Här kan du provlyssna till bandens musik via Spotify.

Finns bandens album inne på biblioteken? DEFTONES, COHEED & CAMBRIA och KHOMA

/Amelie

Om vad som är bra och vad som är dåligt

2010-11-19T12:59:00.015+01:00

Sitter man hemma och funderar över vad som är bra och vad som är dåligt här i livet så kan man till exempel söka svaren i den äldre barnlitteraturen. Just nu har vi en liten utställning på biblioteket med gamla fina och intressanta barnböcker där man bland andra alster kan skåda poeten Vladimir Majakovskijs barnbok Vad som är bra och vad som är dåligt, samt klassikern Pelle Snusk av Dr. Heinrich Hoffmann. Båda dessa böcker visar prov på tidens stränga syn på barnuppfostran och böckerna är sedelärande med en lika morbid som humoristisk glimt i ögat. Bilderna i böckerna är allt annat än gulliga och tillrättalagda och visar tydligt och klart vad som kan hända om man som barn dristar sig att t.ex. suga på tummen, inte äta upp sin mat, bråka med yngre barn och smutsa ner sig.

Pelle Snusk

Det gäller att veta hur man ska uppföra sig och i Majakovskijs bok får man som slutkläm det faderliga rådet: "Min son, är du redan nu lat och grisig hellre än du leker ren och snygg blir du svin som äldre."

Man lär sig ett och annat om tidens anda genom att studera omslagsbilderna och innehållet i barn- och ungdomslitteraturen. Och mellan varven är det både nyttigt och roligt att läsa om gamla barndomsfavoriter för att kolla hur väl de har stått sig med tiden. Det är ju inte alla böcker som åldras med behag.

/Helena

Funkis på Nynäsvägen

2010-11-17T11:57:00.012+01:00

Stockholmsutställningen 1930 räknas som funktionalismens stora genombrott i Sverige. Den nya arkitektur och design som visades där av bl a arkitekterna Gunnar Asplund, Sigurd Lewerentz, Uno Åhrén och Sven Markelius fick ett stort genomslag både i Sverige och internationellt. I Nynäshamn märks funkisen tydligt längs Nynäsvägen. Nedan är det s k Folkets Hus Annexet som ritades 1932. Hyreshusen straxt ovanför byggdes senare, men jag tycker i alla fall att de där runda balkongerna är funkis. Lite längre ner på Nynäs-vägen byggdes 1934 det nya Special Konsum. Dit flyttades flera mindre filialer, t ex speceributik, mjölkbutik och manufakturbutiker från andra adresser i Nynäshamn. Dessutom öppnades en skoavdelningen och en husgerådsavdelning. Det blev Nynäshamns första varuhus. Byggnaden bär tydligt funkisens kännetecken både vad gäller arkitekturen och skyltarnas stil. Men Nynäshamn är långt ifrån ensam om att ha ett Konsumhus byggd i funkisstil. I boken Funkis - stilen som byggde Sverige av Ingrid Sommar förklaras det hur denna moderna stil kunde leta sig fram till de mest isolerade avkrokar: En stavades Konsum. Kooperationens eget arkitektkontor, med pionjären Eskil Sundahl i spetsen, såg till att minst en funkismodul fanns på varje ort i Sverige, från Arjeplog till Österlen.

De större bilderna är från bildarkivet, den lilla har jag "lånat" på nätet.
Läs mer: Ingrid Sommar: Funkis - stilen som byggde Sverige, Sthlm 2006
/Emma

Färgstarkt och musikaliskt i konsthallen

2010-11-11T14:37:00.007+01:00

Rune E. Sjögren öppnar sin utställning Everyday I Have the Blues i konsthallen på lördag 13 november. Rune E Sjögren är född och uppvuxen på Söder i Stockholm. Han började arbeta som art director i mitten av 1950-talet, efter avslutade studier på Illustrations- och Reklamlinjen på Beckmans. Vid sidan om jobbet har Rune varit fri konstnär och jazzmusiker, sedan 1980-talet är han konstnär på heltid. Jazzen har en självklar plats bland Runes motiv, likaså staden och människorna. Teknikerna och stilarna skiftar mycket. Att kunna behärska olika tekniker och stilar är något som Rune har lärt sig genom arbetet som art director. Bilderna i utställningen domineras av bl a jazzen med en serie skissartade, färgstarka tavlor. Svängigt är ett ord som dyker upp i mitt huvud när jag ser dem. Den sk Caféserien är utförd i en exakt målad teknik med många starka och dominerande färger. Målningarna är gjorda så att de olika färgfälten inte ska stå i motsats till varandra. Effekten är ett självlysande måleri som för tankarna till Art Deco. Ja, bara för att nämna några verk från utställningen.

Välkommen på lördag mellan kl 11-13 !
/Emma

Salongens bokcirkel läser Hjärtdjur

2010-11-03T10:28:00.013+01:00

I tisdags hade Salongens bokcirkel sitt tredje möte på Nynäshamns bibliotek. Fokus för vår diskussion var Herta Müllers Hjärtdjur , en inte helt okomplicerad läsning som bjöd in till intressanta samtal om språk, stil och gestaltning.

Hjärtdjur utspelar sig i Nicolae Ceauşescus Rumänien (åren mellan 1965-1989) där livet är oroligt och kaosartat för de allra flesta och där människorna lever i en ständig rädsla för säkerhetspolisen Securitate, för förhör och husrannsakan Det är svårt, om inte omöjligt, för samhällsmedborgarna att veta vilka personer de kan lita på och alla måste väga sina ord på våg. De fyra vännerna som spelar huvudrollen i Hjärtdjur får vara kreativa när de kommunicerar via brev:

"När ni skriver, glöm inte datum, och lägg alltid med ett hårstrå i brevet, sade Edgar. Om det inte finns något, vet man att brevet har öppnats."

Just språket och orden är ett mycket viktigt tema hos Müller. Människorna som lever i det totalitära samhället är tvungna att anpassa sitt språk efter rådande omständigheter och vardagliga ord får helt andra betydelser: "En mening med ordet nagelsax i för förhör, sade Kurt, en mening med skor för husundersökning och för skuggning en med förkyld. Efter tilltalet alltid ett utropstecken, vid dödshot ett komma."

Herta Müllers eget språk som författare är en blandning av karghet och poesi och alla i bokcirkeln kunde skriva under på att det tar ett tag att komma in i boken. Några tyckte att Müllers språk gjorde att de hade svårare att leva sig in i handlingen och känna medkänsla med karaktärerna medan andra tyckte att språket förstärker sensationen av att befinna sig i det märkliga kaos som berättelsen utspelar sig i.

Saknaden av en kronologisk ordning diskuterades också. Boken är ett myller av minnesfragment som dyker upp utan inbördes ordning; barndomsminnen blandas med mer aktuella händelser i ett cirkelmönster där inte bara första och sista raden i boken är desamma men där hela scenen i början och i slutet av boken är samma.

Det finns egentligen hur mycket som helst att plocka från denna bok: symbolik och metaforer (vad står t.ex. titelns Hjärtdjur för?), karaktärernas relationer till varandra (en blandning av kärlek och hårda ord), schwabernas situation som minoritetsfolk i Rumänien, motsatsförhållandet mellan kärlek och sex i boken etc.

Herta Müller tilldelades Nobelpriset i litteratur 2009 med motiveringen: "För att hon med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap." Har du också läst Hjärtdjur? Vad tyckte du?

/Helena, Anders och Mattias.

LasseMajas Detektivbyrå - nu även i etern

2010-11-03T08:35:00.011+01:00

Martin Widmark har verkligen skrivit otroligt många böcker om LasseMajas Detektivbyrå, och kanske började det kännas lite tjatigt med det senaste mysteriet. Därför blev både barnen och jag glada när boken + cd:n Radio Valleby kom ut nyligen. Johan Ulvesson, som läst in alla de tidigare mysterierna som ljudböcker, spelar Sigge Jansson. Sigge har ett populärt frågeprogram dit många av Vallebys kända karaktärer ringer in och vill svara på frågor och önska låtar. Det roliga är att att det riktiga kändisar - Marit Bergman, Louise Hoffsten, Helge Skoog mfl som spelar alla knasbollarna i Valleby. Det är extra roligt om man läst eller lyssnat på Martin Widmarks tidigare böcker, för då är man ju insatt i allas små egenheter och öden. Och låtarna mellan pratet är jättebra och roliga. Det som är bra är att man kan läsa i boken och titta på bilderna av Helena Willis samtidigt som man lyssnar. Perfekt både för barn som kan läsa och barn som inte har lärt sig än. Såklart finns även ett mysterium med i denna bok - den skumme busringaren stör programmet. Men inget mysterium är för svårt för Lasse och Maja att lösa...
/Emma

En gömd skatt?

2010-10-29T11:20:00.001+02:00

Jag hittade en liten röd ask med äldre diabilder i formatet 6x6cm som stod på "Gå-igenom-hyllan" i bildarkivet. På asken satt en lapp som förklarade att asken upphittats under en sten i trädgården till en fastighet i Nynäshamn. Diabilderna är illa åtgågna, på en del är bilden helt utblekt och kvar finns bara missfärgningar i skumma mönster. Men på andra framträder familjebilder från 1950-talet, om än i blekta färger. Vem har lagt dem under en sten i sin trädgård och varför? Ett barn, en bedragen äkta hälft, en förvirrad gamling? Och var det meningen att fotona skulle hittas? Hm, jag lägger nog tillbaka asken och väntar tills någon frågar efter dem.
/Emma

BOKIMPRO

2010-10-26T15:51:00.005+02:00

Hela v.43 har vi BOKIMPRO i konsthallen på Nynäshamns bibliotek. Alla fyror i kommunen har fått möjlighet att, tillsammans med några av Sveriges mest eftertraktade improvisatörer, skapa en unik föreställning per klass. Idén med BOKIMPRO går ut på att iscensätta de bilder du ser framför dig när du läser eller hör en berättelse. Bokimpro är bokprat med improvisation och ett samtal om litteratur som förs på scengolvet.

Vi diskuterar böcker genom att en bibliotekarie och två improvisatörer, tillsammans med de barn och ungdomar som är i publiken, skapar scener från litteraturen. Dessa scener förändras och utvecklas av de kommentarer, åsikter och tankar publiken har. Vi leker med genrer, karaktärer, miljöer, dramatik och relationer ur böckernas värld. Vi kommer också att ha en workshop för lärare, så hör av er till biblioteket alla intresserade pedagoger!

Här är en improviserad scen som utgår från Sara Kadefors bok: Nyckelbarnen. Huvidrollsinnehavarna, Linn, Leo och Siri leker burken i ett affärskomplex bland tele2försäljare och strumplådor. De ser en anställd knappa in en kod och kommer över en portkod till en dörr där inne. Vi stannade berättelsen ur boken där och frågade skådespelarna: Vad finns det bakom dörren? Per och Lina från AdLib gjorde då en scen om en skyltdockas hemliga liv. Avsnittet finns inte med i boken utan är en tankebild om vad som skulle kunna ha hänt i rummet innanför dörren.

En scenbild från ett boktips från svandammsskolans fjärdeklassare idag. Det är operaversionen av Laura Trenters bok Fotoalbumet.
Vi ser fram emot alla nya spännande historier som kommer att skapas ur litteraturen med hjälp av ungdomar från Nynäshamn under veckan!
Och vi ser fram emot att fortsätta berättandet efter jul då alla i skolår 6 & 8 är här. Välkomna på bokimpro!/Johanna

Hjärtdjur

2010-10-26T10:57:00.003+02:00

Hej hallå! På tisdag nästa vecka (2/11 kl. 18.00) kommer vi i Salongens bokcirkel att prata om Herta Müllers roman Hjärtdjur. Det var den boktiteln vi syftade på i ett tidigare inlägg. Om du är nyfiken på 2009 års Nobelpristagare och vill prata om hennes bok tillsammans med andra läsare är du välkommen att vara med. Information, pocketbok att köpa samt anmälningslista finns på Nynäshamns biblioteks informationsdisk. Välkommen!

/Helena, Anders och Mattias

Nynäs-spelen, del 1

2010-10-22T13:55:00.000+02:00

Här har vi en är grupp gymnaster som gör ett program ackompanjerat av en pianist vid Nynäs-spelen, 1930-tal. Vid OS 1912 hade två olika nordiska gymnastikpedagoger lanserat nya gymnastikformer. Den ena av dem, Elly Björkstén från Finland, hade anpassat gymnastiken till "kvinnans speciella fysik och psyke". Hon använde mer rörelse- än ställningsgymnastik och arbetade med ett estetiskt och rytmiskt rörelsesätt till musik. Denna gymnastik kom att få ett stort genomslag i den svenska gymnastiken. Svenskan Elin Falk började under 1920-talet införa "lösgörande och frigörande övningar". Dessa tankar utvecklas vidare av Maja Carlquist främst inom Sofiaflickorna, under 1930-talet. "Minsta möjliga spänning", "kroppens egen rytm", "hela kroppen genomböljande rörelser", blev begrepp inom gymnastiken. Vilka just dessa gymnaster är vet jag inte, men troligtvis har de blivit inspirerade av den här sortens gymnastik. Nynäs-spelen var en slags "olympiad" för Södertörn och hölls mellan åren 1926 och 1950. Grenarna var friidrott, simning, gymnastik, skytte, cykel, motortävlingar och under några år boxning. Spelen var mycket populära och lockade besökare från hela Södertörn. Det finns många roliga foton från Nynäs-spelen i bildarkivet, och det kommer säkert dyka upp flera här framöver.
Foto okänd, Nynäshamns bildarkiv
/Emma

Lästipset nr 4

2010-10-22T11:49:00.005+02:00

Maria Ronnås, skolbibliotekarie på Gröndalsskolan, tipsar i dagens Nynäshamns Posten om en favoritbok: En halv gul sol, av Chimananda Ngozi Adichie. För den som vill läsa mer av samma författare kan vi även tipsa om Lila hibiskus.

/Helena

Tack alla barn för ett roligt Bibliotekskollo!

2010-10-18T11:33:00.007+02:00

Under helgen (16-17 oktober) har det varit Bibliotekskollo här på Nynäshamns bibliotek. 21 livliga, trevliga och mycket kreativa barn och unga mellan 9-12 år hade anmält sig till denna helg som innehöll allt från en skrivarworkshop till improviserad teater, illustrationsskola och bokprat. Vid sidan om detta åt vi även lunch ihop och kalasade på frukt, godis och kakor.

Lördagens förmiddag började med ett besök av författaren Magnus Nordin som berättade om grunderna kring deckargenren och ledde kollodeltagarna i olika skrivarövningar med ruskigt tema.

På lördagseftermiddagen fick barnen se några av sina texter omvandlas till teater då Kari och Kalle från improvisationsteatern Ad lib improviserad teater kom på besök och utvecklade texterna till roliga och kluriga (och ibland ganska konstiga) historier. Jättekul!

På söndagen jobbades det stenhårt med papper, pennor, färger, sax och lim samt med kaffefläckade (!) blad. Illustratören och författaren Sara Lundberg lärde ut olika tips kring bilder och kollobesökarna fick bl. a. prova på att utveckla karaktärer, att jobba med story boards och att illustrera en stor fin bild. På fotot ovan ligger kaffefläcksbilderna redo att beskådas. Dessa bilder blev så fina att vi kommer att ha dem utställda i sagorummet på biblioteket en liten tid framöver. Kom gärna förbi och kolla!

Ja, vad hände mer? Jo, vi bokpratade kring den gemensamt lästa boken Den giftiga ormen, av Petter Lidbeck, som så gott som alla tyckte mycket om. Vi diskuterade genren deckare, tog upp favoritkaraktärer från boken och alla som ville fick berätta om bilderna de fått i sitt huvud när de läst boken samt plocka ut den karaktär de kände igen sig i eller skulle vilja spela i en film. Bland annat.

Som avslutning, och som vidare inspiration, fick alla kollodeltagarna var sitt exemplar av boken Skriv om och om igen, där Sara Lundberg för övrigt medverkar som illustratör.

Johanna och jag, vi som höll i Bibliotekskollot, gav helgen två tummar upp. Och deltagarna var också glada och nöjda när vi skildes åt på söndag eftermiddag. Som någon av dem skrev i de mycket positiva utvärderingarna: Det har varit toppen!

Tack alla ni som var med!

/Helena

Bibliotekskollot genomfördes med stöd från Stockholms läns landsting.

Lästipset nr 3

2010-10-15T14:37:00.007+02:00

I dagens Nynäshamns Posten tipsar jag om författaren Gunnar Ardelius, som jag tycker att alla unga, unga vuxna och vuxna som tycker om finstämda berättelser ska läsa. Ardelius är en 29-årig författare som hittills har kommit ut med tre romaner: Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket, När du blundar tittar jag och Bara kärlek kan krossa ditt hjärta. För sin debutbok Jag behöver dig... belönades Gunnar Ardelius med Slangbellan, Sveriges författarförbunds debutantpris, 2006.

/Helena

Tråkiga vykort, del 4. Your are leaving the Estö sector

2010-10-12T09:15:00.000+02:00

Det är tidigt 1970-tal på Estövägen i Nynäshamn. Ett bostadsområde med några år på nacken, en bit av en lekplats, vattentornet i bakgrunden. Inte mycket mer än så, men inget är som bekant för tråkigt för att tryckas på vykort. Det här vykortet ger mig dock inte enbart bra vibrationer. Låt mig förklara det såhär; jag skulle vilja "photoshoppa" in en skylt därborta vid det sista huset där det skulle stå: You are leaving the Estö sector. Ja, ungefär som i det delade Berlin mellan de olika zonerna. I min barndom på Estö gick järnridån precis vid järnvägsviadukten. Bortanför den slutade all ära och redlighet, där kunde vad som helst hända. Man skulle särskilt akta sig för Vattentornsberget. Ett otäckt rykte gick bland grannbarnen - enligt säker källa riskerade man där att bli tillfångtagen av okända äldre barn. De band fast dig vid ett träd och skar med kniv i armarna och sen strödde de salt i såren... Vem som än hade planterat in det ryktet bland barnen, så visste den var den gjorde. Finns det något effektivare sätt att få ungarna att hålla sig på hemmaplan?
Foto Lennart Hollstrand, Nynäshamns bildarkiv
/Emma

Den evigt skeppsbrutne Richard Parker

2010-10-07T23:58:00.032+02:00

I tisdags kväll hade Salongens bokcirkel sin andra träff. Berättelsen om Pi visade sig mycket riktigt väl lämpad för diskussion. Många var fascinerade av den till synes realistiska skildringen av kampen för överlevnad, och inte minst av själva tigern. Andra var mer förtjusta i den första delen, där Pi låter sig tjusas av tre världsreligioners berättelser och utan att tveka omvänder sig till samtliga. Åter andra tyckte inte om boken alls. Alla var dock hyfsat överens om att den variant av berättelsen som innehöll en tiger var den bästa historien. Via bokens handling leddes diskussionen vidare till det komplicerade förhållandet mellan fakta och fiktion, inte utan koppling till ännu större frågor rörande tro och vetande. Kanske berättar människan helt enkelt historier - om tigrar eller gudar - för att överleva och skapa mening i en tillvaro som ibland är precis så grym som den som Martel beskriver. I slutet av boken tackar Pi Richard Parker - (berättelsen om) tigern har hållit honom vid liv.

Apropå på förhållandet mellan fakta och fiktion kan man nämna att Pi på ett ställe (sidan 214) refererar till förstestyrmannen Owen Chases ögonvittnesskildring av hur valfångstfartyget Essex år 1820 sänktes av en uppretad kaskelot. Besättningen räddade sig till tre livbåtar, men av rädsla för kannibaler valde man att försöka ta sig till Sydamerika istället för att gå iland på någon av Stilla havets bebodda öar. Ironiskt nog ledde detta till att de skeppsbrutna tvingades äta upp sina döda kamrater. I en av båtarna drog man rentav lott om vem som skulle få sätta livet till för att bli föda åt de andra. Händelsen var på sin tid mycket omskriven och utgjorde en av inspirationskällorna till Herman Melvilles Moby Dick. Även Edgar Allan Poe tog intryck, och i The Narrative of Arthur Gordon Pym of Nantucket (ursprungligen publicerad som en skildring av en verklig resa) låter han en skeppsbruten matros vid namn Richard Parker dra det kortaste strået och förlänga sina olycksbröders liv med sin död. År 1884, nästan 50 år efter publiceringen av Poes roman, sjönk yachten Mignonette. De skeppsbrutna som lyckats rädda sig till en livbåt ansåg sig efter en tid tvungna att äta upp skeppsgossen. Pojkens namn: Richard Parker. Genom sitt val av namn ansluter Martel alltså till ett av bokens stora teman - Richard Parker är både fakta och fiktion. Angående den andre (?) huvudpersonens namn kan man (med viss risk för att framställa Berättelsen om Pi som besläktad med Da Vinci-koden) nämna de 227 dygn denne enligt egen utsago tillbringar till havs. 22/7≈Pi.

Verkar allt detta aningen långsökt? Precis som tidigare är ni mer än välkomna att fortsätta diskussionen med hjälp av Salongens kommentarfunktion. Till sist ett boktips: den som vill läsa mer om skeppsbrott kan låna Nathaniel Philbricks bok I hjärtat av havet : den tragiska berättelsen om valfångstfartyget Essex. Finns på bibliotekets fackboksavdelning.

/Helena, Anders och Mattias

Äntligen!

2010-10-07T13:13:00.005+02:00

2010 års Nobelpristagare i litteratur är den peruanske författaren Mario Vargas Llosa (född 1936). Priset får han "för hans kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag".

Mario Vargas Llosa växte upp i Peru och Bolivia. Efter ett par år i katolsk skola skickades Vargas Llosa till militärläroverket Leoncio Prado. Senare studerade Vargas Llosa juridik och litteraturvetenskap i Lima och Madrid. 1959 flyttade han till Paris, där han verkade som språklärare och journalist. Vargas Llosa slog igenom internationellt som författare med La ciudad y los perros (1963; Staden och hundarna, 1966), en roman som uppfattades som kontroversiell och t.o.m. brändes offentligt. Under senare år har Vargas Llosa varit bosatt i Sapnien, Peru, Frankrike och England. Vargas Llosas senaste bok översatt till svenska är Den stygga flickans rackartyg (2007).

Här kan du kolla vilka av Vargas Llosas böcker som finns på Nynäshamns bibliotek.

/Helena

Nästa bok i Salongens bokcirkel blir...

2010-10-06T16:13:00.006+02:00

Jaha, nu ska vi se om någon kan gissa vilken som blir den tredje boken i raden av "vinnarböcker" som diskuteras i Salongens bokcirkel. Den här gången är rebuset en smula svårare än sist, eller?

Välkomna på bokcirkel tisdag den 5 november kl. 18.00! Anmälan görs i informationsdisken.

/Helena, Anders och Mattias

Höst i Konsthallen

2010-10-06T13:08:00.017+02:00

På lördag 9 oktober öppnar årets höstutställning i konsthallen. Det är en grupp konstnärer som alla är bosatta i Nynäshamns kommun; Margaretha Eriksson Abenius, Per Dahlin, Ole Drebold, Elisabeth Kiole, Anna Kraft, Gilbert Mattsson, Helena Prior, Olivera Savic Popovic, Sam Westerholm och Mats Winberg. Lisa Trägårdh skulle varit med, men har tyvärr fått hoppa av pga av sjukdom.

På utställningen visas måleri, grafik, skulptur, fotografi, teckningar och textil blandteknik. Välkommen på vernissage lördag kl 11-13!

Högst upp: Svanen 1 av Ole Drebold
Mitten ner: Ett annat ansikte av Margaretha Eriksson Abenius
Längst ner: Maskros av Olivera Savic Popovic

Vill du ha ett lästips inför helgen?

2010-10-01T10:08:00.004+02:00

Den nystartade bokcirkeln Salongens bokcirkel kommer att ha sin andra träff på tisdag den 5 oktober kl. 18.00. Boken vi ska prata om är Berättelsen om Pi, av Yann Martel, och detta är en av de fyra böcker inom temat VINNARE som bokcirkeln kommer att diskutera under hösten, dvs böcker som belönats med ett litteraturpris av något slag. Berättelsen om Pi vann det prestigefyllda Bookerpriset 2002 och är en filosofisk betraktelse som öppnar upp för många frågor. En perfekt bok att diskutera alltså! Ta tag i saken och passa på att läsa de där böckerna som du kanske har hört talas om men inte hunnit läsa ännu.

Vill du vara med på bokcirkelträffen på tisdag? Anmäl dig i informationsdisken på Nynäshamns bibliotek eller ring 08-520 683 10. Det är gratis att delta och vi bjuder på fika. Boken finns att köpa för 40 kronor på biblioteket.

Välkommen!
/Helena, Anders och Mattias

Dödgrävaren i Ösmo

2010-09-24T15:30:00.006+02:00

Häromdagen var Lou-Lou från Ösmo bibliotek och letade efter Ösmobilder och då hittade hon denna bild. På baksidan står: Kyrkovaktare Sjöström och dödgrävare Hökenström, mars 1911. Man kan se att det fortfarande är snö kvar, tjälen har väl knappast gått ur marken. Vem som ska begravas är inte känt, inte heller varför någon hade anledning att fotografera dessa män. Dödgrävare är ingen yrkestitel som finns kvar idag precis. I National-encyklopedin på nätet står det så här - dödgrävare, förr benämning på en yrkesman som motsvarade nutidens kyrkogårdsarbetare. Dödgrävarens befattning med lik gjorde att han på många håll ansågs behäftad med onda krafter, och social diskriminering var inte ovanlig. Man kan fundera på om dödgrävare Hökenström fick känna av sådana fördomar då i mars 1911.
Foto okänd, Nynäshamns bildarkiv

/Emma

Lästipset nr 2

2010-09-24T13:16:00.005+02:00

I dagens Nynäshamns Posten tipsar Amelie Schenström, bibliotekarie i Sorunda och Nynäshamn, om boken Googlekoden, av Andreas Ekström. Så här tycker Amelie:

"Årets spänningsläsning hittills är inte en deckare och inte ett drama. Nej, det är en företagsbiografi som står för denna läsupplevelse, en bok om ett företag vars produkter många av oss använder dagligen och stundligen.

Andreas Ekströms Googlekoden berättar om den världsomspännande koncernens historia och bläckfiskliknande utbredning över internetsfären, om människor som lever, andas och äter Googlekultur, om andra som blivit totalt överkörda av mediejätten. Låt dig roas, oroas och förundras!"

Tack för tipset! Boken finns att låna på biblioteken i Nynäshamn och Sorunda.

P.S. Har du ett eget lästips du vill dela med dig av? Skriv ner 500 tecken om vald bok och mejla in till biblioteket@nynashamn.se så hamnar även ditt tips i tidningen.

/Helena

Bibliotekskollo för alla mellan 9-13 år!

2010-09-20T14:16:00.003+02:00

Här kommer världens bästa erbjudande för alla mellan 9-13 år: kom på Bibliotekskollo!

Helgen den 16-17 oktober bjuder Nynäshamns bibliotek på skrivarworkshop och tecknarworkshop ledda av författaren Magnus Nordin och illustratören Sara Lundberg, improviserad teater kring barnens egna texter med skådespelare från teatern AdLib, tävling och samtal kring en gemensamt läst bok (som man får behålla). Bibliotekskollot är gratis och lunch ingår. Kan det bli mycket bättre än så här? Knappast. Här kan man se infoaffischen i större format.

Man anmäler sig på biblioteket och först till kvarn gäller. Antalet platser är begränsat.

Välkomna!
/Helena och Johanna

Tråkiga vykort, del 3. Med bilaga.

2010-09-17T13:45:00.009+02:00

Här har Lennart Hollstrand fotat det skinande vita Annexsjukhuset någon gång i början av 1970-talet. Sjukhuset symboliserar det nya Nynäshamn, som växte fram efter att man rivit den ursprungliga bebyggelsen från seklets början. På tomten fanns tidigare enstaka villor i samma stil som t ex Stormogården (Valkyrian). Kvinnan på bilden går med bestämda steg framåt på den nyanlagda gångvägen. En doft av rekordår.

Bilaga 1
Saxat ur DN 17/5 1966; Nynäshamns annexsjukhus uppförs på en centralt belägen tomt omedelbart intill Nynäshamns centrum och ca 300 meter från järnvägsstationen. Tomtens nordgräns går bara 50 meter från Centralgatan. I öster och söder begränsas tomten av Mörbyvägen och Fridhemsvägen, den senare enligt stadsplanen utlagd till park. Den nuvarande Alkärrsgatan läggs igen på en sträcka av ca 100 meter.
/Emma

5 Nynäshamnare ställer ut

2010-09-16T14:45:00.015+02:00

På lördag öppnar en utställning med en grupp på 5 nynäshamnare som kallar sig just - Nynäshamns-konstnärerna. Det är Stig Andersson, Karin Dillner, L-O Holmgren, Jan Melin och Sölvi Ström. De har ställt ut tillsammans flera gånger förut, men det är första gången de ställer ut som grupp i konsthallen. Motiven och stilarna skiftar, men finns det något tema så är det hav och kust. Och det är kanske inte så konstigt när man bor i Nynäshamn.

Vernissaget är på lördag 18 september kl 11-13. Utställningen pågår tom 2 oktober.

Ovan Jan Melin - Norviks varv. Nedan syns Stig Anderssons målade stentavlor i förgrunden.
/Emma

Läskigt för nybörjarläsaren

2010-09-13T14:40:00.008+02:00

Kioskdeckarna om detektiven Kalle Skavank och hans kusin Dilsa som, förutom att jobba extra i Kalles pappas kiosk även löser diverse brott, är inne på del åtta nu, senaste delen kommer ut nu i september. Näst senaste fallet, fall nr 7, heter Branden vid Söderbysjön och finns på biblioteket nu. Det här är en ruskig historia om anlagda bränder. Den enda som verkar veta något om bränderna är en mystisk spådam, Märy, som kan förutse var bränderna kommer att äga rum. Tror du på det övernaturliga? Kalle Skavank gör inte det, han anar ugglor i mossen. Vem är ansvarig för bränderna och varför?

Branden vid Söderbysjön är precis som resten av serien lättläst och innehåller illustrationer av Sofia Falkenhem. Ibland blir det faktiskt rejält rysligt, som när ett otäckt ungdomsgäng tar sig in i kiosken och hotar Kalle, som naturligtvis blir riktigt rädd. Detta stoppar honom dock inte och snart är han igång med spaningsarbetet igen.

Branden vid Söderbysjön är skriven av Petrus Dahlin och ges ut på Rabén & Sjögren. Kalle Skavank har en egen webbplats här.

Ännu läskigare blir det i den nya serien trio i trubbel, vars första del heter just Läskigt läge. Författaren till den här nya bokserien är Thomas Halling, som även har skrivit Ihop-serien och böckerna om Agnes (till exempel Finnes:Agnes Önskas:Hund).

I Läskigt läge får vi träffa syskonen Linus, Maja och Oskar som under en härlig sommardag ska åka ut och bada. De får tre uppmaningar av mamma innan de ger sig av: 1. Var försiktiga! 2. Kom hem före klockan fem och 3. Håll er borta från slottet! Syskonen lovar och svär men har en smula svårt att hålla vad de lovar. Väl vid slottet får de uppleva något de aldrig trodde att de skulle vara med om.

Läskigt läge ges ut av Alfabeta och det är faktiskt Sofia Falkenhem som gör teckningarna i den här bokserien också.

Böckerna passar läsare mellan 7-10 år.

/Helena

Var med på bibliotekets kurser!

2010-09-13T10:51:00.005+02:00

Är du nybörjare när det kommer till datorer? Vill du veta på vilka sätt du kan ha nytta av Internet i din vardag?

Eller...

Har du viss kunskap vad gäller datorer men vill veta lite mer om så kallade sociala medier (Facebook, bloggar m.m.)?

Vad bra! Nynäshamns bibliotek startar upp två kurser, en för absoluta nybörjare och en för nyfikna på sociala medier. Läs mer här och anmäl dig. Kurserna är gratis. Välkommen!

/Helena och Anders

Tråkiga vykort, del 2

2010-09-10T13:08:00.011+02:00

Höll ju på att glömma att jag hade lovat att visa fler tråkiga vykort. Här kommer ett som jag fiskat upp ur bildarkivets gömmor. Det är vårt kära Banantorg eller Stadshusplatsen som det står på kartan. Folkets Hus invigdes i november 1974 och får man våga sig på en gissning är bilden kanske tagen sommaren 1975. Man slås av hur snitsigt det såg ut - nyplanterade träd, de rena linjerna i kullerstenen, ljus, skugga och kontraster. En arkitektdröm. Och är det inte en liten fläkt av den stora världen, med de nordiska flaggorna som vajar i vinden? Jag associerar till FN-högkvarteret eller något i den stilen.
Foto Lennart Hollstrand, Nynäshamns bildarkiv
/Emma

Salongens bokcirkel, del 1

2010-09-08T14:03:00.004+02:00

Igår var det premiär för Salongens bokcirkel. Först ut var Johan Klings Människor helt utan betydelse, vinnare av Borås Tidnings debutantpris 2010.
Det visade sig vara en tacksam bok att diskutera. Åsikterna var många, och härligt diametralt motsatta. De allmänna omdömena skiftade från direkt ogillande till betyget Med beröm godkänd. Kritiken som framfördes gick bland annat ut på att boken var deppig, och att ingenting hände. Den ansågs även vara ensidig i sin ytlighet: sinnesintryck och fördjupning av romanens karaktärer saknades helt och fullt.
Mot detta ställdes åsikterna om att Kling har lyckas förmedla känslan av utanförskap och ångest. Därtill såg flera gillande på stilen, att den var konsekvent genomförd och att Kling med små medel har skapat en stämningsfylld roman.

Flera trådar togs upp: Vad vill egentligen Kling säga med titeln, vilka är dessa människor utan betydelse?; ska man se den som en specifik Stockholmsroman eller skulle den lika gärna kunna utspela sig någon annanstans? Och hur ska man tolka slutet? Finns det hopp för vår anti-hjälte eller har han helt fastnat i samma hjulspår?
Eller är det egentligen en kärleksroman, där huvudkaraktärens vemod och brist på handlande är helt avhängigt dennes förhållande till sin flickvän, Josefin?

Vad tycker du om romanen? Fortsätt gärna diskussionen i vårt kommentarfält.

/Helena, Mattias och Anders

Nästa bok i Salongens bokcirkel blir...

2010-09-07T13:56:00.005+02:00

Ikväll kommer vi att prata om Johan Klings Människor helt utan betydelse i Salongens bokcirkel men redan nu kan vi avslöja bok nummer två, i alla fall i rebusform. Kan någon gissa vilken vinnarbok vi kommer att läsa inför träff nummer två, den 5 oktober?

/Helena, Mattias och Anders

Tre hästar och en självbindare

2010-09-07T11:50:00.001+02:00

För några veckor sedan letade jag efter en bra skördebild som skulle knyta an till årstiden och även visa andra delar av vår fina kommun. Men det visade sig vara ganska svårt! Jag beklagade mig för Siw (min företrädare i bildarkivet) och hon återkom med denna bild. Bilden är tagen i Ösmo och den illustrerar hur arbetet med veteskörden på ett mindre jordbruk kunde se ut på 1930- eller 1940-talet. Maskinen som används är en s k självbindare. Den uppfanns i slutet av 1800-talet och fungerade kortfattat så här: En knivbalk skar av säden, en haspel lade ner säden på en matta som sedan förde den till en knytare som satte ett snöre runt det så det blev en kärve. Kärven kastades ut från maskinen och samlades upp för torkning i s k skylar, som man kan skymta i bakgrunden. Självbindarna kunde användas både till traktor och häst. På den här Ösmobilden har man spänt tre hästar framför självbindaren. Det var tungt att dra den stora skördemaskinen! Idag är självbindare ersatta med självgående skördetröskor. Var bilden är tagen i Ösmo och av vem är inte känt, än i alla fall.
/Emma

Matisse-en pedagogisk utställning för barn

2010-09-03T11:52:00.006+02:00

Sitter här och sätter ihop ett upplägg för våra visningar av den senaste utställningen för barn på Nynäshamns bibliotek. I grunden utgår vi från Folkets hus och parkers visningsmaterial och berättar om Matisse, vi kommer att prata om ett antal utvalda tavlor och höra vad barnen anser. Vi kommer att låta alla skapa sitt eget Matissealster och hänga upp det i utställningslokalen. Hans bakgrund? Jo till exempel hade hans föräldrar lanthandel där de sålde hushållsartiklar, färger och fröer. Matisse var enda barnet. Moderns hjärtebarn och faderns bekymmer sägs det. Fadern hade stora planer för sin son och han skickades till Paris (som för övrigt är en helt otroligt fantastisk stad, åk dit.) I paris skulle Matisse läsa juridik. Det gjorde han och det klarade han men han kände också att något fattades och i samband med att han blev sängliggande länge i blindtarmsinfektion upptäckte han vad och det är detta vad som han blev så känd för. Matisse mamma gav honom en färglåda, han kladdade på och upptäckte konsten på allvar. Vad vi på biblioteket kommer att komplettera folkets hus visningsmaterial med är berättelser, sagor om Matisse - konstnären, men även myter från andra tidevarv som inspirerat honom i hans skapande. V. 39-41 i sagorummet intill vår konsthall.
Välkomna
/Johanna

Lästipset

2010-09-03T10:08:00.009+02:00

Tipsa om bra böcker, spännande författarskap eller favoritgenrer! Skriv ihop en text om det du vill lästipsa om (max 500 tecken inklusive mellanslag) och bifoga gärna en bild på dig själv. Lämna in ditt tips på biblioteket eller mejla in det till biblioteket@nynashamn.se Lästipsen kommer att publiceras i Nynäshamns Posten i samarbete med Nynäshamns bibliotek under tiden som Nynäshamns lässtafett pågår, dvs mellan 1 september 2010 och 23 april 2011.

I dagens Nynäshamns Posten kan man, som ni ser ovan, läsa det första lästipset. Det är Kerstin Sjölund, lärare på Vanstaskolan, som tipsar om följande:

"Jag skulle vilja tipsa om Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, av Jonas Jonasson. Det här är en mycket bra roman genom vilken man blir uppdaterad om händelser i världshistorien. Och så är det en rolig bok, vilket är bra. Man kan behöva skratta ibland."

Tack för tipset Kerstin! Vi ser fram emot fler tips från fler läsare.

/Helena

Solen sken vid invigningen av Nynäshamns lässtafett!

2010-09-01T14:22:00.008+02:00

Idag den 1 september kl. 10.00 gick starten för Nynäshamns lässtafett på Stadshusplatsen i Nynäshamn. Det var ett rejält gäng som dök upp för att vara med i stafetten från allra första början och vi delade ut hela 62 stycken pocketböcker.

Du som inte hade möjlighet att vara med under invigningen behöver inte deppa. Det finns stafettböcker att hämta inne på biblioteket, men skynda skynda, det är först till kvarn som gäller. När alla böckerna är utdelade så gäller det att ha turen att träffa på någon som är med i stafetten och ta över deras bok.

Nynäshamns lässtafett går ut på att ca 300 pocketböcker släpps iväg till läsare i kommunen. Varje läsare får utföra följande:

1. Man läser boken

2. Man skriver sitt namn längst bak i boken

3. Man ger boken vidare till en annan person (kollega, kompis, sambo, släkting, okänd person på gatan...) som får utföra samma steg, ge boken till en ny person osv osv

Stafetten kommer att pågå mellan 1 september 2010 och 23 april 2011 med en uppsamlingsdag i december. Under den tiden är tanken att de ca 300 pocketböckerna som ingår i projektet ska färdas från läsare till läsare inom Nynäshamns kommun. Jag hoppas att du vill vara med!

/Helena